Skellefteå

Nöjd hund efter en vintrig cykeltur runt A-torp.

Inkallning

Tränade på inkallning med stå här om dagen. Har som jag skrivit tidigare pausat det momentet för att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Bestämde mig för att börja om helt från början. Raka inkallningar med belöning bakom för att han ska förstå att han ska lämna leksaken.

Tre gånger tidigare har vi tränat det här. Med olika resultat.

Men vid det här tillfället hade vi som sagt pausat. Jag la ut kongen och satte gubben att vänta på mitt ord. Han kommer i flygande fläng och stannar tvärt mitt på sträckan. Jag fick locka lite mer för att han skulle komma hela vägen. Andra gången kom han hela vägen och tredje belönade jag ett superfint spontanstå för att sedan belöna hela vägen och och nästa gång för att han stannade på mitt kommando.

Det som jag finner mest intressant är vilket enormt minne han har. Något vi bara tränat tre gånger sitter som sten. Eller ni förstår vad jag menar. Han vet direkt vad vi ska göra. Det här är något jag måste tänka på när jag tränar. Får han jobba för länge med delmoment eller utan att det är rätt utfört så blir det svårare för honom.

Snart måste jag ta bort belöningen bakom och bara ha ordet för att han inte bara ska förknippa inkallning med sak bakom. Detsamma med rutan jag fick tidigt ta bort targeten så att han inte förknippar rutan med en musmatta. Han är så himla smart den här gubben...