Det har varit en superhändelserik sommar. Vi har hunnit med massor jag och Pepgubben.
Vi har varit på Tåmelägret en hel vecka, under den härliga veckan så har vi tränat massor med brukslydnad. Gick för instruktören Lena Pettersson. Det var en intressant vecka med massor med nyttigheter. Jag fick med mig nyttigt tänk kring framåtsändandet och krypet plus en hel del annat. Men det är väl framåtsändandet som var den stora behållningen. Tyckte att jag fick med mig ett mycket bra system för hur jag ska träna det momentet. Fick, så klart, även bra tänk i de andra momenten men där var det kanske inte något nytt utan bara påminnelser om hur det borde vara.
Jag tycker det är så fantastiskt roligt att åka iväg på läger så här, det skapar så härlig relation med hunden. Vi har kommit varandra ännu närmare under de här veckorna på gott och ont.
Lärdomar som jag tagit med mig - att min hund shejpar mig lika mycket som jag honom. Ta alltid med det i beräkningen när han börjar strunta i att göra saker. Då testar han hur mycket/lite han måste göra för att få en reaktion från matten.
Attityden är viktig.
Det är viktigt att vara lugn, precis och genomtänkt. Jag har en tendens att vara lite luddig och då jag har en hund som lär sig saker väldigt snabbt så är det extra viktigt att jag lär honom rätt på en gång. Rätt känsla i momentet och rätt detaljer. Vi tränade bla stegförflyttningar och där fick jag börja om på nytt då jag utan att jag vet om det belönat att han sitter när jag går åt höger och vänster. Det vill jag ju inte. Nåväl börja om så att det blir rätt. Fick då gå väldigt sakta istället för att jobba från sidan för att lösgöra honom igen. Det här tog bara ett pass så hade han fattat vad vi gjorde. Underbart smarta hund.
Tänk om vi bara kunde hitta tillbaka i apporteringen oxå. Så att vi får bort de där sabla värderandet.
Det bästa med den här veckan är att jag fått tillbaka suget att träna lydnad. Det har varit lite segt ett tag men efter den här veckan så har vi vaknat upp ur vår dvala. Nu önskar jag bara att vi kunde ta oss ur lägre så att vi kan börja träna lydnadsmomenten igen.
Tävlade lägresök för tredje gången i dag. Då vi avstår platsen så har vi inte så många marginaler att spela på. Det är många poäng som är borta. Idag kändes det väldigt bra, vi arbetade som ett team på planen. Vi lyckades till och med skrapa ihop en 10 i linförigheten av ena dommaren. Vi fick poäng på alla moment utom krypet och där hade vi behövt åtminståne en 7:a där för att ha uppflyttspoän på lydanden. Men så blev det inte idag. Jag råkade trampa på hans benhår och när jag gjorde det för andra gången så tyckte han inte att det var kul längre. Då ställde han sig upp, men inte hela vägen dock tillräckligt för att ena dommaren skulle ge 0. Trots denna malör som var helt och hållet mitt fel så är jag väldigt nöjd med min prick. Vi fick ihop 182, 75 poäng detta trots att vi hade borta två koeff 5 moment. Med 10 på dem så hade det varit 100 poäng till.
När vi inte hade möjlighet till uppflytt bestämde jag mig för att inte göra mer. Vi har precis tagit oss över en liten markeringspuckel så jag vill inte sabba den genom lite avträning. Tycker att tävlingarna ofta kan bli det då jag kanske tullar lite på gränserna vid tävling. För att inte äventyra det fina arbete vi lagt ned så stannade jag på bruks och åkte inte ut i skogen. Jag tycker att det var det smartaste draget att göra och helt klart det bästa för min hund. Men nu sitter jag ändå här och tycker att det är trist att vi inte gjorde söket i alla fall.
söndag, augusti 5
måndag, juni 18
Lägresök del 2
Nu har vi varit i Holmsund och tävlat lägre sök igen. Jag är mycket nöjd med hans arbete i sökskogen, allt det som vi jobbat med sedan förra tävlingen har gett resultat. Skogslydanden kändes mycket bra, jag tjatade inte lika mycket, kände mig tryggare och säkrare. Han höll rullen ända in på stigen. Tyvärr så fick vi lite oavsökt och tiden tog slut för oss för att jag matade om på samma stället ganska många gånger. Tyckte inte att han gick ut på djupet på den sidan och mycket riktigt han hade missat en figge där. Den tog han dock igen. Vi fick betyg 5 & 5 och en väldigt dålig förklaring till det betyget. Tycker att de knappt sa något alls! Då undrar jag, var det så dåligt? Jag var så himla nöjd. Vad var skillnaden och när ska vi få tur? Varför ska det alltid dyka upp nya små saker. När ska vi ha medvind. Ni vet så där så att det bara fungerar. Känner mig så oinspirerad.
Sedan hade jag inte min vanliga kamrat med mig på arbetet. Han var låg och lite introvert, undra om det var skotten från gårdagen som låg kvar och spökade. Det resulterade i att han hade ett väldigt långt konstaterande ute hos figurant, han brukar ju annars bara klippa rullen och komma men inte igår. Han ville vara på den säkra sidan. Trots att välden var jobbig så arbetade han på som den arbetsmyra han är. Men på lydnaden brast det. Han orkade inte längre. Där arbetade han bara för min skull och inte med någon glädje. Det är helt underbart vad han ställer upp på mig, vilken kamrat. Världens bästa Pep.
Sedan hade jag inte min vanliga kamrat med mig på arbetet. Han var låg och lite introvert, undra om det var skotten från gårdagen som låg kvar och spökade. Det resulterade i att han hade ett väldigt långt konstaterande ute hos figurant, han brukar ju annars bara klippa rullen och komma men inte igår. Han ville vara på den säkra sidan. Trots att välden var jobbig så arbetade han på som den arbetsmyra han är. Men på lydnaden brast det. Han orkade inte längre. Där arbetade han bara för min skull och inte med någon glädje. Det är helt underbart vad han ställer upp på mig, vilken kamrat. Världens bästa Pep.
tisdag, juni 12
Loppis
I helgen har det varit storloppis här i stan. Hela parken blir fylld till bredden med fynd, ofynd, människor och lite kakor här och där. Vi var några stycken som skulle gå och jag bestämde mig för att ta med hundarna. Lite spännande att se hur det skulle gå. Isäntä var lite stressad, tyckte att det var en dålig ide redan från start. Men tji fick han. De var så himla duktiga båda två. Vi mötte sura små hundar, människor som ville klappa, barn som sprang och en massa massa intressanta saker som bara borde undersökas.
De var helt underbart att gå med dem. Jag hade kunnat ha kopplet helt löst hängande, Pep brydde sig inte ens om de elaka småhundarna, höjde lite på ögonbrynet åt deras beteende men inte nå mer än så.
Det enda som var lite jobbigt var efter att kvinnan, som jag tror inte hade alla hästar i stallet, hade hälsat på honom. Då var han lite stressad och försökte efter det att hälsa på alla som gick förbi. Inte för att han kanske ville men för att han hade lite stress att göra sig av med. Då gick vi undan och satte oss ner bara jag och han, andades lite i lugn och ro, sedan var vi tillbaka i samma härliga känsla igen. Fina fina hundarna.
