Julklappar

Igår hade jag stora klippardagen. Både Ella och Ixxi blev korthåriga. Ella blev som vanligt supersöt och Ixxi tja hon ser mer ut som en byracka. Det är extremt svårt att klippa hennes fina päls till någon skaplig frisyr. Byracka eller inte så är hon bäst i hela världen i alla fall.

Eftersom mycket av deras värmande päls försvunnit for jag till djurbutiken och köpte dem var sitt Hurtta täcke.



Nu både syns de och slipper de frysa allt för mycket.



Pepson fick inget täcke då han inte fryser än och inte behöver sitta i kall bil något. Han och Ixxi hade istället roligt med en av täckenas förpackning.


Det är inte ofta som Pep och Ixxi leker med varandra men här var det dragkamp för hela slanten.

Länge sedan sist men vi lever

Nu är det sådär superlänge sedan jag skrev igen. Tiden bara rinner iväg för mig. Vi har varit en hel vecka i Skellefteå och firat julen. Hundarna gillar att vara där men jag blir helt slut. Det står godis framme överallt och det är inte alltid så lätt att låta bli. Men jag tror att det enda som snoddes var några ostbitar så jag är stolt över min lilla Pepparkaka. Han har även hunnit med att fylla 1 år. Det är otroligt vad tiden går.

Hemma var vi allt som allt åtta personer och tre hundar så det har varit livat för mina tre hela veckan. Tanterna har tyckt att de inte alls behöver vara ute men Pepson han gillar verkligen snön. Verkar inte bry sig alls om det så är -20 grader ute. Han hoppar och busar som bara den och vill inte sluta.


Här har vi världens stiligaste kille snart 1 år. Bara en dag kvar.


Så här mysigt har vi haft det.


Nu när vi är tillbaka hemma i Piteå har vi haft besök av Trixi och Xtra. Gissa om Pepson var glad över att äntligen ha någon att leka med. Han struntade fullt i att hon luktade lite gott. Det var mycket roligare att leka. Ella däremot hade lite svårt att låta bli.



Det har inte blivit mycket träning den här tiden men hundarna har varit helt utslagna i alla fall. Det är jobbigt att komma till ett nytt ställe och ha en massa nya saker att undersöka och vakta.

Nu tog filmen slut, Total Recall, en av mina smygfavoriter. Dvs jag gillar den skarpt men vågar inte riktigt stå för det. Då är det kanske dags att krypa till kojs.

Natti natti

Skvallergubbe

Det är -20 ute och vi tränar mest sånt som går att göra inomhus. Metallapportering, bakdelskontroll på alla sätt och vis. Kryp och olika typer av target.

Ute har det mest handlat om allmänlydnad. Det är mycket nu kan jag säga. Pep vill helst springa i kopplet, busa med snön och om inte det fungerar så försöker han på ett eller annat sätt att få igång tanterna. De är så klart inte alls roade av hans lek. Det är inte så lätt att vara Peppig just nu. Sura tanter och trött matte försöker hålla Peppen nere men se det är näst intill omöjligt för gladare och busigare hund är det svårt att vara, Peppen gör rätt för sitt namn.

Hade ett ögonblick av enorm stolthet här om dagen. Har tränat mycket på att Pep ska skvallra och nu skvallrar han på allt. Till och med sånt som inte behövs typ tanter på spark och sånt. Men men bättre med för mycket säkerhet än för lite. Nåja tillbaka till söndagen. Vi var ute på vår långrunda, alla hundar är lösa jag ser en hund lägre bort, kallar in den alla och de får gå lösa vid min sida, med en muta dock då jag inte litar på lilla galna Peppen än. Det fungerar så klart bra för godis det står högt på hans prioriteringslista. Jag känner mig stolt och vi går vidare och möter nästa hund. Den här gången kallar jag in och sätter dem vid mig. Utan muta sitter de fint och väntar på att hunden ska gå förbi. Jag känner mig modig! Vi går in på spåret och där möter vi hund nummer tre. Jag bestämmer mig för att inte kalla in utan vänta och se om Pep skvallrar till mig. Han går fram några steg, gör sig lite stor och så vänder han sitt söta lilla huvud mot mig och gissa om jag belönar. Jag blir så lycklig att det regnar godis och kel ur ficka och händer.

Stoltaste matten ever!

Vet inte om jag berättat om vårt möte med dalmatinern i Bergsvikenskogen. Om inte så var det en annan sånhär dunderträff. Vi går längst en stig den svänger och träden gör att jag inte ser något. Det kommer en dalmatiner gående och Peppen ser den före mig, han skvallrar dock inte. Hunden är för nära tror jag. Men istället så vänder han på stället och kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar. Han är så duktig! Det som hände sedan försöker jag glömma, för hunden smyger fram till oss. Pep blir som en galen buse och står på bakbenen och ylar av glädje. Vill leka men får inte och då blir han till en best. Det får jag ta tag i sedan, första prioritet är att känna att inkallningen är säker, eller att han skvallrar så att jag inte behöver ropa in honom.

Det känns riktigt bra!

Slut luft

Ibland blir det inte som en tänkt, men kanske ändå till det bättre.

I morse steg jag upp som vanligt för att invänta telefonsamtal från kommunen. Hoppades lite att de inte skulle ringa. Det gör jag nog varje morgon men när jag väl är på jobb så är det så kul. Nå ja jag fick ett samtal och ett arbetspass, halvdag i en lite by här utanför. Jag ringer den vabbande läraren och får reda på vad som ska göras under dagen. Klär på mig och går ned i garaget. Men när jag ska sätta mig i bilen ser jag att framdäcket på vänstersida är helt platt. Punka!

Det går väl an att ha punka på cykeln men bilen.

Så i världens fart upp/hem igen leta reda på telefonnummer till kommunen och ringa och meddela att jag inte kan idag. Det går ju inte att köra 4 mil med pyspunka.

När allt är klart dvs jag får vara hemma idag i alla fall. Så är det bara att gå ned till garaget sätta på reservdäcket och köra till närmaste gummiverkstad. Tur att det inte kostar så mycket. Plus att jag fick veta att mina vinterdäck är lagliga, inte de allra bästa men fortfarande lagliga. Andas ut och kör hem med fina lagade däcket.

Hundarna får sällskap av matten idag och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är borta så mycket. De är bortskämda jag vet...

Så till nästa luring. Har länge undrat varför jag inte fått någon tidning, Brukshunden. Nu i och med mitt nya uppdrag, sekreterare för Övre Norrlands Distrikt, så var jag tvungen att kolla upp det där. Vill ju inte att det ska vara något tjall innan jag börjar. Mycket riktigt det var så att jag inte betalt in hela summan, det fattades 20 kr på mitt medlemskap. Jag förstår inte hur det kunnat gå till och att jag inte fått en påminnelse.? Nåväl nu är det i alla fall löst och jag behöver bara betala in de 20 kr som fattas. Mitt medlemskort kommer inte att stämma helt men efter nyår kommer det ändå att vara ett nytt system så jag kan ta ut mitt kort på nätet då. Fint fint allt är löst.

Nu ska jag ta en sväng på stan, handla in de sista klapparna och ett usb minne så att jag kan åka till den nuvarande sekreteraren och få alla papper och grejer av honom. Tur att han är en ordentlig man med ordning i sin reda så jag får mallar på i stort sett allt. Annars hade det här jobbet varit allt för svårt att ta sig an.

Livstecken

Hallå hallå

Det var ett tag sedan jag skrev, ett ganska långt tag. Orsaken är två veckors heltidsarbete i åk 4. Jag har haft planering och konflikthantering i huvudet mest hela dagarna och kvällarna. Det är väl så när en inte är van. Har fått sitta mycket vid lektion.se för att jag ska få något slags hum om vad jag kan göra i åk 4. Är ju som sagt gymnasielärare och det är ganska stor skillnad :)

Under den här tiden har hundarna inte fått så mycket utöver promenader. Vilket så klart gett mig dåligt samvete men å andra sidan har Pep verkligen lärt sig att koppla av, han förväntar sig inte längre alltid aktivitet. Inget ont som inte har lite gott med sig. Plus att jag träffat en tjej som tränar regelbundet på klubben, hon sa att jag var välkommen att träna med dem. Trevligt trevligt. Kanske kan jag få några att träna med oxå. Det skulle vara så kul.

Imorse tog morgonpromenaden en väldigt tid, så när jag kom hem och fick veta att jag skulle ut och jobba hade jag inte hunnit äta frukost. Jag fixade te i min termosmugg och gjorde två mackor att ta med och äta i bilen. Sedan går jag och borstar tänderna och när jag kommer tillbaka är mina smörgåsar borta och i köket står Pep och nosar mot bordet. Gud förbannat så arg jag blev. Ni vill inte se mig det kan jag lova. Så arg blir jag väldigt sällan och ytters sällan på hundarna. Men det osade het lava ut ur mina öron och Pep fick veta att han levde. Tror aldrig jag (behövt) säga till honom så förrut. Men att sno mat från bordet, då är min gräns passerad för länge sedan. Det är första gången det händer och med tanke på min ilska så tror jag inte att det kommer att hända igen.

Det märkliga är att jag brukar kunna lämna på vardagsrumsbordet och sedan gå iväg. Där har det stått både kakor och annat gott och jag har kunnat lämna rummet utan att vara det minsta orolig för att det inte ska vara kvar. Vi får se hur det går med det nu... morr. Jag tror att jag ska göra ett litet test snart för att se om han klarar av att låta bli. Jag ogillar verkligen hundar som snor mat, det är nog det värsta jag vet. Låt mina saker, det som jag äter vara i fred och därmed basta.

Det gäller att veta...

vad en har i kopplet ibland.

Var ute på en och Peppens obligatoriska egopromenader. Ego från min sida då det är så skönt att bara gå med honom. I alla fall så går vi där, möter en kollega på cykel i finfin cykelhjälm. Jag hinner tänka oj att han inte reagerar på det. Vi går vidare och jag ser att det är massor med män som fixar med vägen, visade sig vara järnvägen men det såg inte jag då. Bredvid står det en man med en cykel. Jag tänker inte mer på det och fortsätter gå. Mot mannen med cykeln, han bar står där. Börjar tycka att det är lite underligt men känner igen rädsla, vi går förbi och plötsligt som från ingenstans så börjar Peppen att låta dovt, morr morr och han blåser upp sig som tusan. Vill inte släppa mannen ur sikte.

