Jag och Pep tog bilen till Öjebyn för att köpa mat till Ixxi aka Lakrits. Hon hade helt slut och jag tyckte det var en bra möjlighet för Pep att öva på lite bilåkning. Vägen dit var lite ljudlig, jobbigt att sitta i baksätet när jag är fram. Men det var inte alls samma ljudnivå som när vi lämnade familjen i Ö-vik. När jag gick in på veterinärstationen så låg han helt tyst i bilen och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Så skönt. Båda mina andra hundar har gapat och skrikit om de varit ensamma i bilen. Ixxi var hur lugn som helst bara Ella var med. Ella var ett monster. Ella är fortfarande ett monster men ett sött och väluppfstrat såndat.
Hemresan var lugn och fin. Han behöver inte många upprepningar av något för att se att det inte var något att oja sig över. Detsamma gäller hissen. Den är inte läskig att åka men att gå in i. Det är ju svarta hål som en måste gå över. Läskigt värre. Men när vi kom hem från bilfärden och det var dags att åka upp i hissen igen, det var alltså tredje gången han gick genom dörrarna så gjorde han det helt själv. Lite hängade svans men det var allt. Jag är så stolt. Han har alltså löst det helt själv utan lock och pock. De tidgare gångerna har ha fått gå ända fram och när han sagt stopp har jag bara lyft honom över.
Nu ska jag sätta mig och fundera på vilka grundfärdigheter jag ska börja träna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar