Hårigt

Jag blir galen, det är ju hår överallt!

Dammsuger upp hårtussar varje dag nu. Rollar kläderna stup i kvarten för att få bort de vita hårstråna.

Jag är inte van, trots två långhåriga hundar. Men de fäller inget, blir till tovor istället. Jag har varit fri från hundhåriga kläder i hela mitt hundliv.

Nu får jag tillbaka i hundrafalt.

Morgonmys

Morgnarna är de allra bästa. Pep väcker mig runt sex eller när husse går upp vid halv sju. Men sedan kan vi gå och lägga oss i soffan och sova ett tag till. Jag brukar varva hund på bästa stället dvs i min famn. Men Pep brukar oftast vilja ligga på golvet. Men inte idag...

Ellisch

Husse har jobbat i helgen så det har varit en lugn helg. I fredags kom han hem med spelet Biochock. Jag han knappt kunnat släppa handkontrollen... så ytterst trevligt spel. Jag sparade lite tvtid till söndagen kl 13 och gissa om det var värt det. Så spännade!

Pep
Vi tränar på med ingångarna och nu blir det fler och fler upprepningar efter varandra som blir rätt. Jag har som sagt frishejpat fram beteendet. Han jobbar väldigt bra med baken och svänger in den ordentligt mot mig. Det är så himla roligt att se hur hans hjärna arbetar, det är som blixtrar och dunder och så sitter det bara där.

Ella

Jag måste bara berätta lite om min kära lilla Ella. Här om dagen när jag höll på att klicka med Pep så låg det en kamptoss framme. Ella smyger närmare och närmare och tar den försiktigt i munnen. Sedan tittar hon på mig, "var det inte det här du ville?" Så tittar hon på Pep "alltså om det ligger saker framme så är det dem du ska ta" Men nu var det ju inte så. Fast i Ellas värld är det så. Jag tog fram en pall och klickade upp Ella på den. Det tog tre klick så var hon uppe. Så fort det kommer fram saker så är hon helt galen på att ta reda på vad hon ska göra. Nästa gång ska hon få krypa under pallen det tror jag nog inte att hon förväntar sig.

Ella är min allra första hund och hon är mitt allt. I oktober blir hon nio år vilket inte alls går att se på henne. Hon är en egensinnig dam som bara gör sånt som lönar sig men om det lönar sig så gör hon vad som helst i stort sett.

Som exempel kan jag nämna en dag på klubben när vi hade lite roliga tävlingar

En av dessa var skottkärre stafett. M som körde kärran är gammal stalltjej och kan köra kärra vill jag lova. Jag matar Ella med frollic så att hon ska tycka att det är värt det och vi svänger och far som galningar längst banan. Tillslut stannar M så snabbt att Ella flyger ut ur skottkärran. Hon bara skakar på sig och vill upp igen. Hoppar självmant upp i kärran igen för att åka skottkärra var ju kul, så länge det fanns frolic i mattes hand. (Kan jag tänka mig.) Att underlaget inte var stabilt och att hon inte kunde stå stadigt bekom henne inte det minsta.

Det är Ella i ett nötskal. Hon gör vad som helst för lite godis eller sällskap. Hon älskar alla och har hon träffat en person en gång så är den personen "hennes". Hon känner igen på lågt håll och kan smita iväg om hon ser folk hon känner. Hundar däremot, de får vara... Hon är näst intill inkompetent vad det gäller hundspråk. Hon är osäker och vill inte ha andra hundar nära sig. Bara de hon är trygg med får komma till henne. Det är ytterst få hundar. Men träffar vi någon hund som låter henne vara så låter hon dem oxå vara. Kan gå på promenad med henne lös utan några som helst problem. Men kommer det fram en hund så säger hon gällt till att här får du inte vara. Ju språksäkrare hund hon träffar destobättre går det. Lämnar de henne i fred så är det inga som helst problem då hon inte söker upp andra hundar.

Hon är en extremt social hund, som gärna vill vara nära hela tiden. Hon kan både sjunga och låta på de mest konstiga sätt för att få lite uppmärksamhet.

Battle of the minds

Vilken dust vi haft. Pust jag är helt slut. Pep oxå misstänker jag då han ligger kvar hos husse och inte vid mina fötter.

Vi tog en liten uppfriskande kvällsprommis runt huset. Det är så trevligt att gå med Pep själv, jag är oftast helt lycklig när vi kommer in igen.

När vi kom in igen så blev det full rulle mellan bustanten och Peppen. Jag har alltså inte lyckats med att hålla min inte leka inomhus regel. Även solen har sina fläckar

Innan det går över styr fångar jag upp lillapep så att han får sitta i min famn och lugna ned sig. Det brukar inte vara något som helst problem. Men idag... suck och suck igen... han gnällde i 45 minuter. Tålamodsryggan kom väl till pass.

Efter 45 minuter var det jag som gick ut med segern. Härmed korar jag mig själv till segrare i tålamodsmästerskapet.

Därmed ska jag sätta mig och lyssna till det fantastiska Umeåbandet Tålamod. Mer passande musik för dagen finns nog inte.

Koppel, möten och ilska

Det var länge sedan vi tränade på koppelpromenader. Alltså bara att ta tag i saken. Bita ihop och hämta tålamodsryggsäcken.

Gick med Pep själv och det var den enklaste och bästa promenad vi haft sedan han kom till oss. Han gick hur fint som helst vid sidan och viftade glatt på svansen. Inget hysteriskt hoppande och skuttande. Ingen lek. Han accepterade till och med att bara gå på vänster sida.

Tålamodsryggsäcken åker av och stolthetsmössan på.

Jag hittade lite roliga saker vi kunde gå på, galler och sånt. Liite läskigt men går det gör han. Det enda som är jobbigt är när lastbilarna pyser. Blä tycker Peppen och svansen åker ned. Men efter att ha jobbat lite bra och fått lite uppmuntran för den fina kontakten så är han tillbaka på banan. Lastbilen bortglömd.

