Igår packade vi in oss i den lilla gröna och körde ut till Trundön. En klubbkamrat från Holmsund var och hälsade på sina föräldrar. Det blev en hel dag av hundbus ute vid havet och en massa gott fika hos hennes föräldrar. Så klart glömde jag att packa ned kameran. Fattar inte varför jag har så svårt att komma ihåg den, fy på dig lillaA. Det var full rulle bland hundarna, Pep och Xtra lekte på som bara den. Två vita som böljade fram och tillbaka över stranden. Han vågade sig till och med ut i vattnet, men endast om det gick av bara farten. Fick han tänkta så blev han heller kvar på land. Ella gick ut i vattnet men hon blöter sig inte på magen om vattnet är för kallt. Så de pinnar som kastades för långt ut de fick allt vattenapportören Trixie hämta. Vilket hon så klart gjode med glädje.
Det var en helt fantasisk dag och hundarna fick vara i det fria hela dagen. Det är en ynnest för lägenhetshundar. Själv har jag fått en mer rosa ton som jag hoppas inte kommer att göra allt för ont.
söndag, maj 31
torsdag, maj 28
Ofrivillig skottträning
Var ut på klubbens öppna träningskväll. Det hade regnat hela dagen och Pep hade så mycket spring i benen. Så istället för att tillfredsställa benen så tillfredsställde jag hjärnan. Packade ned en massa gotta och klickern. Hade bestämt mig för att börja ta tag i avstånds arbetet lite. Men först tränade vi på ingångar. Det var massor med hundar där, schäfrar som skällde som bara den. Det är en stor tävling i helgen så många var väl där och putsade formen.
Det ligger en skutbana inte så långt från klubben och i går small det mer och högre än vanligt. Pep verkade inte bry sig det minsta. Han tränade på som vanligt. Hundarna störde honom mer, vilket ju käns väldigt skönt. Jag har redan en väldigt ljudkänslig dam hemma. Hon går inte att träna om det låter för mycket av något alls. Så jag tycker det är befriande att Pepsson inte brydde sig. Hade det varit Ixxi jag tränat med så hade vi fått åka hem efter första skottet. Hon är bra mentalt på alla andra sätt men ljud det gillar hon inte.
Sedan tog jag tag i avståndsarbetet, började med att klicka för spontana ligg. Vilket inte är särskilt svårt. Det gör han utan att tänka. Så band jag fast honom och jag gick en bit bort sedan gjorde vi samma sak. Bara så att han ska förstå att allt inte behövs göras framför mig. Jag har nämligen provat att säga ligg, det enda kommando han lyssnar på, när han är en bit bort. Men så där klassiskt valpigt kommer han fram och lägger sig precis framför mig. Sött sött men inte riktigt vad jag vill ha. Så istället för att bråka med honom fixade jag så att han inte kunde göra fel. Vi avslutade passet med lite stå träning.
Fick veta att två av deltagarna från lydandskursen har anmält sig till tävlingen på fredag så då måste jag ju bara åka ut och se hur det går för dem.
Det ligger en skutbana inte så långt från klubben och i går small det mer och högre än vanligt. Pep verkade inte bry sig det minsta. Han tränade på som vanligt. Hundarna störde honom mer, vilket ju käns väldigt skönt. Jag har redan en väldigt ljudkänslig dam hemma. Hon går inte att träna om det låter för mycket av något alls. Så jag tycker det är befriande att Pepsson inte brydde sig. Hade det varit Ixxi jag tränat med så hade vi fått åka hem efter första skottet. Hon är bra mentalt på alla andra sätt men ljud det gillar hon inte.
Sedan tog jag tag i avståndsarbetet, började med att klicka för spontana ligg. Vilket inte är särskilt svårt. Det gör han utan att tänka. Så band jag fast honom och jag gick en bit bort sedan gjorde vi samma sak. Bara så att han ska förstå att allt inte behövs göras framför mig. Jag har nämligen provat att säga ligg, det enda kommando han lyssnar på, när han är en bit bort. Men så där klassiskt valpigt kommer han fram och lägger sig precis framför mig. Sött sött men inte riktigt vad jag vill ha. Så istället för att bråka med honom fixade jag så att han inte kunde göra fel. Vi avslutade passet med lite stå träning.
Fick veta att två av deltagarna från lydandskursen har anmält sig till tävlingen på fredag så då måste jag ju bara åka ut och se hur det går för dem.
onsdag, maj 27
Söker vidare
Usch vilken tråkig dag Pepovich hade igår. Jag fick rycka in på en av stadens högstadieskolor, hela dagen. Tog med plutten, som inte är så pluttig längre, och gick ut med honom en sväng varje rast. Till min förvåning så sprättade han till med bakbenen en gång efter han pinkat. Vad fort de växer. Vid lunch han vi gå 3 km spåret som ligger precis vid skolan. Konstigt att gå med bara honom, helt plötsligt var all hans energi riktad bara mot mig. I vanliga fall brukar det ju vara Ella och Ixxi som får tampas med den.
Men sen på kvällen blev det superkul. Vi hade sökkurs igen. Den här gången var alla tveksamheter som bortblåsta. Pepsson hälsade på alla med framtassarna högt upp på deras kroppar. "visst är ni glad att se mig!" Sedan när första figgen gick ut så visste han direkt vad vi skulle göra. Han hade inga som helst problem att springa ut. Nästa figg som inte lekte lika mycket honom och dessutom hamnade utom synhåll var inte heller några problem. Han sprag ut och bort från mig i största iver och glädje. Den tredje hade han inte gått med ut, istället bröt hon en kvist eller två. Först fattade han inte vad han skulle göra med så fick han syn på henne, för jag tror inte att han jobbar med nosen helt påkopplad. Men vad vet jag. I alla fall så sprang han super lycklig ut till henne. Min känsla var "men kan de ligga där utan att jag vet om det i förväg. Jiippiii!" Det är så underbart att se när hunden har så roligt.
Jag trodde nog ändå att han skulle ha lite svårt att springa ifrån mig, men se det var det minsta av problemen. Wrooom iväg och så var han borta hos figgen. Då han ju har visat att han tycker att det är lite läskigt skulle det vara intressant att prova med andra figgar för att se om han nu oxå tycker att de är läskiga eller om själva grejen har blivit förklarad för honom nu och därmed spelar det ingen roll vem som ligger i skogen. Jag tror, om jag känner honom rätt, så är det det sista som gäller. Nu har han fattat att människor som ligger gömda i skogen inte är konstiga utan trevliga och därmed kommer han att generalisera även på nya människor. Men jag skulle gärna prova så att jag vet. För då vet jag ju oxå vad jag ska säga till okänd figgar när vi tränar med dem.
Vi kommer att fortsätta att träffas varje tisdag i gruppen, jag vet inte om jag kommer att träna med Pep varje tisdag han är ju fortfarande så ung men jag har ju alltid Ellabus jag kan ta med mig. Hon skulle nog tycka att det här var en rolig lek.
Men sen på kvällen blev det superkul. Vi hade sökkurs igen. Den här gången var alla tveksamheter som bortblåsta. Pepsson hälsade på alla med framtassarna högt upp på deras kroppar. "visst är ni glad att se mig!" Sedan när första figgen gick ut så visste han direkt vad vi skulle göra. Han hade inga som helst problem att springa ut. Nästa figg som inte lekte lika mycket honom och dessutom hamnade utom synhåll var inte heller några problem. Han sprag ut och bort från mig i största iver och glädje. Den tredje hade han inte gått med ut, istället bröt hon en kvist eller två. Först fattade han inte vad han skulle göra med så fick han syn på henne, för jag tror inte att han jobbar med nosen helt påkopplad. Men vad vet jag. I alla fall så sprang han super lycklig ut till henne. Min känsla var "men kan de ligga där utan att jag vet om det i förväg. Jiippiii!" Det är så underbart att se när hunden har så roligt.
Jag trodde nog ändå att han skulle ha lite svårt att springa ifrån mig, men se det var det minsta av problemen. Wrooom iväg och så var han borta hos figgen. Då han ju har visat att han tycker att det är lite läskigt skulle det vara intressant att prova med andra figgar för att se om han nu oxå tycker att de är läskiga eller om själva grejen har blivit förklarad för honom nu och därmed spelar det ingen roll vem som ligger i skogen. Jag tror, om jag känner honom rätt, så är det det sista som gäller. Nu har han fattat att människor som ligger gömda i skogen inte är konstiga utan trevliga och därmed kommer han att generalisera även på nya människor. Men jag skulle gärna prova så att jag vet. För då vet jag ju oxå vad jag ska säga till okänd figgar när vi tränar med dem.
