Som fader som son

Utan att veta allt för mycket om Peps pappa Skippo så tycker jag att de har några drag som är lika. Eller drag och drag, kanske mer egenheter.

1. Pep stryker sig gärna, som en katt, mot ens ansikte. Precis som Skippo gjorde med mig på morgonen. Då visste jag ju inte riktigt vad det var, annat än att det var mysigt. Det är urmysig när Pep kommer upp i famnen och kelar med hela ens ansikte.

2. Han äter snö! Jag har tidigare inte haft någon hund som ätit snö. Men Pep verkligen tar tuggor. Precis som sin pappa.

Jag önskar att jag kände Skippo bättre för de verkar vara väldigt lika. Önskar även att jag kände Billie bättre så att jag kunde se hur de liknar varandra. Men jag deppar inte ihop för jag får säkert chans att träffa dem mer i framtiden.

Full rulle

- 4, solsken och glada hundar. Det går knappt att se vart den ena börjar och den andra slutar.




Pep väntar på sina tanter...

Ella the stjärna

Galna söta underbara Pep
Vid mina fötter är en bra plats.

En annan bra plats i datarummet är mellan skrivbordet och väggen.

Pep undersöker om det finns några rester kvar av frukosten.

Mest troligt är det tibbepäls han har i munnen. Jag kan bara ta kort på honom när han är stilla. Blixten har så lång fördröjning att han hinner "simma ur bild"

Sötaste finaste Ellapella fjanttant. Väntar på belöning för att hon inte stör när vi tränar/busar.

Igår var hon en stjärna som lyste klarare än klarast på kvällshimlen.

För att deras promenader ska vara en liten utmaning så lämnar jag aldrig hundarna i fred. Eller jo visst får de gå och strosa oxå men ni förstår vad jag menar. Mitt upp i allt kan det komma ett kommando de inte väntade sig. Det här är Ellas favoritlek. Jag tycker oxå att det är en bra lek för den funkar även bra när det är allvar. Igår tex så kommer det en hund bakom en snöhög. Jag ser att matten är besvärad men håller precis på att belöna Pep för att han kom när jag ropade. Annars skulle de andra två inte fått gå så långt fram. Men sagt och gjort, jag tog fram mitt vapen. Roliga leken. Ropade Ella kom! med roliga leken röst. Dvs inget krav. Hon vände bort från hunden och kom som ett skott. Det samma gällde Ixxi men hon kommer ändå, har inte lika mycket egen vilja som fjanttanten. Senare får Ella ett galet busil och bara tokspringer på trottoaren, snövallarna är borta, jag ropar ligg med busrösten. Tror du inte hunden hoppar upp och vänder i luften och landar liggandes. Jag överdriver inte. Det här är helt klart hennes roligaste lek. Så länge jag ser det som en lek, för blir det minsta lilla krav så försvinner det roliga. Tänk om vi kunde uppnå samma sak på träningsplan. Då skulle vi gå långt.

Vacker tass

Jag har slut batterier i kameran. Visst är det typiskt och inga finns det hemma heller. Men men det kommer fler dagar och fler tillfällen.

Jag måste bara berätta om världens sötsate sak som Pep lärt sig. Vi har brottats med det här att ta kontakt med mig vid maten. Nu börjar det gå riktigt bra. Men så har jag märkt att jag fått med ett helt annat beteende oxå. Han tittar på mig och viftar med ena framtassen. My god så sött. Det bara måste jag behålla.

Vi har börjat lite smått att träna på ligg och jag trodde inte att det skulle gå då han lätt fastnar i sittande ställning. Så jag satte mig ned på backen och efter fyra inte slicka på handen klick så la han sig ned. Som en fällkniv bakåt, redan vid första försöket.

Husse som aldrig haft valp förut är så imponerad av att den här lilla söta galna marodören verkligen vill träna och att när han väl är i träningssituation är helt koncentrerad.

Det som jag märkt att Pep har svårt med, är att varva ned. Har han för stora områden att vistas i så blir det för svårt. Som nu när jag sitter här vid datorn så måste jag stänga dörren så att han har inte har hela lägenheten att springa runt i för då kan han inte lägga sig ned och slappa. Men så fort dörren är stängd går det fint. Annars spinner det bara vidare och han skruvar upp sig själv helt galet mycket. Då måste jag lägga in han i buren så att han inte har något alternativ. Jag misstänker att passivitetsträning kommer att bli viktigt i framtiden när vi börjar träna ute på klubben och så.