---

Alla vet vi att vi inte ska äta gul snö. För det kan vara öl eller hur det nu var.

Men för Pep är det "ät inte svart snö" som gäller. Han är som galen i snö med grus i. Har fått honom att inte plocka upp grus när vi går ut och pinkar. Men när vi går i stan och det finns svart snö överallt är det inte så lätt ska jag säga. Fortsätter det så här så kommer Pep att ha ett sandtag i magen... *skakar på huvudet* inte bra alls.

---

Mötte Brutus utan för huset. Han är en liten skraj hund. Han vill inte hälsa och Pep försöker på avstånd med alla möjliga lekinviter. Brutus leker på håll och tillslut blir han så till sig att han måste skita. Brutus alltså. Stackars han, vara så skraj. Mina hundar får inte gå fram till honom. Men Pep gillar att busa på avstånd. När jag kommer till ytterdörren så står där en svart sak, okopplad. Det visade sig vara en 10 månaders BC. Jag tänkte lika bra de får hälsa, hunden är ju ändå lös. Vill inte starta konflikter. De busade på och Pep var så glad över att det var någon som ville busa med honom. Men så såg BCn att det fanns en tredje hund, sprag iväg. Jag säger till ägaren att den hunden är rädd. Men inte fattade han vad jag menade. Ibland blir jag så trött på alla hundägare som inte bryr sig. Som inte verkar förstå att allas hundar inte är som deras egna. Tänk om jag stått där med alla mina tre, en som löper en som är rädd och en som är helt galen och bara vill leka. Huja så arg jag hade blivit då...

Men för vår del, slutet gott allting gott.

Bus i skogen

Idag har det varit bus i skogen för hela slanten.

De två trollen på upptäcksfärd.


Ixxi myser och Pep marödrar


Till slut fick han igång henne...


Sedan var det gammeltantens tur. Det blev dock lite konstig färg, jag har inte lagt på ett lila filter. Det är Ellabus som låter.




Först fick Ixxi sig en dos, för ibland kan faktiskt hon med busa. Tibben ska ju vara en extremt lekfull ras, så någon gång måste det ju slå igenom på henne oxå.

Funderingar

Världens sötaste Pep, tre månader och några dagar.

Igår åkte vi till Ostvik, där vi träffade Pernilla och Eddy med Agera och Lotus. Isabelle, Andreas och lilla Vincent var oxå där tillsammans med deras hundar.

Jag blev helt förvånad över hur lugn Pep var. När vi gick på promenad så gick han mest och försökte charma mamma Billie. Inget galet valpbus eller idogna försök att få igång de andar hundarna. Av de andra hundarna var Lotus helt klart bäst. Han försökte tappert att vara med på deras bravader, men den lilla kroppen satte stopp för det. Kanske var det det som kändes ovant för mina små lurvtanter kan han ju följa vart som helst. Dit de går går även han. De är ju inte så stora och nu har till och med Pep vuxit om dem. Eller i alla fall Ella som är 39 cm hög. Ixxi som är 42 tror jag inte att han vuxit ikapp än.

Det var väldigt trelvigt att träffa dem och se de vuxna hundarna. Det är ju så klart så att jag ser på aussien med andra ögon nu när jag har en liten valp. Jag tror att jag mest gick och tänkte på hur Pep kommer att bli som vuxen.

Än så länge är han väldigt lik sin pappa, det lilla jag har sett. Han är lugn och tar det mesta med ro. Han har inte visat något som helst temperament. Har inte ens hört honom morra när han leker med de andra hundarna. Ljud kommer det men inte morr. Han skäller enbart när det är lekinvit. Säger jag att han inte får något så accepterar han det utan några som helst diskussioner. Smiter han ut genom dörren när han inte får så blir det inga diskussioner kring det säger jag att han ska gå in igen så gör han det. Jag behöver inte springa och jaga honom i hela trapphuset som jag hade behövt med de andra två... Som sagt en väldigt lätt hund att ha och göra med. Sedan märks det att han tänker mycket. När vi tränar så jobbar lilla hjärnan hela tiden. Han funderar och sorterar. När han väl har förstått att ett visst beteende ger belöning så kommer det snabbt in i repertoaren. I den finns för tillfället, sitt, ligg på två sätt, stå, backa, gå och titta på mig, leta sig till sidan och hämta saker jag kastar. Sedan har vi apporteringen oxå men där vill jag inte på stå att han bjuder på beteende än. Vi får se om det släppte nu senast. Har inte provat sedan dess.

Kanske skulle någon annan se annat för jag jämför ju mycket med de hundar jag haft innan och det har varit en helt annan sak. De har varit kraftiga diskussioner om saker och ting och de har morrat och sagt ifrån om jag har tagit saker av dem. De har varit väldigt självständiga och redan första veckan hemma har de letat sig utåt. Visst kan Pep göra det oxå, han har en stor nyfikenhet på saker och ting, men han kollar alltid bakåt vart jag är och väntar alltid in mig och ropar jag att han ska komma så har det större dragningskraft. Än...

De kan faktiskt ligga nära varandra ibland.

Men då måste Pep titta åt andra hållet för att inte lockas att busa med henne. Han vet sina begränsningar.

När Ixxi, världens snällaste hund, var åtta veckor då kunde hon dra repor runt bostadsområdet. Hon var helt galen. Smet in till grannar som hade balkongdörren öppen och skulle hälsa på varenda hund. Fick hon inte så gick hon gärna på bakbenen. Det går inte att tänka att den lilla galningen idag är världens mest lätthanterliga hund. Men jag tränade oxå mycket passivitet med henne. Eller gjorde jag det, kanske var det så att jag bara förstärkte den passivitet som hon visade. Hon var ju alltid med på alla hundaktiviteter redan som liten valp. Det blir en ju trött av och då förstärkte jag det. Nu kan jag ha med henne på kurs och så fort jag står stilla och pratar så lägger hon sig fint ned och väntar på nästa aktivitet. Jag behöver inte kommendera henne. Hon är en så fantastiskt lätt hund att ha, nu. Som valp var hon en odåga. Förutom när vi var på klubben, för att träna det var det bästa som fanns eller finns ska jag väl säga även om det inte blir så mycket av det nu förtiden.

