Planerar inför framtiden

Julen har nu passerat och snart är det dags för ett nytt år. Jag sitter framför datorn och planerar kommande år. Vilka moment som måste tränas på och vad som kan göras inne och ute. För att få lite struktur på det hela har jag gjort en priolista för inne och ute.

Strax före jul gjorde vi ett stort genombrott i framförgåendet. Det har vi tragglat på alla möjliga olika sätt, med target och utan target. Men koppel och utan koppel. Mest har jag fokuserat på att gå. Det har varit svårt att få till en rak och fin gång framåt utan att ta till spring. Men så strax före jul så var det som att poletten trillade ned och Pep gjorde väldigt fina framför. Han gick lugnt och fint och rakt ut. Jag var så lycklig att det inte går att begripa. Vissa saker är så lätt att lära in och andra har verkligen tagit tid. Det som tagit tid har verkligen pendlat upp och ned och fram och tillbaka. Jag har kommit hem från träningen och nästan funderat på att skippa brukset för att jag aldrig kommer att få till det där sabla momentet. Men så helt plötsligt så går det bara hur fint som helst. Det är sånt som gör allt slit värt det.

Nu brottas jag på samma sätt med inkallningen med ställande. Jag har provat lite olika metoder. Började med spontana stå framför mig både i gång och språng. Inga problem. Så har vi tränat på inkallning från lika positioner, inga problem. Började sedan att sätta ihop dem med en leksak bakom för att få honom att tänka bakåt. Hehe det gick bra ett träningstillfälle och då såg det riktigt bra ut. Knälås och tvärnit. Men så andra träningstillfället så vägrade han ens att komma mot mig. Det såg ut som att han tänkte "varför ska jag komma när jag ändå ska få den sen" Det spelade ingen roll hur mycket jag ropade och tjoade han satt som sten. Sedan ville han inte komma på vanlig inkallning heller, utan leksak. Voj voj. Där fick mina grå celler motstånd och jag la ned träningen för en tankepaus från matten. Jag har tänkt och tänkt men inte kommit vidare. Nu måste jag ta tag i det hela igen.

En annan tankebrottning har vi över vittringsapporteringen. Började med den inne för att det skulle vara lugnt. Vid första försöket var näsan påkopplad och Pep tog helt rätt och arbetade precis så som jag ville. Men så när han gjort första så kopplade han på autopiloten och började visa upp alla beteenden han har i sin repertoar. Det var allt från bakåtkryp till hopp sitt. Jag hade väldigt roligt och Pep var helt galet på. Men någon mer vittring blev det inte den gången. Han blir väldigt lätt övermotiverad vid träning så att få honom i rätt känsla inför vittringen känns som en utmaning.

Inneträning
Vittrings diskriminering
Fjärrdirigering - finputsning
Sättande under gång - finputs

Uteträning
Inkallning med stå i alla varianter och variationer
Rutan - finputs
Sittande i grupp

Förvirrat

Dagens mest förvirrade träningspass på länge. Började med lite vittring men han bara skruvade upp sig mer och mer så det var ingen bra plan. Tillslut ingen näsa alls på utan han bara plockade pinne efter pinne. Plockade en tittade på mig och så plockade han nästa. Jag reviderade min plan och tänkte att det nog är lättare att träna något han kan. Men Peppens hjärna hade redan kokat över. Han erbjöd massor med saker på superkort tid. Det i hela det här virrvarret var att han erbjöd bakåtkryp utan att ens tänka sig för.

Det var längesedan jag hade en så het aussie. Han var helt galet på och ville bara göra mer och mer och hans huvud gick på högvarv. Inget blev helt bra för att han ville inte sluta erbjuda fel saker. Det fanns ingen gnutta koncentration. Men kul hade vi både han och jag. Ett litet energi pass.

Jag måste ta och göra en plan så att jag vet vart jag är och vart jag ska. Känner mig allmänt förvirrad för tillfället. Kanske är det det som avspeglar sig i galna hundens galna glädje.