Hjälpreda

Två dagar på raken med superträning på klubben. Annika ville ha lite hjälp, vilket ju alltid är trevligt att få hjälpa och få hjälp.

Igår tränade Pep och jag på rutan, har börjat med en ny strategi där. Vi tränade oxå lite apportering vilket är vårt svagaste moment. Vi tar oss framåt men i med myrsteg. Men framåt går det.

Sedan fick Annika kommendera mig lite. Det är nämligen något vi inte tränat så mycket på. Peppen tyckte först att den där prataren måste ju vara super. Rusade bort till Annika för att hälsa eller vad han nu hade tänkt. Budföring kanske. Nåväl han kom tillbaka till mig och vi kunde fortsätta.

Idag tränade vi på framförgåendet sedan fick Annika köra oss runt i hela lydnadsklass 1 helt tävlingsmässigt. Med belöningsväska och transport in på planen och allt. Peppen var lite övertänd och hade lite lustigheter för sig, överslagsnysningar och sånt. Men jag ville testa hur det skulle vara att ta honom direkt ur bilen, värma några sekunder och sedan köra. Det fugerade men jag hade en het och övertänd liten prick. Vad lärde jag mig av det?

Det var oxå intressant att prova klass 1 apporteringen. Det var inga som helst problem, kanske hellre åt det positiva hållet att han ville sno apporten från Annika att han var nyfiken på den och gärna ville ta den innan han fick och inte släppa den när han skulle. Så vår hållafast träning har verkligen gett resultat, för jag fick säga loss några gånger innan han spottade ut den i min hand. Duktiga duktiga Peppen.

Börjar längta efter tävlingdagen.

Sommarplanering

Var precis inne på Black Zone's hemsida och såg att sommaren 2011 kommer det att vara kennelläger med Maria Hagström för brukset. Jag kommer!

Äventyrshelg

I helgen har det varit agilitytävlingar här på bk. Både lördag och söndag. Maria med Xtra och Trixie var här och tävlade, så Peppen och jag passade på att utnyttja miljön. My god vad det var nyttigt. Jag har världens gladaste hund som mer än gärna attackhälsar på allt och alla när de står stilla. Då kan ni ju tänka er hur det var med hussar och mattar som busade och lekte med sina hundar. Snacka om frustration hos den prickiga. Lek som är det bästa som finns. Jag har träningsverk i armarna. En gång välte han mig ur stolen för att han såg en liten pudel som lekte med sin matte. Yeesss! sa han och försökte med all sin kraft att ta sig dit. Även om han inte är en stor och tung hane så finns det en hel del styra. Plus att alla hundar kanske inte tycker att det är så himla roligt när världens snällaste aussie kommer instormandes i deras spejs.

På söndagen vågade jag ta fram en stol och sitta vid kanten av banan och titta. Det var lättare sagt än gjort. Pep satt som på tårna och formligen skrek åt alla som sprang förbi och hoppade. "Hur kan du få ha så roligt och inte jag!!" Men mest av allt ville han nog leka med alla de som sprang förbi. Riktigt bra miljöträning och jag är ledsen att jag inte tagit vara på tidigare tillfällen. För är det något den här mannen behöver är det att lära sig att allt inte handlar om honom. Framför allt när andra har roligt.

I allt detta störiga så bestämde jag mig för att jag skulle träna lite. Ville testa om han ändå kunde hålla koncentrationen på mig ett litet tag. Å tammetusan att det gick. Vi fick till några riktigt fina följ och lite annat smått och gott.

Slutsats: även om jag har en utåtriktad hund så kan han samla sig och jobba med mig.

Nu händer det grejer

Full rulle i Indiankullen är det nu

Rosso har klarat appellklass spår med fina uppflyttningspoäng
Stich har klarat lk 1 med fina poäng

Det är inte underligt att jag är sugen. Vi har anmält oss till en lydnadstävling och vi tränar på som bara den.

Har varit ut på klubben och tränat minst en gång och dagen och det är så roligt att se honom. Han är en stjärna på allt utom apportering. Så fort föremålen börjar väga lite så tycker han att dom är skitjobbiga och vill inte hålla i dem ordentligt. Vi tränar mycket på att hålla emot. Han får eller plockar upp och jag kommer och försöker "ta den" och då ska han hålla emot och inte gladeligen släppa i min hand eller vid mina fötter. Det går bättre och bättre och ger verkligen resultat, dock går det långsamt och är tålamodsprövande. Men jag vill hellre ha det tryggt än fort klart och mycket fel.

Ibland kan han få för sig att inkallning inte betyder inkallning utan att det betyder ligg eller sitt kvar på si så där 20 meters avstånd... knas. Så nu har jag jobbat mycket med att kedja det momentet med olika moment före och efter så att han blir säker på vad han ska göra. Hit är alltid hit och inte ligg eller stanna.