De var helt underbart att gå med dem. Jag hade kunnat ha kopplet helt löst hängande, Pep brydde sig inte ens om de elaka småhundarna, höjde lite på ögonbrynet åt deras beteende men inte nå mer än så.
Det enda som var lite jobbigt var efter att kvinnan, som jag tror inte hade alla hästar i stallet, hade hälsat på honom. Då var han lite stressad och försökte efter det att hälsa på alla som gick förbi. Inte för att han kanske ville men för att han hade lite stress att göra sig av med. Då gick vi undan och satte oss ner bara jag och han, andades lite i lugn och ro, sedan var vi tillbaka i samma härliga känsla igen. Fina fina hundarna.
söndag, juni 10
Tränar på
Jag har haft en liten paus från lydnaden, vi har tränat sök ibland tre gånger i veckan så jag har inte haft lust att pilla på lydnad. Det straffar sig lite nu när jag märker att vissa detaljer inte riktigt sitter som de borde. Det märktes framförallt på tävlingen.
Men det är bara att ta nya tag.
Vi tränar nu på förfullt med lägrelydnaden. Alla de moment som jag såg briser i när vi tävlade försöker vi nu reparera Pep och jag. Vi har så himla kul ihop att det finns inget annat. Har glömt bort hur roligt det är att träna lydnad med honom.
Några detaljer vi jobbar med.
Att sitta kvar vid kommenderingen på apporteringen.
Att inte stanna själv vid inkallningen.
Att göra snäva heltom svängar.
Att stå stilla och vänta in mig på framförgåendet.
Att krypa fint.
Som sagt det är en hel del detaljer som vi putsar på.
Sedan har vi ju budföringen, den har precis i dagarna fått skott ålagt sig. Det är så roligt att se honom. Han blir så himla störd när det smäller mitt i hans arbetsuppgift. Han låser lite på vart smällen kommer ifrån, kontrollbehov, men tappar inte humöret på något vis. Det syns så tydligt att han tänker "men va fan så här ska det inte vara". Tycker att jag fick till ett väldigt bra smällpass igår och hoppas på att få till ytterligare ett till idag. Har investerat i en Knallpåk för att vi ska kunna smälla och banga lite när som helst. Det känns som en riktigt bra investering.
Så till söket
Där har vi trixat lite med skogslydnaden. Jag har inte arbetat något med det alls då vi bara jobbat med figurantintresse och sedan markeringar. Det har tagit sin lilla stund att få till det. Så nu när vi har de bitarna och det med besked så märker jag hur det brister i skogslydnaden. Jag har bestämt mig för en hel del ritualer som kommer att göra det tydligare för honom vad som gäller. Sedan måste han bara förstå att det är jag som erbjuder figgarna inte skogen. Men det blir bättre och bättre. Jag har varit dålig på att stärka upp honom när han faktiskt gjort bra. Han är ju allt som oftast så duktig att jag glömmer bort att ge honom kred för det. Sötlillgubben.
Med lite tur på vår sida så ska vi nog lyckas få ett uppflytt i helgen.
Men det är bara att ta nya tag.
Vi tränar nu på förfullt med lägrelydnaden. Alla de moment som jag såg briser i när vi tävlade försöker vi nu reparera Pep och jag. Vi har så himla kul ihop att det finns inget annat. Har glömt bort hur roligt det är att träna lydnad med honom.
Några detaljer vi jobbar med.
Att sitta kvar vid kommenderingen på apporteringen.
Att inte stanna själv vid inkallningen.
Att göra snäva heltom svängar.
Att stå stilla och vänta in mig på framförgåendet.
Att krypa fint.
Som sagt det är en hel del detaljer som vi putsar på.
Sedan har vi ju budföringen, den har precis i dagarna fått skott ålagt sig. Det är så roligt att se honom. Han blir så himla störd när det smäller mitt i hans arbetsuppgift. Han låser lite på vart smällen kommer ifrån, kontrollbehov, men tappar inte humöret på något vis. Det syns så tydligt att han tänker "men va fan så här ska det inte vara". Tycker att jag fick till ett väldigt bra smällpass igår och hoppas på att få till ytterligare ett till idag. Har investerat i en Knallpåk för att vi ska kunna smälla och banga lite när som helst. Det känns som en riktigt bra investering.
Så till söket
Där har vi trixat lite med skogslydnaden. Jag har inte arbetat något med det alls då vi bara jobbat med figurantintresse och sedan markeringar. Det har tagit sin lilla stund att få till det. Så nu när vi har de bitarna och det med besked så märker jag hur det brister i skogslydnaden. Jag har bestämt mig för en hel del ritualer som kommer att göra det tydligare för honom vad som gäller. Sedan måste han bara förstå att det är jag som erbjuder figgarna inte skogen. Men det blir bättre och bättre. Jag har varit dålig på att stärka upp honom när han faktiskt gjort bra. Han är ju allt som oftast så duktig att jag glömmer bort att ge honom kred för det. Sötlillgubben.
Med lite tur på vår sida så ska vi nog lyckas få ett uppflytt i helgen.
lördag, juni 2
Va tiden går fort...
Vi har hunnit med massor sedan jag skrev sist. Vi har bla tävlat lk 3 en gång till och vi har tävlat lägreklass sök. Lydnaden är inte så mycket att orda om, Pep tjuvade på alla apporteringsmomenten utom vittringen så vi fick två nollor. Inte så mycket att säga något om, jag är bara så hiskeligt nöjd med att han inte ger upp och vill fortsätta jobba. Vi måste bara ha tränat lite mer innan nästa tävling. Har haft en liten lydnadspaus ett tag, kom på att jag anmält till tävling och dammade av momenten tre dagar före tävling. Kanske inte det optimala för min lilla buse. Han hade hunnit glömma bort hur man göra hoppapport, fjärren och vittringen. Haha spännande värre. Fast jag tävlade inte för uppflytt utan för att få erfarenhet. Nästa tävling ska vi göra allt rätt dock. Men det får vänta tills vi tävlat bruks igen.
Så till söket, det var så himla kul. Vi började med lydnaden och jag hoppade över platsliggningen då vi inte tränat det momentet med skott. Lydnaden gick ändå hyfsat trots några fadäser. Typ jag kommer på att vi knappt tränat kryp något alls ute i gräset i år. Hej och hå hur det kan gå. Här kommer en sammanslagen redogörelse
Linförighet - 8,25 Pep tycker det är skitsvårt att gå kopplad. Som jag längtar tills vi slipper det.
Framförgående - 8 vi hade lite trassel med avsluten, han ville inte stanna och stå stilla.
Läggande - 9,5
Inkallande - 7 trodde jag skulle få en nolla då Pep på eget bevåg gjorde ett ställande.
Kryp - 6,25 som sagt inte tränat det på länge.