Vi kommer att fortsätta att träffas varje tisdag i gruppen, jag vet inte om jag kommer att träna med Pep varje tisdag han är ju fortfarande så ung men jag har ju alltid Ellabus jag kan ta med mig. Hon skulle nog tycka att det här var en rolig lek.
måndag, maj 25
Avslappnad arm
Ni vet den där känslan av frid som kommer till en ibland. Det var ett tag sedan jag kände den när jag var ute på promenad. Av förklarliga själ. Men nu har det hänt något, två promenader har jag gått med båda armarna hängandes avslappnat vid sidan. Det är så underbart! Igår när det hände så blev jag bara så lycklig och kände att det kommer nog inte att vara så jobbigt att gå ut med tre hundar om de kan gå så fint vid min vänstra sida redan nu.
Men så fort jag tänkt den tanken så fick Pep ett av sina många bryt och bara jagade runt som ett litet jehu i kopplet. Så det var bara att stå stilla och vänta ut honom, för går jag in och "pillar" på honom blir det bara värre. Så vänta tills han rusat av sig och sedan gå igen. Det gick inte många meter så var vi inne i vårt fina lugn med avslappnade armar igen. I just love it!
Däremot visade han något annat som jag inte älskar igår oxå. Vi hade gått elljusspåret och var precis påväg därifrån. Vid en ganska smal stig möter vi en liten dvärgschnauser. Den är överenergisk och Pep blir så till sig att han både morrar och hoppar mot hunden. I lek så klart, men jag gillar det inte! Jag säger till och han lyssnar så fint. Han blir nästan förvånad när jag säger till eftersom jag gör det så sällan. Men så beteer vi oss inte i den här familjen. Vi ska kunna passera andra hundar på en skogsstig utan för mycket stök och bök. Med tre stycken så krävs det extra mycket från alla parter.
Ja så var det måndag kl 08.31 och det verkar som att jag inte behövs som vikarie idag.
Väntar fortfarande på svar..
Men så fort jag tänkt den tanken så fick Pep ett av sina många bryt och bara jagade runt som ett litet jehu i kopplet. Så det var bara att stå stilla och vänta ut honom, för går jag in och "pillar" på honom blir det bara värre. Så vänta tills han rusat av sig och sedan gå igen. Det gick inte många meter så var vi inne i vårt fina lugn med avslappnade armar igen. I just love it!
Däremot visade han något annat som jag inte älskar igår oxå. Vi hade gått elljusspåret och var precis påväg därifrån. Vid en ganska smal stig möter vi en liten dvärgschnauser. Den är överenergisk och Pep blir så till sig att han både morrar och hoppar mot hunden. I lek så klart, men jag gillar det inte! Jag säger till och han lyssnar så fint. Han blir nästan förvånad när jag säger till eftersom jag gör det så sällan. Men så beteer vi oss inte i den här familjen. Vi ska kunna passera andra hundar på en skogsstig utan för mycket stök och bök. Med tre stycken så krävs det extra mycket från alla parter.
Ja så var det måndag kl 08.31 och det verkar som att jag inte behövs som vikarie idag.
Väntar fortfarande på svar..
lördag, maj 23
Nya (o)vanor
Skön helg med mycket aktiviteter och många besök.
Jag vet inte om jag vill kalla det än ny vana men helt klart är det något nytt. Två nätter på rad har Pep sovit ute i soffan med Ixxi. Han börjar inne hos oss och går sedan de tre metrarna till soffan och hoppar upp och sover där. Den är alltså inte långt borta men den är i ett annat rum.
Nu är det bara Ellabus som troget ligger kvar i sovrummet.
Jag vet inte om jag vill kalla det än ny vana men helt klart är det något nytt. Två nätter på rad har Pep sovit ute i soffan med Ixxi. Han börjar inne hos oss och går sedan de tre metrarna till soffan och hoppar upp och sover där. Den är alltså inte långt borta men den är i ett annat rum.
Nu är det bara Ellabus som troget ligger kvar i sovrummet.
torsdag, maj 21
Så det kan gå
Världens smartaste Pepsson har slagit till igen!
Idag när jag tränade på stå, har börja sätta kommando på beteendet. Vi fjantade på som vanligt som vi gör när vi tränar. Vi busar och har roligt. Så mitt upp i allt så går han fot, inte för att vi tränat det utan för att det bara blev så och jag slänger ut ett stå och han stannar klockrent. Så nu behöver vi aldrig mer träna för nu har vi ett ställande undergång som är så fint så fint...
Eller hur, visst är det så det fungerar?
Nu ska vi ut med hundarna sedan blir det en repa på stan, jag ska köpa mig en träningsdagbok och en musmatta. Har jobbat allt för lite med targets och nu vill jag se hur hans targetöverföring fungerar. Så nu ska vi börja på riktigt med olika targetar. Har ju jobbat lite med hand och sticka förut men nu ska vi göra lite tass och nos på postit.
Tänk vad mycket jag har att se fram emot, så mycket vi ska lära oss och göra.
Idag när jag tränade på stå, har börja sätta kommando på beteendet. Vi fjantade på som vanligt som vi gör när vi tränar. Vi busar och har roligt. Så mitt upp i allt så går han fot, inte för att vi tränat det utan för att det bara blev så och jag slänger ut ett stå och han stannar klockrent. Så nu behöver vi aldrig mer träna för nu har vi ett ställande undergång som är så fint så fint...
Eller hur, visst är det så det fungerar?
Nu ska vi ut med hundarna sedan blir det en repa på stan, jag ska köpa mig en träningsdagbok och en musmatta. Har jobbat allt för lite med targets och nu vill jag se hur hans targetöverföring fungerar. Så nu ska vi börja på riktigt med olika targetar. Har ju jobbat lite med hand och sticka förut men nu ska vi göra lite tass och nos på postit.
Tänk vad mycket jag har att se fram emot, så mycket vi ska lära oss och göra.
onsdag, maj 20
Sök(er efter svar)
Igår var jag på träff nummer två för sökkursen, missade första på grund av ett misstag. Sånt som händer. I alla fall så var jag inte så koncentrerad i början, gick mest och funderade på hur jag skulle förklara för dem vad jag ville göra. Min tanke gick lite stick i stäv med deras. Då jag inte vill stöta mig så här i början vevade tankarna runt i huvudet på mig. Men så bestämde jag mig för att det inte gör något att göra som de vill två gånger. Det kanske är bra, vad vet jag. Efter det var jag mer koncentrerad.
Vi har jobbat operant de två första gångerna vi tränade sök i Umeå. Då Pep tycker att figgarna är lite läskiga, gjorde vi en enkel övning som bygger på att han själv måste söka sig ut till dem och därmed jobba bort sin frustration. Detta utan någon större motivationshöjare. Enbart en tub mjukost hos figgen. Det här kändes som ett bra tillvägagångsätt då han får lösa sin frustration helt själv och utan övertalning komma över den. Visst kanske inte den snabbaste vägen men den känns säker. Ingen figge som gör fel och skrämmer.
Nåja igår så jobbade vi mer traditionellt. Vi gick ut i en båge med en figg som leker och bjuder på gotta. Sedan går vi tillbaka i bågen och ut på stigen för att sedan skicka rakt på figgen som ligger synlig. En traditionell övning. Det första skicket var läskigt, typ ska jag verkligen fram här. Sedan när det var avklarat så sprang han som ett jehu ut på andra och det tredje sprang har rakt på. Det var väldigt intressant att se. Men motivationen blev så stor att han glömde bort sin förskräckelse. Vi kommer säkert att göra samma sak igen nästan gång.
Efter det kursen är över kommer jag att försöka hitta människor som kan hjälpa mig med klickerövningen för att se hur den funkar efter den här motivatonsbostern. Sedan om den funkar så ska jag börja jobba med vinden. Det är ju vad de ska göra, leta i vinden. Lite förenklat tycker jag att med den "traditionella" metoden så lär sig hunden att springa rakt ut och att det är att springa rakt ut den ska, eller dit den blir riktad. Sedan när den kan det så kommer nosen på. För om hunden alltid vet att det ligger en figge rakt fram så behöver den ju inte söka. Det är ju bara att springa rakt fram så kommer det någon där. Det fungerar säkert utmärkt men själv tycker jag att det känns lite ointressant. Jag känner inte något som tar tag i mig. Jag måste ha den känslan, att jag tycker att det är intressant, för att träningen ska bli riktigt bra.
