Farsan Baloo

Kolla in farsan - Skippo & Rossos blog

Bättre och bättre dag för dag

Måste bara berätta!

Dagens träningspass, toppen. Full koncentration och bra lugna belöningar och Pepen var med mig hela tiden. Världens bästaste. Vi gjorde ett frittfölj som jag är mycket nöjd med och det viktigaste av allt jag tappade honom inte efteråt. Han var med på noterna och laddade om för nästa moment.

Det är mycket nyttigt för oss båda att träna med någon som komenderar. Vid inkallningen så stannade han inte (ny situation) så vi gör om och då tjuvar han på kommenderingen. Vi gör om den här gången blir det rätt.

Med tanke på hur mycket min hund minns av alla träningspass så tror jag nog att han lärt sig nu att inte lyssna på tävlingsledare. Men jag känner mig inte säker så vi fortsätter med det här ett tag till.

Sedan tjuvade jag tunga apporten av Annika. Jag och Pep tog den tillsammans ur hennes träningsväska. Vi var busiga tjuvar. Woho så roligt den var då. Efter två försök plockade han upp den från backen. Jag blev så glad att det trillade en tår. Trodde att det skulle ta år och dar att få honom att lyfta den.

Ibland är det så skönt att ha fel!

Problemlösaren

Nu är det slut funderat! Idag tog vi tag i vårt lilla tävlingsproblem.

Först så fick min träningskamrat i uppgift att göra en tävlingsliknande situation, tre moment som jag inte hade koll på. Det blev frittfölj, framförgående och inkallning med ställande.

Det var en mycket intressant upplevelse. Efter första momentet tappade jag honom totalt, han satt och åt snö. Visade inget intresse att vara med mig. Framåt sändande gick inte så bra eller inte alls, då han inte är van att misslyckas gick inte inkallningen heller. Det var med andra ord en mycket bra övning och jag fick mycket att fundera kring.

Det vi kom fram till Annika och jag är att han laddar väldigt mycket. Under friaföljet så blir han mer och mer het. Svansen går mer och mer, han laddar helt enkelt. Jag riktigt hör hur han tänker snart kommer belöningen. När vi är framme vid språnget så belönar han sig själv med lite bus. Efter vi är klara tror jag inte att han tycker att han fått tillräckligt med belöning och stämplar ut.

Jag tror att det här är roten till allt vårt onda. Om jag får det friaföljet att fungera, att han inte gillar det så mycket som han gör *ler* så kommer resten att lösa sig. Jag kommer härmed att jobba med lugnare belöningar, lite leta godis och godismys när vi blir tävlingsledda. För att förändra förväntningen lite och i med det bibehålla koncentrationen. Vi måste utsätta oss för mer tävlingsliknande situationer så att vi får öva och öva plus att jag då får tid att ändra på förväntningen.

Jag tror att om vi bara löser den här knuten så kommer resten att lösa sig av sig själv.

Lydnadsklass 2 premiär

- 15 grader och solsken. Jag kände mig laddad. Tänkte att jag den här tävlingen skulle koncentrera mig på våra förberedelser. Hade anlitat Annika min träningskamrat att titta på vad jag gör under tävlingen.

När det väl var vår tur hade jag värmt och kände mig inte särskilt nervös. Platsliggningen gick tusan så bra, han låg fint trots att det var en annan hund som var upp och busade. Jag hade dragit nummer 1 så vi var en bit ifrån den busande hunden. Men att Pep låg kändes väldigt bra i magen och nöjd efter platsen så värmde jag inte något utan körde på en gång. Vet inte om det var dumt men jag kände där och då att det bara skulle bli rörigt om vi gick ut och körde lite fritt följ för att sedan gå in igen.