Apportering - 5 trodde vi nollade det momentet oxå
Hopp över hinder - 10
Plats - 0 avstår
Budföringen var lite trasslig. Han vindade in skytten och sprang mot den. Vilket betydde att han hamnade väldigt nära när skottet kom. Läbbigt tyckte Pep som inte heller fick någon hjälp från mottagaren. Vi fick göra om, mottagaren instruerades om, men Pep hade redan bestämt sig för att den ska man inte springa till. Det blev för trassligt helt enkelt. Vi gjorde om promenaden till mottagaren och jag tyckte att han skulle få vara lös så han fick lite chans att springa av sig lite otäcka känslor. Men skytten såg inte mig och sköt ännu en gång. Så när vi väl skulle göra så tyckte han inte längre att det var kul. Han sprang ut till vägen och stod där och tittade in på oss. Det som är skönt är att han inte lägger på. Så fort vi gick från platsen så var det glömt.
Jag trodde jag hade tränat det men det tyckte inte Pep. Så vi tar nya tag och tränar vidare på att springa fort när det kommer skott.
Söket fick vi 7,75 på och jag är sjukt nöjd. Den som drog ned betyget var jag. Jag blev helt knäpp där på stigen. Pep var galet sugen och jag tyckte att jag tappade honom. Han ville inte vara med mig utan bara ut och söka. Jag tjatade som en liten gris för att få honom att vara hos mig och han lyssnade inte alls. Sluta tjata morsan jag vill ut och jobba.
Vi skrapade sammanlagt ihop 387,75 poäng och godkänd.
Min första lägre tävling och godkänd, det är ju helt sjukt ju. Jag har aldrig tävlat bruks förr!
Så till söket, det var så himla kul. Vi började med lydnaden och jag hoppade över platsliggningen då vi inte tränat det momentet med skott. Lydnaden gick ändå hyfsat trots några fadäser. Typ jag kommer på att vi knappt tränat kryp något alls ute i gräset i år. Hej och hå hur det kan gå. Här kommer en sammanslagen redogörelse
Linförighet - 8,25 Pep tycker det är skitsvårt att gå kopplad. Som jag längtar tills vi slipper det.
Framförgående - 8 vi hade lite trassel med avsluten, han ville inte stanna och stå stilla.
Läggande - 9,5
Inkallande - 7 trodde jag skulle få en nolla då Pep på eget bevåg gjorde ett ställande.
Kryp - 6,25 som sagt inte tränat det på länge.
Apportering - 5 trodde vi nollade det momentet oxå
Hopp över hinder - 10
Plats - 0 avstår
Budföringen var lite trasslig. Han vindade in skytten och sprang mot den. Vilket betydde att han hamnade väldigt nära när skottet kom. Läbbigt tyckte Pep som inte heller fick någon hjälp från mottagaren. Vi fick göra om, mottagaren instruerades om, men Pep hade redan bestämt sig för att den ska man inte springa till. Det blev för trassligt helt enkelt. Vi gjorde om promenaden till mottagaren och jag tyckte att han skulle få vara lös så han fick lite chans att springa av sig lite otäcka känslor. Men skytten såg inte mig och sköt ännu en gång. Så när vi väl skulle göra så tyckte han inte längre att det var kul. Han sprang ut till vägen och stod där och tittade in på oss. Det som är skönt är att han inte lägger på. Så fort vi gick från platsen så var det glömt.
Jag trodde jag hade tränat det men det tyckte inte Pep. Så vi tar nya tag och tränar vidare på att springa fort när det kommer skott.
Söket fick vi 7,75 på och jag är sjukt nöjd. Den som drog ned betyget var jag. Jag blev helt knäpp där på stigen. Pep var galet sugen och jag tyckte att jag tappade honom. Han ville inte vara med mig utan bara ut och söka. Jag tjatade som en liten gris för att få honom att vara hos mig och han lyssnade inte alls. Sluta tjata morsan jag vill ut och jobba.
Vi skrapade sammanlagt ihop 387,75 poäng och godkänd.
Min första lägre tävling och godkänd, det är ju helt sjukt ju. Jag har aldrig tävlat bruks förr!
tisdag, maj 1
Nu är vi igång
Igår hade vi vår första sökträning med helt dolda figuranter och sökrullen på. Vinden var perfekt för att göra framslag så jag bestämde mig för att göra det på ena sidan. Då den andra var snötäckt fick det bli rakt på där. Men han fick markera på alla skicken och jag följde med ut på påvis.
Han gick så himla snyggt. Förta rakt på, pang bom sa det bara så var vi ute hos figgen båda två. Sedan nästa på andra sidan ett ordentligt framslag. Han springer ut på djupet och vänder fram får figgen i näsan och markerar hur snyggt som helst.
Vid nästa skick hade vi lagt figuranten lite för nära gamla legan att han ville söka sig tillbaka. Men han hittade tillslut. Sådet sista skicket där hade vi flyttat fram figuranten lite mer för att inte locka med den gamla legan. Då gick han klockrent.
1:a skicket rakt på med markering
2:a skicket framslag med markering
3:e skicket rakt på med markering
4:e skicket rakt på med markering
Idag tränade vi igen den här gången med sökgänget. En helt ny ruta för mig och Pep, den var lite sned och vind och därför lite svår att "handla". Men Pep skötte sig kanonfint. Det blev fem skick alla rakt ut, men figuranten fick röra sig framåt i belönandet och ropa när de var klara. Det gick himla bra, jag trodde inte att han skulle lämna figgarna. Det var bara vid den första som jag var tvungen att ropa flera gånger. Det var blandad terräng med snö på vissa ställen så det var ganska tungsprunget för hundarna. Pep hade lite svårt att orientera sig på första skicket så jag fick skicka om han fyra gånger där men varje gång så gick han ett superfina tomslag. Han jobbade på så hiskeligt bra. Jag är så himla nöjd. Jag kunde till och med flya honom vid ett av skicken. Stoltaste matten ever!
1:a skicket framslag och hitta
2:a skicket rakt på och hitta
3:e skicket rakt på och hitta
4:e skicket rakt på och hitta
5:e skicket framslag och hitta
Ska jag ta och anmäla oss till Umeå? Tror det... vågar jag? jo kom igen...
Han gick så himla snyggt. Förta rakt på, pang bom sa det bara så var vi ute hos figgen båda två. Sedan nästa på andra sidan ett ordentligt framslag. Han springer ut på djupet och vänder fram får figgen i näsan och markerar hur snyggt som helst.
Vid nästa skick hade vi lagt figuranten lite för nära gamla legan att han ville söka sig tillbaka. Men han hittade tillslut. Sådet sista skicket där hade vi flyttat fram figuranten lite mer för att inte locka med den gamla legan. Då gick han klockrent.
1:a skicket rakt på med markering
2:a skicket framslag med markering
3:e skicket rakt på med markering
4:e skicket rakt på med markering
Idag tränade vi igen den här gången med sökgänget. En helt ny ruta för mig och Pep, den var lite sned och vind och därför lite svår att "handla". Men Pep skötte sig kanonfint. Det blev fem skick alla rakt ut, men figuranten fick röra sig framåt i belönandet och ropa när de var klara. Det gick himla bra, jag trodde inte att han skulle lämna figgarna. Det var bara vid den första som jag var tvungen att ropa flera gånger. Det var blandad terräng med snö på vissa ställen så det var ganska tungsprunget för hundarna. Pep hade lite svårt att orientera sig på första skicket så jag fick skicka om han fyra gånger där men varje gång så gick han ett superfina tomslag. Han jobbade på så hiskeligt bra. Jag är så himla nöjd. Jag kunde till och med flya honom vid ett av skicken. Stoltaste matten ever!