Jag blir då rädd men försöker helt lugnt säga till honom - "det där var väl inget sluta fjanta nu". Vi går vidare och har då vägarbetsgubbarna att möta. Jag tänker att det här kan ju bli lite knepigt, den närmast sitter ned på huk i stort regnställ och ja jag skulle då kunna bli rädd för honom. Men Pep reagerar inte alls.

Då när jag märker att han inte reagerar på dem då blir JAG rädd, för då inser jag att det ju måste ha varit något med den första vi mötte. Men jag känner mig oxå lugn för jag vet att Pep skulle ta hand om sin matte och antagligen skrämma bort äckligagubbar fort som tusan. Även om han är söt som socker.

HomoniElla

Det har varit en besvärlig helg minst sagt. Så skönt när vi vaknade i morse och upptäckte att intresset var mer normalt. Visst är han fortfarande lite kär men inte på samma stressade nivå. Nu vill han bara undersöka lite och kan ligga ned bredvid henne utan att bli helt galen.

Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.

Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...

Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!

Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.

Love is in the air

Pep är kär!

Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.

En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.

Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.

Grundfärdiheter Pep

Grönt = Godkänt
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat

1. Fokus

1.1 Fokus stående framför föraren

1.2 Fokus under marsch baklänges 15-20m

1.3 Fokus sittande i utgångsställning 5-15 sek

1.4 Med störningar

1.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

2. Targeting

2.1 Target stick med nosen

2.2 Pekfinger/Knytnäve/handflata med nosen

2.3 Post-it lapp med nosen

2.4 Musmatta med tass

2.5 Targetöverföring

2.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

3. Sitt

3.1 Från stående framför föraren

3.2 Under marsch baklänges

3.3 Sitt upp (framför dig)

3.4 Sitt upp

3.5 Sitt på avstånd

3.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

4. Bakdelskontroll

4.1 Backa intill vägg

4.2 Backa i vinkel intill vägg

4.3 Backa i vinkel vid låg kant

4.4 Backa utan vägg

4.5 Baklänges fyrkant

4.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

5. Utgångsställning

5.1 Göra ingång från framför föraren

5.2 Göra ingång från höger, vänster och bakifrån

5.3 Vändningar på stället

5.4 Två steg fram, bak, vänster och höger

5.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

6. Galopp mot föraren

6.1 Spontan galopp mot föraren (ute på promenad osv.)

6.2 Spontan gallopp från medhjälpare (som håller i halsbandet) till föraren.

6.3 Explosiv start från sitt

6.4 Explosiv start från ligg

6.5 Explosiv start från stå

6.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

7. Gå + se upp (fritt följ)

7.1 Gå och se upp när föraren går baklänges

7.2 Gå och se upp när föraren går rakt fram

7.3 Alla vinklar och gångarter

7.4 Olika underlag osv.

7.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

8. Ligg

8.1 Från stående/sittande framför föraren smack i backen

8.2 Från utgångsställning

8.3 På avstånd

8.4 Under marsch baklänges ”ner”

8.5 På olika underlag

8.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

9. Stå

9.1 Stå framför föraren, stanna/stå

9.2 Stå under marsch baklänges

9.3 Stå från sitt

9.4 Stå från ligg

9.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp

10.2 Bli liggande 2 min i grupp

10.3 Bli stående 1 min
10.4 Bli i utgångsställning

10.5 ”Frysa” tass på musmatta

10.6 ”Frysa” nos vid target

10.7 Doggie-zen kvalitetssäkring

11. Doggie-Zen

11.1 Se upp – ”varsågod”

11.2 Gå och se på dig – ”varsågod”

11.3 Kvalitetssäkring av frys i sitt-/stå-/ligg- position

11.4 Kvalitetssäkring av frivilligt ligg

11.5 Kvalitetssäkring av korrekt utgångsställning
11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp

11.8 Kvalitetssäkring av håll fast (apport)

12. Håll fast

12.1 Sittande/Stående framför föraren (5 sek)

12.2 Plocka upp föremål från marken

12.3 Hålla fast i utgångsställning (5 sek)

12.4 Hålla fast när du böjer dig fram/håller hand under/på leksak

12.5 Hålla fast under rörelse (5 sek)

12.6 Komma i utgångsställning med apporten

12.7 Hålla fast under vändningar på stället

12.8 Hålla fast i olika föremål (viktigt)

12.9 Doggie-zen kvalitetssäkring

13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)

13.2 Släppa på target (avstår träning)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)

13.4 Ge ifrån sig leksak/byta med något annat

14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll

15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)

16. Hopp Godkänt

16.1 Hoppteknik-övning (fram och tillbaka mellan förare och medhjälpare)

16.2 Hopp i båge över hindret

17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne

18. Spår

18.1 Följa ett spår

19. Uppsöka figurant

19.1 Gå bort till person som står 5 – 10 m bort

Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.

Kaka i matlådan

När jag skulle micra min lunch idag så upptäckte jag att fel låda kommit med. Äppelpaj till lunch! Som tur var finns det snälla lärare som delar med sig av sina biljetter.

Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.

Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.

Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.

Brrr

- 6 grader
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.

Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.

Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...

Slappaarmen

Den slappa armens filosofi är vad jag strävar efter. När vi går på promenad så vill jag inte ens känna att jag har hundar i koppel i min hand. Vi är nästan där, även om det kanske inte låter så när jag skriver här och beklagar mig. Idag när vi gick så kunde jag inte låta bli att småle åt hur duktig Peppen är. Dryga tio månader och går så himla fint i kopplet.

Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.

Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.

Gräsänka

Nu är det bara några timmar tills Isäntä åker till USA. Underbart kul för honom men trist för mig.

Snögumma

Idag har vi börjat jobba med linjen. Alltså jag har lagt på ytterligare ett kriterium i framförgåendet. Det går inte att vimsa sig fram till flaskan utan nu ska han gå rakt. Jag klickar och ger belöningen så att han står framför mig riktad mot flaskan så att vi är redo att gå på en gång.

Inser att jag nog kan gå fort framåt i platsläggandet. Har nog varit lite väl försiktig där. Idag låg Pep med huvudet i backen utan att smyga framåt. Eller krypa...

Så till något helt annat.

Nu har snön landat här i Pstan, jag längtar genast ut och bestämde mig för att ta elljusspåret. Det visade sig vara ett dumt beslut. Varje år glömmer jag bort hur mycket snö som fastnar i Ixxis päls. Tillslut kunde hon inte gå. Klumparna var både tunga och så stora att hon fick vispa sig fram då benen inte kunde vara så nära varandra som de brukar. Tillslut fick jag bära henne. Vi letade oss ut ur skogen och hittade en bilväg som var väl trafikerad och därmed även spårig och inte allt för snöig på vissa ställen. Visste inte riktigt vart vi var så vi fick leta oss tillbaka hem igen.

Väl hemma lite senare än vi tänkt typ en timme senare, så väntade Isäntäs bror med familj på oss och vi begav oss ut på stan. Kom hem med ett par nya byxor och en fin kudde till soffan. Nu är det fotboll så jag och Pricken har varit nere i garaget och tränat, jag är alltid lika lycklig när vi håller på han och jag.

På topp

Bättre och bättre dag för dag...

Har nu haft så många bra promenader nu att jag knappt vill gå hem. Äntligen har det där fina infunnit sig. Det där som gör att det här helt underbart att vara ute och gå. Har saknat det ett tag nu men peppar peppar så har det återvänt. Idag gick vi bara längre och lägre bort, trots att jag hade alla tre i koppel. Röran är borta och ordningen tillbaka. När ordningen infinner sig så går det ju inte annat än att njuta. Fantastiskt!

Ännu mer på plussidan.

Apporteringsträningen har smittat av sig i leken. Att komma tillbaka med leksaken är inte lika svårt nu. Jag visar min handtarget och han kommer med den i munnen. Tidigare har han bara släppt och kommit. Gissa om jag gillar. Slickandet på apporten har minskat oxå i och med att avståndet mellan mig och apporten har ökat. Trycket har väl minskat på honom och då är det enklare att bara plocka upp och komma med den. Han skyndar sig verkligen tillbaka till min hand för att trycka nosen i den. Det är så fint!

Jag älskar att träna med den här hunden. Inget känns någonsin som ett problem. Tja i alla fall när det gäller lydnadsbiten. I skogen har vi fortfarande lite kvar.

Säger som i reklamen

Idag är en bra dag!

Arbetat eftermiddag och hundarna har varit hemma själva i fyra timmar. Det går bara fint att lämna dem. Pep har bara haft sönder en enda grej här hemma. Det måste vara något slags rekord, i alla fall för mina hundar. Det han bitit sönder är en internet kabel, kanske tycker han att jag spelar för mycket...

I alla fall så har idag varit väldigt bra, bortsett från trötthet och tålamodsbrist. Dagens koppelpromenad på ca en timme gick så fint och bra. Jag gick och smålog mest hela promenaden. Älskar att vara ute med doggsen när det känns så här. Tror att jag hitta en bra lösning för hur jag ska göra så att de inte bara är lek och bus när de är lösa. Idag fick galningen Pepson frias först. Efter några glädjevarv och en bit polkagris som snabbt hamnade i prickens mage, (Tänk att vad folk kastar iväg...) fick Ella bus komma lös. Passade på medan Pricken höll på med annat. Fint, det fungerade utmärkt. Ella och Pricken lösa båda två och ingen lek. Då får Lakrits komma lös, för henne bryr sig inte Pricken om. Några försök att få igång sur/söt-Ella kom det i alla fall från Pricken. Men då räckte det med ett nej från min sida. Så underbart! Vi kunde bara gå där och ha det mysigt. Det är så trevligt när promenaderna är mysiga istället för tjatiga och gormiga. Tjat och gorm är det tråkigaste som finns. Idag var inte en sådan dag utan en fin dag.

Som pricken över moset har Pep tagit ett stort kliv framåt i apporteringsträningen. Idag för första gången höll han apporten i munnen samtidigt som han nosade min hand. Tidigare har han bara släppt allt för att fort komma fram till min handtarget. Jag blev så glad att jag inte kunde sluta berömma honom. Visst slickar han fortfarande lite på apporten men det minskar det med. Yeeei. Bra dag! Bra dag! Bra dag!