Pep har oxå förstått att Ellas "vaktskall" inte betyder något annat än att det kommer någon. Så nu tokspringer han fram till dörren istället för att bli lite förskräkt. Härliga lilla gubben.

Hantering

Helgen har varit underbar, promenad i skogen med massor av bus. Ella försökte få igång Pep som nästan blev lite förskräckt. Såg nästan ut som att han tänkte "kan hon busa?" Vi börjar få lite ordning på rutinerna vilket gör att Pep inte är fullt så bitig och galen. För han är helt galen. Men så ska det ju vara med de små.

Ella och Pep har nu blivit helbundis. Hon vill inte gå ut om inte han är med och ligger de båda i soffan får han göra nästan vad som helst med henne. Jag är chockad! Vart har surElla tagit vägen. Ingen av de valpar jag haft tidigare har fått göra så med henne. Han får trampa på henne, kliva över och sist men inte minst ligga brevid. Hon gillar inte att ha andra hundar nära sig och kommer Ixxi för nära fnyser hon bara och hoppar därifrån. Men Pep gullet får ligga sked med henne och göra i stort sett vad han vill. Kanske är det så att det är först vid åtta års ålder som Ella är mogen för att vara med valp.

Har kommit igång med lite targetträning oxå. Kontakten går fint, men han har inte riktigt förstått att han ska stå framför mig. Sätter sig på en gång, har dock börjat jobba väldigt bra. Börjar bli mer och mer metodisk. Funderar på att lägga in ligg i schemat oxå. Vill inte börja med sitt för det är han redan så duktig på. Misstänker att han bara kommer att erbjudadet då. Lite inkallning har vi oxå hunit med.

Idag har vi övat på hanterig. Jag har klippt klor och kollat tänder, pillat i öron och en massa härligt gos.

---

Bara för att jag sa att han inte riktigt förstod det här med att stå framför vid kontakt så gjorde han bara det vid dagens övning. Det är så härligt att se när poletten trillar ned.

Gamer

Haha det ända ljud Pep har reagerat på, är när jag sätter igång Heroes of Might and Magic. Haha ni ska se hur han skuttar och far. Sedan måste han fram till bostern för att kolla vart ljudet kommer ifrån.

Han är nog världens bästa och roligaste valp. Jag kunde inte ha fått någon bättre. Jag bara älskar honom och hans söta men något intensiva sätt.

Levande kamptrasa

Den här historien handlar om Ixxi, världens snällaste hund.

När Pep kom blev hon överlycklig. Ville bara vara där och undersöka honom hela tiden. Men han tyckte nog att hon var lite läskig. Vilket jag kan förstå, han är inte den första hunden. Tänk dig själv. Helt svart, inga öron och inga ögon. Knappt någon svans. Hur lätt är det att tolka och läsa av. Så Pep morrade åt henne två gånger och efter det gick hon inte fram till honom.

Men nu har Pep börjat visa stort intresse för henne. Först så luktar hon så gott att det inte går att låta bli att jucka på henne. Det var så det hela började. Ixxi, världens snällaste hund säger inte ett ord. Sedan upptäckte Pep att hon har världens härligaste spenar. För det är vad hon har efter två valpkullar, ordentliga spenar. Mums tyckte Pep det här känner jag igen. Ixxi säger inte ett knyst.

Idag har han upptäckt att hon har päls och att den ju är helt formidabel att använda i kamp. Han började med att dra henne bak i rumpan. Hon glider iväg över golvet. Ixxi, världens snällaste och kanske dummaste hund säger inte ett knyst. Men så hittar Pep något ännu bättre att dra i, ett öra. Ixxi får ur sig ett lite klantigt morrande och jag blir så lycklig att jag berömmer henne. Pep fattar galoppen och lämnar henne i fred.

Stackars lilla sötaste Lakrits och vilken tur att Pep är så smart och snäll att han förstår även det klantigaste lilla morr.