1:a skicket framslag och hitta
2:a skicket rakt på och hitta
3:e skicket rakt på och hitta
4:e skicket rakt på och hitta
5:e skicket framslag och hitta
Ska jag ta och anmäla oss till Umeå? Tror det... vågar jag? jo kom igen...
tisdag, april 17
Vart finns...
... alla tävlingar när jag vill ha dem.
Jag vet har sagt det förr men jag är så galet sugen på att tävla. I helgen har vi styrelsemöte på söndag och då är det lydnadstävling på hemmaklubben. Nästa tävling om jag inte minns fel är i början på maj och då ska vi ha upptaktsträff med sökgänget. Det vill jag ju inte missa. Nästa tävling är den 13:e maj. Det är ju hur länge som helst tills dess... För att inte tala om brukset, men där vill jag nog få några pass i skogen innan vi ger oss i kast med det. Har ingen aning om hur söket ser ut.
Jag vet har sagt det förr men jag är så galet sugen på att tävla. I helgen har vi styrelsemöte på söndag och då är det lydnadstävling på hemmaklubben. Nästa tävling om jag inte minns fel är i början på maj och då ska vi ha upptaktsträff med sökgänget. Det vill jag ju inte missa. Nästa tävling är den 13:e maj. Det är ju hur länge som helst tills dess... För att inte tala om brukset, men där vill jag nog få några pass i skogen innan vi ger oss i kast med det. Har ingen aning om hur söket ser ut.
söndag, april 15
Träna, träna och åter träna
Tänk om jag kunde få träna jämt, varje dag hela tiden. Det är så himla kul och nu är vi inne i ett sånt roligt flyt allt bara går som jag vill. Och om det inte fungerar riktigt som jag vill så verkar det som att allt jag behöver göra är att säga det till Pep för då har han korrigerat det till nästa träningspass. Han är helt galet super just nu.
Vid förra träningspasset, igår, tränade jag på att titta rakt fram. Har lite svårt för det. Tror det sitter i sedan tibbarna. Spelar liksom ingen roll hur mycket jag tänker på det själv. Måste ha någon som säger åt mig att det går bra att titta framåt. Igår gjorde vi det. Fy sjutton vad jag blev lycklig. För varje steg vi tog så kände jag hur leendet bara blev bredare och bredare. Allt gick bara så himla mycket bättre när jag tittade rakt fram och fokuserade på vad jag skulle göra. Det kändes som att varje klick som kom var mitt och jag blev bara stoltare och stoltare. Hoppas att det är så Pep känner det oxå.
Här hjälper vi våra träningskamrater Pep och jag. Undra vem vi pratar med? För visst ser det ut som att Pep oxå är med och hjälpe rtill?
En liten närbild på min finafina träningskamrat.
Vid förra träningspasset, igår, tränade jag på att titta rakt fram. Har lite svårt för det. Tror det sitter i sedan tibbarna. Spelar liksom ingen roll hur mycket jag tänker på det själv. Måste ha någon som säger åt mig att det går bra att titta framåt. Igår gjorde vi det. Fy sjutton vad jag blev lycklig. För varje steg vi tog så kände jag hur leendet bara blev bredare och bredare. Allt gick bara så himla mycket bättre när jag tittade rakt fram och fokuserade på vad jag skulle göra. Det kändes som att varje klick som kom var mitt och jag blev bara stoltare och stoltare. Hoppas att det är så Pep känner det oxå.
En liten närbild på min finafina träningskamrat.
lördag, april 14
Skickar vidare
Min söta lilla arbetsmyra tar aldrig riktigt slut. Men idag var det jobbigt att springa i snön. Så jobbigt att han på slutet inte var så intresserad av godiset ute hos figgarna utan nöjde sig med lite gos för att få en liten stunds vila. Det gäller att vara smart.
Vi var på samma ställe som sist. Han var nådigt taggad. Tror det blev runt 16 skick i snö som höll ibland och ibland sjönk man ned till midjan. Ett riktigt hundgöra. Idag så sprang han bara tillbaka och kollade den gamla legan en gång. Annars så sprang han rakt ut. Känns bra även om jag inte är säker på att han kommer att ha samma fina system när det är skog. Min förhoppning med den här träningen är att han inte ska gå tillbaka till gamla legor för att sedan leta sig framåt. Jag vill att han ska känna tryggheten att springa rakt ut. Det vore kul om vi i framtiden kan göra systemövningar där vi använder oss av samma figurant vid två skick.
Brukslydnaden går bättre och bättre. Framförgåendet börjar se riktigt snyggt ut de andra delarna är det inte så mycket att säga om. Provade tungapporten den har vi inte tagit i på hela vintern. Det var hiskeligt roligt att se honom. Råtaggad satt han och väntade på att få springa ut. Han springer ut försöker ta apporten och känner att den är tung. Blir förvånad. Går runt den och knuffaromkull den för att plocka upp den. Hela hunden skiner av stolthet, tappar den plockar upp den igen och kommer in och sätter sig fot. Vi har en bit kvar innan det är helt färdigt men det är så himla kul att se honom arbeta.
Jag njuter.
Har fått veta att jag kommit med på brukslydnaden på Tåme i sommar. Känns väldigt spännande.
Vi var på samma ställe som sist. Han var nådigt taggad. Tror det blev runt 16 skick i snö som höll ibland och ibland sjönk man ned till midjan. Ett riktigt hundgöra. Idag så sprang han bara tillbaka och kollade den gamla legan en gång. Annars så sprang han rakt ut. Känns bra även om jag inte är säker på att han kommer att ha samma fina system när det är skog. Min förhoppning med den här träningen är att han inte ska gå tillbaka till gamla legor för att sedan leta sig framåt. Jag vill att han ska känna tryggheten att springa rakt ut. Det vore kul om vi i framtiden kan göra systemövningar där vi använder oss av samma figurant vid två skick.
Brukslydnaden går bättre och bättre. Framförgåendet börjar se riktigt snyggt ut de andra delarna är det inte så mycket att säga om. Provade tungapporten den har vi inte tagit i på hela vintern. Det var hiskeligt roligt att se honom. Råtaggad satt han och väntade på att få springa ut. Han springer ut försöker ta apporten och känner att den är tung. Blir förvånad. Går runt den och knuffaromkull den för att plocka upp den. Hela hunden skiner av stolthet, tappar den plockar upp den igen och kommer in och sätter sig fot. Vi har en bit kvar innan det är helt färdigt men det är så himla kul att se honom arbeta.
Jag njuter.
Har fått veta att jag kommit med på brukslydnaden på Tåme i sommar. Känns väldigt spännande.
tisdag, april 10
Sol, vind och vatten höga berg...