Det enda som grumlar sjövattnet är att han har tendenser att vakta godiset. Det har jag inte sett tidigare och det stör oss båda. När vi tränar apportering tex brukar jag lägga upp godis på ett fat som ligger någonstans i närheten. Kommer Ella eller Ixxi för nära så blänger han surt på dem och en gång har han morrat. Usch och fy! Det är mitt godis och inte ditt. Så länge du gör som jag vill får du, annars kanske det går vidare till någon annan. Så det så... Försökte förklara detta för Pepson galenpanna men jag vet inte om det gick in. Vi får se. Annars får jag komma på en annan lösning för godiset för jag vill inte ha godisvaktare i mitt hem.

Nu ska vi ut på en liten kvällsrunda, håller en tumme för att den blir lika trevlig som dagens.

På hundfronten intet nytt

Varvar jobb med förkylningar. Hundarna har det inte så roligt. Eller de två lata tanterna klagar inte. Men Pep är rastlös. Vi tränar på det vi kan inomhus det blir mycket apporteringsträning och det går verkligen upp och ned där. Ena dagen sol och andra dagen regn. Hade ett genombrott här om dagen och jag var så glad. Han grep apporten hårt och fint även från golvet. Vi gjorde massor med repetitioner med samma fina resultat. Men så igår när vi tog tag i det igen var det bara ett minne blott och han började slicka apporten igen. Han bara måste slicka den ren innan han tar den i munnen och då superförsiktigt. Det här gäller bara om apporten ligger på marken. Har jag den i handen så griper han den med stor glädje och håller den väldigt fint. Men att plocka upp den själv, "pha matte det här får du allt göra åt mig", ska jag göra det så måste den vara ren i alla fall...

Det börjar hända lite hormonellt nu oxå. Det är inte bra för Pep att för tillfället ha en av arbete trött och av förkylning tålamodsbristande matte. Men så ser det ut och det är vad vi jobbar med. Pep får sina egna promenader men då är han som ett litet ljus. Går fint i kopplet och sköter sig så underbart. Inga ivärdragningar till ett träd som luktar gott eller tuvor som bara måste undersökas. Plus att han när vi går själva kommer på mitt "kom" även om han står och snusar på värsta godisfläcken. Men när vi går alla tre, huja då är det som en cirkus. En Ixxi som inte vill gå, hon segar på långt bakom och ibland känns det som att vi andra drar henne framåt. Pep som ska fram till varje träd, tvärdrar och har sig i kopplet. Den enda som sköter sig är finaste surtanten Ella. Hon går lugnt och fint vid min sida som om de andra två bara är för mycket. Hon är bäst den gamla.

Tror dock att hon börjar få starr, hennes ögon börjar bli lite grumliga. Det här påverkar henne till att bli lite skälligare. Hon har alltid varit en osäker hund och då tar hon till skallet. Vilket hon gör i alla lägen. Hon är en skällande hund. Nåja skälladet har blivit mer och över konstiga saker så jag tror att hon helt enkelt inte riktigt ser. Eller kanske har hon någon annan ålderskrämpa. Ska ta mig i kragen och undersöka henne. Men jag tror dock att veterinären kommer att säga att hon är frisk som en nötkärna och att ögonen inte är något de kan göra något åt.

Det handlar nog mest om att jag måste göra omgivningen trygg för henne och visa att hon inte behöver vara rädd. Då brukar det ge med sig. Men för tillfället har jag inte så mycket tid över till henne när vi är ute alla tre, Pepson tar i stort sett all min uppmärksamhet då. Alltså när vi går kopplepromenader i stan. Som tur var bli Ella trygg bara jag visar henne att hon ska hålla sig till mig och inte behöver agera och ta hand om situationen.

Pust jag blir trött bara jag skriver om det... :) nä så farligt är det inte. Jag bara längtar till den dagen Pep har mognat klart och förstått hur vi gör när vi går på promenad i den här familjen.

Träningslägesrapport

Nu kommer ett inlägg mest bara till mig själv.

Lk
Platsliggning - fungerar bra men har inte lagt på störning med andra hundar än. Huvudet i backen är tanken men då blir det lätt kryp.

Tandvisning - har inte tränat på och tänker inte lägga så mycket tid på det. Tillgänglighet finns det så att det räcker och blir över.

Linförighet - tycker det är roligast och därför blir det kanske så att jag tränar det lite oftare. Vi kan nu gå ett klass 1 program i störningsfri miljö så nu är det dags för störning.

Läggande - där har vi tagit lite paus, tränar fortfarande på framför.

Inkallande - har knappt tränat alls. Har alltid tyckt att det varit så enkelt att jag glömt bort det momentet. Sitta kvar är inga problem, ingångar är heller inga problem men stickordet hit tja det har Pepson inte lärt sig än.

Ställande - Det momentet är i stort sett klart. Stannar fint och står kvar säkert. Nu är det finslipning som gäller. Tränade ställande istället för läggandet då han inte var lika säker på det. Nu har det istället blivit tvärt om. Ställande och läggande har jag alltid haft lite problem med med alla hundar. Alltså problem för dem att skilja på dem. Den enda som varit duktig var Ellabus men då tränade vi ju i tre år innan vi ställde upp på tävling. Så ska det inte bli med Pepson.

Apportering - Sitta fint med apporten i munnen är inga problem. Att vänta på kommandot däremot är svårt. Det som måste tränas är nästa steg - att plocka upp från backen. Det går inte fort...

Hopp över hinder - Tränar det mest i skogen. Där sitter han fint och väntar på stickordet. Jag tror inte att det är något att fundera över.

Appellen
Linförighet - Se ovan, mitt favvomoment.

Framförgående - Tränar med vår flaska och tar små små steg framåt.

Platsläggande - se ovan

Inkallning - se ovan

Apportering - som sagt här har vi vår lilla nöt som ska knäckas. Tränar på upphämtet och vändningen mot mig. Pep tvekar fortfarande lite och vet inte vad som förväntas av honom men det går framåt. När han gör det snabbt så kommer jag att lägga in komma till mig. Sist blir det kasta. Att gå den här vägen tänker jag ska minska risken för ägandet. Vi får se...

Hopp över hinder - se ovan

Platsliggande - se ovan

Så har vi skogsarbetet. Vi jobbar på med spåret, tränar och tar oss framåt med små steg. Jag har en bild över hur jag vill att de ska vara och det är nog ett tag kvar tills vi är där. Jag har varit så osäker. Efter några omgångar där vi stått stilla lite har jag funderat och bestämde mig för att ringa min spårguru Jessica. Det hon sa bekräftade min tanke och det kändes så himla bra. Det kändes som att jag äntligen börjar förstå hur jag ska tänka. Det är så mycket lättare att lära ut något om jag förstår hur jag ska tänka när det inte går som jag vill. Gädjeskutt! Vi jobbar vidare med att hitta en bra förstärkare i spåret. Budföringen spontantränar vi i skogen när husse är med. Pep älskar det!

Målet är att starta lydnad till våren och då ska vi vara klara med i alla fall två klasser. Tanken är att lydnadsdelen för appellen ska vara klar till våren och sedan får vi se hur specialerna ser ut.

Vanor & beteenden

Har noterat en hel del vanor hos mina hundar som jag inte varit med och format. Som att de alltid sätter sig på samma plats utanför dörren. Pep närmast väggen sedan Ixxi och så Ella på andra sidan. Det slår aldrig fel. Det ser ut likadant varje gång. Eller hur de gör när de väntar på maten. Eller vem som stiger upp med mig på morgonen. Ixxi sover nästan alltid ute i soffan men så fort hon hör att jag stiger upp så står hon vid min sida och vill mer än gärna följa med in på toaletten. Väl där lägger hon sig och sover igen på badrumsmattan. Där ligger hon tills jag är klar.

Andra roliga beteenden som de format mellan varandra är tex att Pep lärt sig precis hur han ska göra för att Ellasuris ska bli Ellabus. Först så testar han vilket humör hon är på genom att lite snabbt nafsa henne någonstans. Eller om hon går tar han helt sonika tag i svansen och använder den som kampleksak. Blir hon sur backar han och låter henne gå och lägga sig. När hon gjort det smyger han fram och lägger sitt huvud så att hon enkelt kommer åt att rengöra öron eller ögon. Vilket Ella inte kan motstå. När hon gjort det ett tag så vet Pep att hon mjuknat och då kan leker de som aldrig förr. Den här dansen dem emellan uppstår flera gånger om dagen ibland.

Ixxi har oxå blivi mer värdefull i Peps värld. Men det inte på ett sätt som uppskattas av matten. Ixxi är som en cocker, hon går med nosen i backen hela tiden och hon är en mat och skrätfinnare av stora mått. Men hon är så lydig att hon spottar ut det hon hittar om jag hinner se att hon har något. Pep har förstått att det är värt att följa efter henne för där hon är där finns det oftast goda saker att finna. Pep är inte lika lydig när det gäller att släppa ifrån sig saker han hittar ute. Bananskal och hela äpplen, en gång en hel bit skinka allt glider ned fortare än jag hinner säga nej.

Jag tycker det var bättre förr då han helt enkelt bara ignorerade Ixxi.

Nu är installationen av Wrath of the licht king installerad, hundarna är rastade och jag är betydligt friskare än igår. Nästa vecka är det höstlov så då ska jag ta igen allt det som hundarna inte fått i slutet av veckan...

Dagens

Har jobbat på lågstadiet några dagar nu. Förra veckan jobbade jag ända till fyra och då kom husse förbi och hämtade lilla Peppen som följer med mig på jobb. Han har hela bilen att vistas i under dagarna så den är inte längre ren. Men jag kan i alla fall hälsa på honom under dagen för en lite kort promenad samt lite träning. Från början var det svårt att koncentrera sig med en massa barn i bakgrunden men nu bryr ha sig inte alls. Det är störningsträning det.

Igår upptäckte jag att det fanns en fin skog bakom skolan jag jobbade vid för tillfället. Jag var på samma ställe idag, men imorgon bär det av till högstadiet. Så för att utnyttja möjligheterna full ut gick jag ut och la ett spår med många svårigheter till min prickiga gubbe. Jag har gått försiktigt fram med spåret så för att undersöka lite vad vi kan och inte kan la jag ett med lite större svårigheter än vad jag brukar.

1. Jag gick normala men små steg
2. Det var nästan inga godisbitar i spåret
3. Hade lagt ut en pinne
4. En 90 vinkel
5. Korsade en stig
6. Frost och sedan dagg eller smält frost.