Men det som jag tycker är allra roligast med vår momentsträning är att jag har fått en hund att leka med. Jag har ju varit dålig på det där och han har helst inte velat leka med mig utan med sig själv. Så en dag i somras så bara klickade det. Kanske var det för att jag äntligen hittade rätt leksaker. Kongar. Till en början var det lite svårt att släppa den han hade men nu, nu är det som en dröm. Jag kan göra i stort sett vad som helst för han kommer alltid tillbaka med den för att göra mer med mig. Jag kan till och med glömma en. Det är så himla kul och känns så värdefullt. Det är så mycket lättare att kedja moment när jag har en ordentlig belöning på slutet.

Skicka vidare

Sökträning i går igen. Det är så underbart kul och jag blir så inspirerad. Pepson är så duktig och jag kanske lite mindre mellan varven.

1. Jag rotar och gräver för mycket i hans arbete. Nu ska han få lösa uppgifterna själv och jag ska försöka lägga upp dem så att han löser dem så som jag vill.

2. Jag har ingen lydnad alls på honom om han kommit ut på 40 meter. Det här måste jag fundera vidare på. Om det är ett problem eller om det löser sig när vi börjar träna tomt.

Vi är nu uppe i sex skick. Spring i benen har han min lilla Pepparkaka.

Nästa pass måste jag träna markering.

Skulle beställa mig en rulle, finns inte att köpa i den här stan. Men det jag hittade var svindyrt, inte själva rullen kanske men frakten och betalningsavgiften fick mig att backa. Får försöka lösa det på något annat sätt.

Avslutningsvis en fundering från en sökbok jag läste häromdagen:
Börja träna tomslag innan du lägger in markeringar i söket då minskar risken för att hunden blindar. Den får då en medvetenhet om att det ibland kan vara tomt.

Någon som har en fundering kring detta?

Gratulationer

Bättre sent än aldrig

Grattis!
Syrran Wyn - Black Zone's Cherokee Indian - till 1:a pris i lk1
Brorsan Rosso - Black Zone's Son of Chinook STDsdc - till 1:a pris i lk 1
Pappa Skippo - SUCH SLCH Crofter Holding's Sueño con Ovejas WTCH - till första spårcertet

Jag känner Pep(pen), tar med mig min hund ut och tränar. Fast först anmäler vi oss till några tävlingar.

And the beat goes on

Finaste - från mh:et i somras.

Sedan jag skrev sist har vi hunnit med två sökpass. Det känns så fint ute i skogen, jag är så lycklig varje gång jag sätter mig i bilen för att få komma ut och köra lite sök. Det förgyller verkligen min dag.

Det som vi bråkar med nu är att inte göra en liten lov bakåt för att undersöka vart figgen är och på så sätt hitta lättare. Nästa gång tar jag med mig dem in och så får de gå ut när vi är på andra sidan. Då får jag se vad dom händer då. Själv ser jag hela tiden att det händer saker, vi börjar hantera stigen lite mer och mer och bättre och bättre. Har börjat ha honom lös i skogen vid transporterna då jag inbillar mig att det kan underlätta min inkallning om han gör ett sådant där vansinnes slag som han gör då och då. När det händer slår det lock för öronen och han tar hela sidan av rutan i ett enda slag. Spelar ingen roll vad jag gör. Motivationen är det inget fel på...

Lydnaden går oxå framåt. Vi har varit runt på lite olika platser och tränat på våra starter. Samt att jag på klubben kedjar några moment för att se hur han tacklar det. Då är det avslutningsbelöning som gäller. Det som kommer efter ett väg genomfört pass. Kongarna!

Här hemma finslipar vi detaljer som aldrig förr, det är knälås och hålla hårt som gäller. Jag känner mig råmotiverad och supertaggad.

Pep studerar i läshörnan.

Tar tag i det

Klubben igår, lite mer människor där så jag fick mig lite störningsträning.

Våra ingångar på plan fungerar nu bättre och bättre. Nu är jag lite sugen på att prova på en tävling. Vill inte låta min nervositet ta överhanden. Dessutom skulle jag bara vilja kolla hur själva entren fungerar när det är fullt med människor och jag är nervös. Har jag samma fokus då?

Ska kolla upp om det finns några tävlingar i krokarna.

Sök och lydnad

Strålande solsken och rena sommarvärmen.

Var: Råberget - öppen terräng med fri sikt.
Vad: Fem raka skick, hittor.
Att tänka på: En viss tendens till att gå tillbaka till gamla legor för att kolla av.