Vi har hunnit med en långhelg i Kiruna sedan sist. Vad vi har njutit Pep och jag. Vi har fått några fina promenader bara vi två. Det är så underbart härligt att vara ute med honom själv. Kan avundas de som bara har en hund ibland. De har det så enkelt och kan lägga all energi och kärlek på en enda. Men så när jag har tänkt det så ändrar jag mig och inser hur fantastiskt det är att ha flera hundar. Att de får lära sig språk och bilda flock med andra hundar. Att de har någon att dela vardagen med som kan prata som de.
Vi hade även nöjet att träffa Jenny med Mikro. Vi tränade lite lydnad och surrade lite aussie. Pep och Mikro fick busa lite. Shiit vilken barnslig kille han är. Bus bus och bus det är det bästa. Mikro var inte lika sugen men efter några lekinviter från Peps sida så var hon med på att springa några rundor.
Träningen går framåt. Jag älskar att träna med Pep. Han är så lysande! Jag har börjat träna linförighet för det är lite svårare än frittfölj. Han har en tendens att inte ta den uppgiften på allvar. Eller hade ska jag väl säga för nu fungerar det mycket bättre. Framförgåendet känns oxå mycket fint. Han drar inte i kopplet och går sakta ut till ett lagom avstånd utan att dra. Det som har varit svårast är själva stannandet. Men även det börjar trilla på plats utan att vi ens tränat på det. Han är orättvist smart.
Vi har oxå hunnit med att träna lite rallylydnad. Vilket var lite knepigt. Jag är ju van att gå ganska fort när vi håller på med följsamhet. Men om jag skulle gå mitt vanliga tempo så skulle inget fungera. Jag fick lufsa fram. Sedan har jag ju lite svårt att använda hjälper och handtecken så jag fick verkligen anstränga mig. Rally känns spännade och när man kommer upp i klasserna så blir det ganska utmanande för en inbiten lydnadsförare.
onsdag, april 4
Tack för skaren
Precis när jag kom hem från jobbet så ringde telefonen. Möttes av en glad röst som sa "Det är så fint väder att jag inte vill vara inne. Tänkte fara ut till Pitholm och träna. Ska du med?" Jag som precis satt mig i soffan efter en eftermiddag fylld med möten svarade "självklart!" Täckisarna på och godiset packat.
Idag var vi på ett mer platt område men det var en hel del klurigheter ändå. På bara tre pass börjat förstå det här med flying. De två första passen av systemträning så kom han alltid upp till min sida och stannade där för att bli dirigerad ut. Han sprang inte så länge jag inte sa sök. Men dag så började han förstå att det är ok att springa. Han söker sig bra till min sida men stannar inte upp och inväntar mitt stickord.
En annan sak han lärde sig idag var att söka upp mig på avstånd. De första skicken var jag tvungen att kalla på honom för att han skulle se att han kunde springa diagonalt från figgen. Han såg aldrig upp utan började på en gång att springa rakt tillbaka till stigen. Men efter två "Här är jag" så tittade han upp och letade efter mig innan han satte iväg mot mig. En fin vinst!
Idag blev det minst 20 skick och han sprang på lika bra hela vägen. Det enda som märktes var att han la sig ned hos figgen när de bjöd på karra. Men så fort han sprang så gjorde han det fort fort. Fina fina peppen med världens bästa arbetsmoral.
Min lärdom - vi måste bli duktigare på att springa rakt ut.
Idag var vi på ett mer platt område men det var en hel del klurigheter ändå. På bara tre pass börjat förstå det här med flying. De två första passen av systemträning så kom han alltid upp till min sida och stannade där för att bli dirigerad ut. Han sprang inte så länge jag inte sa sök. Men dag så började han förstå att det är ok att springa. Han söker sig bra till min sida men stannar inte upp och inväntar mitt stickord.
En annan sak han lärde sig idag var att söka upp mig på avstånd. De första skicken var jag tvungen att kalla på honom för att han skulle se att han kunde springa diagonalt från figgen. Han såg aldrig upp utan började på en gång att springa rakt tillbaka till stigen. Men efter två "Här är jag" så tittade han upp och letade efter mig innan han satte iväg mot mig. En fin vinst!
Idag blev det minst 20 skick och han sprang på lika bra hela vägen. Det enda som märktes var att han la sig ned hos figgen när de bjöd på karra. Men så fort han sprang så gjorde han det fort fort. Fina fina peppen med världens bästa arbetsmoral.
Min lärdom - vi måste bli duktigare på att springa rakt ut.
söndag, april 1
Skogen full av snö men vi kämpar på
I fredags fick jag ett sms som lydde "Vi ses 13.30 på Haraholmen" För de som inte vet är Haraholmen en hamn, runt den eller påväg dit finns det massor med trevlig skog. Jag letade mig dit och hittade en karavan med bilar. Bredvid bilarna sprang det ett gäng storpudlar. Pep blev överlycklig!
Annika hade hittat ett fint "sandtag", idag var det lite mer ett snötag men ändå mycket trevligt. I detta snötag tränade vi skick. Inte sök i egentlig mening utan mer som ett fyspass. Den ena sidan av taget var väldigt brant och där fick hundarna ta i ordentligt för att komma upp till figgen. Pep sprang runt 14-15 skick om jag räknade rätt. De sista skicken sög mjölksyra men han var ändå inte särskilt trött, han hade nog kunnat springa några till om det inte vore för de trasiga trampdynorna. Båda de övre trampdynorna har skurits sönder av skare så han sprang med bandage.
Jag är så himla imponerad av min fina lilla prick. Han har ett så himla bra arbetstempo, man kan lätt luras av att han är så lugn vid stigen och när han springer ut på första skicket är det inte någon räserfräser utan ungefär samma tempo som han sedan håller genom hela rutan.
Har tagit tag i brukslydnaden lite oxå. Har inte varit så fokuserad på de momenten då jag ville göra oss klar för lk 3. Men nu har vi börjat rodda lite i dem. Fot i koppel är inte enkelt. Det tog några repetitioner innan han insåg att det var träning och inte promenad. Typ. Igår länkade jag linförighet och framförgående och det fungerade mycket bra. Tror att det är fiffigt att han tror att de momenten sitter ihop så att han vet att han måste gå ett fint fot innan han får gå ut. Det vi måste slipa på i det momentet är stanna. Den delen är lite rörig.
Gud vad jag längtar efter att få tävla. Jag är så galet sugen.... typiskt att vi har styrelsemöte när vi har nästa lydnadstävling på klubben.
Annika hade hittat ett fint "sandtag", idag var det lite mer ett snötag men ändå mycket trevligt. I detta snötag tränade vi skick. Inte sök i egentlig mening utan mer som ett fyspass. Den ena sidan av taget var väldigt brant och där fick hundarna ta i ordentligt för att komma upp till figgen. Pep sprang runt 14-15 skick om jag räknade rätt. De sista skicken sög mjölksyra men han var ändå inte särskilt trött, han hade nog kunnat springa några till om det inte vore för de trasiga trampdynorna. Båda de övre trampdynorna har skurits sönder av skare så han sprang med bandage.
Jag är så himla imponerad av min fina lilla prick. Han har ett så himla bra arbetstempo, man kan lätt luras av att han är så lugn vid stigen och när han springer ut på första skicket är det inte någon räserfräser utan ungefär samma tempo som han sedan håller genom hela rutan.
