De sista dagarna var riktigt jobbiga för mig. Jag var så trött att jag inte riktigt visste vad jag hette mellan varven. Men när man tränar så intensivt och sedan håller på sent in på natten och socialiserar får man skylla sig själv. Natten mot söndag, första natten hemma, sov jag 12 timmar i sträck. Gissa om det var skönt.
Jag har tränat för Curt Blixt hela veckan och det har varit helt underbart. Jag har äntligen, med Curts och gruppens hjälp lyckats klura ut vad min hund behöver för att träningen ska fungera. Jag fick en gedigen träningsplan med mig hem. Det gillas av fröken A.
Veckan har handlat mycket om att bygga självförtroende i sökrutan. Pep har lite knasigheter för sig, typ våga vägra markera eller att boffa på okända figgar som ligger/sitter konstigt eller under nät. En härligt lite bit att ta i är han min lilla Pep. Men får han bara lösa sina bekymmer så försvinner de. Därför känns det så himla bra att jag har med mig en så bra träningsplan.
Vid veckans första träningspass hemma så fick jag verkligen se vilket resultat det givit. Jag placerade ut okända figgar eller tja han har träffat dem förr men inte i sökskogen. Jag placerade dem enligt min plan och med både lös och fast rulle. Tamme-tusan att hunden markerade, alla figgar. Han valde den lösa ibland och den fasta ibland. De två sista var det bara fast som gällde. Bra fart ut och som vanligt ett påvis som heter duga. Jag blev så glad att jag hade kunnat ge honom hela korvpaketet som belöning.
Här kommer några bilder tagna av Victoria i min grupp.
Finaste Pep påväg ut till sin busfigge.
Påvis och frökenA visar väl inte upp sig från sin finaste sida.
Crazy Pep
Vill du se fler kan du gå in på Victorias blogg och titta.