Isabelle kommer säkert att lägga ut lite bilder i sin blogg med när hon kommer hem.

Det lossnar

Igår introducerade jag plastapporten. Har använt mig av lite olika saker innan. Tänkt att jag vill ha ett ordentligt gripande innan jag plockar fram "träbocken". Nåja, det har inte gått så bra. Pep är på tok för intresserad av godis att han helt glömmer bort att jag har något annat att erbjuda. Han tar lite, duttar lite och så vidare men har hela sitt fokus på godiset.

Så igår när vi duttat färdigt, kommer Lakritshjärtat fram till oss. Apportering är det bästa hon vet. Ögonen glittrar på henne och jag blir så lycklig av att se henne så. Jag låter henne ta apporten några gånger på lite funurliga sätt och belönar med det lilla jag har kvar av Peps mat. Det är vad han får som godis för tillfället. Mumms säger Pep.

Efter det så provar jag att leka lite med apporten istället, för när Ixxi har den blir Pep riktigt intresserad. Sagt och gjort han plockar den klockrent och springer omkring med den hur fint som helst. Ett problem bara, han har lite svårt att komma med den. Nu är det ju hans apport, humpf Men det gick utan några större övertalningar tillslut. Vill ju inte att det ska bli en kull jakt av det hela.

Nu funderar jag bara på hur jag ska kunna överföra det ena till det andra. Alltså fortsätta leka med den men belöna med något när han gör bra. Ska fundera ett tag till...

Så tillbaka till Lakrtishjärtat som i all min iver och gläde fick sju små Pepmatbitar för att hon lekte apportlekar med mig. Så i natt sa magen ifrån. Va fasen! Sju små pluttiga matbitar och så blir det så här. Jag måste tänka mig för hela tiden. Men om hennes magen inte klarar av sju så matbitar (dock valpfoder) efter fem månaders medicinering så känns det inte så hoppfullt. Hon har en månad kvar av medicinering och just nu känns det varken som från eller till.

Nu över till något roligt. Idag ska Pep och jag åka till Skeå och träffa kennelmamma!

Vardag igen

Det kommer bilder jag lovar. Men det är så trist för tillfället, datorn hänger sig varje gång jag sätter in en usb kabel. Så även om jag tagit kort är det så trist att ladda över dem i datorn.

I morse passade jag på att ta en långprommis med tanterna redan på morgonen. D jobbar kväll och tar därmed sovmorgon. Så han var hemma med Pep. Men jag tror inte att Pep var medveten om att husse var hemma. När vi gick fick han ett ben och när vi kom hem så kom D precis nyvaken ut ur sovrummet. Han hade sovit som en stock och jag hade glömt att öppna dörren till sovrummet. Pep hade legat själv i vardagsrummet och varit hur lugn och fin som helst. Han är trygg i sitt hem helt enkelt. Fina lilla Peppen. Jag trodde nog att han skulle bli lite orolig och gå in och kolla in om husse var hemma. Men icke sa nicke. En hel timme har han varit "själv".

Nu när det är måndag ska vi ta tag i träningen igen. Helgerna brukar vi ha som gos och mys dagar då vi bara lullar på. Det kan vara nog så tröttsamt för Pep som det är, med besök och grillningar och sånt.

Tävlingsdebut?

Idag åkte vi ut på klubben för att titta på hundar och människor. Pep var i sitt esse. Han ville glatt hälsa på allt och alla hund som människa. Jag fick mig en liten föraning. Han hade oerhört svårt att slappa. Så fort han hörde ett ljud må så vara ett knaster från en sko eller en bil som startade så var avslappningen borta. Det kommer att bli en hel del passivitetsträning framöver.

Träffade några aussies där, bland annat en som hette Face som Pep fick hälsa på och busa lite med. Lite så där stillsamt i koppel. Ha ha stillsamt min ända.

Pep stortrivdes, han var verkligen i sitt rätta element. Allt var spännande och skulle undersökas. Det busades och stojades, tillslut vilade han lite i mitt knä.

Alla, och då menar jag alla, var helt sålda på min lilla sötnos. Det var ingen som var oberörd utan det var "meen så söt" här och "men herregud så söt" där. Några ville till och med stoppa honom i fickan för att tjuva iväg honom. Men se där satte matte stop, för vad skulle jag då njuta av hela dagarna.

I eftermiddags kom min familj på besök, då var Pep ganska trött så han lade sig att vila trots att Ella blev så glad så glad. Då är Peppen trött. Men visst hans det med att visa sig från sin allra bästa och busigaste sida oxå.

Lördagskväll

Det händer så mycket hela tiden att jag knappt hinner med att sortera själv.

Igår fyllde Ixxi mitt lilla lakrtishjärta 6 år. Tiden går så fort. Bara rinner iväg. Sötaste raraste lilla Lakrits jag hoppas innerligt att du har många år kvar. Här var hon inte ens ett år, tjusiga damen.


Det har varit mycket allmänlydnadsträning på sista tiden. Det blir naturligt att träna på det när en bor som vi. Mitt i stan och i ett hus med ca 50 lägenheter. Det är mycket folk och hundar i rörelse. Då måste allmänlydnaden liksom implementeras tidigt.

Det är vissa saker som jag har varit väldigt noga med.
- att inte springa ut ur lägenheten, utan att be om lov.
- att inte hoppa och hälsa på folk.
- att sitta lugnt i hissen, hundrädda ska kunna åka med oss.