Som sagt det var bara ett test för att jag ska veta lite vad vi har att jobba med.

1. Spårade på noggrant och långsamt trots den ökade steglängden. Men han zigzagade lite.
2. Letade lite mer frenetiskt efter gottan.
3. Hittade pinnen
4. Klarade inte alls av vinkeln. Det var det svåraste. Jag bestämde mig för att han fick lösa det själv och tillslut hittade han tillbaka till spåret.
5. Att vi gick över en stig var inget han brydde sig om, fortsatte att spåra fint på andra sidan.
6. Liggtiden på över 2 timmar gjorde att frosten smält kan tänka mig att det gjorde en del med doftmarkeringarna.

Allt som allt är jag nöjd med dagens övning och jag fick helt klart klara besked. Vi måste träna på vinklar! Längden på spåret betyder mindre.

Idag fick Pepson även träffa några tjejer ur min klass. Han skötte sig som vanligt super.

Så kan det vara ibland

Jag har jobbat hela veckan, det är lite ovant så jag har inte varit mitt pigga glada jag och därför har hundarna kanske inte fått så mycket mentalstimulans som de brukar. Det har märkts under helgen och de har jag ägnat mest åt allmänlydnad.

Ixxi är nog den som har haft det roligast i veckan, hon har varit på besök hos en barnfamilj som bor i vårt hus. De har två små barn och de har varit sjuka hela familjen. De tyckte att de hittat på allt som går att hitta på så tillslut kom de ned och frågade om de fick låna Ixxi för att barnen skulle få något roligt att göra. Så två dagar har Ixxi varit hos dem i två timmar. Hon har stormtrivts med det och ville inte gå hem.

Ellas hälta börjar ge med sig. Men hon är så pigg att jag är rädd att så fort jag släpper henne fritt kommer hon och Pep att busa tillbaka det onda. Det är jobbigt för den att inte få leka med varandra hon förstår inte sitt eget bästa. Den lilla vilden han har det jobbigt nu, mycket dofter som måste undersökas. Det resulterar i inte allt för trevliga koppelivägdragningar. Humpf, det gillas inte av matten. Fortsääter det så här kommer det inte att bli kul när det blir is under fötterna. Måste stävja i tid. Ägnade en hel timmes promenad idag åt att styrsla detta problem. Alla som går förbi säger "vilka lydiga hundar du har" och själv är jag alltid ett steg längre fram i tanken och kan därför inte alltid njuta av det lydiga. Dumt av mig. När vi kom till en otrafikerad del av vår promenad fick tanterna vara lösa. Vill som sagt inte ha Pepson och Findus lösa samtidigt. Vilken skillnad det är att gå med en hund. Då kan jag njuta och känna att jag har världens bästa lilla Prick. Då är han så duktig, drar inte iväg går fint vid sidan och anpassar sig till min takt. Varför går inte det när alla tre är kopplade?

Lekrapport
Vi leker vidare och jag tycker mig se framsteg varje gång. Han ser mig inte längre som en tjuv som tar bort det roliga. Han kommer fram till mig. Är den en kampleksak som jag kastat så kommer han faktiskt tillbaka med den till mig. Bollar är de en annan sak med. De är fortfarande lite för roliga att leka själv med. Men jag får bli mer och mer delaktig i den leken, även om jag inte är en resurs än..

Nu ska jag se slutet på Parlamentet.

Måste bara berätta att idag har Peps mamma Billie, LP Windsors Beautiful Girl, klarat sitt MT. Ett stort grattis till henne!

Frost på marken = bra

Utnyttjade dagen.

Jobbade till lunch, körde sedan direkt ut till skogen och la ett spår. Hem igen, fyllde på krävan och sedan ut i skogen med hundarna.

Pep gick spåret och jag måste säga att dessa vintriga och hårda spår passar honom perfekt så här bra har han inte jobbat på i spåret någonsin. Tog en vinkel väldigt fint. Dvs fortsatte rakt fram, blev "förvånad" och jobbade sig sedan tillbaka, hittade och jobbade fint till slutet.

Jag har dock problem med att hitta belöningar som fungerar. Det ända han vill ta ute i skogen är gotta. Alla leksaker blir ratade. Han försöker inte ens att leka med mig utan vill bara spåra upp mer godis. Kanske kan jag göra så att jag har extra gott godis i fickan som har får i belöning för att han hittat leksaken. Tja det där får jag fundera lite mer på.

Ellagumman haltar nu igen, fick sig en omgång av Pepson vid promenaden och nu haltar hon. Det är en klo som gör lite ont. Den är öm men inte trasig eller något såndant. Den ser ut som en nagel kan göra när en vänt den åt fel hål om ni förstår vad jag menar. Bara tanken på det får det att göra ont i naglarna. Tror att det är ungefär det Ella råkat ut för. Det blir vila imorgon för henne...

Nu är det natti natti, ska upp och förhandla med tonårshormoner imorgon

Viltspår?

Vaknar på tok för tidigt, med tanke på hur sent jag satt uppe och spelade igår... Vid halv nio var vi ute i skogen. Gick ett spår åt Pep, har haft lite dåligt med motivation för det ett tag. Bara för att det varit så mycket folk i skogen. Allt som oftast har de trampat runt i mitt spår. Idag bestämde jag mig för att det inte skulle vara någon ute i skogen, all svamp är upplockad, bären har frusit och förhoppningsvis är ingen ute och går så här tidigt. Så jag la ett enkelt rakt spår som fick ca 1½ timmes liggtid. Jag har hittat en super trevlig promenadsträcka som passar finfint till spårets liggtid. Så vi gick och gick, fint, finare och finast.

När vi kom tillbaka ned från berget såg jag att det var fullt med bilar och skällande hundar precis där jag lagt spåret. Nog är det väl ändå! Inget får jag ha för mig själv... Började muttra för mig själv där jag gick. Kände att jag varvade upp mig mer och mer. All stolthet över att jag lyckats gå en långpromenad utan lek bara rann av mig. Trots detta gick vi till bilen och jag hämtade selen och traskade bort med Pepson. Vill ju inte bara ge upp. Tänkte i alla fall kolla om mitt spår fortfarande fungerade.

Det visade sig att de hade viltspårskurs och de hade lagt ett spår som korsade mitt. Spännande. Lika bra att köra på när jag ändå är här. Så sagt och gjort vi gick vårt spår. Pep skötte sig helt utmärkt, spårade på bättre än han gjort på länge. Vi hade ett litet avbrott, antagligen där viltspåret korsade. Där stannade han och nosade rejält men så tog han upp mitt spår igen och vi kom i mål i lugn och maklig takt. Pep tyckte dock att spåret var för kort och ville mer än gärna jobba mer.

Jag blev så himla peppad av att han var så duktig att jag nu måste försöka spåra så mycket som det går innan det kommer snö.

Väl hemma igen så gjorde jag mig klar och så var vi iväg till Luleå för en dag på stan i sällskap med D's bror med familj. Då är det skönt att ha trötta hundar.

Idag skulle min fina mamma ha fyllt 58, det firade vi på kvällen genom att tända ljus och mysa. Grattis på födelsedagen mamma!

Bildbevis

Äntligen har jag hittat igen kameran! Den har varit borta i över en månadstid nu.

Här får ni en liten finbild på en storliten finhund på mitt rödöga.

Han sitter precis brevid mig vid datorn, har svårt att hålla sig borta från sin matte :) Har inget redigeringsprogram i den här datorn så ni får ta bilden för vad den är...

Har tagit tag i stå igen, det har fått vila ett tag. Nu börjar poletten verkligen att trilla ned och Pep stannar fint framför mig även om vi går i kontakt. Han går framför mig så det är ganska svårt, jag fortsätter att backa och han ska stå stilla. Detta börjar han nu behärska riktigt fint. Tar bara ett litet extrasteg när stickordet kommer. Världens stoltaste matte!

Target

Nu känner jag mig redo att redogöra för targetträningen. Vi har nu tränat båda två tillsammans ett flertal gånger. De första gångerna började vi alltid med musmattan, dvs galopp targeten. Hade lite svårt att få upp tempot på den, han ökade mest bara traven till världens snabbaste trav. Tills jag kom på att han ju faktiskt galopperar till hallmattan. (Det har varit en lek vi haft för oss i trapphuset.) Så för att få till galopp till musmattan la jag till hans stickord för att tokrusa till hallmattan. Vilket ledde till fin fin galopp. Nu gäller det bara att sortera bort traven.

Att gå eller snigeltrava till flasktargeten har aldrig varit något problem. Kanske för att vi inte har flyttat den så långt bort än.

De senaste gångerna har jag varvat mellan dem och han sorterar väldigt bra. Det är inga som helst problem att skilja dem åt. Vilket ju inte är så konstigt då de är väldigt olika. Tränar framförgåendet utan koppel för tillfället, kommer att lägga till det sedan så att han lär sig att inte dra.

Det fria följet blir bara bättre och bättre. Det är helt klart mitt favoritmoment att träna och jag skulle kunna träna det dygnet runt om jag inte hejdade mig. Det är bara så hiskeligt kul!

Annars jobbar vi mycket med vardagslydand för tillfället. Pep har en stor kärlek till världen, han älskar sin matte men det behöver inte utesluta att han även älskar resten av världen. Jag har inte vågat ha honom lös i stadsområden förrän nu. Bortsett från grönområden och otrafikerade cykelbanor. Detta bara beroende på att jag inte känt att jag haft någon stopp på honom. Han har inte haft kraft nog att klara av att gå vid sidan. Med kraft menar jag motståndskraft :) Världen är allt för rolig och Pepson vill uppleva allt. Nu först kan jag säga åt honom att komma till mig och gå vid sidan och han förstår vad jag menar och kan hålla sig från att rusa iväg. Vi har börjat gå promenader bara Pep och jag för att jag ska full kontroll på honom när han är lös. För hips vips har han sprungit fram till någon människa som kommer gående eller så sätter han av efter en cyklist. Det gillas inte av lillaA. Men som sagt nu kan jag stoppa honom och han har även börjat skvallra när det kommer hundar. Det ser jag som ett väldigt stort framsteg. Skvallrandet ger mig en större trygghet även om det kanske rör sig om en hundradelssekund jag måste fånga så finns det något där att fånga och det är kul. Vissa gånger så tigger han verkligen, ser hunden, tittar upp på mig om jag inte svarar tittar han på hunden igen och sedan än mer intensivt på mig. Härligt härligt.