Men som sagt vad vet jag...
Nu ska jag ta tag i våra grundbeteenden för det är faktiskt lite pinsamt att han en valp på 5 månader som inte verkar kunna något alls. Med kunna så menar jag så klar lyssnar på kommandon. Pep kan massor men inte på kommando. Måste ta tag i det.
Vi har jobbat operant de två första gångerna vi tränade sök i Umeå. Då Pep tycker att figgarna är lite läskiga, gjorde vi en enkel övning som bygger på att han själv måste söka sig ut till dem och därmed jobba bort sin frustration. Detta utan någon större motivationshöjare. Enbart en tub mjukost hos figgen. Det här kändes som ett bra tillvägagångsätt då han får lösa sin frustration helt själv och utan övertalning komma över den. Visst kanske inte den snabbaste vägen men den känns säker. Ingen figge som gör fel och skrämmer.
Nåja igår så jobbade vi mer traditionellt. Vi gick ut i en båge med en figg som leker och bjuder på gotta. Sedan går vi tillbaka i bågen och ut på stigen för att sedan skicka rakt på figgen som ligger synlig. En traditionell övning. Det första skicket var läskigt, typ ska jag verkligen fram här. Sedan när det var avklarat så sprang han som ett jehu ut på andra och det tredje sprang har rakt på. Det var väldigt intressant att se. Men motivationen blev så stor att han glömde bort sin förskräckelse. Vi kommer säkert att göra samma sak igen nästan gång.
Efter det kursen är över kommer jag att försöka hitta människor som kan hjälpa mig med klickerövningen för att se hur den funkar efter den här motivatonsbostern. Sedan om den funkar så ska jag börja jobba med vinden. Det är ju vad de ska göra, leta i vinden. Lite förenklat tycker jag att med den "traditionella" metoden så lär sig hunden att springa rakt ut och att det är att springa rakt ut den ska, eller dit den blir riktad. Sedan när den kan det så kommer nosen på. För om hunden alltid vet att det ligger en figge rakt fram så behöver den ju inte söka. Det är ju bara att springa rakt fram så kommer det någon där. Det fungerar säkert utmärkt men själv tycker jag att det känns lite ointressant. Jag känner inte något som tar tag i mig. Jag måste ha den känslan, att jag tycker att det är intressant, för att träningen ska bli riktigt bra.
Men som sagt vad vet jag...
Nu ska jag ta tag i våra grundbeteenden för det är faktiskt lite pinsamt att han en valp på 5 månader som inte verkar kunna något alls. Med kunna så menar jag så klar lyssnar på kommandon. Pep kan massor men inte på kommando. Måste ta tag i det.
måndag, maj 18
Svåra tider...
Pepsson kommer att ha några tuffa veckor framför sig nu. Ella löper. Hon vill inte leka, inte ha honom nära. Hon kan till och med morra eller skälla till på honom i sömnen. Han gör allt för att få igång henne men hon bara surar på sig ännu mer. För tillfället har jag en tik som lyfter på benet oftare än min hane... på tal om det så har Pep börjat lyfta på benet lite smått. Men bara när han pinkar mot stolpar, tror att han behöver ett mentalt ben för att klara av det. Vingel vingel säger han och ibland så går det inte så bra. Ella är säkrare, dock lyfter hon inte upp sitt ben lika högt.
Varför det här är tufft för Pep är inte för att hon säger till honom utan för att han inte har någon att leka med. Leka är bortsett från att få godis det bästa han vet. Kanske innebär det att han kommer att lära sig att bara gå på promenad oxå inte enbart leka sig runt så fort kopplet åker av.
Idag hittade jag min grusplan, men det var en allt för störig miljö och Pep fattade inte alls vad han skulle göra. Stoppade munnen full i grus och tuggade runt det så fint. Matten slet sitt hår och insåg att idag inte var dagen för den här sysslan. Gick istället bort till biblioteket och pratade med D, fjärrlånade en bok, Nosarbete av Maria Hagström, som jag oxå lämnade inköpsförlag på. Tydligen fanns den på 44 folkbibliotek men inte här i Piteå. Intresseklubben antecknar. Hur länge sedan var det inte jag sa så. Måste plocka upp den där härliga frasen igen. *ryser* jag ogillade den redan när den var populär ska jag väl tillägga.
Varför det här är tufft för Pep är inte för att hon säger till honom utan för att han inte har någon att leka med. Leka är bortsett från att få godis det bästa han vet. Kanske innebär det att han kommer att lära sig att bara gå på promenad oxå inte enbart leka sig runt så fort kopplet åker av.
Idag hittade jag min grusplan, men det var en allt för störig miljö och Pep fattade inte alls vad han skulle göra. Stoppade munnen full i grus och tuggade runt det så fint. Matten slet sitt hår och insåg att idag inte var dagen för den här sysslan. Gick istället bort till biblioteket och pratade med D, fjärrlånade en bok, Nosarbete av Maria Hagström, som jag oxå lämnade inköpsförlag på. Tydligen fanns den på 44 folkbibliotek men inte här i Piteå. Intresseklubben antecknar. Hur länge sedan var det inte jag sa så. Måste plocka upp den där härliga frasen igen. *ryser* jag ogillade den redan när den var populär ska jag väl tillägga.
söndag, maj 17
Mycket att berätta
Börjar med jobbgrejerna. Var på intervju i Ö-vik och det kändes bara fint. Det är en ny friskola som ska startas där. Så får jag jobbet blir det ett roligt och utmanande jobb. Intervjun kändes bra men det är ju alltid svårt att bedöma. Tycket dock att jag fick väldigt bra kontakt med de två eleverna som var med på intervjun. Det kändes avslappnat och naturligt. Ibland är jag så glad att jag jobbat med teater, det hjälper liksom till i de där situationerna.
Ja det var torsdagen, tur och retur Ö-vik. Pepsson var med pappa hela dagen och de vekar ha haft det mysigt. Tanterna fick vara hemma, hade pratat med en granne som kunde ta ut dem mitt på dagen. På fredagen ringer de från Vakansen och undrar om jag kan jobba. Yiiihaa! Självklart kan jag det, det är fredag solen skiner och jag vill inget annat än att ställa mig i ett klassrum överfyllt med hormonstinna tonåringar. Vilken glädje. Hoppas nu bara att det inte var en engångsföreteelse. Får jag inte jobbet i Ö-vik vore det ju toppen om jag fick komma ut och vicka lite mer regelbundet. Men som sagt då måste de ju först och främst veta att jag finns och att jag ställer upp. Det tycker jag att jag visade i fredags.
Under lördagen var jag ganska trött och som fortfarande i chock tror jag. Allt gick ju så fort. Först idag, söndag, känner jag att jag landat. Det har varit rena sommarvärmen så vi packade in oss i bilen med kaffetermos och kaka. Åkte ut till Degerberget för en skön stund i naturen. Jag la två korta spår till Pep när vi kom fram. Båda med godis på två ställen och en leksak i slutet.
Jag har inte spårat sedan jag var i Umeå så det kändes spännade att se hur det skulle gå. Hade inte så bra koll på vinden dock. Det ligger ute vid havet så det blåser lite hur som. Men första spåret plockade Pep upp hur fint som helst och spårade på i fin fart. Han hade verkligen fattat vad han skulle göra. Dock går han väldigt högt med nosen så det måste jag tänka på nästa gång. Nu vet jag ju att han förstått. Ska oxå följa Jessicas råd och spåra lite på grusplan så att han verkligen måste jobba nära spårkärnan och inte vinda så mycket. Det första spåret var hur kul som helst, Pep jobbade på skitbra och ville inte att det skulle vara slut när leksaken hittades. Han tyckte inte ens att vi skulle leka med den utan försökte hela tiden hitta spåret igen. Det är ju kul men kanske något jag måste tänka på så att inte spåret blir för belönande och leksaker (läs pinnar) inte blir intressanta.