Pep får dock hälsa på alla vi möter som vill hälsa på honom. Detta för att det inte är något som helst problem att avleda honom när han inte får hälsa. Han sitter tex väldigt fint i hissen utan att ägna en tanke åt de som åker med.

Då det är många lägenheter så bor här oxå många hundar. Kanske fler än vad jag varit med om förr. En labrador, två dalmatiner, en cocker, en blandras som ser ut som en liten mexikansk nakenhund, en stövare, två bassets, en griffon bruxelliose och så två tibetanska terriers och en australian shepard så klart.

Idag träffade vi stövartiken när vi skulle ut på en av våra kisspauser. Hon är väldigt lugn och stabil. Lagom nyfiken och snäll. Pep hade fått smaka på Ellas mat, jag hade lite i fickan. Kontakttränar ju som sagt nästan hela tiden. Det smakade sanslöst gott och sedan släppte Pep mig inte med blicken. Stövartiken ville fram och nosa men Pep bara satt och tittade på mig och då tyckte tiken att han var ointressant. Jag som hade tänkt att han skulle träffa en av de normala hundarna i huset. Men det blev ju väldigt bra ändå. Annan hund inom en meter och Pep är totalfokuserad på matten. Toppen!

Har börjat nosa lite på ingångar men det är hiskelligt svårt att operera fram, förstår varför den rutinerade använder targetstick. Men nu har jag ingen så vi arbetar oss framåt. Idag gick han in och satte sig fint vid sidan för första gången. Jag tycker även att han jobbar bra med bakdelen att han kan flytta på bakbenen om det inte blir helt rakt. Men det är jobbiga träningspass för en liten Pep då han måste tänka så mycket. Så de blir korta.

Imorgon ska vi ut på klubben, de har lydnadstävling så jag tänkte att vi skulle åka dit en liten stund och kolla läget jag och Pep. Tanterna får stanna hemma, den ena löper och den andra skäller ut andra hundar så jag tror att det är bättre för Pep att göra den här erfarenheten själv.

Dos and dont's

När jag inte umgås med hundarna eller läser så stickar jag. Än så länge har Pep låtit mina stickningar vara i fred. Det är helt grymt bra för de ligger stickningar och nystan lite överallt här hemma. Ett par fingervantar till den annalkande våren.


Tidigare har mina hundar alltid fått leka inomhus. Men nu inser jag att det är slut med den saken. Igår åkte hallbordet i golvet och idag fick Ella sig en rejäl smäll in i skohyllan. Så pass att hon skakar och mår lite pyton.

Så lilla Pep nu är det nya regler som gäller. Leker med hundar det gör man ute från och med idag!

Träningslogg med vidoklipp

Onsdag igen, dagarna går så fort.

I veckan har vi ägnat oss åt apportering. Började i veckan och jag tycker redan att jag börjar få till ett fint gripande. Ska hämta en plastapport från bilen idag så att vi kan träna med "riktiga" grejer. Vill inte använda trä då jag har en viss erfarenhet av tugg från mina andra hundar. Pep ska inte tugga eller rulla apporten, den ska ligga fint och stadigt i hans mun. Tänkte även ta och prova på Kristiinas kastrull och lock lek. Tycker att det lät som ett roligt sätt att introducera metall.

Vi har tränat mycket ligg och stå framför mig och det går bättre och bättre. Ligget är väl inte riktigt som jag vill än men för varje träningspass så kommer vi närmare målet. Det som är spännade är att Pep helt själv utan hjälp av händer eller godis lärt sig vad han ska göra. För tillfället klickar jag både själva ligget och om rörelsen ned blir rätt klickar jag även den. När rörelsen blir fel då klickar jag för att han ligger så att det inte blir för svårt och han blir frustrerad. Det ska vara kul och lätt.

Pep har även listat ut att kontakttiggeri är lönsamt. Han kontakttigger som en liten iller vid varje pinkpromenad. Eller om jag belönar kontakt ute på andra ställen. Får han bara nys på att det är lönsamt så hoppar och studsar han för att jag ska titta på honom och att det ska landa en liten mumsbit i hans mun. Snart ska jag börja sortera så att jag belönar oftare när han söker kontakt för att han ser andra hundar och människor.

En liten lydnadsfilm Pep tränar ligg.


Jag tycker det är så spännande och utmanande att ha en hund som jag i stort sett enbart tränar operant och med klicker. Idag har vi börjat nosa lite på bakdelskontroll. Tänkte att det var dags att ta tag i det nu när Pep står så fint framför mig. Jag tror alltid att allt ska ta så lång tid men efter bara några klick så började lilla Peppen att backa. Jag älskar denna smarta lilla valp. Vad ska det bli av oss om han fortsätter vara så här duktig...

12 veckor

Tänk att idag har Pep varit hos oss i en månad. Det är helt obegripligt vad tiden går fort.

Det är en riktig spruttibangbang jag har här hemma. Jag har sagt det förr och kommer nog att säga det igen. Men för att sova måste Pep ha lugn och ro. Han kan stoja och leka en hel dag utan några som helst problem.

Idag har vi gåt en tålamodskrävande koppelpromeand med tanterna och Pep. Shit vad jag har glömt bort hur det är att ha valp. Alltså det här med att inte kunna saker. Det blir så rörigt med tre hundar i koppel. Ella och Ixxi går fint vid sidan men Pep hoppar från den ena sidan till den andra och ska bara busa hela tiden. Får han inte busa så vill han så klart rejsa. Tålamod!

