Ellich

Sleeping beauty

Tungan som hänger ut, frambenen i "Mr Burns ställning" och magen blottad. Detta enbart så att gosesjuka mattar kan få möjlighet att gosa hur mycket som de vill.

En strimma ljus

En liten insats är kanske att vänta sig.

Sedan i torsdags har Ixxi varit bra i magen. Det var väl laxermedlen som gjorde susen. Nä inte vet jag. Men hon har i alla fall varit bra sedan den dagen. Det har med i dag gått hela fem dagar då hon fått behålla sin mat och bearbeta den i normaltakt. Det här har så klart resulterat i en mycket piggare Ixxi. Hon leker lite smått med Ella när vi är ute och kommer springades mot mig när jag ropar in dem. Det är härligt att se henne springa i full karriär. En tibbe som bara lufsar fram är ingen tibbe... eller inte i mina ögon i alla fall. De ska tokspringa och busa.

Av veterinären fick vi oxå ett recept på antibiotika. Ixxi ska äta två tabletter dagligen. Jag måste säga att det känns skönt för mig att ha en uppgift i allt detta. Jag tar den på största allvar. Men det kan jag inte säga att Ixxi gör. Eller jo men på sitt sätt. Hennes allvar innebär att inte svälja tabletterna. Jag förstår inte hur den där lilla tungan kan jobba så mycket för att tabletten inte ska trilla den i halsen. Jag förstår henne. För jag skulle nog inte heller gilla det om någon gjorde så med mig. Men lilla gumman det är för ditt eget bästa.

Nåja hon är i alla fall så pass godtrogen att hon inte har förknippat tabletterna med mig eller något annat. Varför skulle hon, hon vet ju att hon kan spotta ut dem. Nåja efter första spottet brukar de gå ned.

Jag väntar nervös på provresultaten.

Fredag

Igår var Ixxi inlagd och nu går vi här och väntar på resultatet. Hon har fått antibiotika för att se om magen blir bättre av det. Han vågade inte ge det tidigare då magen reagerar på allt som är nytt. Men nu får vi se. Just nu skiter jag i om det blir lite rörigt i magen på henne ett tag, bara det blir bättre sen.

För att trösta mig har jag lånat Kerstin Malms tre böcker på bibblan. För tillfället läser jag Hunden Människan Relationen. Det är en väldigt nyttig bok att läsa och jag skulle mer än gärna ha den i min bokhylla så att jag kan återkomma till den då och då. En riktig problemlösarbok, dessutom helt i min anda.

Fasta

Nu har förberedelserna tagit fart. Ixxi ska fasta i 36 timmar före ingreppet så nu blir det ingen mer mat förrän det hela är klart. Sedan ska hon få lite laxermedel så att det verkligen är tomt. Inte för att jag tror att det är något större problem. Det rinner ju bara ur henne för tillfället. Har varit upp två gånger i natt. Stackars lilla sötaste.

Ixxi min Ixxi

Efter en helg i schtaan, och andras ögon på min lilla hund inser jag nog att hon är lite sjukare än jag själv velat inse. Det jag insett är att hon ju inte är pigg, vilket så klart beror på att hon knappt får behålla någon mat. Hon har nu i en veckas tid haft problem att behålla maten. I vanliga fall brukar det gå över efter en dags fasta. I helgen fick hon fasta över en dag och nu när hon börjat äta igen så är hon fortfarande lös i magen. Det nya specialfodret fungerar inte längre.

Får vi inte något defenitivt svar av mag och tarm undersökningen så vet jag inte vad jag ska ta mig till för hennes mage fungerar helt tydligt inte längre. Jag orkar inte fatta jobbiga beslut!

Blodgivaren

Ixxi sitter på undersökningsbordet. Jag pratar med veterinären om allt som oroar mig. Samtidigt som djurskötaren tar blodprov. Ixxi sitter helt stilla och bryr sig inte om varken det ena eller det andra. Jag tänker inte mer på det. Håller inte ens i henne. Tills djurvårdaren säger "tänk om det var lika lätt att hantera alla hundar"

Då först slår det mig ju att hon faktiskt tagit blodprov på mitt lilla lakrtistroll. Det är inte mycket som skrämmer henne. Hon skulle vara prefekt som blodgivare.

Återbesöket

Nu har Ixxi varit och tagit sitt andra blodprov. Det här visade inget alls eller inga onormala värden i alla fall. Vilket ju känns väldigt skönt. Han bli ganska orolig förra gången, konstiga blodvärden är ju inte att leka med. Men men nu kan jag släppa det.

Men då hon varit dålig i magen en längre tid nu och det nya fodret inte verkar hjälpa. Hon får ett specialfoder för känsliga magar för tillfället, köpt hos veterinären. Det behövs så lite för att rubba balansen sedan tar det flera dagar att återställa den.

Här om dagen var det en kvinna som gav Ixxi en godis när vi var ute och gick. Jag han liksom inte med, var inte beredd helt enkelt. Har aldrig varit med om det förr... nåja hon fick en godis av kvinnan och sedan dagen därpå var magen ur balans igen.

Så för att se om det är något annat än bara en obalans ska de undersöka både mage och tarm. Det känns skönt, för jag tycker så synd om både henne och mig. Ixxi för att hon ju inte kan göra något kul, vi kan inte träna och eller gå långa promenader. Hon orkar helt enkelt inte de dagar då magen är i obalans.

Mig tycker jag synd om för att jag inte fått träna eller tävla, det som jag tycker är det allra roligaste med att ha hund, på väldigt länge.

Jag hoppas att det här ska ge resultat så att hon kan komma upp på fötter igen, den stackars lilla.