Vi tränar även på att sitta kvar när jag plockar bajs eller något annat. Han börjar bli väldigt duktig, det är bara väldigt svårt om tex Ella kommer gående mot honom. För henne kan han inte motstå. Lek lek lek med mig säger han då. Därför blir det en hel del träning med Pep sittande och jag och Ella går förbi. Svårt svårt för Pepson som har svårt att hålla sig. Det riktigt syns hur det kryper under skinnet på honom.

Livstecken

Vi har inte dött eller beslutat oss för att inte skriva så ofta, varken Pep eller jag. Det är bara det att jag tappat bort kameran och jag blir så frustrerad varje gång jag inte kan visa upp hur mysigt trevligt vi har det, mina tre busar och jag. Eller tja två busar och en filbunke...

Senast sagda om Pepson
"Men jag ser att han inte har bestämt sig för vilken färg han ska ha på ögonen."

Nu ska jag hacka upp lite köttbullar och så ska Pricken och jag gå ned i garaget och träna på framförgående och rutan. Det vill säga, gå till flasktarget och springa till musmatta. Det blir första gången vi gör båda vid samma tillfälle får se hur han sorterar.

Testing testing, one two, one two, two, two...

Häromdagen diskuterade jag med en annan hundägare kring det här med inlärning. Personen tyckte att det var så jobbigt att hennes hund hade börjat tjuva. Eller snarare börjat springa saktare och saktar vid inkallning med ställande. Jag kände hur irriterad personen var på sin hund som tyckte att den var olydig.

Jag formligen älskar hundar som testar. Om de inte gjorde det så skulle ju inte inlärningen sitta som en sten. De måste få prova sig fram till vad som är rätt. Börjar hunden springa saktare vid inkallningen, avsluta och gör om tills hunden gör rätt. Då har den förhoppningsvis lärt sig sin läxa och förstår att för att jag ska få stå kommandot måste jag springa det allra fortaste jag kan.

Grejen är dock den att jag inte alltid förstår vad det är min egen hund gör. När han börjar testa, jag hinner tänka "men vad gör du, du kan ju det här". Sedan trillar polletten ned. Som idag, vi tränade på statiska positioner med störning, jag rör mig mycket och nära. Det var verkligen skitsvårt, Pep hoppade upp som en fjäder varje gång. Men så kom jag på att varje gång jag är nära så tränar vi ju oftast rörelse.

Så börja om, låta honom lugna ned sig i positionen gå en bit bort och låt honom ligga. Sedan kan jag börja störa. Men vad leder det till? Pep som tycker att han får vänta allt för länge på sin belöning, lägger först ned huvudet. Jag blir glad och ler för jag tycker att han gör det bra. Sedan kommer han krypandes mot mig i världens fart och i ett skitsnyggt kryp. Så klart att huvudet i golvet betyder kryp, jag har ju tränat med targetsticka mot backen. Vad ska han tro. Klart han testar för att se vad hon vill ha. Han är helt underbart smart.

När inte det fungerade så förstod han att han skulle ligga kvar och jag fick till några riktigt bra övningar med störningar.

Ibland är det inte helt enkelt att få till det en vill, men det brukar gå tillslut och förhoppningsvis har hunden lärt sig massor på vägen. Så jag skulle kunna säga att jag fått vad jag förtjänar, en hund som testar allt och jag älskar det!

Bildbevis

Tack för gratulationerna!

Förmiddagen var som vilken förmiddag som helst. Bortsett från att vi ägnade stor del av den åt att städa och fixa det sista. Jag var på stan och handlade kläder att ha på mig. Hade sett ut en kofta som jag tänkte skulle passa men visste inte vad jag skulle ha mer. Bra framförhållning :)

Spontanhittade en vit fin "kråsblus" på Hempan. Så systerL du har varit med på ett hörn för du har betalat en del av min klädsel.

Tog med hundarna ut i skogen och plockade där ihop min bukett bestående av höstfärgat blåbärsris och rönnbärskvistar.

När det var ca en timme kvar tills min familj skulle komma började vi väl så smått att göra oss klara. Tyckte liksom inte att det var någon ide direkt före, hundhår och promenader skulle ändå förstöra kläderna. Så när min familj kommer dvs pappa, M och lillebror så är vi långt ifrån klara. Jag tror att de var mer nervösa än vad vi var. Vi hade ju bestämt oss för att inte göra så stor grej av den här tillställningen då det kommer mera senare. Fest och sånt. Det var i stort sett bara datumet vi var ute efter. Knasiga som vi är.


Väl framme vid kommunhuset så blev jag faktiskt lite nervös, trodde inte att det var möjligt. Där väntade oxå Isänts bror med familj så vi hade några från varje sida som var närvarande.



Tyvärr har jag inte installerat något redigeringsprogram i den här datorn så ni får ta bilderna för vad de är.


Jag höll hårt hårt i Isäntäs hand. Ville inte släppa taget.

Kjolen jag har på mig har jag stickat själv. Efter själva vigseln hade familjen busat lite, först fick vi ris över oss och sedan när vi åkte hem i pappas bil så hade de satt skrammel där bak. Lät som att vi var ute och åkte häst och vagn. Mysigt. Men lite jobbigt oxå... jag gillar ju inte riktgit såndär, vilket de vet och skiter i :)

Väl hemma skålade vi i goddricka, fikade och sedan bar det av ut på restaurang. Så mycket mer hände inte den här dagen. Men det var fullt tillräckligt och som sagt fortsättning följer...

Usch då

Läste i tidningen i morse om två schäfrar som anfallit och dödat en liten hund och bitit en annan. Fick mig genast att tänka på den jag mötte här om morgonen. Det var i samma bostadsområde så det är ju inte helt otroligt om det var en av dem. Men den såg inte farlig ut, dvs arg eller så. Den lyssnade på mig och kom inte fram. Men så här i efterhand så förstår jag varför hundarna reagerade för de brukar inte skälla på andra hundar hur som helst och framförallt inte när vi kommit bort från gården. Ella boffar åt alla hundar som hon möter i trapphuset och ute på gården. Fy på dem som tror att de kan bo i samma hus som henne... Men så här som de betedde sig när vi mötte schäfern har jag aldrig varit med om förr. Så kanske var den lite knäpp ändå och hundarna kände det.

Skönt att det slutade lyckligt i alla fall.

Vad mer kan jag berätta. Jo det har helt och hållet lugnat ned sig hemma. Eller kanske inte men Pepson har lugnat ned sig. Jag tror att Ixxi gått in i höglöpen för att nu är det Ella som är som en liten brunstig hane och springer omkring här och försöker charma Lakrits. Det är på en annan nivå liksom bara jobbigt, jag behöver inte vara rädd för små blandrasvalpar som resultat av hennes uppvaktning. Pep är bara fram och luktar på henne mellan varven annars har han helt lagt av, dock vågar jag inte lämna dem ensamma... som sagt han har inte börjat lyfta på benet än så han har nog inte riktigt förstått det där.

Har oxå upptäckt att jag slarvar som en liten gris när jag tränar med Pep, framförallt när jag bara går ut och tränar på gården. Då har jag ingen plan och vi tränar lite på det och lite på det men det blir inte ordentligt med något alls. Jag måste bli duktigare på att göra upp tydliga planer på vad jag vill uppnå. Bara för att han börjar kunna en hel del så är han långt ifrån färdig.

Anna din hund är INTE färdigutbildad så börja inte slarva nu!

Bättre och sämre

Och jag måste erkänna det är inte så farligt med en kär unghund och en löptik. Det är fint att kunna utnyttja situationen för störningsträning. Trots att Pepson är hur kär som helst och stressen snurrar honom vidare i dansen så har han inga som helst problem att koncentrera sig när vi tränar eller leker. Det ser jag som något väldigt positivt. Det känns oxå väldigt bra att kunna använda situationen. Tänk så bra i framtiden om Pep inte blir störd av löptikar när vi tränar...

Var ute på klubben i onsdags och fick en riktigt bra skott träning. Fyra skott och allt han gjorde var att vinkla på öronen. Skönt. Hoppas att de har platsliggning nästa onsdag med så att vi kan träna ännu mer på det här. Det är så himla roligt att ha superlyckade träningspass och det har jag nästan alltid med Pepson.

Nu till något helt annat. Idag när vi var ute så busade Pep och Ella som vanligt. Det är otroligt skönt att han låter Ixxi vara när han är lös ute. I alla fall så rusade de på som vanligt, Ella försvinner in i skogen jag får ropa på henne och hon kommer i världens fart. Framme hos mig så stannar hon lyfter på tassen och säger "ooii" ooiii". Hon ser så hjälplös ut och vill verkligen att jag ska förstå att hon har ont. Jag tittar på den och det visar sig att hon gjort illa en tå. Den är svullen och lite blodig. Hon haltar sig fram och jag bär henne större delen av sträckan tillbaka. Tänker så klart på Dojjan, hoppas på att det lagt sig imorgon. Nu får hon vila och inte använda tassen överhuvudtaget. Bär ut henne, tur att hon inte ens väger 10 kilo... ser det inte bättre ut i morgon så åker vi till veterinären. Söta lilla tanten.

Idag har vi knappt haft något gnäll alls här hemma. Kanske kanske har jag förstått hur jag ska hantera situationen...

Pep och tonnisarna

Pep har idag varit på promenad med en hel högstadieklass idag. Lite stort att hoppa ut ur bilen och där står 25 förväntningsfulla ungdomar. Hjälp! sa Pepson sedan kände han att en av dem hade ett äpple i handen och vips var det borta eller rättare sagt i Peppens mun. Det samma gällde hans försiktighet, hoppeliskutt och kanske sno en vante här och en vante där. Han bemästrar i stort sett alla situationer trots sin försiktighet. Jag menar 25 tonnisar är inte det lättaste att hantera, jag borde veta :)

För tillfället har de i alla fall ungefär lika mycket hormoner som rusar runt i kroppen...

Ikväll ska vi ut på klubben och träna lite hade jag tänkt. Enligt min plan skulle det bli ett spår om dagen den här veckan, men så har jag fått jobba. Heldag igår och halvdag idag, och idag regnar det. Typiskt. Men det kommer fler tillfällen... jag är inte den som ger upp i första taget även om jag kan vara lite så där lagom lat ibland.

