Lägesrapport

Vill tävla i mars så här kommer en lägesrapport.

Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.

Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...

Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.

Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.

Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.

Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!

Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.

Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.

Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.