Badkruka

Eftersom Isabelle, uppfödaren, varnade mig för signalkänslighet har jag tvingat alla mina vänner här i stan att komma på besök hela tiden. Detta för att Pep ska vänja sig vid att skallen inte är så farliga. Jag tror att det var bra att hon varnade, för varje gång någon kommer dvs Ella skäller så blir Pep lite skraj. Men det går över så fort han ser att det "bara var en människa" då springer han glad i hågen fram och hälsar. Ella är förvånandsvärt givmild. Hon brukar inte vilja dela med sig av sina människor. Ixxi blev tillsagd både en och två gånger av Ella när hon var valp. Men Pep får komma fram och gosa och hälsa även om Ella står ivägen. Jag är faschinerad.

Igår var det dags för ännu en konstig upplevelse. Ella blev badad! Pep tyckte att det var mycket märkligt, att hon bara stod där i duschen utan att verka bry sig. Han hoppade och skuttade fram och tillbaka, försökte verkligen hantera sin rädsla och nyfikenhet. Det gick bra så länge inte duschen var igång. Då kom han fram och luktade på Ella och ville in i duschen men så fort jag satt på vattnet så pilade han iväg och så jobbade han sig tillbaka.

Det är så underbar att se hur nyfikna valpar jobbar.

Jag har nu börjat klicka in kontakt, han fattar så fort. Det är så spännade att börja helt från början med en liten en. Tänkte ta och börja lite på stå och någon target för att ha tre övningar att bolla mellan. Så att han inte fastnar i ett beteende. Jag brukar ta bara tio godisar och har bestämt mig för att inte hämta mer om det fungerar bra. Tio upprepningar kanske 3 till 4 gånger omdagen får räckan när han är så här liten. Jag är oxå väldigt noga med att han ska vara på rätt humör när vi tränar. Plockar bara fram grejerna när han är lugn och fokuserad. Vill inte att det ska komma med någon stress redan från början.

Jo just vill även passa på och säga ett stort G R A T T I S till Peps pappa, Skippo, som blivit utsedd till Årets lydnadsaussie 2008!
Så klart är det väl egentligen matte som ska ha gratulationerna för det är ju hon som gjort jobbet. Utan henne ingen lydnadshund.

Dag tre

Började att klicka in Pep igår. Mums sa han och ville inte sluta den roliga leken. Efter två inklickningar bestämde jag mig för att prova lite doggyzen. Så länge du slickar, gnager eller biter på handen så blir det inget gott. Då är det goda så klart i handen. Jag är helt tokinponerad för efter bara tre klick började han backa bort från handen. Jag trodde att det skulle ta tid då han är väldigt mat och hand fixerad. Vi hade nästan ett litet "slaggis" i morse jag och Pep. Motivationen att ta maten är så stark att han inte ville vänta och titta på mig. Det är viljornas kamp ska jag säga... det är det ganska ofta. Bita i händer är nog det bästa som finns, tycker Pep. Inte jag. Bita på mattor gillar Pep, inte jag. Bita på sladdar gillar Pep, inte jag. Ja och så kan det fortsätta. Men han lyssnar oftast väldigt bra när jag säger till eller byter mot något tillåtet.

Dock kan det bli för mycket av det goda och då är det väldigt svårt att varva ned. När morgonens iver börjar ta slut så har han svårt att lägga sig och vila. För mycket som händer, ändå har vi det väldigt lugnt. Eller det kanske är just därför. Han är van vid en viss ljudmatta och här hörs varje ljud fristående. Han vill gärna gå undan och vila. Lägga sig i ett hörn eller i ett annat rum. Jag tror helt enkelt att det blir för svårt annars. Framförallt när han har gått in i överaktivitet. Första dagen lekte jag med honom en hel del. Men nu känner jag att det går inte för då kan han inte slappna av på ett bra tag. Det blir bara en massa gnag och gnäll tills han blir så trött att han somnar.

För varje dag som går blir det tydligare och tydligare vad det är för hund vi har och jag är glad att jag har haft en Ella före honom och att jag haft en massa kurser inom SBK. För annars tror jag att jag skulle göra honom till en helt galen hund. Nu har jag istället tänkt att han ska bli lugn och stabil med sin energi riktad på arbete.