Garage inte bara för bilar

Det fiffiga med att Ixxi får egen prommis är att jag då kan passa på och lägga ett spår åt Pepson.

Han är så kär, kan inte hålla sig borta. Ligger hon i soffan måste han ligga i soffan. Ligger hon i fotöljen ligger han precis under. Livet är lite jobbigt för honom nu...

Jag har äntligen kommit på varför det är så bra att ha ett stort garage under huset. Perfekt för kvälls träning, när det är mörkt ute. Vi har börjat träna på framförgåendet. Vi tycker båda två att det är riktigt roligt att träna på något helt nytt. Pep har förstått att han ska fram till targeten men vi är inte helt överens om hastigheten dit. Jag tycker snabb skritt och han tycker fortast möjligt. Tror det är därför vi har så roligt, vi måste brottas lite båda två.

Det är en fröjd att träna med honom. Jag njuter lika mycket varje gång.

Ps. ska försöka övertala Ixxis försäkringsbolag att en kastration gör henne friskare och därför borde vara något de går med på. Hon får alltid skov vid löp så jag tycker de borde tycka som jag...

Stackars liten

Nu har Pep det inte lätt.

Ixxi löper och hon luktar så gott, han vet inte vad han ska ta sig till. Det går inte att lämna dem obevakade. Går separata promenader för husfridens skull. Det gillar Ixxi som tycker att Ella och Pep kan vara lite väl stökiga emellanåt.

Det märkliga är att han inte börjat lyfta på benet. Han markerar inte särskilt mycket heller. Tänkte liksom att löpet skulle påskynda det hela men så verkar det inte vara, lilleman vill fortsätta vara liten :) Vilket bara gör mig glad.

The schäfer experience

1. Morgonpromenad i fredags, en stor schäfer kommer mot oss. Jag ser ingen ägare och hunden beteer sig som att den är ute på vift. Mina hundar känner att något är konstigt och börjar skälla, alla tre. Gjorde nog schäfern lite spak. Den vågade sig inte fram till oss och vi vände och gick åt andra hållet. Den följde oss en bit, men höll sig på lagom avstånd. Jag gick genast hem, tog med mig ett koppel för att se om jag kunde koppla upp lösdrivaren. Det är ju inte så himla kul med en schäfer som springer vind för våg. Många är rädda. Men när jag kom till platsen där vi mötte den var den borta. Mest troligt hade den gått hem igen.

Gillar inte att möta lösa hundar, får mig alltid att tänka på det strikta hundägaransvaret. Om den hunden kommit fram till mina tre och provocerat fram aggresivitet och mina hundar skadat hunden så är det mitt ansvar. Inte kul att möta lösa hundar med tre i koppel. De jagar ju upp varandra och blir mer eller mindre ett stort väldigt ljudligt monster.

2. Sökfigge på lördagsmorgonen. Schäfermöte nummer två, ligger i en dold lega där jag måste hålla i ett galler som inte står så stadigt. Hör att hunden kommer, inser tidigt att jag inte kan hålla gallret och så vips så är hunden inne i den trånga legan, står på mig och naturligtvis skallmarkör. Tur jag inte är rädd.

3. Vid samma tävling men i en ny lega som är yttepytte liten och helt naturligt dåld. Ett litet hål att krypa ned i och så lite galler och annat jox över. Hunden letar efter mig och lyckas forcera bort gallret och sticker i huvudet. Naturligtvis skallmarkör, inga öronproppar. Den här hunden vill dessutom markera så nära mitt ansikte som det bara går, jag blir duschad i schäferspott. Blundar och håller för öronen och blir mycket glad när husse och domare äntligen kommer fram. Väl på stigen får jag frågan, den nöp dig inte för att du skulle komma fram? Ojoj då hade jag tur som bara fick en halvliter schäferspott på mig.

Från Kuba till libre

Mitt hem har förvandlats från en polisstat till en lekstuga. Jag vet helt ärligt inte vad jag föredrar. Det är ju mysigt när ens hundar är vänner och ligger tillsammans i soffan och gosar. Men att de ska leka hela tiden är lite tröttsamt. Å andra sidan är det inte heller kul att en hund alltid ska måsta vara utanför. Får inte komma upp i soffan eller röra sig i närheten av.

Tänk om de kunde hitta en balans.

Jag gillar inte att bli väckt på morgonen, jag vill vakna av mig själv och inte för att någon hund promt måste ha mat en viss tid eller nåt sådant. Tanterna har aldrig varit sådana att de väck mig. Men Pep gör det och han har utvecklat ett helt oemotståndligt sätt att göra det på. Han smyger fram till sängen och försiktigt pressar han in sitt huvud under min hand (om den finns tillgänglig, gör den inte det går han igen) så att jag inte kan låta bli att gosa med honom. Tja och då vaknar jag ju. Det är så oemotståndligt charmigt att jag inte kan låta bli att le bara jag tänker på det. Väcker han mig på det sättet så har jag inget emot att bli väckt.

Nu ligger de och busar i soffan han och surtanten Ella. Jag fattar inte vad som hänt, nu vågar hon ligga på rygg och busa med honom. Han får hoppa upp bredvid henne i soffan och röra henne med tassarna. Det var ett tag då det var helt omöjligt.

Mackan - bara för att jag säger att han gör ett fint lk1 frittfölj behöver du inte ta mig på orden. Vi kan inte springa än... det är mest bara hopp och skutt och jag tror inte att det ser lika fint ut som det känns. Men vi är på god väg.

Plötsligt händer det

Om Pep fortsätter att lossa hår i den takt han gör nu så kommer han snart att vara en Australiensk nakenhund!

Nu ska jag berätta en liten solskenshistoria, den handlar om mig. Ganska osugen på att träna hund satte jag mig i bilen med alla tre där bak. Tänkte att hundarna mår ju bra av det i alla fall. När jag kom fram så upptäckte jag att jag glömt klickern och tappade ännu mera sug. Men tänker har jag ändå åkt ut så måste jag ju göra något i alla fall. Tar med mig träningsryggan och alla tre hundarna.

Binder upp dem och sätter mig ned i gräset hos dem för att fundera på vad jag ska göra med det här passet. Bestämmer mig för att det är jag som ska tränas. Jag ska träna på att inte smitta hundarna med mitt dåliga humör eller osug. Alltså kramar jag om dem alla tre och berättar för dem hur fina och duktiga jag tycker att de är. Sitter där och gosar ett tag och tar sedan med mig Pep och tränar lite frittfölj. Utan klicker hur går det till, jag känner mig nästan naken utan den.

Nåväl, Pep vara bara så där suveränt duktig som han kan vara ibland. Totalfokuserad och gick ett helt toppen frittfölj nästan klar för lk 1. Jag bara gick där med ett stort leende på läpparna och var så stolt över hunden och mig själv. Att jag lyckades jaga bort allt mitt trista innan vi gick in på planen. När det gått så bra så tog jag svartafaran, hehe. Trots Ixxis mage har jag lite smått bestämt mig för att det är dags att vi tar upp tävlandet igen. Hon tycker att det är så himla kul. Men då jag inte har några toppenbelöningar att tillhandahålla, bara mat och leksaker. Så kommer det inte att bli med 10 mässigt elit i bakhuvudet utan mer bara för att hon och jag ska ha något kul att göra.

Efter 3 års uppehåll, hon har haft två valpkullar och sjukdomen så är det mycket som inte längre ser ut som det gjorde. Men grunderna finns där och innan alla valpar och allt så hade hon verkligen ett fint program. Så lite av det ska vi nog kunna plocka fram, vi har ju som sagt nästan inte hunnit tävla i tvåan än. Tvåan och trean tycker jag nog att vi ska klara. Sedan får vi se, hon är ju trots allt 6 år.

Sedan skulle Ella få göra lite, men den tanten gör hellre det hon vill. Vilket innebär att hon mycket hellre springer iväg och letar skrymslen och vrår. Vi tjollrade lite med lite freestyleövningar vi lärt oss under Frida Binett kursen. Ella gillar sånt i vanliga fall men inte då. Hon var liksom i sin egen lilla värld och ville inte dela dem med mig. Så istället för att bli frustrerad som det är väldigt lätta att bli på Ella så gick jag bara och kramade om henne och berättade hur fin jag tycker att hon är.

Jag var så stolt över mig själv när jag satt i bilen på vägen hem. Att jag inte surat ihop utan att jag verkligen lyckades hålla mig positiv till och med under Ellas lilla egenpåhittade freestyle pass. Inte ens Peps skällande fick mig ur balans. Mer såna dagar till mig, snälla!

En dag på stranden

Helgen har varit fullspäckad med aktiviteter, allt från inflyttningsfest till Matfest. Båda var i Skeå så hundarna fick vara hos papps när vi var på kalas. Sedan på söndag skulle bror sjunga på Matfesten i stan så vi pallrade oss dit. Jag gick och de andra mer lata tog bilen. Väl framme var det helt vansinnigt med folk. Tydligen hade alla kommunanställda fått två matbiljetter att nyttja just på söndagen. Medan jag stod och väntade på familjen så kom det fram allt från barn till pensionärer som ville hälsa på hundarna. Ella älskar sånt så hon gick i gång som vanligt. Sitta stilla vad är det. Nä hon skulle upp i famnen på dem alla. Ixxi bryr sig inte utan sitter kvar på sin plats och låter sig snällt klappas på om någon ser henne genom Ellas prat och charm. Pep tyckte nog att några av dem skulle hälsa på honom oxå, men så blev det för jobbigt. Han löste det fint genom att försöka få igång Ella i lek. Det är så han hanterar sin frustration i alla lägen. Genom att leka. Blir jag arg så tar han oxå till lek. Så att förbjuda lek med kopplet med ett bestämt nej det ökar bara på leken. Med den stora skillnaden att det blir frustrationslek. Att istället stanna vänta och berömma när han läpper kopplet funkar så fint så fint. Det gäller bara att komma ihåg det när pmsen knackar på dörren och tålamodet tryter.

Igår, måndag, var det strålande solsken och riktigt klar och frisk luft. Kände att jag måste ut till havet. Knölade in oss i bilen och tutade iväg. La två spår på vägen som fick ligga i en timme. Nu hade jag bestämt mig för att bemästra Peps "läge" så att han kan spåra även efter en promenad.

