Länge sedan sist, lägresök del 3

Det har varit en superhändelserik sommar. Vi har hunnit med massor jag och Pepgubben.

Vi har varit på Tåmelägret en hel vecka, under den härliga veckan så har vi tränat massor med brukslydnad. Gick för instruktören Lena Pettersson. Det var en intressant vecka med massor med nyttigheter. Jag fick med mig nyttigt tänk kring framåtsändandet och krypet plus en hel del annat. Men det är väl framåtsändandet som var den stora behållningen. Tyckte att jag fick med mig ett mycket bra system för hur jag ska träna det momentet. Fick, så klart, även bra tänk i de andra momenten men där var det kanske inte något nytt utan bara påminnelser om hur det borde vara.

Jag tycker det är så fantastiskt roligt att åka iväg på läger så här, det skapar så härlig relation med hunden. Vi har kommit varandra ännu närmare under de här veckorna på gott och ont.

Lärdomar som jag tagit med mig - att min hund shejpar mig lika mycket som jag honom. Ta alltid med det i beräkningen när han börjar strunta i att göra saker. Då testar han hur mycket/lite han måste göra för att få en reaktion från matten.

Attityden är viktig.

Det är viktigt att vara lugn, precis och genomtänkt. Jag har en tendens att vara lite luddig och då jag har en hund som lär sig saker väldigt snabbt så är det extra viktigt att jag lär honom rätt på en gång. Rätt känsla i momentet och rätt detaljer. Vi tränade bla stegförflyttningar och där fick jag börja om på nytt då jag utan att jag vet om det belönat att han sitter när jag går åt höger och vänster. Det vill jag ju inte. Nåväl börja om så att det blir rätt. Fick då gå väldigt sakta istället för att jobba från sidan för att lösgöra honom igen. Det här tog bara ett pass så hade han fattat vad vi gjorde. Underbart smarta hund.

Tänk om vi bara kunde hitta tillbaka i apporteringen oxå. Så att vi får bort de där sabla värderandet.

Det bästa med den här veckan är att jag fått tillbaka suget att träna lydnad. Det har varit lite segt ett tag men efter den här veckan så har vi vaknat upp ur vår dvala. Nu önskar jag bara att vi kunde ta oss ur lägre så att vi kan börja träna lydnadsmomenten igen.

Tävlade lägresök för tredje gången i dag. Då vi avstår platsen så har vi inte så många marginaler att spela på. Det är många poäng som är borta. Idag kändes det väldigt bra, vi arbetade som ett team på planen. Vi lyckades till och med skrapa ihop en 10 i linförigheten av ena dommaren. Vi fick poäng på alla moment utom krypet och där hade vi behövt åtminståne en 7:a där för att ha uppflyttspoän på lydanden. Men så blev det inte idag. Jag råkade trampa på hans benhår och när jag gjorde det för andra gången så tyckte han inte att det var kul längre. Då ställde han sig upp, men inte hela vägen dock tillräckligt för att ena dommaren skulle ge 0. Trots denna malör som var helt och hållet mitt fel så är jag väldigt nöjd med min prick. Vi fick ihop 182, 75 poäng detta trots att vi hade borta två koeff 5 moment. Med 10 på dem så hade det varit 100 poäng till.

När vi inte hade möjlighet till uppflytt bestämde jag mig för att inte göra mer. Vi har precis tagit oss över en liten markeringspuckel så jag vill inte sabba den genom lite avträning. Tycker att tävlingarna ofta kan bli det då jag kanske tullar lite på gränserna vid tävling. För att inte äventyra det fina arbete vi lagt ned så stannade jag på bruks och åkte inte ut i skogen. Jag tycker att det var det smartaste draget att göra och helt klart det bästa för min hund. Men nu sitter jag ändå här och tycker att det är trist att vi inte gjorde söket i alla fall.

Lägresök del 2

Nu har vi varit i Holmsund och tävlat lägre sök igen. Jag är mycket nöjd med hans arbete i sökskogen, allt det som vi jobbat med sedan förra tävlingen har gett resultat. Skogslydanden kändes mycket bra, jag tjatade inte lika mycket, kände mig tryggare och säkrare. Han höll rullen ända in på stigen. Tyvärr så fick vi lite oavsökt och tiden tog slut för oss för att jag matade om på samma stället ganska många gånger. Tyckte inte att han gick ut på djupet på den sidan och mycket riktigt han hade missat en figge där. Den tog han dock igen. Vi fick betyg 5 & 5 och en väldigt dålig förklaring till det betyget. Tycker att de knappt sa något alls! Då undrar jag, var det så dåligt? Jag var så himla nöjd. Vad var skillnaden och när ska vi få tur? Varför ska det alltid dyka upp nya små saker. När ska vi ha medvind. Ni vet så där så att det bara fungerar. Känner mig så oinspirerad.

Sedan hade jag inte min vanliga kamrat med mig på arbetet. Han var låg och lite introvert, undra om det var skotten från gårdagen som låg kvar och spökade. Det resulterade i att han hade ett väldigt långt konstaterande ute hos figurant, han brukar ju annars bara klippa rullen och komma men inte igår. Han ville vara på den säkra sidan. Trots att välden var jobbig så arbetade han på som den arbetsmyra han är. Men på lydnaden brast det. Han orkade inte längre. Där arbetade han bara för min skull och inte med någon glädje. Det är helt underbart vad han ställer upp på mig, vilken kamrat. Världens bästa Pep.

Loppis

I helgen har det varit storloppis här i stan. Hela parken blir fylld till bredden med fynd, ofynd, människor och lite kakor här och där. Vi var några stycken som skulle gå och jag bestämde mig för att ta med hundarna. Lite spännande att se hur det skulle gå. Isäntä var lite stressad, tyckte att det var en dålig ide redan från start. Men tji fick han. De var så himla duktiga båda två. Vi mötte sura små hundar, människor som ville klappa, barn som sprang och en massa massa intressanta saker som bara borde undersökas.

De var helt underbart att gå med dem. Jag hade kunnat ha kopplet helt löst hängande, Pep brydde sig inte ens om de elaka småhundarna, höjde lite på ögonbrynet åt deras beteende men inte nå mer än så.

Det enda som var lite jobbigt var efter att kvinnan, som jag tror inte hade alla hästar i stallet, hade hälsat på honom. Då var han lite stressad och försökte efter det att hälsa på alla som gick förbi. Inte för att han kanske ville men för att han hade lite stress att göra sig av med. Då gick vi undan och satte oss ner bara jag och han, andades lite i lugn och ro, sedan var vi tillbaka i samma härliga känsla igen. Fina fina hundarna.