Dag två - kväll

Jag och Pep tog bilen till Öjebyn för att köpa mat till Ixxi aka Lakrits. Hon hade helt slut och jag tyckte det var en bra möjlighet för Pep att öva på lite bilåkning. Vägen dit var lite ljudlig, jobbigt att sitta i baksätet när jag är fram. Men det var inte alls samma ljudnivå som när vi lämnade familjen i Ö-vik. När jag gick in på veterinärstationen så låg han helt tyst i bilen och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Så skönt. Båda mina andra hundar har gapat och skrikit om de varit ensamma i bilen. Ixxi var hur lugn som helst bara Ella var med. Ella var ett monster. Ella är fortfarande ett monster men ett sött och väluppfstrat såndat.

Hemresan var lugn och fin. Han behöver inte många upprepningar av något för att se att det inte var något att oja sig över. Detsamma gäller hissen. Den är inte läskig att åka men att gå in i. Det är ju svarta hål som en måste gå över. Läskigt värre. Men när vi kom hem från bilfärden och det var dags att åka upp i hissen igen, det var alltså tredje gången han gick genom dörrarna så gjorde han det helt själv. Lite hängade svans men det var allt. Jag är så stolt. Han har alltså löst det helt själv utan lock och pock. De tidgare gångerna har ha fått gå ända fram och när han sagt stopp har jag bara lyft honom över.

Nu ska jag sätta mig och fundera på vilka grundfärdigheter jag ska börja träna.

Efter en dag

Den här natten har gått helt utmärkt. Han sov fram till sju, då skulle husse upp så jag tyckte det var lika bra att jag han med att göra morgonrastningen innan han gick. Med -23 ute så vill en ju inte låta den lilla marodören vara ute för länge. Det kan vara nog så jobbigt att bara gå ut och kissa.

Polisen i Ella har vaknat till liv. Inte så att hon är arg och bara går omkring och moppsar sig utan hon måste hela tiden kolla vad Pep gör.

Pep springer in under bordet, ut och runt på andra sidan

Du kan inte ta mig

Tillslut blir en ju lite trött.

Ella vågar sig fram

Pep begravd i Ellapäls.


Från början var det lite läskigt att vara här. Ett trapphus, med många dörrar, trappor upp och ned eller hiss. Men idag efter att ha sprungit, jag då inte han, i dessa trappor så fick han gå in genom ytterdörren själv och sedan de andra tre dörrarna oxå. Det var inga som helst problem. Igår var dörrarna lite läskiga och han ville inte gå igenom dem. Pep fick oxå prova på att åka hiss. Tanterna som inte är det minsta brydda, mer än att de kanske blir lite glada när vi åker hiss för det betyder oftast att vi ska ned till bilen, följde med och visade att det inte är något att bry sig om.

Kopplet har inte heller varit något som helst problem. Det accepterade han på en gång och följer väldigt mjukt och följsamt med. Nu är klockan 08.38 och äntligen är det lite lugn och ro. De sover alla tre. Vågar ju inte slappna av helt så länge polisElla är i farten. Jag måste ju ha koll så att jag kan säga åt henne att lugna ned sig mellan varven, blir stressen för stor så är det lätt hänt att hon fräser till i onödan.

Efter bara några timmar

Det var en tuff hemresa. Jag är inte van att köra så långa sträckor helt själv och med en liten valp i buren var jag ju lite extra orolig. Men det gick bra. Fram till Husum var det fullt hallå i bilen. Men så satte jag på radion och Pep slappnade av och tystnade. Jag fick dock inte prata för då var det ju synd om honom igen. Ska jag sitta här bak och inte vara med dig...

När vi kom hem var husse fortfarande på jobb. Det kändes lite spännande men jag tänkte det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Tjuren = Ella. Det gick faktiskt över förväntan. Ella blev lite stressad och efter någon timme när hon förstod att han skulle stanna började hon vakta mig. Satt jag med Pep i knäet så skulle hon med ligga där. Låg hon nära mig och han kom förbi så morrade hon. Det blev en tidig kväll för mig. Pep sov i buren och det var inga som helst problem. Han hade redan gått in i den av sig själv några gånger.

Så här fint låg de efter bara en liten kort stund. Ella är dock lite besvärad... Ixxi brydde sig inte det minsta. Men hon är ju så säker och anpassar sig till alla flockar hon någonsin blivit satt i. Hon har ju trots allt bott på lite olika ställen. Hos uppfödaren som köpte in henne och hos Anne-lie ibland. Det har aldrig varit något problem. Så jag var inte särskilt orolig för henne.

Han sov otroligt lugnt och fint hela natten. Lite gnäll nu och då men inte alls farligt.