Har tagit tag i brukslydnaden lite oxå. Har inte varit så fokuserad på de momenten då jag ville göra oss klar för lk 3. Men nu har vi börjat rodda lite i dem. Fot i koppel är inte enkelt. Det tog några repetitioner innan han insåg att det var träning och inte promenad. Typ. Igår länkade jag linförighet och framförgående och det fungerade mycket bra. Tror att det är fiffigt att han tror att de momenten sitter ihop så att han vet att han måste gå ett fint fot innan han får gå ut. Det vi måste slipa på i det momentet är stanna. Den delen är lite rörig.
Gud vad jag längtar efter att få tävla. Jag är så galet sugen.... typiskt att vi har styrelsemöte när vi har nästa lydnadstävling på klubben.
söndag, mars 18
Tjolahopp tjolahej
Debuten i lydnadsklass 3 avklarad. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Men en sak är säker vi hade väldigt roligt hunden och jag. Jag är så nöjd med att ha en hund som efter sista momentet säger mer mer mer... Det känns som dagens seger. Dagens lärdom är att jag måste börja kedja fler moment än tre.
Sittande i grupp - 10p
Platsliggande - 10 p
Frittfölj - 8p lite yvigt hade en hund som var lite i gasen.
Sättande - 0p ställde sig istället
Inkallande med ställande - 6,5p tog lång tid att stanna. Gick dock lite längre sträcka än jag brukar. Kom ihåg.
Rutan - 0 Nu tyckte Pep att det var dags för belöning, så han tar snöhögen istället. Springer upp i den och väntar på bollen. Ingen boll kommer så han tittar sig omkring och ser rutan. Ja just dit skulle jag och springer dit. Jag får dirigera han lite in i rutan. Använder nog mer än fyra kommandon. Sedan när jag börjar gå mot honom så ställer han sig upp. Jag kommenderar ner honom igen och sedan gör han inkallningsdelen mycket bra. Det var den sista delen som jag tyckte var den svaga punkten i momentet. Tji fick jag.
Apportering och hopp - 10p
Metall apportering - 9p
Vittringsapportering - 0p Han går ut, nosar på alla pinnarna och väljer rätt. Tittar upp på mig och väntar en signal. Ingen kommer och då blir han osäker. Tillslut så kom han i alla fall med den rätta. Men det var besvärligt. Vi har knappt tränat det momentet mer än 10 gånger så jag är mycket nöjd med utförandet ändå. Måste bara bygga upp hans självförtroende lite när han hittat rätt pinne. Han ska inte behöva fråga mig om det är rätt.
Fjärrdirigering - 5p Super till sista nästa sista skiftet då sätter han sig inte utan ställer sig och tar några steg fram. Upptäcker själv att det blev fel och korrigerar det vid nästa skiftning då han backar, sötnosen. Men han har fortfarande rört sig för mycket.
Helhetsintryck - 9p Vi hade kul både Pep och jag. Nu känner jag mig galet sugen på att tävla mer.
Jag är så himla nöjd med hur roligt vi hade. Att jag har en hund som inte ger upp bara för att han inte får belöning när han tycker att han ska ha den. Det var nästan så att jag inte kunde ta i honom eller säga bra för då skulle han explodera i en glädjeeufori utan dess like.
Stort grattis till Sofia och Katla som debuterade i eliten och tog ett 1:a pris
Sittande i grupp - 10p
Platsliggande - 10 p
Frittfölj - 8p lite yvigt hade en hund som var lite i gasen.
Sättande - 0p ställde sig istället
Inkallande med ställande - 6,5p tog lång tid att stanna. Gick dock lite längre sträcka än jag brukar. Kom ihåg.
Rutan - 0 Nu tyckte Pep att det var dags för belöning, så han tar snöhögen istället. Springer upp i den och väntar på bollen. Ingen boll kommer så han tittar sig omkring och ser rutan. Ja just dit skulle jag och springer dit. Jag får dirigera han lite in i rutan. Använder nog mer än fyra kommandon. Sedan när jag börjar gå mot honom så ställer han sig upp. Jag kommenderar ner honom igen och sedan gör han inkallningsdelen mycket bra. Det var den sista delen som jag tyckte var den svaga punkten i momentet. Tji fick jag.
Apportering och hopp - 10p
Metall apportering - 9p
Vittringsapportering - 0p Han går ut, nosar på alla pinnarna och väljer rätt. Tittar upp på mig och väntar en signal. Ingen kommer och då blir han osäker. Tillslut så kom han i alla fall med den rätta. Men det var besvärligt. Vi har knappt tränat det momentet mer än 10 gånger så jag är mycket nöjd med utförandet ändå. Måste bara bygga upp hans självförtroende lite när han hittat rätt pinne. Han ska inte behöva fråga mig om det är rätt.
Fjärrdirigering - 5p Super till sista nästa sista skiftet då sätter han sig inte utan ställer sig och tar några steg fram. Upptäcker själv att det blev fel och korrigerar det vid nästa skiftning då han backar, sötnosen. Men han har fortfarande rört sig för mycket.
Helhetsintryck - 9p Vi hade kul både Pep och jag. Nu känner jag mig galet sugen på att tävla mer.
Jag är så himla nöjd med hur roligt vi hade. Att jag har en hund som inte ger upp bara för att han inte får belöning när han tycker att han ska ha den. Det var nästan så att jag inte kunde ta i honom eller säga bra för då skulle han explodera i en glädjeeufori utan dess like.
Stort grattis till Sofia och Katla som debuterade i eliten och tog ett 1:a pris
måndag, mars 12
6 dagar kvar
För att inte ha en gnällig och ljudande hund på söndag så måste jag träna hårt i veckan. Vi behöver inte träna bort utan göra mycket så att Pep inte har allt för galet höga förväntningar på roligheter. Han blir så sjukt tänd om vi inte gjort något på ett tag. Men det är ju bara trevligt att ha en hund som tycker det är så roligt med lydnad att han skulle kunna träna alla dygnets timmar och i sträck.
- Började med rutan, gick toppen. Rakt ut rakt in och stannade fint.
- Sedan lite frittfölj, mest vändningar, halter och stegförflyttningar - det var så halkigt.
- Testade hopp apport. Det har vi ju inte tränat på hela vintern. Gick fint men känns lite som ett vågspel.
- Avslutade med vittring och där gjorde vi ett litet slag framåt. Inget plock men den här gången lite osäker när han tagit upp pinnen dock. Tittade på mig och sökte bekräftelse, när han inte fick det så släppte han och tog en annan utan att använda näsan. Ingen kred för det så han går ut och hämtar rätt pinne. Hade tänkt gå ned i garaget och träna en gång till idag för att han ska få några fler repetitioner som möjligt. Men nu är jag för trött.
Planen för imorgon är att kedja moment plus att så klart få lite fler repetitioner på vittringen.
- Började med rutan, gick toppen. Rakt ut rakt in och stannade fint.
- Sedan lite frittfölj, mest vändningar, halter och stegförflyttningar - det var så halkigt.