Det andra spåret hade en annan vind och där jobbade Pep helt annorlunda, han vindade mycket mer. Visst hittade han godisarna och slutleksaken men han jobbade mer zigzag över spåret och höll näsan väldigt högt. Lärdom: Nästa gång är det medvind som gäller och inget annat. Sedan så hoppas jag att jag ska hitta en liten grusplan här någonstans. Men det är verkligen kul att se hur bra det funkar och hur roligt han tycker att det är redan. Det var som att han visste precis vad vi skulle göra och letade upp spåret helt av sig själv. Vi gick över det en gång och så satt det där i hans lilla söta bruna näsa.
Spårningen är väl egentligen det enda tävlingsmässiga hundträning jag ägnat mig åt i helgen. Däremot har det blivit en hel del allmänlydnad. Jag har velat lite fram och tillbaka i metod vid hundmöten. Har haft lite olika metoder med tanterna, den ena jobbat aktivt för kontakt och den andra bara struntat i att vi möter en hund. Dvs inte gjort någon grej av det. Hade tänkt att jag skulle köra strunta metoden med Pep men det verkar inte funka på honom. Så jag har försökt styra honom lite med kopplet istället. Men det har han inte fattat. Så jag plockade fram min kära klicker, som jag inte brukar ha med mig på promenad, vid minsta lilla försök till kontakt från Peps sida vid mötande hund så klick, och efter två hunmöten så gick han klockren fot vid min sida och struntade helt i den mötande hunden. Wow! Mitt andra "problem område" har varit kopplet. Det är inte alltid lätt att träna på att gå fint i kopplet när en går själv med tre hundar. Så det har mest blivit dålig träning. Typ fösa tillbaka när han drar. Funkar inte. Tog med mig klickern och klickade när han gick bra vid min sida, inte i kontakt men fint vid sidan i lugnt tempo. Tjohoo och hunden fattar att det är samma sak som gäller när vi går tre hundar som när han går själv.
Det verkar vara så att klickern är det enda som går fram och när det gör det så går det fort. Idag började han backa bakåt när han kände att kopplet var sträckt. Fy fasen vad han är smart!
Ja det var torsdagen, tur och retur Ö-vik. Pepsson var med pappa hela dagen och de vekar ha haft det mysigt. Tanterna fick vara hemma, hade pratat med en granne som kunde ta ut dem mitt på dagen. På fredagen ringer de från Vakansen och undrar om jag kan jobba. Yiiihaa! Självklart kan jag det, det är fredag solen skiner och jag vill inget annat än att ställa mig i ett klassrum överfyllt med hormonstinna tonåringar. Vilken glädje. Hoppas nu bara att det inte var en engångsföreteelse. Får jag inte jobbet i Ö-vik vore det ju toppen om jag fick komma ut och vicka lite mer regelbundet. Men som sagt då måste de ju först och främst veta att jag finns och att jag ställer upp. Det tycker jag att jag visade i fredags.
Under lördagen var jag ganska trött och som fortfarande i chock tror jag. Allt gick ju så fort. Först idag, söndag, känner jag att jag landat. Det har varit rena sommarvärmen så vi packade in oss i bilen med kaffetermos och kaka. Åkte ut till Degerberget för en skön stund i naturen. Jag la två korta spår till Pep när vi kom fram. Båda med godis på två ställen och en leksak i slutet.
Jag har inte spårat sedan jag var i Umeå så det kändes spännade att se hur det skulle gå. Hade inte så bra koll på vinden dock. Det ligger ute vid havet så det blåser lite hur som. Men första spåret plockade Pep upp hur fint som helst och spårade på i fin fart. Han hade verkligen fattat vad han skulle göra. Dock går han väldigt högt med nosen så det måste jag tänka på nästa gång. Nu vet jag ju att han förstått. Ska oxå följa Jessicas råd och spåra lite på grusplan så att han verkligen måste jobba nära spårkärnan och inte vinda så mycket. Det första spåret var hur kul som helst, Pep jobbade på skitbra och ville inte att det skulle vara slut när leksaken hittades. Han tyckte inte ens att vi skulle leka med den utan försökte hela tiden hitta spåret igen. Det är ju kul men kanske något jag måste tänka på så att inte spåret blir för belönande och leksaker (läs pinnar) inte blir intressanta.
Det andra spåret hade en annan vind och där jobbade Pep helt annorlunda, han vindade mycket mer. Visst hittade han godisarna och slutleksaken men han jobbade mer zigzag över spåret och höll näsan väldigt högt. Lärdom: Nästa gång är det medvind som gäller och inget annat. Sedan så hoppas jag att jag ska hitta en liten grusplan här någonstans. Men det är verkligen kul att se hur bra det funkar och hur roligt han tycker att det är redan. Det var som att han visste precis vad vi skulle göra och letade upp spåret helt av sig själv. Vi gick över det en gång och så satt det där i hans lilla söta bruna näsa.
Spårningen är väl egentligen det enda tävlingsmässiga hundträning jag ägnat mig åt i helgen. Däremot har det blivit en hel del allmänlydnad. Jag har velat lite fram och tillbaka i metod vid hundmöten. Har haft lite olika metoder med tanterna, den ena jobbat aktivt för kontakt och den andra bara struntat i att vi möter en hund. Dvs inte gjort någon grej av det. Hade tänkt att jag skulle köra strunta metoden med Pep men det verkar inte funka på honom. Så jag har försökt styra honom lite med kopplet istället. Men det har han inte fattat. Så jag plockade fram min kära klicker, som jag inte brukar ha med mig på promenad, vid minsta lilla försök till kontakt från Peps sida vid mötande hund så klick, och efter två hunmöten så gick han klockren fot vid min sida och struntade helt i den mötande hunden. Wow! Mitt andra "problem område" har varit kopplet. Det är inte alltid lätt att träna på att gå fint i kopplet när en går själv med tre hundar. Så det har mest blivit dålig träning. Typ fösa tillbaka när han drar. Funkar inte. Tog med mig klickern och klickade när han gick bra vid min sida, inte i kontakt men fint vid sidan i lugnt tempo. Tjohoo och hunden fattar att det är samma sak som gäller när vi går tre hundar som när han går själv.
Det verkar vara så att klickern är det enda som går fram och när det gör det så går det fort. Idag började han backa bakåt när han kände att kopplet var sträckt. Fy fasen vad han är smart!
onsdag, maj 13
Jag & fyra till
Jag har blivit kallad på intervju!
Får jag det här jobbet flyttar Pep hem igen, oroa er inte. Han flyttar med mig, jobbet är nämligen i Ö-vik. Hej och hå, här går det undan. Ena dagen Piteå nästa Ö-vik. Men ö-vik är så mycket närmare till Umeå. Där vi båda vill bo. Så jag håller alla mina tummar och hoppas att ni håller dem med mig. Får jag det här jobbet kommer D att söka ett jobb som ligger ute i Umeå nu oxå. Då kommer vi bara att ha 10 mil mellan varandra. Det är ju inget!
Skuttar omkring på små moln. Tänk att jag blivit utvald! Av alla sökande så har de valt mig! Bara det känns ju helt sjukt bra!
Får jag det här jobbet flyttar Pep hem igen, oroa er inte. Han flyttar med mig, jobbet är nämligen i Ö-vik. Hej och hå, här går det undan. Ena dagen Piteå nästa Ö-vik. Men ö-vik är så mycket närmare till Umeå. Där vi båda vill bo. Så jag håller alla mina tummar och hoppas att ni håller dem med mig. Får jag det här jobbet kommer D att söka ett jobb som ligger ute i Umeå nu oxå. Då kommer vi bara att ha 10 mil mellan varandra. Det är ju inget!
Skuttar omkring på små moln. Tänk att jag blivit utvald! Av alla sökande så har de valt mig! Bara det känns ju helt sjukt bra!
tisdag, maj 12
Alternativ
Igår var sista kurstillfället för lydnadskursarna. Alla var verkligen skitduktiga och det kändes så bra i hjärtat. Sedan fick jag även chans att berätta om hur jag tränar mina hundar. Det var väldigt intressant. Det är svårt att begripa hur operantträning fungerar när en är fast i kravträsket. Men det kändes bra för min egen skull att berätta hur jag tänar. Både för att jag helst inte vill bli förknippad med kravträning *ler*, men oxå för att jag så klart vill visa på att det finns alternativ. Det blev en hel del intressanta frågeställningar som kom upp. Typ "hur ska hunden veta vad den ska göra?" Tja de klassiska frågorna helt enkelt.
