När Pep kom blev hon överlycklig. Ville bara vara där och undersöka honom hela tiden. Men han tyckte nog att hon var lite läskig. Vilket jag kan förstå, han är inte den första hunden. Tänk dig själv. Helt svart, inga öron och inga ögon. Knappt någon svans. Hur lätt är det att tolka och läsa av. Så Pep morrade åt henne två gånger och efter det gick hon inte fram till honom.
Men nu har Pep börjat visa stort intresse för henne. Först så luktar hon så gott att det inte går att låta bli att jucka på henne. Det var så det hela började. Ixxi, världens snällaste hund säger inte ett ord. Sedan upptäckte Pep att hon har världens härligaste spenar. För det är vad hon har efter två valpkullar, ordentliga spenar. Mums tyckte Pep det här känner jag igen. Ixxi säger inte ett knyst.
Idag har han upptäckt att hon har päls och att den ju är helt formidabel att använda i kamp. Han började med att dra henne bak i rumpan. Hon glider iväg över golvet. Ixxi, världens snällaste och kanske dummaste hund säger inte ett knyst. Men så hittar Pep något ännu bättre att dra i, ett öra. Ixxi får ur sig ett lite klantigt morrande och jag blir så lycklig att jag berömmer henne. Pep fattar galoppen och lämnar henne i fred.
Stackars lilla sötaste Lakrits och vilken tur att Pep är så smart och snäll att han förstår även det klantigaste lilla morr.
2 kommentarer:
Ha ha fniss , hmm jag tror att du precis beskrivit hur Lilos framtid kommer att se ut =) inga öron , ögon eller svans där heller....men hon är nog inte lika snäll som din Ixxi =) hoppas jag iaf. =/
Hahah, vilken snäll tant... :)
Skicka en kommentar