- Testade hopp apport. Det har vi ju inte tränat på hela vintern. Gick fint men känns lite som ett vågspel.
- Avslutade med vittring och där gjorde vi ett litet slag framåt. Inget plock men den här gången lite osäker när han tagit upp pinnen dock. Tittade på mig och sökte bekräftelse, när han inte fick det så släppte han och tog en annan utan att använda näsan. Ingen kred för det så han går ut och hämtar rätt pinne. Hade tänkt gå ned i garaget och träna en gång till idag för att han ska få några fler repetitioner som möjligt. Men nu är jag för trött.
Planen för imorgon är att kedja moment plus att så klart få lite fler repetitioner på vittringen.
söndag, mars 11
Spring i benen
Var ute på isen idag med luspudlarna och tränade söksystem/kondition.
Inget komplicerat, bara springa rakt ut till en synlig person och sedan komma tillbaka via mig för att ta den på andra sidan. Vi började vid älvkanten och där var isen inte täckt med snö. Läbbigt tyckte knäppePep. Han sprang stora bågar för att komma åt sin figurant, vägrade springa rakt över. Farligt farligt... undra om han har halkat någon gång?
Så när vi arbetat oss fram till ett skoterspår fick figgarna stå kvar på det så att han sprang rakt. Istället fick han andra utmaningar. Som att möta okända småhundar på springsträckan. Pfft tyckte han och tittade inte ens på de små. Detta trots att han nästan skulle kunnat stoppa ut nosen och lukta på dem.
Allt som allt fick han 6 skick åt varje håll och han skulle utan några som helst bekymmer ha kunnat springa det dubbla. Men då vi gjorde detta för första gången i vinter ville jag kolla hur mycket han orkar. Nästa gång får han med andra ord springa mer.
Den här veckan kommer fokus att ligga på lydnadsträning. På söndag blir det premiär för lk 3. Känns ganska spännande då vissa moment är ganska svajiga. Men nu måste vi börja tävla. Vi har bara gjort 4 tävlingar under hela hans 3 åriga liv så nu måste vi skaffa oss lite tävlingsrutin. Med andra ord det gör inget om vi inte är klara, kanske är det bara bra.
Inget komplicerat, bara springa rakt ut till en synlig person och sedan komma tillbaka via mig för att ta den på andra sidan. Vi började vid älvkanten och där var isen inte täckt med snö. Läbbigt tyckte knäppePep. Han sprang stora bågar för att komma åt sin figurant, vägrade springa rakt över. Farligt farligt... undra om han har halkat någon gång?
Så när vi arbetat oss fram till ett skoterspår fick figgarna stå kvar på det så att han sprang rakt. Istället fick han andra utmaningar. Som att möta okända småhundar på springsträckan. Pfft tyckte han och tittade inte ens på de små. Detta trots att han nästan skulle kunnat stoppa ut nosen och lukta på dem.
Allt som allt fick han 6 skick åt varje håll och han skulle utan några som helst bekymmer ha kunnat springa det dubbla. Men då vi gjorde detta för första gången i vinter ville jag kolla hur mycket han orkar. Nästa gång får han med andra ord springa mer.
Den här veckan kommer fokus att ligga på lydnadsträning. På söndag blir det premiär för lk 3. Känns ganska spännande då vissa moment är ganska svajiga. Men nu måste vi börja tävla. Vi har bara gjort 4 tävlingar under hela hans 3 åriga liv så nu måste vi skaffa oss lite tävlingsrutin. Med andra ord det gör inget om vi inte är klara, kanske är det bara bra.
söndag, februari 19
Förkyld
Att vara hundägare och förkyld brukar inte vara en bra kombination. Matten väldigt trött och hunden väldigt pigg (läs understimulerad). Så är det hemma hos oss just nu. Jag ligger i soffan och kraxar och Pep skuttar runt som aldrig förr och pockar på uppmärksamhet. När jag har feber och ont i halsen är det sista jag vill i alla fall ha en hund som hela tiden kommer och säger "matte va med mig" med bedjande blick eller som kommer och lägger upp leksaker i knäet och tittar uppfordrande på en.
När man är förkyld är det perfekt med gamla tanter som bara vill ligga sked med en i soffan. Tanter som tycker att det är helt underbart att matte för en gångskull bara vill ligga och vila en hel helg.
Men en sak är bra med feber och hosta.
Att träna fjärrdirigering. Det går inte att hetsa upp sig och ge hunden fel energi inför momentet. Idag kunde vi göra skiftningen ligg stå på tio meter cirka utan att han flyttade en baktass. Jag var extremt lugn och sansad och då blev den överpigga hunden det oxå. Ni kan ju tänka er bilden. Matte står ca tio meter bort, Phunden ligger, matten säger stå med sin nya sexiga basröst. Phunden gör rörelsen utan att flytta baktassarna och står sedan kvar där. Saliven rinner ur mungiporna för vi tränade med strips. Men Phunden står kvar. Jag tar fram godisarna och försöker locka honom ur position. Men icke sa nicke - dräggel dräggel dripp dropp.
Idag var det Pep som sjöng "Försök inte lura mig matte jag alla konster kan. Att känna till hur gott blir mitt, är mina drömmars mål."
När man är förkyld är det perfekt med gamla tanter som bara vill ligga sked med en i soffan. Tanter som tycker att det är helt underbart att matte för en gångskull bara vill ligga och vila en hel helg.
Men en sak är bra med feber och hosta.
Att träna fjärrdirigering. Det går inte att hetsa upp sig och ge hunden fel energi inför momentet. Idag kunde vi göra skiftningen ligg stå på tio meter cirka utan att han flyttade en baktass. Jag var extremt lugn och sansad och då blev den överpigga hunden det oxå. Ni kan ju tänka er bilden. Matte står ca tio meter bort, Phunden ligger, matten säger stå med sin nya sexiga basröst. Phunden gör rörelsen utan att flytta baktassarna och står sedan kvar där. Saliven rinner ur mungiporna för vi tränade med strips. Men Phunden står kvar. Jag tar fram godisarna och försöker locka honom ur position. Men icke sa nicke - dräggel dräggel dripp dropp.
Idag var det Pep som sjöng "Försök inte lura mig matte jag alla konster kan. Att känna till hur gott blir mitt, är mina drömmars mål."
måndag, februari 13
Snöfri skog sökes
Nu vill både Pep och jag att snön ska försvinna så att vi kan börja med skogsarbetet.
tisdag, februari 7
Kryper vidare
Nu vill jag har några grader varmare ute. Det är så svårt att träna när det inte går att ta av sig vantarna och när hunden inte vill stå på alla fyra.
Vi tränar mycket precision inne. Pep kryper nu hyfsat fina vänstersvängar, känner mig ganska nöjd.
Men jag har fortfarande några roliga saker som jag vill göra.
Sedan vill jag passa på och säga Grattis till Mackan som verkar ha fått en helt underbar liten familjemedlem i Socka. Titta på alla underbara filmer på den lilla.
Vi tränar mycket precision inne. Pep kryper nu hyfsat fina vänstersvängar, känner mig ganska nöjd.
Men jag har fortfarande några roliga saker som jag vill göra.