Det är stor skillnad från klubb till klubb även instruktör till instruktör så klart, och de metoder som användes vid den här lydnadskursen skulle inte ha funnits med på kartan i Holmsund. Det det kanske är så att det märks att jag flyttat längre norr ut, för det sägs ju att träningsmetoderna hårdnar ju längre upp i landet vi kommer. Men jag vet inte, kanske är det bara en fulbild av verkligheten.
Smartaste Pep, börjar hajja att det är träning som gäller även på klubben. Dock är jag lite feg och vågar inte ta av han kopplet och det är en störning. Den är större än andra hundar tror jag. Men men, snart ska jag väl våga ha han lös oxå.
Hade tänkt att jag bar skulle tärna på ingångar då jag varit lite slapp med det den sista tiden. Först sa smartaste peppens lilla hjärna att nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Men efter att ha provat ligg, sitt, stå och backa så kom ingången. Ett klick och sedan vet han att det är det han ska göra. Vi tränar bara ingångar framifrån och från vänster sida än så länge.
Men så klart kunde jag ju inte bara låta det vara så utan tränade lite ligg och gå framför i kontakt. Förra passet ute på klubben när vi gjorde det så fattade han inte alls vad vi skulle göra. Han gick med mig men i en helt annan värld. Den här gången var han med. Det är verkligen stor skillnad på fokus och inte. Även om han gör när han är ute och simmar lite.
Jag längtar tills att han börjar bli lite äldre och lite mer välutbildad så att vi kan börja köra lite moment. Just nu känns det som att jag inte rikitigt vet vad jag håller på med. Fast det gör jag ju men känslan är att jag inte är så strukturerad. Nåja träningsdagboken väntar fortfarande på att bli inköpt.
Det är stor skillnad från klubb till klubb även instruktör till instruktör så klart, och de metoder som användes vid den här lydnadskursen skulle inte ha funnits med på kartan i Holmsund. Det det kanske är så att det märks att jag flyttat längre norr ut, för det sägs ju att träningsmetoderna hårdnar ju längre upp i landet vi kommer. Men jag vet inte, kanske är det bara en fulbild av verkligheten.
Smartaste Pep, börjar hajja att det är träning som gäller även på klubben. Dock är jag lite feg och vågar inte ta av han kopplet och det är en störning. Den är större än andra hundar tror jag. Men men, snart ska jag väl våga ha han lös oxå.
Hade tänkt att jag bar skulle tärna på ingångar då jag varit lite slapp med det den sista tiden. Först sa smartaste peppens lilla hjärna att nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Men efter att ha provat ligg, sitt, stå och backa så kom ingången. Ett klick och sedan vet han att det är det han ska göra. Vi tränar bara ingångar framifrån och från vänster sida än så länge.
Men så klart kunde jag ju inte bara låta det vara så utan tränade lite ligg och gå framför i kontakt. Förra passet ute på klubben när vi gjorde det så fattade han inte alls vad vi skulle göra. Han gick med mig men i en helt annan värld. Den här gången var han med. Det är verkligen stor skillnad på fokus och inte. Även om han gör när han är ute och simmar lite.
Jag längtar tills att han börjar bli lite äldre och lite mer välutbildad så att vi kan börja köra lite moment. Just nu känns det som att jag inte rikitigt vet vad jag håller på med. Fast det gör jag ju men känslan är att jag inte är så strukturerad. Nåja träningsdagboken väntar fortfarande på att bli inköpt.
fredag, maj 8
Trevligheter för Pep
12/5 Sökkurs á tre träffar - Det ska bli otroligt spännande med tanke på att det inte var så länge sedan vi började. Plus att jag är nyfiken på instruktörens metoder. Kursen är gratis eller tja det beror på hur en ser på det. Deltagarna betalar genom att figga på två tävlingar. Det är ju bara kul så det ska inte vara något problem. Plus att min hund är så ung att jag inte har någon som helst tanke på att tävla själv.
7/6 utställning - valpklass. Det ska bli så intressant att se. Tycker det känns bättre att ställa en helt ofärdig valp. Kostar mindre om inte annat. En ofärdig unghund blir kostsammare, så sedan kommer jag att vänta tills han vuxit något så när klart.
26-28/6 Kennelläger. Vi ska valla för hela slanten och jag ser verkligen fram emot att få prova på. Det är ju helt nytt för mig. Sedan ska det så klart bli kul att träffa alla andra. Det blir mitt allra första kennelläger, yiiihaa!
7/6 utställning - valpklass. Det ska bli så intressant att se. Tycker det känns bättre att ställa en helt ofärdig valp. Kostar mindre om inte annat. En ofärdig unghund blir kostsammare, så sedan kommer jag att vänta tills han vuxit något så när klart.
26-28/6 Kennelläger. Vi ska valla för hela slanten och jag ser verkligen fram emot att få prova på. Det är ju helt nytt för mig. Sedan ska det så klart bli kul att träffa alla andra. Det blir mitt allra första kennelläger, yiiihaa!
torsdag, maj 7
Träningsdagbok
Nu har jag varit dålig på att skriva om träningen igen. Jag sa ju att jag var dålig på det... borde köpa mig något i pappersformat och verkligen leta efter en fungerande modell. Mest blir det bara så att jag beskriver vad jag gjort. Inte hur bra det gick och vad som gick dåligt. Hur många upprepningar eller så. Allt sånt tekniskt som jag borde skriva,det försvinner. Så veckans uppdrag till mig själv är att leta reda på en fin anteckningsbok, för den måste vara fin så att det blir roligt att skriva i den, och sedan börja modellera mig fram.
Frittfölj - Frittföljträningen är nu påbörjad, vi backar efter en husvägg. Provade utan men det gick inte alls. Dock efter bara två klick mot väggen så förstod världens smartaste Pep vad jag ville att han skulle göra. Har haft kopplet på så bara för att hejda honom från att springa framåt. Det var svår till en början att kontrollera hunden, kopplet eller tja att jag inte använde kopplet och klickern. Men i alla fall efter bara två upprepningar så började Pep att rusa bakåt. Så jag fick höja kriteriet på presition dvs att han måste backa i fotposition. Där är vi fortfarande, men jag har nu tagit bort kopplet och bytt vägg några gånger. Jag vill börja med att backa för att få en tusans så bra bakdelskontroll. Plus att jag ju tränar det vanliga fotgåendet oxå när väggen tar slut och vi måste börja om från början igen. Då går vi framåtmasch och belönar det.
Ligg - Har lite smått börjat träna platsliggnings ligg, dvs med huvudet mot golvet. Har oxå börjat träna skiftningen sitt ligg. Det är hur svårt som helst. Jag har ju tränat så mycket stå ligg, ligg stå. Nu får jag betala för det... men tog fram min targetsticka och så löste jag det problemet. Det är så kul att träna med smarta hundar som verkar fattar på en gång vad jag är ute efter.
Vi har tränat massor med andra saker oxå men oftast känns det bara som att vi duttar lite här och där. Det går framåt men i sakta mak.
Frittfölj - Frittföljträningen är nu påbörjad, vi backar efter en husvägg. Provade utan men det gick inte alls. Dock efter bara två klick mot väggen så förstod världens smartaste Pep vad jag ville att han skulle göra. Har haft kopplet på så bara för att hejda honom från att springa framåt. Det var svår till en början att kontrollera hunden, kopplet eller tja att jag inte använde kopplet och klickern. Men i alla fall efter bara två upprepningar så började Pep att rusa bakåt. Så jag fick höja kriteriet på presition dvs att han måste backa i fotposition. Där är vi fortfarande, men jag har nu tagit bort kopplet och bytt vägg några gånger. Jag vill börja med att backa för att få en tusans så bra bakdelskontroll. Plus att jag ju tränar det vanliga fotgåendet oxå när väggen tar slut och vi måste börja om från början igen. Då går vi framåtmasch och belönar det.
Ligg - Har lite smått börjat träna platsliggnings ligg, dvs med huvudet mot golvet. Har oxå börjat träna skiftningen sitt ligg. Det är hur svårt som helst. Jag har ju tränat så mycket stå ligg, ligg stå. Nu får jag betala för det... men tog fram min targetsticka och så löste jag det problemet. Det är så kul att träna med smarta hundar som verkar fattar på en gång vad jag är ute efter.
Vi har tränat massor med andra saker oxå men oftast känns det bara som att vi duttar lite här och där. Det går framåt men i sakta mak.