Vi fortsatte ut till havet. Hundarna sprag som galna i sanden och plaskade gladeligen ut i vattnet, även Pep. Men bara efter att han gjort klart för sig att han bottnade överallt. Simma det har han inte förstått, men idag sprang han som en liten iller ut i vattnet och hämtade pinnar. Det finaste var att han faktiskt kom med pinnarna till mig. Nästa gång blir det träna lite på handtarget innan så att han kanske kommer ända fram till handen med dem.

Mitt upp i vildaste leken kopplade jag upp Pep och la honom plats, passivitetsträning typ. Ella och Ixxi ligger utan koppel men Pep har ytterst svårt att ligga och inte göra något. Ligger gör han men han hittar gräs att tugga på bökar lite i sanden och tja det mesta. Att bara ligga och koppla av det är inte hans melodi. I alla fall inte när det har varit en massa rolig lek innan. Tillslut låg de så fint att jag tog upp min bok och fick läsa några sidor.

Älskar att sitta ute vid havet och läsa.

När spåret legat tillräcklig länge hundarna fått röra på sig igen så började vi sakta gå mot bilen. Jag tog allt ytterst lugnt, gav vatten och satte in dem i bilen. Väntade ett tag så att Pep varvat ned.

Mötte btw några kids i badkläder som skulle ut och bada i det härliga havet. Det är tappert, 1 september.

Spåren gick väldigt bra och jag kände mig supernöjd. Tidigare har de varit lite av varje, ett spår har gått bra och ett dåligt. Men nu gick båda fin fint. Jag har bemästrat Pepsons sinnesstämning. Vilket var vad jag skulle göra. Sedan gick han båda spåren väldigt fint med nosen i spårkärnan och riktningen framåt hela tiden. Hade ca 10 "myrsteg" mellan varje gotta och en vinkel på det sita spåret. Tycker att han löste allt väldigt fint. Det som inte gick bra skyller jag på matten som något orutinerat inte alltid läser sin hund på bästa sätt.

Nästa spår blir det godis efter ca 20 myrisar. Det är så kul när det börjar gå framåt!

Lekande lätt

Eller tja kanske inte, men jag måste i alla fall hoppa och skutta lite av glädje. För nu bubblar det över.

I morse när vi hade en liten leksejour så kom Pepson till mig med bollen fyra gånger. Kom fram och ställde sig framför mig och höll bollen i munnen i och för sig. Vilket framsteg! Kanske kanske börjar han se mig som en bra lekresurs :)

Jag fick sticka fram handen och ta bollen av honom utan att han böjde sig bort eller backade iväg.

Stoltaste matten ever!

Har köpt sånadär bollar som du hade Jessica, nu tuggas den nästan inte alls på...

Loppishunden

I lördags var Pep med på loppis här i stan. Den är gigantisk, ja det är säkert mer än hundra bord och massor med folk. Tyckte att det var bra för gladaste gladaste hunden att följa med på något sådan. För helst vill han ju fram och hälsa på allt och alla. Att gå vid sidan är inte hans melodi.

Den första kvarten var kämpig, men sedan så lugnade han ned sig och insåg att alla människor inte ska hälsas på och alla gossedjur som låg så fint uppradade inte var hans. Då skötte han sig exemplariskt, fina fina Pep.

Här är någon kommentarer jag fått sedan Pepson flyttat hem till oss.

¤ Vilken fin bukett du har, en av varje färg.
¤ Vad är det där för blandras, är det tollare i den?
¤ Den där byrackan, tja jag förstår att det är en rashund men han ser ut som en byracka, vad är det för nåt?
¤ Kolla vilken fin hund?
¤ Det var mej en ovanlig en, vad är det för ras?
¤ Vilka vackra ögon?
¤ Vilka ovanliga färger, ska de se ut så där?
¤ Vilka ovanliga ögon, han ser ur som en varg.
¤ Titta mamma, han ser ut som en kossa.
¤ Den där prickiga vad är det för ras?
¤ Nu kommer geparden igen, spring!

Allt på fint pitemål.

Att tillärttalägga miljöer

Så var vi där igen, jag kan inte låta bli att fundera. Den här gången gäller det "tillrättaläggandet av miljöer". Dvs att använda sig av trottoarkanter, väggar och musmattor.

Men jag skulle nog vilja lägga in leksaksbelöning även i den ekvationen. Alltså för att nå det optimala resultatet så ser jag till att hunden når det den allra enklaste vägen. Huvudsaken är att jag lära hunden vad den ska göra och inte lurar den. Jag lär hunden att svänga in bakbenen genom att gå stå på en kloss eller att backa in i ett hörn. Jag kan oxå lära hunden att röra sig till en viss punkt genom att använda target och sedan targetöverföring. Det här är ju ganska vanligt när det gäller den tidiga inlärningen av rutan. Det börjar även att användas mer och mer inom brukslydnaden. Tänk va smart vid framåtsändandet som exempel. Nåväl att det här handlar om att tillrättalägga miljöer på ett eller annat sätt kanske inte någon skulle säga emot. Vi underlättar för hunden att göra rätt. Vilket ju så klart är vad vi vill att den ska göra. Vi har lärt den att springa i en viss hastighet eller gå i en viss hastighet mot något som den känner igen. Kan ju även vara en hand vid apporteringen. Nostarget i hand är ju väldigt fiffigt där.

Nu så kommer jag till leksakerna. De kanske inte så mycket handlar om att tillrättaägga miljön utan känslan. Vi är ute efter en viss känsla hos hunden när vi tänar. Vi vill att den ska vara alert, glad och snabb. Detta uppnås kanske inte enbart med hjälp av en musmatta eller lite gotta i handen. På vissa hundar gör det det men inte alla. Då kommer leksakerna in, stämningsförhöjarna. Vi vill ha den rätta känslan för momentet vi tränar alltså vi tillrättalägger den med en leksak.

Nu har jag kanske kommit av mig lite. Måste nog förklara hur det hela började. När jag var i Obbola kom ämnet upp men vi diskuterade det inte. Utan det nämndes bara i förbifarten. Sedan såg vi en film och jag fick se hur de tränade vid en kurs de varit på. Det var verkligen intressant. Gillar petiga och noggrannan människor. Nåväl ett av passen tränades apportering, vad som tränades om det var snabba gripanden eller fart vet jag inte. Men där användes leksaken verkligen som en stämningsförhöjare och för att tillrättalägga miljön. Det vill säga i stort sett på samma sätt som en target. Vi vill att hunden ska lyckas med det vi tränar alltså tillrättalägger vi miljön så att vi får det resultat vi vill ha. Är det en känsla vi är ute efter eller en teknik? Ibland kanske båda.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta och om det är så viktigt egentligen, det var bara en stor aha upplevelse för mig när jag insåg att target och leksak i stortsett är samma sak. Även om den ena bara används som belöning så är det fortfarande någon vi vill tilrättalägga med den, en känsla. Eller?

Okej då

På Jessicas begäran kommer här en rapport.

1. Spårrapport - I skogen har det varit blandat vin och vatten. Det är helt beroende på i vilket tillstånd Pep befinner sig i om det går som jag vill eller inte. De spår vi gjort som bara legat en liten liten stund har funkat bäst. Då har koncentrationen varit på topp. Har utökat och varierar godiset, varierar med hur ofta och kör lite pauser ibland och lite oftare ibland.

Däremot de som legat ett tag har inte fungerat. Inte för att de legat ett tag utan för att Pepson varit i helt fel sinnesstämning. Väntade inte tillräckligt länge efter promenad en gång. Han fick lite vatten och vi lugnade bort det värsta flåset men han kopplade inte på spåret alls. Så vänta lägre efter promenad. Sedan har det varit regn och annat som sabbat för oss.

Men de spår där jag lyckats fånga hans konsentration har känts väldigt bra. Då tuffar han på fint och tar även vinklar väldigt snyggt. Var lite rädd för vinklarna då jag tänkte att han kunde börja vinda in godisarna efter vinkeln, men jag väntade med att lägga så att han inte skulle få den belöningen :) och då gick det fint.

Jag ser oxå att när han tappar spåret så går han ned och "spårletar". Men som sagt detta kräver ett visst tillstånd. Är han i jaga igång Ella mood så funkar inget alls. Då är vi tillbaka i vindningen och när det sker så brukar jag bara bryta för jag vill inte att han ska ha det med sig. Vet inte kanske är det dumt? Men jag tycker inte heller att det känns bra att han bara vindar sig igenom ett helt spår.

Igår hade vi tur med det första spåret vi gick. När vi kom tillbaka från vår runda på ca 40 min så var det en bärplockare som gick och vimsade precis där vårt spår gått. Det andra var orört, vad jag vet... men då var Pepson som sagt i helt fel stämning.

Jag måste jobba med att hitta rätt. Vill ju att alla spår ska bli lika bra som de då han är koncentrerad.

2. Lekningen måste jag erkänna att jag slarvat med. Skämns på mig! Jag skulle vara så duktig men det var som att energin hamnade i spårandet istället. Inga ursäker, ut och lek. Eller tja inne kanske.

3. Flockrapport - Helt plötsligt har Ella och Pep blivit vänner igen. Vet inte hur det blev och vart det kom i från men nu leker de som aldrig förr. Kanske har han nu bevisat för henne att han kan vara försiktig och inte "dödar" henne i leken. Tror det handlar om förtroende hon är ju inte så språksäker min lilla Findus tant. Nu får han återigen klampa på henne och hon uppmuntrar honom till lek. Det har inte hänt sedan han var en liten lite skrutt.

4. Momentrapport - Hekt plötsligt har poletten trillat ned och nu kan vi går superfina fria följ. Ska be D filma någon gång så att ni får se. Vi har både höger och vänstersvängar och halter som fungerar fint. Han har en fin position och sätter sig ned rakt och fint vid sidan. Dock är det ett lite långsamt sättande. Han är inte helt säker än på vad det är han ska göra. Det andra går oxå framåt men orkar inte skriva om det nu...

5. Lite-allt-möjligtrapport - Har börjat vara ute på klubben på onsdagar och nu senast så var det skott. Han bryr sig inte det minsta om att det smäller och det känns ju skönt. Hoppas att de skjuter även nästa gång. Dessutom så gillar han IPO skarpt. Inte kanske att träna, det har jag ingen aning om, men att titta på. Han går igång på alla cylindrar och tycker att de verkar ha en skitrolig lek där borta. Hundarna skäller och kampar som tusan, det kan inte bli bättre än så tycker Pep som mer än gärna vill vara med.