- Gå fot i bra position när jag går på knä.
- Krypa ihop, dvs båda ligger ner på backen.
- Klara av alla skiftningar i fjärren utan att flytta baktassarna.
Sedan vill jag passa på och säga Grattis till Mackan som verkar ha fått en helt underbar liten familjemedlem i Socka. Titta på alla underbara filmer på den lilla.
måndag, januari 23
Mr Sensitive
Ledigdag och jag passar på att ta en promenad med Pep själv. Vi har det så underbart bara njuter, inga konstiga skälliga hundmöten och han lyssnar så fint. Vi går där och strosar, eller tja strosar var väl en underdrift då Pep är väldigt dålig på att strosa. Nosa kan han men att bara lufsa fram är inte hans grej.
Vi har gått en stund utan sällskap, inga möten av varken människa eller hund. Då kommer det en kvinna och går. Jag ser att Pep reagerar men tänkte att det var för att hon var liten och svartklädd, ser ut som husse. Men så från ingenstans hoppar han fram till henne och ska hälsa. Han är inte på och skäller inte men det är som att han måste ta sig fram och kolla av. Reaktionen från kvinnan får mig att förstå att hon är hundrädd. Jag försöker lugna som man alltid gör, men det är ju bara dumt. Så jag ber om ursäkt och går därifrån.
Vi har innan den här hundrädda kvinnan mött ca 10 personer som han inte ens tittat på. Han har gått före mig lös och jag har bara kunnat styra honom till rätt sida. Han är ju inte så där översocial. Vad var det som gjorde att han tyckte att den här kvinnan bara måste undersökas och det med ett litet skutt fram till henne. Sedan nos nos och så var det avklarat. Så himla dumt! Vi mötte en massa studenter på vägen efter det vissa i grupp om 3 som han bara stannade och tittade på. Ingen annan var han tvungen att hälsa på, inte ens de som hälsade på mig.
Undra var det var för signaler som han bara kände att han var tvungen att undersöka. Ibland är det dumt att han en hund som har känselspröten så långt ute. Å andra sidan är han ju tydlig så det blir lätt för mig att se. Nu vet jag att han reagerar på hundrädda.
Stort GRATTIS till Thomas och Syket som blev årets POPband på P3Guld galan. Äntligen!
Vi har gått en stund utan sällskap, inga möten av varken människa eller hund. Då kommer det en kvinna och går. Jag ser att Pep reagerar men tänkte att det var för att hon var liten och svartklädd, ser ut som husse. Men så från ingenstans hoppar han fram till henne och ska hälsa. Han är inte på och skäller inte men det är som att han måste ta sig fram och kolla av. Reaktionen från kvinnan får mig att förstå att hon är hundrädd. Jag försöker lugna som man alltid gör, men det är ju bara dumt. Så jag ber om ursäkt och går därifrån.
Vi har innan den här hundrädda kvinnan mött ca 10 personer som han inte ens tittat på. Han har gått före mig lös och jag har bara kunnat styra honom till rätt sida. Han är ju inte så där översocial. Vad var det som gjorde att han tyckte att den här kvinnan bara måste undersökas och det med ett litet skutt fram till henne. Sedan nos nos och så var det avklarat. Så himla dumt! Vi mötte en massa studenter på vägen efter det vissa i grupp om 3 som han bara stannade och tittade på. Ingen annan var han tvungen att hälsa på, inte ens de som hälsade på mig.
Undra var det var för signaler som han bara kände att han var tvungen att undersöka. Ibland är det dumt att han en hund som har känselspröten så långt ute. Å andra sidan är han ju tydlig så det blir lätt för mig att se. Nu vet jag att han reagerar på hundrädda.
Stort GRATTIS till Thomas och Syket som blev årets POPband på P3Guld galan. Äntligen!
torsdag, januari 12
Lägesrapport
Vill tävla i mars så här kommer en lägesrapport.
Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.
Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...
Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.
Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.
Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.
Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!
Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.
Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.
Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.
Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.
Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...
Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.
Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.
Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.
Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!
Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.
Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.
Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.
måndag, januari 9
Nu behöver vi inte mer
Nu vill jag att snön ska försvinna, är så sugen på att träna sök. Det tror jag Pep är oxå, för han är så gasad och taggad. Idag när vi var och tränade så fick Annika tävlingsleda tre moment i följd för att se hur mitt belöningssystem fungerar. Herregud han är så tänd att det är som att träna med en bil som bara har gas. Det kommer till och med ett och annat gnäll mellan varven.
Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.
Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.
Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.
Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.
Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.
Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.
torsdag, januari 5
Lillponken blir stor
Min lilla söta snälla rara Pepponke håller på att växa på sig och bli vuxen. Heltplötsligt försvarar han leksaker och säger ifrån. Han börjar få lite råg i ryggen min lilla sötnos. Idag blev han så på hugget när vi tränade att han nästan bet mig. Fatta min lilla mespropp!? Dessutom har han börjat kampa om leksakerna. Jag har jobbat med kampen i alla dessa år men han har inte velat ta den av mig. Nu börjar han bli en riktig best, han ska äga sina saker och försvarar dem för andra. Han kampar och tittar mig i ögonen! Det är knappt så att jag inte fattar det.
Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.
Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.
Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.
Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.
Inpallnitnig
Ja nu har Knasowich slagit till igen. När Pep blir övertänd så reagerar han inte som vanliga hundar. Han reagerar med stadga. Alltså inte i alla moment, hade ju varit fiffigt i det friaföljet men där är han mer normal.
Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.
Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....
Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.
Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.
Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....
Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.
onsdag, januari 4
Stå - ligg
Nog är det väl ändå gud förbannat här har jag tyckt att han kunnat det helt klockrent och så har han börjat flytta fram baktassarna ett steg. När började det ingå i momentet? Ingen som vet.
Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.
När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?
Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.
Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.
När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?
Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.
tisdag, januari 3
Vi har flyt
Var ute på klubben och tränade idag igen. Det är så förbaskat roligt nu. Pep verkar ha landat i sin sista hormon fas. Han kan koncentrera sig igen.
Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.
Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.
För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.
Mina mål för 2012
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår
Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)
Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.
Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.
För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.
Mina mål för 2012
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår
Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)
måndag, januari 2
Pang i bygget del 2
Jag förundras över denna galet smarta hund. Min träningskompis har fått i uppdrag att träna in vittringsapporteringen. Vi förstår inte varandra där min hund och jag. Hon beskrev honom som
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden" Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.
Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.
Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.
Han är då för knasig min lilla fläckis.
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden" Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.
Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.
- Nyårsraketer - bryr sig inte
- Nyårssmällare och vi är ute - bryr sig inte. Tittar men fortsätter busa på en gång. Avslappnad.
- Anna smäller bajspåsar precis framför nosen på honom - bryr sig inte
- Någon smäller bajspåsar när jag varit arg - då blir det lite jobbigt. Svansen åker ner och han pinnar på lite fortare. Men kan ändå leka med bajspåsen när den serveras.
- Någon, typ min träningskamrat, smäller bajspåsen när vi tränar - helt fel, svårare att släppa och tar tid innan han kommer tillbaka i rätt arbetskänsla.
Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.
Han är då för knasig min lilla fläckis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)