Ixxi rapport
Nu börjar det se ut som en ordentlig sjukdomsutredning. Idag har vi varit och undersökt hjärtat. Som jag sa tidigare tyckte veterinären att det slog ojämt, tre slag och uppehåll, tre slag och uppehåll. Ja det kunde vara någon nerv som låg i kläm som helt enkelt irriterade på tarmen så att den inte läkte. Men så var inte fallet eller i alla fall berodde det inte på hjärtat. Alla veterinärer var såå imponerade av hennes sätt. När de tar ett EKG på en hund så ska den ligga eller stå helt stilla. Sedan fäster de en klämma i jumsken på varje ben. Ixxi låg ned helt oberörd. De tyckte att hon var duktig och jag förklarade att det här är hon van vid då hon alltid ligger ned vid pälsvård. Då kan hon ju ibland måsta ligga helt stilla två timmar i sträck så det här var ju inget märkvärdigt för henne. Hon är en trygg och glad hund även om hon för tillfället inte är så pigg som hon brukar vara.
Men ska jag säga att det har hänt mycket bara de här två dagarna hon har fått kortisonbehandlig. Jag ser redan att hon piggnat till. Hon går med mig på promenaderna, idag till och med framför. Hon vill gå ut, och rör sig mycket mer hemma. Ligger inte bara i soffan och sover. Hon vill vara med när jag tränar de andra hundarna, ögonen har fått tillbaka sin lyster. Jag skulle nog vilja säga att mitt lakrtistroll har fått livsgnistan tillbaka. Efter bara två dagars kortisonbehandling. Veterinärerna som var inblandade idag vill även testa henne för en annan sjukdom men då måste hon ha gjort färdigt sin kortisonbehandling. Det känns så himla skönt att det rullar på lite nu och jag är otroligt glad över att hon är försäkrad...
Men ska jag säga att det har hänt mycket bara de här två dagarna hon har fått kortisonbehandlig. Jag ser redan att hon piggnat till. Hon går med mig på promenaderna, idag till och med framför. Hon vill gå ut, och rör sig mycket mer hemma. Ligger inte bara i soffan och sover. Hon vill vara med när jag tränar de andra hundarna, ögonen har fått tillbaka sin lyster. Jag skulle nog vilja säga att mitt lakrtistroll har fått livsgnistan tillbaka. Efter bara två dagars kortisonbehandling. Veterinärerna som var inblandade idag vill även testa henne för en annan sjukdom men då måste hon ha gjort färdigt sin kortisonbehandling. Det känns så himla skönt att det rullar på lite nu och jag är otroligt glad över att hon är försäkrad...
onsdag, maj 6
Krav eller kriterier
Hunden är tränad och rastad. Kurstillfället över. Monster Magnet på högsta volym.
Trycker kanske lite för hårt på gasen. Njuter. Funderar.
Läser Lydnadsträning i teori och praktik samtidigt som jag går brevid på en kurs som kör mer snabba metoder. För mig allt för hårda men samtidigt inte orättvisa mot hunden. Men det skapar en hel del funderingar att möta dessa två "motsatser". Där Egtvedt och Köste står på ena sidan, med väl genomarbetade hundar som inte blir lurade på något sätt. De vet vad som ska genomföras och tränade rätt så gör hundarna det bra. (Jag vill inte bara lyfta upp dem för jag tycker nog att de kan vara lite väl onyanserade ibland de oxå. Men det är en annan diskussion.)
Sedan har vi den här "lurmodellen", som ger väldigt snabba resultat. Men som i mina ögon inte alltid ser så trevlig ut. Men som jag tidigare sa inte är orättvis mot hunden, det är en ärlig kommunikation som bygger på belöning. Jag gillar dock inte att det svajar, vill att hunden ska vara grundligt utbildad och veta vad som gäller.
Det är kraven jag har svårt för. Om hunden inte utför så kan den inte, det är min filosofi. Luktar och nosar den så vet den inte att den alltid ska gå upp och vara koncentrerad på matte. Lär huden i din träning vilka premisser som gäller det skulle jag säga. Istället för att lägga på ett krav. Kraven kan istället komma vid allmänlydanden, då kan jag kräva av hunden att den inte ska nosa mellan de här lyktstolparna. Men jag skulle aldrig göra det på en lydnadsplan. Jag ser det som sagt som att hunden inte är färdigutbildad och att vi genom kraven fuskar oss fram och därmed kanske är orättvisa. Jaja jag ger mig, det är orättvist om det blir krav med i "lurmodellen" Så länge det inte är krav så handlar det ju bara om att lura hunden, att tänka att den kommer att utföra på tävling bara för att den är van att det kommer en boll eller en karra flygande.
När det kommer till skillnaderna så är det i teorin inte så stor skillnad på ett krav och ett kriterie. Det är något jag vill att hunden ska utföra och på ett visst sätt. Skillnaden är hur jag agerar kring det. I och med att jag ställer ett krav så hårdnar jag och kräver att hunden skärper sig. Med ett kriterie så kräver jag lika fullt att hunden skall utföra något men jag hårdnar inte och förstår inte hunden mitt kriterie så hjälper jag den genom att sänka nivån.
Jag tycker verkligen att det är intressant med lydnadsträning för det finns lika många träningsmodeller som det finns hundar och förare. Att ställas inför en "ny" modell sätter igång alla mina celler och jag funderar och värderar. Mycket av min hundträning gör jag i huvudet. Jag funderar och klurar om det passar mig och hunden innan jag provar något fullt ut. Jag är en tänkare, det är väl därför det operanta sättet passar mig så bra. Mycket att tänka på och att dra slutsatser ifrån.
Trycker kanske lite för hårt på gasen. Njuter. Funderar.
Läser Lydnadsträning i teori och praktik samtidigt som jag går brevid på en kurs som kör mer snabba metoder. För mig allt för hårda men samtidigt inte orättvisa mot hunden. Men det skapar en hel del funderingar att möta dessa två "motsatser". Där Egtvedt och Köste står på ena sidan, med väl genomarbetade hundar som inte blir lurade på något sätt. De vet vad som ska genomföras och tränade rätt så gör hundarna det bra. (Jag vill inte bara lyfta upp dem för jag tycker nog att de kan vara lite väl onyanserade ibland de oxå. Men det är en annan diskussion.)
Sedan har vi den här "lurmodellen", som ger väldigt snabba resultat. Men som i mina ögon inte alltid ser så trevlig ut. Men som jag tidigare sa inte är orättvis mot hunden, det är en ärlig kommunikation som bygger på belöning. Jag gillar dock inte att det svajar, vill att hunden ska vara grundligt utbildad och veta vad som gäller.
Det är kraven jag har svårt för. Om hunden inte utför så kan den inte, det är min filosofi. Luktar och nosar den så vet den inte att den alltid ska gå upp och vara koncentrerad på matte. Lär huden i din träning vilka premisser som gäller det skulle jag säga. Istället för att lägga på ett krav. Kraven kan istället komma vid allmänlydanden, då kan jag kräva av hunden att den inte ska nosa mellan de här lyktstolparna. Men jag skulle aldrig göra det på en lydnadsplan. Jag ser det som sagt som att hunden inte är färdigutbildad och att vi genom kraven fuskar oss fram och därmed kanske är orättvisa. Jaja jag ger mig, det är orättvist om det blir krav med i "lurmodellen" Så länge det inte är krav så handlar det ju bara om att lura hunden, att tänka att den kommer att utföra på tävling bara för att den är van att det kommer en boll eller en karra flygande.
När det kommer till skillnaderna så är det i teorin inte så stor skillnad på ett krav och ett kriterie. Det är något jag vill att hunden ska utföra och på ett visst sätt. Skillnaden är hur jag agerar kring det. I och med att jag ställer ett krav så hårdnar jag och kräver att hunden skärper sig. Med ett kriterie så kräver jag lika fullt att hunden skall utföra något men jag hårdnar inte och förstår inte hunden mitt kriterie så hjälper jag den genom att sänka nivån.
Jag tycker verkligen att det är intressant med lydnadsträning för det finns lika många träningsmodeller som det finns hundar och förare. Att ställas inför en "ny" modell sätter igång alla mina celler och jag funderar och värderar. Mycket av min hundträning gör jag i huvudet. Jag funderar och klurar om det passar mig och hunden innan jag provar något fullt ut. Jag är en tänkare, det är väl därför det operanta sättet passar mig så bra. Mycket att tänka på och att dra slutsatser ifrån.
tisdag, maj 5
Listiga gränser
Pep och knaskatten, hon är världens bästa träningskatt. Lägger sig och rullar framför hunden och kommer och stryker sig mot dem. Springer inte iväg när en hund kommer farande. Superbra
inte-jaga-katt katt.