6. Sånt-som-inte-hänt-änrapport - läser att Peps bröder har börjat bli tonnisar. Själv har Pep stannat i valpstadiet. Han varken lyfter på benet då han ska kissa eller visar något större intresse för omvärlden. Inte mer än vanligt i alla fall. Det enda som har hänt är att han blivit intresserad av Ellas rumpa och markerar gärna på ett eller annat sätt där hon varit och gjort i från sig. Jag får väl allt i en enda explosion senare.

Avslutar med en fin bild på brorröd och systerblå

Pep och Stitch, fotot taget av Kristiina

Camp Obbola

Har varit på camp Obbola i helgen. Hur bra och trevligt som helst.

Åkte ned redan på torsdag och nattade hos kompisS. Mycket trevligt må jag säga. Sedan var det dags för en träff med Stitch. Som de busade systerblå och brorröd! Och vad olika de var, Stitch var som en kopia av Billie och Pep av Skippo. Stitch har dock Skippos päls, Pep har Billies. Så kul de hade. Det var nästan så att Stitch fick ned Pepson i vattnet. Men inte riktigt. Han blev mest frustrerad och bet vattnet. Tills han kom på att hon kom tillbaka in till land igen, då var det ju bara att vänta ut henne.







Efter två timmars lek så åkte jag vidare till mina campledare. Direkt efter lunch blev det ett lydnadspass och jag visade upp vårt kryp, har varit lite osäker på tekniken där. Men nu fick jag bekräftat att vi var på rätt håll och att vi genast ska börja träna på längre sträckor. Kul kul.

Vi han även med ett lekpass innan kvällen var slut.

På lördagen var det dags för sök, Pep fick hänga med på ett hörn på en kurs Hbk har för tillfället. Det var få deltagare just den dagen och det behövs ju gärna att det är några stycken. Så vi fick vara med vi oxå. Pep skötte sig fint och visade tydligt att han förstått vad det går ut på. Vi ska bara fortsätta som vi börjat.

En rolig detalj, var att Pep den här gången inte visade någon som helst blyghet hos figgarna. Det var trotsallt helt okända för honom. Men nu börjar arbetet bli så pass kul och igenkännade att det inte finns någon som helst blyghet kvar. Vi körde två pass och Pep skulle nog ha orkat mer. Men vi skulle ju ut och spåra efter lunchen så det var inte lönt att köra slut på honom.

Han satt hela passet i bilen och levde om. Det är en ful ovana han lärt sig under helgen. I vanliga fall har jag ju bara med honom och lämnar tanterna hemma. Det kommer att bli ändring på den saken. Nu ska vi träna passivitet när andra aktiveras...

Så var det dags för ett spårpass och jag ville verkligen visa Jessica hur ett helt vanligt spår ser ut så att hon kunde grubbla lite. Själv tycker jag att jag provat så många olika saker och att vindningen inte blivit mindre. De första gångerna så hade vi godis i spåret och när jag sedan provat med det så har han bara vindat in godisarna. Men så provade vi med ett tätare godisspår. Typ två meter och så en liten ynka godis och så två meter och så en godis till. Spåret var kanske tjugo meter. Det var heller ingen liggtid på det. Men tammetusan det funkade! Jag var så lycklig att jag nästan grät. Vi la genast ett spår till åt honom. Det fick ligga medan Pepsi gick sitt spår. Nu var det som att han fattade, nosen nere och han gick metodiskt fram. Det var så kul att se. Men nästa gång får jag lägga godisarna lite längre ifrån varandra. Så att han inte snurrar så mycket. Nu han han ju knappt börja spåra innan det kom en liten plutt så det blev liksom mycket letande och lite spårande. Ska prova att lägga tre spår idag, ett med 3 meter mellan godisarna ett med några tremeters godisar och så ett parti med sju meter och så tre meter igen. Det sista har jag inte kommit fram till än hur jag ska göra. Kanske fem meter mellan och lite längre spår.

På kvällen var det lekning som gällde men det var mest mina campledare som lekte med honom. Vilken skillnad det gav, på bara några minuter så kom han och la sig brevid Anders, med bollen eller vad det nu var han hade, stället för att dra iväg med den själv. Det ser jag som en stor vinst. Som att han börjar begripa att det inte är farligt att vara nära människor med saker. De kommer inte alltid att ta dem av mig. När jag lekte på söndagen så kom han direkt fram till mig och la sig brevid med bollen. Så himla kul. Jag har bestämt att vi ska leka minst 3 gånger per dag och sakta men säker ska jag jobba in lite kriterier för hur den ska se ut.

Tänk vilken skillnad det är från att bara ha tagit saken och sprungit iväg till sovrummet för att få vara ifred med den, till att komma och lägga sig brevid. Då finns det ju så mycket mer spelrum och saker att leka med. Kul kul.

På söndagen var det dags för vallning. Jag var verkligen peppad. Hade gjort upp en plan i mitt huvud hur jag skulle göra. Men den föll på en gång då Pepson inte fattade att det var får och att vi gjort det här tidigare. Jag fick ägna all tid åt att tända honom igen. Vilket jag trodde att vi gjort redan än gång... men tydligen hade min hund glömt bort det. Kanske är det en färskvara, då måste jag helt klart leta upp en instruktör här i krokarna som vi kan valla hos.

Det har varit en helt underbar helg med massor med aha uppleveler för mig. Nu är det bara att ta tag i dem och jobba vidare.

Det bara öser ner

Igår var det solsken när jag tog bilen ut på klubben. Det tar mig ca 5 minuter att köra dit. När vi kom halvvägs började det droppa lite och när vi bara hade en liten liten bit så öppnade sig himlen och det formligen öste ned.

Istället för att vända så blir tanken - "så bra då kan jag träna ligg i blött gräs"

Jag har nämligen två små tanter som vägrar vara i blött gräs eller om det luktar illa. Med Ella bröt jag en tävling för att hon vägrade gå vid min sida på vissa ställen av planen. Vi gick fot när vi kom fram till stället gick Ella i en vid båge kom tillbaka till position och fortsatte arbeta. Men när den nya startpunkten blev på en såndär doftfläck gick det inte längre för hon vägrade att sätta sig där... Så jag bröt. Tror att det var svamp som luktade... Hon är speciell min lilla Ellisbellis. Ixxi hon vill inte alls vara ute om det regnar, hon stannar i dörren och så får jag dra henne ut. Väl ute så går hon super super sakta, vilket ju är helt dumt för då blir hon ju bara blötare.

Men Pep ska inte bli sådan så nu tränar vi i spöregn och ligger i vattenpölar och allt möjligt vad jag kan komma på. Än har han inte visat någon som helst tendens att inte vilja jobba, vilket ju är skönt. Igår tränade vi platsliggning och väldigt länge fick han ligga i det blöta gräset, jag tror att han bara tyckte det var skönt.

Till helgen ska jag ned på lekcamp i Obbola. Ska försöka komma ihåg kameran så kanske det blir några träningsbilder oxå.

Whoho fick precis veta att det är vallning inbokat på söndag.

Lokaldebatt

Det har blivit så roligt att lästa tidningen på morgonen. För tillfället pågår det en debatt kring Caesar Milan. Det hela påbörjades när en av ortens "hundarbetare" blev intervjuad, hon berättade i förbifarten vad hon tyckte om Caesars metoder. Detta tog lite fart och nu har det varit i alla fall tre insändare, jag kan ha missat någon. Två som talar för Caesar och en emot.

Det är så intressant. Jag förstår varför allmänheten kan förstå en sådan som Caesar. Han metoder är lätta att hantera och greppa. Men det jag inte förstår är hur en kan gilla dem då alla i stort sett är baserade på dominans. De går ut på att hunden ska acceptera läget och gör den inte det får den en spark eller blir nedtryckt för att lugna ned sig.

Varje morgon väntar jag med spänning för att se om det kommer någon fortsättning och i morse så skrevs den första insändaren som faktiskt var negativ, om ni förstår vad jag menar. Det var ett svar på om Caesar använder el och halsband som gör ont. Svaret var kort och koncist. SKK gillar inte hans halsband, så mest troligt har de tagits bort från marknaden. För att de är på gränsen till djurplågeri att använda dem. De trycker på nerver vid hundens öron om jag förstod det hela rätt. Det låter ju helt galet.

Jag hoppas att det här får igång debatten ännu mer och att diskusssionerna kommer att flöda i PT.

Spårar lite mer nu

På lite vinst och förlust tog vi bilen till spåret som legat i över tre timmar, men i regn. Det öste ned och åskade på som tusan. Men jag tänkte att jag måste ju i alla fall plocka in grejerna och då kan ju Pep få gå ett av de tre utlagda.

Hade lagt tre 50 metersspår, raka. Han förstår inte svängar eller kurvor än. Kanske för att han går med nosen så högt. Försöker jobba ned den med lång liggtid på spåret.

I alla fall, det var lite vinst och förlust, de två första gick hyfsat bra. Han jobbade på och nosen var relativt långt nere. Han var fokuserad på spårandet helt klart. Det trista är att han inte alls är intresserad av sina leksaker när vi kommer fram till slutet. Han leker hur bra som helst med dem inne men inte ute. Det måste vi träna mer på. För nu har han faktiskt börjat kampa ordentligt, inne. Ett tag så kändes det som att han inte riktigt vågade. Men nu tar han i med hela sin kroppstyngd. Härligt härligt, tänk om jag bara kunde få till det ute oxå. Men det kommer...

Tillbaka till spåret, regnet öste ned och åskan skakade världen och Pep var helt oberörd över detta. Han tuffade på och varken vände sig mot ljudet eller ens funderade på att det var något ovanligt med det. Det måste jag säga var den stora vinsten. Sedan var det ju en liten vinst att de två första gick bra. Det tredje hoppade jag helt enkelt över. Tog upp belöningarna och leksakerna så att han inte lyckades söka sig fram till dem. Så fick Pep springa lite i skogen, sedan åkte vi hem igen. Jag så klart med en massa tankar och funderingar i huvudet. Det måste jag göra annorlunda och det måste vi träna på. Som tex att leka utomhus. På klubben är det inte heller så intressant, där är det bara godis som räknas. Fast jag brukar avsluta varje träningspass med lek så kanske kommer det. Pep förhoppningsvis med lite mer spårning ingraverat i hjärnbalken.