Lite senare tog vi en prommis in mot stan bara jag och Pep. Inte så lång då det är så mycket som händer hela tiden. Bussar, traktorer, rullstolar och människor som ska hälsa. Eller hundar som släpps fram. Morrr. Vi tränade på att skvallra. Tanterna är superduktiga på det så jag tänkte att jag skulle föra vidare den formidabla kunskapen. Lite skvaller gör promenaderna så mycket lättare. Pep fick även chansen att hälsa på en granne som sitter i rullstol. Han tycker att rullstolar är konstiga saker och hon är ännu konstigare enligt Pep. Hon är spastisk och rör sig väldigt oregerligt. Men han blev inte rädd utan försökte istället lösa sina inre konflikter genom lek.

Han träffade även en liten tjej på tja vad kan hon vara 4-5 år idag. Han skötte sig så bra. Hon ville hälsa och hennes mamma är hundvan så hon berättade hur hon skulle göra. När flickan blev lite förskräckt så la sig Pep ned bums på golvet och så stäckte hon fram handen igen och så när han kom för nära och hon blev rädd så la han sig ned igen. Jag bara stod där med ett enda stort leende på läpparna. Självkart vet jag att det nog bara var en engångsföreteelse eller tur. Men jag är van vid marodörer som tror att hela världen älskar dem lika mycket som jag och kanske lite mer och de tar det inte tar lugt.

Jag förvånad och fashinerad av denna underbara lilla krabat.

Söndagsgrillning

Ännu en söndag ute i skogen.

Ixxi hittade något att skälla på.


Så här svårt är det att fånga det sötaste av alla lakritstroll på bild.


Pep å andra sidan är fotogenisk, när han väl fastnar på bild.


Här har jag till och med lyckats fånga färgen på hans ögon. Det vänstra (på bilden) är det ljusare och det högra som inte syns lika bra är lite mer guldfärgat.

Vid tolvtiden har vi packat bilen full med hundar och människor. Vi hade lyckats hitta qournkorv på Konsum Nära och allt var bara frid och fröjd. Vi körde till Fårön och hittade oss en fin grillplats, den här gången med grill och bänkar att sitta på. Hundarna rejsade runt som vanligt. Pep på Ella och sedan Ella på Pep. Han börjar lära sig att lämna Ixxitrollet i fred. Efter några korvar lite mumsigt pinnbröd och fyra koppar te. Varav två urdruckna av Pep. Ställde bara ifrån mig den en kort stund och så hade han slurpat i sig allt. Rött chai, det är gott det tycker Peppen. Var vi alla ganska trötta men Pep tröttast av alla. Ella fösökte få igång en jakt och Pep som inte säger nej till lek brummade på. Men så kände han nog att han inte riktigt orkade med längre så han började tjuta och gnälla när han inte kunde hålla samma tempo. Sötaste lilla hjärtat. Nu osver han som en stock. Jag hade tänkt åka ut på ridhusträningen idag men med en så trött Pep hade det varit orättvist. Så vi stannar hemma istället.

Fredagsprommis

i skogen, skoterspår är bra ibland.


Världens sötaste Pep


Ella njuter


Pep förstör


Allt går att gnaga på


Oftast ser mina bilder ut så här... Pep som hoppar ur bild...

Lite nytt

1. Igår lyfte Pep på benet när han skulle kissa! Jag som aldrig haft hane förr har ju ingen direkt aning när det kommer att ske men trodde nog att det skulle vara lite senare... Inte efter 11 veckor. Fast jag tror att det bara var en engångsföreteelse.

2. Pep sover nu i en bädd vid sängen istället för i bur. Det går väldigt bra. Han låter Ella vara och sover lugnt och fint. Nackdelen är att han nu väcker mig. I morse halv sex... humpf. Men det var inga som helst problem att somna om igen efter det. Så jag fick sovmorgon till halv nio. Yeeiii!

Pep har ett motto:

Varför sova när en kan vara vaken. Varför vara lugn när det går att röja.

Ingen rädsla idag

Vaccinationsdag

Kommer ihåg stamtavlan. (Tror det är första gången.)

Tar med Ellabus som moraliskt stöd. Hon älskar att besöka veterinären. Då får hon vara i centrum och det gillas av Ellor.

Pep tyckte att det var lite läskigt att gå genom dörrarna. Men Ellabus gjorde det ju så då kan det ju inte vara så farligt. Tror inte att jag hade behövt ha henne med. Idag gick Pep med svansen högt, ville hälsa på allt och alla och försökte få igång lite bus med en Papillon som tyckte att det var suuper läskigt.

Djurvåraren inte alls farlig, sprutan inte alls läskig, behandlingsrummet inte det minsta läskigt. Den rädslereakion jag såg igår var som bortblåst.

Vägde dem och Pep vägde idag 7, 25. Han satt stilla på vågen idag.
Ella vägde 10, 25 vilket kanske är lite för mycket för henne. Mellan 9 och 10 är det bästa för henne. Men hon är inte alls tjock och piggare än hon varit på länge.

Ingen rast ingen ro

Här busas det mest hela tiden.







Ixxis favorit är att ligga i soffan och titta på när de andra leker
Husse försöker gosa med Pep...


Här är det full rulle mest hela dagen. Jag måste säga åt Ella och Pep för att de ska kunna låta varandra vara i fred. Det är nämligen inte bara Pep som är skyldig till allt bus, den åttaåriga tanten har blivit bustant och hon stornjuter.

Allmänlydnadsträningen går framåt. Kontakttränar nu rejält ute och Pep har verkligen fattat galoppen. Hans motto är "jag gör allt för lite gotta." Han klarar fint att bli lämnad ensam och förstår när han inte ska med. Även en pigg Pep lägger sig fint till rätta i bilen och vilar/sover om inget händer. Har dock inte provat att ta med tanterna och bara släppa ut dem. Då tror jag det blir livat. Men är han själv är det inga problem att ligga kvar fastän vi går. Ingen stress där inte.