Hos oss får hundarna inte vara i köket när jag lagar mat eller när vi äter. Jag ogillar verkligen att ha hundar runt fötterna när jag lagar mat. Vi har en öppenplanlösning så de blir inte direkt utestängda. Tänka sig att nu har till och med Pep lärt sig att hålla sig bakom listen. Från början fick han vara i köket för att det är svårt att stänga ute en sån liten en. Men nu när han börjar tänka lite och sortera så får han vara utanför med de andra hundarna. I vanliga fall brukar de ligga i soffan eller röra sig lite mer men igår var det verkligen platsliggning. Om ni tittar noga så är det en list som är gränsen för kök och vardagsrum. Den får de inte gå över.
inte-jaga-katt katt.
Hos oss får hundarna inte vara i köket när jag lagar mat eller när vi äter. Jag ogillar verkligen att ha hundar runt fötterna när jag lagar mat. Vi har en öppenplanlösning så de blir inte direkt utestängda. Tänka sig att nu har till och med Pep lärt sig att hålla sig bakom listen. Från början fick han vara i köket för att det är svårt att stänga ute en sån liten en. Men nu när han börjar tänka lite och sortera så får han vara utanför med de andra hundarna. I vanliga fall brukar de ligga i soffan eller röra sig lite mer men igår var det verkligen platsliggning. Om ni tittar noga så är det en list som är gränsen för kök och vardagsrum. Den får de inte gå över.
Engagemang
Vilka fantastiska människor det finns. I morse ringde vår veterinär, vi träffade en ny igår. Det var alltså den nya som ringde. Hon hade funderat kring Ixxi hela kvällen och kommit fram till att hennes ojämna hjärtrytm kunde vara orsaken till alla problem. Någon nerv som låg i kläm, jag förstod inte riktigt allt. Men det var en ovanlig åkomma som passade bra in på Ixxi. Så på torsdag ska vi tillbaka för då kommer en hjärtspecialist och vår veterinär lyckades tjata till oss en tid.
Jag säger det igen så fantastiska människor det finns!
Jag säger det igen så fantastiska människor det finns!
måndag, maj 4
Lakrits rapport
Nervösaste och livräddaste matten av alla packade in lilla lakritsbiten i bilen och hämtade upp husse. Ville inte göra den här resan ensam.
Hos veterinären fick vi veta en massa matnyttigt om hennes tillstånd/sjukdom och de ville att hon skulle gå på både Flagyl, antibiotika, och kortison. Så nu är det två tabletter om dagen som gäller. Om tre veckor ska vi tillbaka igen för att utreda ytterligare.
Jag är så glad för att D följde med, för jag hade nog inte klarat av det själv. Det var så många jobbiga saker att fråga om. Tårarna bara rann för mig. Det allra sista jag vill är att de ska lida och de ska absolut inte lida för min skull. Vilket jag gjorde klart för veterinären och jag tycker att hon förstod vad jag menade. Hon tyckte dock att så länge hon inte går på mer än bara två sorters tablettter så är det ingen fara. Blir det mer och kroppen inte klara av att hantera det då ska vi börja fundera på de jobbiga frågorna. Eller så klart om hon inte svarar på kortisontabletterna De ser på hennes magsjukdom som Crons på en människa eller diabetes. Specialkost och livslång medicinering, men håller hon sig pigg på det och inte har allt för många "skov" så ska det enligt veterinären inte vara något problem. Blir hon dålig i tarmen så tar det upp till 5-6 veckor för den att återhämta sig med medicinering så det är inte så konsigt att hon blir trött. Stackars liten.
Nu gäller det för mig bara att inte gå om kring med ständigt dåligt samvete. De andra hundarna måste få börja tugga ben. Men det gör så ont i mitt hjärta av att de ska ligga där och mumsa medan hon bara får titta på. Sedan måste jag ju hålla koll på benen så att inte Ixxi hittar ett. Ibland är det dumt med öppenplanlösningn för det hade varit lättare om jag bara kunde stänga av med kompostgaller och låtit de andra två ligga avskilt och tugga. Men men... någon slags lösning ska jag väl ändå hitta på.
Hos veterinären fick vi veta en massa matnyttigt om hennes tillstånd/sjukdom och de ville att hon skulle gå på både Flagyl, antibiotika, och kortison. Så nu är det två tabletter om dagen som gäller. Om tre veckor ska vi tillbaka igen för att utreda ytterligare.
Jag är så glad för att D följde med, för jag hade nog inte klarat av det själv. Det var så många jobbiga saker att fråga om. Tårarna bara rann för mig. Det allra sista jag vill är att de ska lida och de ska absolut inte lida för min skull. Vilket jag gjorde klart för veterinären och jag tycker att hon förstod vad jag menade. Hon tyckte dock att så länge hon inte går på mer än bara två sorters tablettter så är det ingen fara. Blir det mer och kroppen inte klara av att hantera det då ska vi börja fundera på de jobbiga frågorna. Eller så klart om hon inte svarar på kortisontabletterna De ser på hennes magsjukdom som Crons på en människa eller diabetes. Specialkost och livslång medicinering, men håller hon sig pigg på det och inte har allt för många "skov" så ska det enligt veterinären inte vara något problem. Blir hon dålig i tarmen så tar det upp till 5-6 veckor för den att återhämta sig med medicinering så det är inte så konsigt att hon blir trött. Stackars liten.
Nu gäller det för mig bara att inte gå om kring med ständigt dåligt samvete. De andra hundarna måste få börja tugga ben. Men det gör så ont i mitt hjärta av att de ska ligga där och mumsa medan hon bara får titta på. Sedan måste jag ju hålla koll på benen så att inte Ixxi hittar ett. Ibland är det dumt med öppenplanlösningn för det hade varit lättare om jag bara kunde stänga av med kompostgaller och låtit de andra två ligga avskilt och tugga. Men men... någon slags lösning ska jag väl ändå hitta på.
söndag, maj 3
Umehelgen
Vilken fantastisk helg vi haft jag och Peppen. Jag har fått med mig massor med tankar kring skogsarbete och känner nu att jag har en plan. Tränade sök både fredag och lördag. Mycket intressant. Pep fick göra några enkla figurantövningar som inte innebar något direkt sökarbete alls. Vi stod på stigen riktade mot en figg som var två meter in i rutan. När Pep av sig själv gick ut och tog kontakt klick och belöning. Klick och belöning för tillbaka till mig och så vände vi på oss och tittade på figgen på andra sidan. Samma sak där klick och belöning när han kom fram av sig sjävl.
Jag tror att det här är en väldigt nyttig övning då Pep visade att det var lite läskigt med människor i skogen. Vid första kontakten så gick han fram och boffade och sedan ringade han sig fram sig fram. Läskigt med människor som sitter i skogen. Men mjukosten lockade mer och tillslut låg han på figgen och gosade. Dag två samma övning, fortfarande lite tveksam men nu har han fattat vad han ska göra och vid det sista "skicket" har han till och med lite fart ut.
Det är en ren systemövning där hunden inte behöver använda näsan. Jag tycker personligen att det känns bra då han var lite tveksam. När jag ser att tveksamhetern för figgarna försvunnit så ska jag börja låta han vinda in personern i skogen. Men det känns dumt om han skulle göra en bra vindning och hitta en figge och sedan skulle inte själva hittnadet vara så roligt. Så vi börjar så här. Den här övningen går ju oxå fint att träna på andra ställen, behvöer inte nödvändigtvis vara i skogen.
I går passade vi även på att spåra. Jag är verkligen usel på det där. Jag har svårt att se vad hunden gör. Jag såg tydligt när han fick upp spåret och gick det men jag såg liksom inte när han vindade och gjorde annat. Kanske mest för att jag inte var helt säker på vart spåret gick. Tror att det där kommer att underlättas av att jag gått spåret själv. Men han jobbade och fick med sig alla godisbitar som låg i spåret och hittade slutleksaken vid de två första spåren men inte vid det sista, där gick han bara förbi. När han jobbade så var det lugt och metodiskt, inget hets. Men jag fick heller inte störa honom. Blev linan lite för spänd så tittade han upp på mig och och undrade vad jag ville. Men vad fasen det var första gången och jag är stolt över min lilla Pep som ändå fattade att han skulle gå efter där någon annan trampat. Får vi bara göra det här några gånger till så kommer han att förstå hur den här leken går till oxå.