Nu på morgonen har det skett underverk. Efter att Ella blivit instängd i sovrummet två gånger, på grund av vakt av matte har hon mjuknat, och nu är de de två som leker som bäst. Hon litar redan på honom för att han svarar så bra på hennes signaler. När han blir för intensiv så morrar hon lite och han vänder sig genast bort och lugnar henne. Sedan återgår leken. Som i och för sig mest går ut på att Ella är barnvakt. Pep springer och Ella efter.



Nu ligger de alla tre och sover vid mina fötter.

Jag är så nöjd och glad det har gått över förväntan.

Peppar

Nu är det nära nära nära.

Idag åker jag till Umeå för att umgås med gamla klubbkamrater och för att styra upp ett årsmöte *ler* Ja styra upp och styra upp vet om den här vimsiga tjejen är rätt person för det men kul ska det bli i alla fall.

Sedan på måndag åker jag ned till Ö-vik för att hämta en liten Pep. Whiiii så spännande!

Äntligen

Med stolthet i rösten vill jag presentera Pep (uttalas pepp)
eller Black Zone's Red Cloud.

På bilden är han sex veckor och går det att bli sötare?

Så här skrev uppfödaren om honom här om dagen "är en smart sak... en lovande valp för kommande tävlingskarriär!"

"Pappas blick och tankesätt men med mammas fart..."

Här en liten Pep på 5 veckor

Alla bilder tagna av Isabelle - Black Zone's kennel

En dag på havet

Solen lyste, jag myste och hundarna frös inte...

M ringde och vi tog en promenad ned till havet. Mitt mellan alla skoterspår satte vi oss ned och fikade.

Ella har sorkhoppat efter boll i snön.

Det är inte lätt att fota hund

Ixxi letar boll som hon sedan trycker ned med nosen och gräver upp, trycker ned och gräver upp.

På väg hem upptäckte jag vilka enorma snödrivor det var mellan oss och vägen. De invaggar en i falsk trygghet.

Hundarna ser otroligt små ut...

Sierskan

Solen lyser. Jag myser. Får se om hundarna fryser...

Här om natten drömde jag vilken av valparna som skulle bli en del av vår familj. När jag vankade kände jag en viss förvåning för jag hade inte fått någon känsla från uppfödaren att den valpen skulle bo hos oss. Ni vet sånt där outtalat. Det outtalade var istället en annan valp.

När jag pratade med uppfödaren igår så berättade hon att hon ändrat sig och att den hund som mest troligt (inget är bestämt) kommer att flytta hem till oss är den hund som jag drömde om.

Gåshudsvarning.

Jag vet inte om det i slutändan betyder att den hunden flyttar hem till oss eller om jag bara drömde om att hon börjat fundera i andra banor. Läskigt var det i alla fall.

Vi har bestämt oss för Pep. Det ligger bäst på båda våra tungor så både husse och matte är nöjda.

Bitande väder

Nu är det kallt igen. Runt -17 grader men idag var det ingen snöstorm i alla fall. Jag passade på att dra med tanterna ut på en 20 minuters runda i alla fall. Men uj uj, det går inte att ha dem lösa för de har helt och hållet tappat öronen. I alla fall så fort de vet att vi är påväg hemåt. De vill inte alls vara ute i kylan och springer som galna hemåt. Det är koppel helt klart koppel som gäller.

Ikväll såg jag för första gången på väldigt länge glöden i ögonen på min kära lilla Ixxi. Hon var sitt snabba positiva jag. Sådär så att hon kommer så fort jag säger I och så klart viftandes på svansen. Gissa om jag blir glad. Tycker hon har varit lite deppig i och med allt detta med magen. Jag hoppas att det betyder att hon är påväg tillbaka. Mitt söta lilla lakritstroll.

Mer förslag

Ok jag ger inte upp. Här kommer de senaste förslagen

1. Pep
2. Cule
3. Xavi

Själv tycker jag att Pep är det allra bästa förslaget än så länge. Men jag jobbar vidare på detta. Får se vad husse säger om han lägger in sitt veto även den här gången.