Hade tänkt göra fler skick idag för att pressa lite och se hur han orkade men värmen gjorde sitt, vi var inte beredda på den varken jag eller Peppen. Jag kan bli lite feg och tycka att det är bra det han gör utan att jag pressar honom. Nästa pass så blir det fler skick måste se hur han klarar det. Jag ska även hålla koll på om gamla-legor-kollen håller i sig eller om det bara var idag.

På kvällen när det svalnat lite så gick vi ut på gården för att köra lite lydnad. Den har hamnat lite i bakvattnet.

Det var framåtarbete som stod på schemat. Rutan, framförgående. Men det blev även lite apportering. Allt gick helt lysande idag. Hittade rutan från flera olika håll och lyssnade fint när han var inne i den. Framförgående tränade vi både med och utan target och med och utan koppel. När kopplet kommer på så går herrn nämligen snett. Vet inte om det är för att det trycker och att hans driv framåt inte är så stark att han "styrs" av det eller om det bara är en sak vi inte tränat på. Idag fungerade det i alla fall och vi är nu uppe i 7 meter i den takt jag vill. Om jag ökar till 10 meter så ökar oxå farten. Vi tar det sakta... Provade även att gå utan target och fem meter gick väldigt bra sedan började han vimsa. Men fem meter är jag väldigt nöjd med.

Vad det gäller den problematiska apporteringen så gick den väldigt bra idag. Vi har tränat på att hålla hårt. Vill att han ska tänka "håll håll håll" inte nu kommer handen och "äntligen får jag släppa" . Apporter är inte så roliga att hålla men han blir bättre och bättre på det. Idag gjorde vi även en vanlig slät apportering och han sprang snabbt ut och snabbt in igen och satte sig vid sidan. Inte helt perfekt men alltså vilken glad matte! Det är så himla kul när saker och ting fungerar. Det som fungerade var att han kom tillbaka med den. I vanliga fall kan han ta den och gå och lägga sig med den en bit längre bort. Knas Pep.

En lyckad träningsdag har vi haft med andra ord.

Morgonfix

Det var länge sedan nu. Vi har några antagonister som inte gillas av mina hundar. I morse var det dags för den värsta. I alla fall om jag får bestämma. Hunden går i ett väldigt långt flexi och får bestämma precis allt.

Mina två sötnosar förvandlas till monster. Det är som att hälla vatten på en mogwai och förvandlingen är total.

I alla fall vill den omtänksamma hundägaren hjälpa mig och säger "om de får hälsa kanske det blir bättre".

Sura matten säger:
1. Nej
2. Nej, inte när de är så här uppspelta. Att hälsa på andra hundar kräver ett visst mått av värdighet och det finns inte nu.
3. Nej, för att skydda mina osäkra hundar gör jag det inte bättre genom att visa dem att jag inte gör mitt jobb.

Slutsats - arga matten säger det är bättre om du går en bit bort. Fast när jag skriver det så låter det så snällt. I stundens hetta tror jag inte att jag lät så rar.

Nytt och progress

Jag blev less på hemsidan som jag aldrig gjorde något åt. Så nu har jag uppdaterat bloggen istället. Den ser ut som en gammal tapet, men jag gillar det.

Igår var vi ute i skogen igen och tränade sök. Vi har haft sådan tur att vi har tränat två gånger i veckan och nu böjar jag verkligen se resultat av detta. Igår sprang han på som en liten iller. Fem fina skick. Det betyder att vi kan börja öka, nu ska det bli fler skick för att se hur mycket han orkar. Jag ska börja variera mig lite mer och skapa lite mer struktur i skogen. Hans förväntan är helt rätt nu och han gillar verkligen uppgiften.

Samtidigt som vi jobbar med söket i skogen arbetar vi med markeringarna hemma. Det går bättre och bättre men jag måste hela tiden tänka. Vi bakåtkedjar det och har kommit så långt att han går ut till figuranten och hämtar och kommer tillbaka med den till mig för att få sin belöning. Påviset. Vi är inte så långt borta med andra ord, det gäller bara att befästa. Sedan ska det ju överföras även till fasta rullen.

Sedan måste jag bara berätta om mitt lilla knas. Vi var ute på klubben för att träna med störning. Dock ingen där så störnig blev det inte så mycket av. Men vi hoppade lite vilket vi inte gjort på länge. Det gick kanon ända tills Pep hamnade lite för nära hindret. Det här är så typiskt honom. Han ser sig inte för utan hoppar i alla fall smäller i hela bogen i hindret. Han ser helt förskräckt ut och jag ligger och vrider mig i skratt. Sedan fick jag övertala honom att det inte var jobbigt att hoppa tillbaka. Ut inga problem men tillbaka lite småjobbigt. Men han är ju så samarbetsvillig att efter två tre tjollerhopp så var vi tillbaka på banan igen.