Momenten som helhet är jag väldigt nöjd med, trots att vi nollade tre av dem :) Men det var inte sötnosen som gjorde fel utan matten. Ju längre tid det gick desto svårare fick jag att fånga upp Pep mellan momenten och jag tyckte att han blev lägre och lägre. Eller mer och mer osäker på om han gjorde rätt. I vanliga fall eller när vi tränar brukar jag bara behöva ställa mig för att han ska sitta vid sidan och vänta på nästa uppgift, men nu fick jag inte den kontakten. Han ville inte vara med mig alls. Som Annika sa "när ni tränar så är ni som ett par som varit gifta hur länge som helst, ni förstår varandras minsta vink" men idag så såg jag inget av det. Mitt glada jag var som bortblåst och stenansiktet kom fram. Istället för att säga "världens bästa lilla busfrö" som jag gör när jag tränar så säger jag "FOT" utan att le varken med munnen eller ögonen. Vi spelade inte tillsammans.

Det var en mycket nyttig tävling för mig för om jag bara får träna på hur jag ska vara mellan momenten så kommer det att gå som himla fint. För han kan momenten. Han vet bara inte vad han ska göra med sin konstiga matte. Jag är glad att jag hanterade uppvärmningen bra, att jag var noga med att visa vart väskan var och att jag hade Peppen med mig från början. Vi har alltså tagit ett stort kliv i rätt riktning nu måste jag bara hitta hur jag ska hantera mig själv mellan momenten. Plus att vi måste öva på att bli kommenderade. Han blir lite störd/peppad av den som pratar.

Jag måste även hitta vilken typ av belöning han behöver ha för att få bekräftat att han varit duktig. Så att han inte går ner sig mellan momenten även om matten blir lite småknasig.

Vi har en hel del att göra till nästa tävling i mars, men jag tycker att det känns väldigt spännande att få jobba med mig själv.

----

Ok här får ni de fina resultaten oxå

Platsliggning - 10
Frittfölj - 6,5 startade skitbra sedan mot slutet hoppade han efter min vante och sedan hittade vi inte tillbaka. Tror att hoppet efter vanten var ett rop på hjälp. Där började jag nog förändras till stoneface.
Läggande - 8,5 dålig start fick inte in honom i position och han slamsade lite.
Inkallande med ställande - 0 smög efter mig. Jag gjorde om och han gjorde det som han brukar med tvärnit och galopp vid båda inkallningarna.
Rutan - 0 sprang mot väskan som stod bakom publiken, jag visste att jag inte hade honom där så jag kallar tillbaka och gör om. Alltså en nolla. Då visste han vad han skulle göra men ville inte gå över de nysprayade sträcken. Stannade framför, jag sa snällt (faktiskt) att man måste gå över sträcken och då gjorde han det men mycket försiktigt. Noga att inte trampa på sprayfärgen.
Apportering - 0 nu var han så himla glad att det äntligen hände något kul så han sprang på tävlingsledarens kommendera. Galopp ut och galopp tillbaka.
Hopp - 10 men med mycket trixade att få honom på plats, ville inte sitta fot.
Fjärrdirigering - 8,5 vid sista läggandet la han sig som en liten boll. "Nu är det väl ändå slut.."

Ni fattar inte vad stolt jag är över att han gör så bra som han faktiskt gör. Han är världens bästa och om jag bara sköter mina kort rätt så kommer vi att komma långt.

Måndag morgon

Sitter här och väntar. Kanske ringer de och säger att jag får jobb kanske inte. Det är - 26,7 grader ute och jag börjar bli lite små nervös att kylan håller i sig till på söndag. Platsliggning i -2o känns ju inte så jätte sjysst. Men de har lovat lite svalare eller varmare. Dock känns det löftet ganska lätt att ge när det är så här kallt och februari.

Tanten är galen. Hon vill inte vara ute och inne är hon som ett monster. Vill ha allas uppmärksamhet hela tiden. Får hon den inte så börjar hon skälla eller gör sig förstådd på annat sätt. För tillfället klättrar hon över Snoddas och försöker smidigt lägga sig mellan honom och mig. Bästa stället. Då har hon båda i sin hand, tror hon... Han låter sig snällt klättras på. Vet att han får sina öron väl rengjorda när hon väl är på plats och det är nog det allra bästa som finns.