Tråkigheter

Bortsett från den lilla valpen som väntar på att få komma hem till oss vekar det som att en massa otur bara svävar runt en hela tiden. Så klart Ixxi och hennes mage. Men sedan så var det en av Black Zone's valpar ur en tidigare kull som lyckades springa ut på vägen och bli träffad av en bil. Som tur var klarade hon sig och efter lite operationer så ser det ut att gå vägen. Så har vi Rum som sprungit bort. Fy vad sånt är jobbigt. Jag sitter här vid datorn och känner det som att Ixxis jobbiga mage kanske inte är så illa i alla fall. Även om den har orsakat mig månader av oro och kommer att orsaka mig ytterligare månader av oro. Inte förrän jag vet säkert hur vi ska göra, leva på medicin eller inte, så kommer jag att känna mig lugn.

Hoppas att resten av året får vara fritt från tråkigheter.

Nu 6 veckor

Nu är det nya bilder ute på valparna. Åh de är så söta alla och uppfödaren jobbar så bra med dem. De har varit ute på olika typer av miljöträning redan. Allt känns bara så himla bra. Jag längtar tokmycket efter att få en liten en att jobba med. Något annat att tänka på än sjukdomar och elände. Något nytt att lägga energin på.

Ny kur

Det känns som ett evinnerligt hoppande bland alla känslor för tillfället. Efter att ha pratat med veterinären och fått lite svar på mina frågor så känns det mycket bättre. Den här gången gav han mig ett datum eller typ i alla fall. Ixxi ska få äta tabletter i tre månader till sedan ska vi utvärdera. Det känns bättre än som det varit nu. Då har hon bara fått mer tabletter och jag har varken vetat in eller ut. Nu vet jag att vi har den här tiden på oss och sedan får vi se. När den perioden är över så har hon ätit antibiotika i 6 månader och det borde ju ge svar på några frågor i alla fall.

Veterinären sa att hundar med den här åkomman, kronisk tjocktarmsinflammation, ofta lever på medicin resten av sitt liv. Han sa oxå att den antibiotika som hon äter inte ger några biverkningar. Det känns ju skönt i alla fall. Jag tycker som sagt att hon verkat trött de dagar hon fått medicin men det kan ju vara så att magen jobbar på då eller nåt.

Nu får vi i alla fall andas i tre månader sedan får vi se.

Tre dagar

Nu brakar det ihop igen. Ixxi har varit utan tabletter i tre dagar och det klarar hennes lilla mage inte av. Ni kan tänka er hur jag står och storgråter samtidigt som Ixxi bajsar. Det kan inte ha varit en skön syn. Vad ska de som gick förbi tro?

Nåväl, ringde till veterinären och han var så klart ledig idag. Hon jag pratade med tyckte att hon skulle få mer tabletter. "Vi har många hundar som har gått på antibiotika jättelänge" Nu har Ixxi gått på antibiotika sedan november. Det tycker jag är jättelänge och på den tiden har magen inte hunnit reparera sig. Jag tycker mer som att den håller sig i skick men inte att den lagar sig. Det är ju laga sig som den behöver göra. Det går ju inte att äta antibiotika resten av livet.

Min veterinär ska ringa upp mig i morgon, hoppas att han kommer ihåg det. De håller på att flytta och greja så de har mycket nu.

Min söta lilla lakrits får vara utan mat ikväll och imorgon på morgonen så får vi se vad han tycker. Själv börjar jag ge upp nu. Är det alltid det bästa att kämpa in i det sista? Hon är ju dålig i magen och hennes medicin verkar inte göra henne bättre. Är det inte bättre för henne då att hon får somna in? Jag tycker det här är så svåra beslut och jag känner att jag vill prata med min veterinär om det. Vad han tycker, om det är värt att kämpa eller om det bara drar ut på lidnadet. Jag funderar vidare och väntar på morgondagens samtal.

Utan medikamenter

Igår åt Ixxi sin sista tablett den här omgången. Nu är det bara att vänta och se hur magen klarar av det. Det är samma procedur som gäller den här gången. Klarar magen en månad med specialfoder så får jag sedan börja blanda i hennes vanliga. Nu håller jag alla tummar för att det ska gå bra.

Blir hon inte det så tycker jag inte att hon ska behöva äta mer tabletter. Jag ser på henne, nu när hon är sitt vanliga pigga jag igen att hon påverkas av tabletterna. Den dagen hon ätit en så är hon tröttare. Hon vill inte gå ut och sover mest hela tiden. Så håll en stor tumme för hennes skull.