Det var skogen det. Det har ju varit så mycket annat oxå. Jag är så stolt över min lilla förståndiga valp. Han lyssnar verkligen till vad andra hundar säger och tänker sig för. Han är helt klart ingen ångvält som bara går på. Han har ett fantastiskt språk och en fantastisk förmåga att läsa andra hundar. I fredags var det allt som allt fem hundar här när vi åt på kvällen. Fabian så klart, som bor här och så Nano som hade varit här under dagen då matte jobbade. Sedan kom Ella och Pepsi. Pep hade inte träffat någon av hundarna mer än lite i koppel. När Ella och Pepsi kom så gick vi på en liten prommis en och en, Ella tyckte nog inte att Pep var något särskit utan accepterade honom på en gång. Hon sa fnys och han lyssnade, det var ok för henne mer än så behövdes inte. Pepsi däremot tyckte att Pep var skiiitläskig och hon sa till två gånger, fräs fräs, Pep gick inte nära henne igen. Han är så förståndig lilla gubben. Efter den erfarenheten kom Nano ut på gården så de fick vara lösa tillsammans. Pep var lite försiktig efter Pepsi. Nu visste han ju att en måste kolla först om den andra hunden tyckte att det var ok att leka. Efter att ha frågat Nano lite fint så lekte de på hur fint som helst. Pep hade redan innan när de träffades i koppel blivit så impad av Nano. När han kampade med kopplet och frustrationsskällde lite så gick Pep som på tår och sa "gud vad du var häftig så vill jag oxå vara" När de lekte så pratade de väldigt fint med varandra.
På lördag var det dags för Pep att träffa Fabian, som är väldigt intensiv med människor och har haft lite svårt att hantera hundmöten framför allt så matte är försiktig med vilka han träffar. Pep sa hej och så läste de av varandra lite sedan var leken igång och det var verkligen en storebror lillebror lek. Precis allt vad Fabian gjorde skulle Pep oxå göra. Tog Fabian en leksak så skulle Pep oxå ha den. Fabbe hittade en kong på långt snöre och tog den i munnen, då tog Pep snöret och vägrade släppa det. Han gick efter med snöret i munnen, inte så att han kampade med det utan han skulle göra samma sak. Fabian tyckte att det var lite konstigt. Men de lekte på med saker och ben som om de aldrig gjort annat. Fabian visade Pep hur en gräver i sand och andra nyttiga saker att kunna.
Sedan på kvällen så fick Pep vara med Ella. Då var han så trött att det där leka var ute ur bilden men hon var spännande och han ville gärna komma och lägga sig nära så att han kunde ligga och lukta lite på henne. Gick hon iväg så följde han så klart efter som en liten svans.
Sedan har vi katterna... Tiger kom precis in genom sin lilla dörr. Världens tröttase Pep sa boff och så var katten borta igen. Katterna är märkliga men han har i alla fall lärt sig att de inte går att jaga dem och det är väl den nyttigaste lärdomen av dem alla.
Jag har haft kameran med mig, men så klart har jag glömt bort att jag haft den. Kom dock ihåg att ta lite bilder igår kväll så när jag kommer hem igen ska jag sätta mig ned och se om någon blev bra.
Jag tror att det här är en väldigt nyttig övning då Pep visade att det var lite läskigt med människor i skogen. Vid första kontakten så gick han fram och boffade och sedan ringade han sig fram sig fram. Läskigt med människor som sitter i skogen. Men mjukosten lockade mer och tillslut låg han på figgen och gosade. Dag två samma övning, fortfarande lite tveksam men nu har han fattat vad han ska göra och vid det sista "skicket" har han till och med lite fart ut.
Det är en ren systemövning där hunden inte behöver använda näsan. Jag tycker personligen att det känns bra då han var lite tveksam. När jag ser att tveksamhetern för figgarna försvunnit så ska jag börja låta han vinda in personern i skogen. Men det känns dumt om han skulle göra en bra vindning och hitta en figge och sedan skulle inte själva hittnadet vara så roligt. Så vi börjar så här. Den här övningen går ju oxå fint att träna på andra ställen, behvöer inte nödvändigtvis vara i skogen.
I går passade vi även på att spåra. Jag är verkligen usel på det där. Jag har svårt att se vad hunden gör. Jag såg tydligt när han fick upp spåret och gick det men jag såg liksom inte när han vindade och gjorde annat. Kanske mest för att jag inte var helt säker på vart spåret gick. Tror att det där kommer att underlättas av att jag gått spåret själv. Men han jobbade och fick med sig alla godisbitar som låg i spåret och hittade slutleksaken vid de två första spåren men inte vid det sista, där gick han bara förbi. När han jobbade så var det lugt och metodiskt, inget hets. Men jag fick heller inte störa honom. Blev linan lite för spänd så tittade han upp på mig och och undrade vad jag ville. Men vad fasen det var första gången och jag är stolt över min lilla Pep som ändå fattade att han skulle gå efter där någon annan trampat. Får vi bara göra det här några gånger till så kommer han att förstå hur den här leken går till oxå.
Det var skogen det. Det har ju varit så mycket annat oxå. Jag är så stolt över min lilla förståndiga valp. Han lyssnar verkligen till vad andra hundar säger och tänker sig för. Han är helt klart ingen ångvält som bara går på. Han har ett fantastiskt språk och en fantastisk förmåga att läsa andra hundar. I fredags var det allt som allt fem hundar här när vi åt på kvällen. Fabian så klart, som bor här och så Nano som hade varit här under dagen då matte jobbade. Sedan kom Ella och Pepsi. Pep hade inte träffat någon av hundarna mer än lite i koppel. När Ella och Pepsi kom så gick vi på en liten prommis en och en, Ella tyckte nog inte att Pep var något särskit utan accepterade honom på en gång. Hon sa fnys och han lyssnade, det var ok för henne mer än så behövdes inte. Pepsi däremot tyckte att Pep var skiiitläskig och hon sa till två gånger, fräs fräs, Pep gick inte nära henne igen. Han är så förståndig lilla gubben. Efter den erfarenheten kom Nano ut på gården så de fick vara lösa tillsammans. Pep var lite försiktig efter Pepsi. Nu visste han ju att en måste kolla först om den andra hunden tyckte att det var ok att leka. Efter att ha frågat Nano lite fint så lekte de på hur fint som helst. Pep hade redan innan när de träffades i koppel blivit så impad av Nano. När han kampade med kopplet och frustrationsskällde lite så gick Pep som på tår och sa "gud vad du var häftig så vill jag oxå vara" När de lekte så pratade de väldigt fint med varandra.
På lördag var det dags för Pep att träffa Fabian, som är väldigt intensiv med människor och har haft lite svårt att hantera hundmöten framför allt så matte är försiktig med vilka han träffar. Pep sa hej och så läste de av varandra lite sedan var leken igång och det var verkligen en storebror lillebror lek. Precis allt vad Fabian gjorde skulle Pep oxå göra. Tog Fabian en leksak så skulle Pep oxå ha den. Fabbe hittade en kong på långt snöre och tog den i munnen, då tog Pep snöret och vägrade släppa det. Han gick efter med snöret i munnen, inte så att han kampade med det utan han skulle göra samma sak. Fabian tyckte att det var lite konstigt. Men de lekte på med saker och ben som om de aldrig gjort annat. Fabian visade Pep hur en gräver i sand och andra nyttiga saker att kunna.
Sedan på kvällen så fick Pep vara med Ella. Då var han så trött att det där leka var ute ur bilden men hon var spännande och han ville gärna komma och lägga sig nära så att han kunde ligga och lukta lite på henne. Gick hon iväg så följde han så klart efter som en liten svans.
Sedan har vi katterna... Tiger kom precis in genom sin lilla dörr. Världens tröttase Pep sa boff och så var katten borta igen. Katterna är märkliga men han har i alla fall lärt sig att de inte går att jaga dem och det är väl den nyttigaste lärdomen av dem alla.
Jag har haft kameran med mig, men så klart har jag glömt bort att jag haft den. Kom dock ihåg att ta lite bilder igår kväll så när jag kommer hem igen ska jag sätta mig ned och se om någon blev bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)