Jag kan inte tillräckligt ofta påpeka vilken skillnad det är från tibbarna. När de var i Peps ålder var de redan små monster. De gnagde på allt och gick inte att lämna en sekund. Ella gnällde om jag låg i badkaret och hon inte fick vara med. Dvs hon var även hon inne i badrummet... Ni kan ju tänka er hur roligt det vara att ensamhetsträna henne. Ixxi å andra sidan var väldigt självständig och när hon var åtta veckor så kunde hon smita iväg i skogen på egna så äventyr. Inga som helst problem. Fick kontaktträna och binda upp henne rejält vid mig.

Pep hanterar allt med ro, han är trygg och stabil. (Bortsett från det övertydliga kroppsspråket). Han oroar sig inte för mycket, om jag säger så. Klarar av att bli hanterad lite hur som helst. En kompis kom över och lekte lite konstigt med Pep. Dvs lyfte upp honom runt bröstkorgen så att han inte nådde backen. Pep tog det med godan ro och accepterade den konstiga leken. Inte ett morr och inte ett sprattel. När han kom ned igen så var han lika galet busig med kompisen.

Han är lagom självständig än så länge. Kommer han för långt bort, dvs Ella drar iväg med honom. Så sätter han sig ned och väntar in sin kära matte. När jag kommer ikapp så jagar han iväg efter Ellabus igen. Men han tycker att hon far lite för långt bort. Vilket ju är väldigt skönt tycker jag som haft extremt nyfikna valpar tidigare. Jag börjar lite smått inse att tibbar inte är några lätta hundar att ha...

Pep lyssnar så bra när jag säger till, behöver bara harkla mig lite om han kommer med en sko eller något annat han inte får ha. Då släpper han och går vidare på nya äventyr. Han är helt klart den lättaste valp jag haft, än så länge... Han kommer på inkallning trots att vi inte tränat på det särskilt mycket. Han blir glad bara jag säger hans namn. Sötaste raraste lilla Pepsen

Storleken har ingen betydelse

Igår när jag var ute med tanterna på kvällen så fick jag åter igen kommentarer från förbipasserande människor. "Så lydiga de är" "Men oh så duktiga små!"

Jag förundras över detta. Började så klart att fundera och studerade sedan alla hundar jag mötte ingående. Brukar strunta i dem annars. Det var inte en enda av hundarna av mindre raser som kunde göra "fina" passeringar. De skällde, bjäbbade, drog i flexit eller var rädda. Så det är kanske inte så konstigt att folk tycker att mina små tanter är duktiga. De går lösa och gör som jag säger.

Nåväl det fick mig att fundera, jag tror inte att jag kommer att få samma reaktion kring Pep när han blir stor. Omvärlden har en helt annan förväntan på stora hundar. Små "får" bete sig illa utan att det räknas. Stora ska vara lydiga. Jag har själv lite svårt att förstå det, inte att stora ska vara lydga. Alla hundar ska vara lydiga. Tycker att storleken inte borde spela någon roll, det gör det ju inte för den hundrädde. Mycket märkligt det där.

Reaktioner

Det roliga med att skaffa en ny ras är att det är så mycket att upptäcka. Så mycket nytt att undersöka, kroppsspråk att förstå. Men det är oxå problematiskt. För ibland förstår jag verkligen inget alls.

Som idag till exempel.

Efter en sväng i skogen, bestämde jag mig för att åka förbi veterinären. Måste väga Pep inför avmaskningen. Jag traskar glad i hågen in på veterinärstationen och Pep får panik. Han bara sitter och skakar. Jag har aldrig haft en hund som visat så mycket på en gång som han. Hade det varit en av mina tibbar som visat så mycket rädsla hade jag lagt ned för då hade den hunden inte fått ett roligt liv. Men Pep som skakar i hela kroppen av allt det nya, behöver bara ett ordentligt tag i kopplet och så följer han med matte och efter ett tag så kommer svansen upp och skakningarna försvinner. Jag blir inte riktigt klok på alla reaktioner.

Det kan vara samma sak i huset, igår kom det en målare med en massa prylar och illaluktade målarfärg. Pep vägrar gå ingenom dörren jag drar honom lite i kopplet och han kommer. Andra gången är han inte alls rädd. Ja så har det varit nu den senaste veckan. Jag tror varje gång att jag har fått ett nervvrak och så visar det sig att det har jag inte alls. Det är bara hans reaktioner som är otroligt starka.

Jag tror dock att han är en hund som det skulle vara väldigt lätt att göra rädd genom att fjäska. Jag tror dock inte på fjäsk, utan jag tror på att visa att det inte är farligt. Jag går in på stadiga ben så ska du se att det inte är något att vara rädd för, ungefär.

Vi får se hur det går när jag ska dit och ge honom sprutan. Ska bli så intressant.

Om längtan

Efter en hel dags busande så ser det ut så här i tanternas bäddar. Det är dock inte tanterna som har lagt dit grejerna.


Efter några timmars bus ute i skogen, ville mys Peppen ligga och vila i mitt knä. Hålet är där brasan en gång varit. Snön sjönk undan fort...


När jag skaffade Ella för lite över åtta år sedan, tänkte jag att jag skulle ha en hund som var bra som sällskap. Hon är min allra första hund. Ella har dock lärt mig att jag vill mer. När hon var tre år tävlade vi för första gången det var alltså premiär för både henne och mig. Redan då kände jag att jag skulle vilja ha en annan ras och den andra rasen har alltid varit aussie för mig. Det är mycket märkligt, det har liksom inte funnits något alternativ.

Med Ella har jag provat på det mesta allt från viltspår till agility. Hon är med på allt, älskar att träna så länge det är utan krav. Vi kan dock inte tävla tillsammans längre, för jag är för mycket av en tävlingsmänniska och blir lite lite besviken på henne för att hon inte gör så bra som hon kan. Detta känner känsliga Ella av på en gång och tycker att jag är världens värsta matte och vill inte vara med.