Igår var det årsmöte och ridhusträning samtidigt. Den här gången prioriterade jag ridhusträningen. Har redan varit på ett årsmöte och snart har vi vårat egna i distriktet. Jag behövde komma ut och kolla formen i lite mer stimmig miljö. Han var som världens bästa. Jobbade fint med mig och stördes inte alls av bollar som flög eller kampande hundar. Däremot har han lite svårt för att springa för nära hundar som arbetar. Om jag råkar kasta apporten lite galet så den hamnar inom en annan hunds radie, hur stor den är vet bara Pepson, då hämtar han den väldigt försiktigt. Travar dit, smygtar den och travar sedan tillbaka. Kastar jag åt andra hållet så är det full fart. Tanten har ju nästan varit tvärt om, ju mer hundar och mer konkurrens desto viktigare att ta den fort.

Vi gick igenom i stort sett alla moment och allt utom det allra första friaföljet gick som på räls. Det är lite irriterande att det fria följet ska vara så tidigt. Han är så gasad då att han gärna går lite före och tappar koncentrationen. När vi tränat konstant i en halvtimme, då gjorde han helt galet bra fria följ. Men fantastisk koncentration, vi gjorde ett elitprogram och det var inga som helst problem. Men att gå det där första, det är såå svårt. Hade han haft lätt för att ljuda så skulle det ha kommit en sånt där förväntansgnäll jag lovar.

Jag har förberett husse på att han kommer att få dirigera mycket i veckan. Han ska få ett papper med alla orden och säga dem med lite olika intervall så att galna Peppen inte lär sig att lyssna på tävlingsledaren. Om jag känner honom rätt så skulle han lära sig det efter den här tävlingen. Så för att mota Olle i griden ska han nu få lära sig att det är matte man följer och lyssnar på. Inte den där knasbollen som ropar och har sig. Även om den säger "gör språng marsch" vilket bara kan betyda en sak, hopp, studs och bita matte i armen.

Doftdiskriminering

Vi har brottats lite med vittringsapporteringen. Det är lite annorlunda när man tränat operant för han provar ju till tusen för att komma på vad som är rätt. När han inte får något för det så skruvar han upp sig mer och mer. Tillslut är han i helt fel sinnesstämning.

Jag pratade med min kamrat Jessica och fick tipset att träna doftmarkeringen på post-its. Det var en genial tanke för det går ju inte att göra så mycket med dem. Speciellt om de är fasttejpade och inte alls går att plocka upp. Mycket smart.

Igår tog jag tag i det. Jag har lite motstånd till det här när jag tränar med Pep för att han går upp i spinn så mycket. Men nu bestämde jag mig för att jag var på så pass bra humör att det skulle fungera.

Först så skruvade han upp sig luktade/satte nosen på rätt och fick sitt efterlängtade klick. Det tog inte många klick, kanske tre så var jag tvungen att byta plats på dem så han skulle använda näsan. Jag fick sätta honom bakom mig så att han inte såg och sedan bjuda fram honom. Det blev rätt varje gång och han gick inte upp i varv. Däremot blev det en blöt fläck av säckel eller saliv där vi satt. Post-it lapparna går nog inte att använda mer än en gång i taget för de blir fort ner säcklade. Min lilla godisdrägglare. Han behöver bara tänka träning så börjar saliven att rinna till.

Min plan är att det tillslut ska finnas sex post-its och att han lugnt och metodiskt ska välja rätt. När han gör det så ska jag byta till vittringspinnar, då kanske han fattar galoppen och inte går upp så mycket i varv.

Pepson och Findus

Försökte fånga Snoddas i profil för att visa hur otroligt lik han är sin far. Gick inte så bra... Men fick några fina bilder ändå.

1. Fint

2. En av de mindre lyckade profilbilderna


Varje promenad leker de lika mycket. Gillar när han gör kullerbyttor.

Konsten att ta emot ilska

Nu var det länge sedan sist igen. Vi tränar på och har anmält oss till distriktets första lydnadstävling den 20 februari. Håller tummarna för att det inte blir för kallt.

Den här satt i tvättstugan när jag kom ner för att tvätta.


Ilsk gick jag hem och skrev den här