En strimma ljus

En liten insats är kanske att vänta sig.

Sedan i torsdags har Ixxi varit bra i magen. Det var väl laxermedlen som gjorde susen. Nä inte vet jag. Men hon har i alla fall varit bra sedan den dagen. Det har med i dag gått hela fem dagar då hon fått behålla sin mat och bearbeta den i normaltakt. Det här har så klart resulterat i en mycket piggare Ixxi. Hon leker lite smått med Ella när vi är ute och kommer springades mot mig när jag ropar in dem. Det är härligt att se henne springa i full karriär. En tibbe som bara lufsar fram är ingen tibbe... eller inte i mina ögon i alla fall. De ska tokspringa och busa.

Av veterinären fick vi oxå ett recept på antibiotika. Ixxi ska äta två tabletter dagligen. Jag måste säga att det känns skönt för mig att ha en uppgift i allt detta. Jag tar den på största allvar. Men det kan jag inte säga att Ixxi gör. Eller jo men på sitt sätt. Hennes allvar innebär att inte svälja tabletterna. Jag förstår inte hur den där lilla tungan kan jobba så mycket för att tabletten inte ska trilla den i halsen. Jag förstår henne. För jag skulle nog inte heller gilla det om någon gjorde så med mig. Men lilla gumman det är för ditt eget bästa.

Nåja hon är i alla fall så pass godtrogen att hon inte har förknippat tabletterna med mig eller något annat. Varför skulle hon, hon vet ju att hon kan spotta ut dem. Nåja efter första spottet brukar de gå ned.

Jag väntar nervös på provresultaten.