När jag ville ha en hund till, som jag verkligen kunde tävla med så ville min dåvarande sambo inte ha någon annan ras än tibbe så jag böjde mig och så kom Pixie in i vårt liv. Hon var en söt och glad liten krabat som tyvärr fick somna in allt för tidigt. Hon hade svåra höftproblem och pålagringar redan som ettåring. Så jag börjar leta igen och så kommer Ixxi. Hon skulle bli min tävlingshund och hon är otroligt bra att träna med hon är snabb och arbetsvillig, inte alls så känslig för mitt humör som Ella och älskade att arbeta. Vi har dock bara hunnit med att tävla i lydnadsklass 1 eller tja någon dålig tävling i tvåan har vi nog gjort. Detta för att hon mognat långsamt och varit allt för busig för att tävla med. Sedan var det dags för henne att ha sina valpkullar, fodertik, och efter andra kullen så brakade magen ihop, kronisk tjocktarms inflammation. Hon äter nu medicin i två månader till sedan får vi se vad som händer.

Så efter sju år av längtan sitter jag nu här med min lilla aussie. Världens sötase lilla Pep som jag har stora förhoppningar på. Vi ska göra så mycket kul tillsammans han och jag. Vi ska leva livet fullt ut, träna, tävla och ha det så himla kul på vägen.

Långpromenad

Varsågod!

Tog bilen till brukshundsklubben. Gick en lång promenad, Pep börjar bli tung nu. Han sprang och busade som en liten iller med Ella. Ixxi som löper för tillfället ville mest bara gå i sin egen värld.

När vi kom tillbaka till klubben var där fullt med hundar och människor. Det kom fram en tjej som visade sig komma från Ö-vik och kände Isabelle. Så nu fick hon i alla fall chans att träffa en valp ur kullen. Pep visade sig kanske inte från sin allra bästa sida, super trött som han var. Tyckte att hennes orangea jacka var lite läbbig och godiset lite märkligt. Men efter en liten stund så var hämningarna borta.

Det är så typiskt att när vi äntligen träffar någon som har aussie så bor hon inte i stan...

Nå ja, det löser sig säkert.

Ella har börjat försvara sin valp. Morr från matten. Idag skällde hon ut en skidåkare, snö som rasade från ett träd och en flat och en setter. Flaten och settern tyckte att Pep såg väldigt trevlig ut och ville hälsa. Det tyckte inte Ella alls var lämpligt. Dubbelmorr från matten.

Men om jag ser det från den ljusa sidan så älskar hon i alla fall sin Pep.


Ixxibus efter maten.

Äntligen fredag

Ja så var det fredag igen. Veckorna går så fort nu...

I vårt hus verkar det bara bo, knasiga småhundar som inte kan hantera andra hundar. Har inte tänkt på det förr då jag ju oxå har en knasig liten hund som inte kan hantera andra hundar. Men nu när jag springer ut med Pep titt som tätt så möter vi alla dessa hundar. Jag är helt allvarligt rädd att han ska bli hundrädd. De enda hundar han möter bortsett från Ella och Ixxi bara skäller på honom. Skitläskigt säger Pep som bara vill springa någon annanstans. Tänk om det kunde finnas några lugna trygga hundar som vi bara kunde passera i trapphuset utan en massa trassel.

Längtar till han fått sin spruta så att jag kan åka ut på klubbens träningar och sitta där och titta på lite hundar.

Idag har Pep varit och hälsat på husses arbetskamrater. De blev helt lyriska. Sötaste lilla Peppen.

Saker på hjul

Jag hade kameran med mig, jag lovar. Men kameran hade ätit upp sina batterier utan att säga till.

Idag har Pep varit på stan ytterligare en gång. Den här gången fick han träffa några sparkar, en permobil, två rullatorer och en massa människor som tyckte att han var det sötaste de någonsin sett. Jag kan inte annat än att säga att de har rätt. Vi satte oss i ett ganska stimmigt hörn om det nu går att säga att det finns ett sådant i Piteå. Där satt vi i lugn och ro och tittade på bilar, barnvagnar och människor som gick förbi.

Klickade lite för kontakt. På vägen hem började jag klicka ordentligt för kontakt. Belönade när han gick med mig i stället för att nyfiket gå fram och hälsa på allt och alla. Det gick väldigt bra.

När vi kom hem gick vi upp och hämtade de rastlösa tanterna. Det blev bus som bara den. Jag fattar inte hur jag ska lära honom att han inte får leka i koppel när Ella inte kan hålla sig lugn? Det är som att hon är valp igen. Men en sak har han i alla fall förstått och det är att när vi väntar på hissen så sitter man och när vi åker hiss så sitter man. Alltså inget lek och bus där inte. Hur galet det än varit sekunden innan. Med lite vilja ska det väl gå att få till koppelrundorna med.

Ps.
Glömde bort att berätta att Pep badat för första gången idag. Han var så nyfiken av sig och följde med Ixxi in i duschen. Hehe, elaka matte sätter igång vattnet och så har Pep fått prova på hur det känns. Inte så värst konstigt. Han har ju sett båda tanterna råka ut för det och de verkar ju inte bry sig det minsta. Alltså kan det inte vara farligt.

Personligen är jag så glad över att jag inte måste träna pälsvårdsgrejer med honom. Ni vet lära valpen att ligga stilla när den blir borstad. Eller att stå ut med en fön som blåser över hela kroppen. Eller att matte reder ut tovor och att fortfarande ligga helt stilla. Det känns helt underbart!

Besiktigad och klar

Idag har Pep varit med på Bilprovningen. Det var ett återbesök så det tog inte ens fem minuter. Pep fick sitta kvar i buren och tyckte inte alls att det var konstigt att det kom in en främmande kille i bilen. Nu är han alltså besiktigad och klar.