Lyckogråt

Små saker som får en att näst intill gråta av lycka.

1. Ixxi hoppade upp i sängen helt själv två gånger efter varandra.
Förklaring: Hon har ju som sagt varit dålig i nacken. Detta har resulterat i att hon varit stel och inte gjort så mycket själv. Varken hopp upp eller ned. Det har verkligen synts på henne att hon inte velat. Det har gjort ont eller stramat emot eller nåt. Men så idag, hoppeliskutt. Plötsligt så var hon bara där. Hon ser mycket piggare ut i stegen oxå.

2. Ixxi som galopperar med Ella.
Förklaring: Ixxi har inte varit det minsta intresserad av vad Ella gjort eller busat med den sista tiden. Men så i söndags så fick hon världens sprutt och bara sprang med Ella. Jag blev lite rädd och kopplade strax upp henne. Vill ju inte att hon ska ta ut sig.

3. Ixxi tar initiativ till lek
Förklaring: Allt har med smärta att göra. Ixxi har av förklarliga skäl inte velat busa, men nu så fick hon värsta ilet och försökte få igång Ella. Ella var dock svårflörtad.

På torsdag ska vi till veterinären för att ta blodprov igen, de ville ju att vi skulle komma tillbaka för att kolla att värdena ser bra ut. Då ska jag kolla upp lite extra ang det här med magen.

8 år

Grattis på födelsedagen Ellapella!

Ja ja

och vad blev resultatet av mina felsteg... jo dålig mage. Jag är så trött på att inte kunna göra något med Ixxi. Att bara gå och vänta på att hon ska bli bättre är så trist. Just nu har jag så mycket inspiration och vill så mycket.

Vem vet, magen kanske aldrig blir bra. Jag tror att jag har tappat hoppet. Men det blir ju faktiskt bättre och bättre. Det går bara så himla himla sakta och jag har inte världens bästa tålamod.

Kanske är det dags för en ny hund? Som sagt jag går i funderationer... men jag har inte bestämt mig än.

Tröttnar...

Nu orkar jag inte längre. Plockade fram lite mat till Ixxi och klickern till mig. Nu får det vara nog, det är så tråkigt att vara bara "vanlig" hundägare. Att inte kunna träna eller göra något alls. Så idag skiter jag i att Ixxis mage kanske reagerar på att den får för mycket mat.

Jag tog fram klickern och började träna på att backa. Bakdelsträning är aldrig fel och helt perfekt när en bara har ett vardagsrum att nyttja.

Först testar hon allt hon kan
Sedan när hon fått några klick börjar hon skälla
Hon testar ännu mer och skäller ännu mer
Så när hon börjar förstå vad hon ska göra då avtar skällningen

Efter bara tio klick hade jag en hund som gick ett till två steg bakåt. Ixxi som har så svårt för det där. Men se även svårigheter är till för att övervinnas.

i skogen igen

Tog en prommis i skogen idag letade mig iväg till Lomtjärn. Det ligger i stan men det är omöjligt att gå dit. Alltså det hade kanske tagit tjugo minuter eller en kvart att gå dit men det är bara bilvägar. Ibland förstår jag inte hur de tänkt. Nåväl jag hade Ixxi med mig oxå, tänkte att om hon går i sin egen takt kan det ju inte vara så farligt. Vi strulade på där längst stigarna det var härligt! Det är så trist att bara gå runt kvarteret.

Men så i morse kom det ett litet gnäll när hon skulle hoppa ned från soffan. Fast den här gången kom det när hon landade och det känns som en stor förbättring. Förr skrek och gnällde hon innan hon skulle hoppa ned, när hon böjde ned huvudet. Så sakta men säkert går det framåt.

Ixxi är ju en skrikare, haha. Alltså hon säger till om hon har ont. Det är ju inte alla hundar som gör det, men det gör Ixxi och med besked. Vilket gör det lite svårt att veta hur nacken egentligen mår. Men jag tänker att när hon slutar skrika för allt då är det bra igen.

För att underhålla mig har jag istället börjat rida. Jag har ju bara ridit oskolade kallblodstravare förut så det här är en utmaning för mig. Att hjälpa till med benen och inte bara med tömmarna nej just tyglar heter det. En gång i veckan träffar jag ett gäng tjejer runt 10 år och rider med dem. Det är hur trevligt som helst. Jag känner verkligen igen mig i deras sätt att vara. Jag kan hämta hennes sadel, jag kan göra det. Får jag rykta? osv. Så underbart sött och som sagt igenkänningsfaktorn är stor.

Det får ta tid

Efter all sjukdom, eller tja jag ska inte överdriva. Helt sjuka är de ju inte. Men vi kan inte göra så mycket mer än att träna in bus och trix. Husse har tex lärt Ella ett nytt bus. Han säger "Vem är boss?" och Ella går fint och ställer sig bredvid mig. Så sant som det är gjort.

Ixxi har varit bra i magen i två veckor nu vilket känns väldigt bra, men magen påverkar henne inte lika mycket som nackbekymren gör. Jag har börjat utöka promenaderna lite men vågar inte låta henne göra allt för mycket. Efter två dagar upp för trappan till vår våning så började hon gny lite. Det är verkligen bäbissteg.

Nåja allt detta har fått mig att börja tänka att det kanske är dags för mig att skaffa den riktiga tävlingshunden. Den som kan jag kan göra allt med bruks, lydnad, agility och vallning.

Har varit i kontakt med några uppfödare i närheten och jag har fastnat för den här. De har jag dock inte fått svar från än. (skickade mejlet idag) Men av vad jag läser på hemsidan och om hundarna så tycker jag det känns bra. Känns än så länge som en seriös bruksuppfödare.