När jag kom hem blev det full rulle. Märkte dock att Ixxi inte var helt med på noterna. Ville helst bara ligga vid mina fötter. Det brukar hon inte göra. Så jag borde ha sett signalerna. För helt plötsligt flyger hon upp från sin plats och bajsar. Stackars liten. Det var länge sedan nu men jag har varit lite slarvig med tabletterna så det är helt klart mitt fel inte hennes mages. Glömde här om dagen och glömde igår. Så nu måste det bli ordning på matten som ibland är lite för väl valpfixerad. Måste ju även ta hand om sjuklingen. Glömmer bort att hon är sjuk då hon är sitt vanliga glada jag. Får inte glömma *nyper mig själv i armen* Fy skäms!

När Pep vaknar till liv igen ska vi åka ut till Fårön för att rekognocera lite. Jag hoppas att det är skottat så att det går att parkera vid naturstigarna. Då blir det en härlig promenad i skogen. Ska försöka komma ihåg kameran.

10 veckor

Jag har svårt att tro det men idag har Pep bott hos oss i två veckor. Han har verkligen kommit in i flocken fint även om Ixxi kan tycka att han är lite jobbig. Allt går helt över förväntan och jag är så glad över att han kom till oss.

Efter två veckor har vi hunnit med detta:

Ensamhetsträning - Det har gått väldigt bra att bli lämnad ensam. Tvättade förra veckan och han kan ju inte följa med ned till tvättstugan. Så han fick helt enkelt vara kvar hemma. Det gick helt lysande. Inte ett ljud och inte någon stress vad jag kunde se. Tanterna var ju hemma de med. Han låg i hallen när jag kom tillbaka.

Vid maten har han förstått att han skall vänta. Nu behöver jag inte längre hålla emot. Plus att han kommer till mig efter han ätit klart även om tanterna står och äter. Snälla Ixxi vaktar nämligen inte in mat för valpar. Eller inte för någon, förutom när hon är dräktig. Då är maten viktig.

Han börjar oxå förstå att det inte går att rusa ut genom dörren hur som helst. Även där är det sitta och vänta som gäller. När han tar kontakt så får han komma ut. Det var lite jobbigt i början men går bättre och bättre. Jag kan släppa ut dem en och en och Pep börjar även här förstå att kontakt ger resultat.

Vi klickar; kontakt, kontakt i rörelse, ligg från sitt och ligg från stå, tass target. Än så länge bara inomhus.

Jag belönar: spontaninkallningar och kontakt ute. Spontaninkallningarna kan vara lite svåra då han helst inte rör sig så långt bort från mig när vi är på nya ställen. Men jag brukar få en eller två varje utevistelse i varje fall.

Leker lite med bollar och kampleksaker men bara när han är på lugnt och stillsamt humör. Bollarna kommer han direkt tillbaka med och då brukar vi kampa lite med dem. Kampa gör han annars med vad som helst. Han både griper, håller och drar väldigt bra så jag funderar på om jag ska börja lite smått med byteshandel. Om jag får trasan får du en bit mat. Vill inte att den roliga leksaken ska bli ett konfliktområde. Det går även väldigt bra att belöna med gos och kel. Det uppskattas väldigt mycket det oxå. Tänker jobba för att det ska vara kvar.

Slut som artist

Idag lugnt.

Efter gårdagens äventyr är Pep helt slut. Han har typ sovit hela dagen. Vaknat till och lekt lite i lugn och ro. Med apan och med Ella.


Vi har även tagit en liten promenad in till stan. Bara jag och Pep. I vanliga fall tar det tre minuter att gå in till stan max. Men vi tog det lugnt och Pep fick göra allt i sin egen takt. Tänkte passa på när det är söndag och inte så mycket folk på stan. Alla tycker ju att han är så underbart söt, inklusive jag så klart, vilket leder till att de vill hälsa. Har inte börjat säga stop ännu. Men det kommer snart.

Full ös medvetslös

Igår var det full rulle. Solsken på förmiddagen så vi tog en sväng med alla hundarna ut på havet. Vi var inte ensamma om den tanken. Fullt med människor och liv. Skidåkare, barnvagnar, bobåkare och längdskridskoåkare och framförallt människor på promenad. Pep har kommit på att människor är trevliga saker, alltså inte bara de som kommer hem till oss utan även de utanför dörren. Huja. Då jag inte vill skapa någon dum rädsla, tog jag bara lugnt på honom kopplet efter att han smitit fram till två personer. Så att vi fick gå i fred. Jobbade lite med att hålla koncentrationen på mig istället. Skidåkare var oxå trevliga, han ville bara sätta iväg med dem. Barnvagnar och snowracers däremot, nja säger Pep. Inte så att han blir rädd men lite konfunderad över dessa konstiga saker.

Sedan en sväng till affären. Pep övade sig på att vara i bilen. Inga som helst problem efter den promenaden. Han sov som en stock när vi kom tillbaka. Så skönt att han klarar av att slappna av i bilen.

Vid femtiden kom husses bror med familj på besök. Två barn. Yiippii sa Pep och hade inte alls ro att ta det lugnt trots att han var helt övertrött. Tillslut fick jag lägga in honom i buren och lägga en filt över så att han inte kunde se oss. Då klarade han av att somna. Det är svårt att vila och sova när det är full rulle runt omkring.

När barnen åkt kom två kompisar över. Lite lugnare sällskap men ändå hur roligt som helst tyckte Pep som fortfarande var lite uppe i varv. Först efter några race med Ella kunde han lägga sig i sitt hörn och sova. Sedan sov han hela resten av kvällen och när jag gick och la mig gick han självmant in i buren och la sig att sova på en gång.

Idag - söndag - har det varit otroligt lugnt och Pep har för andra gången legat och sovit i min famn. Det är så mysigt att jag nästan gråter. Han är en intensiv hund och när de få tillfällena av avslappning i famnen kommer så stornjuter jag.