Skippo

För någon dag sedan så trillade det ned några bilder på Skippo i inkorgen. Det är från vallningen hos Viätts.





Det ska verkligen bli spännande att prova något helt nytt. Vallning.

Lat hundarna

MarodörElla hade lyckats få upp garderobsdörren när vi var på affären. Det resulterade i att hon under gårdagen mådde ganska illa. Vet inte hur många deciliter mat hon ätit. I vanliga fall äter hon två om dagen så två till måste ha varit ganska mycket för henne. Hon var inte det minsta sugen på att komma ut på promenad, men vi fick springa ut och in ganska mycket då hon hade ett stort behov av att dricka. Så på kvällen när hon piggnat till och jag tyckte det var dags för en lite längre promenad ville ingen av hundarna ut. Ixxi vägrade att komma ned från soffan, Ella kom sakta sakta fram till dörren. Ixxi fick jag gå och sätta på kopplet i soffan och formligen dra henne till dörren. Alltså vad har jag för hundar?! Ok att Ixxi inte är helt frisk, men hon är pigg. Och gå ut brukar ändå vara det roliga som händer på dagen eftersom jag inte kan göra något annat.

Nåja idag var en helt ny dag och båda hundarna kom glatt när jag tog på mig jackan. Det är då det känns värt det.

Vår lilla valp har fått ett namn. Husse har fått bestämma och jag har i många fall nyttjat veto rätten. Mitt enda förslag lade han veto på. När han kommer hem till oss kommer han (om vi inte ändrar oss igen) att heta Cule, fast det uttalas så kart bara kule. Som i den roliga, den kule. Jag gissar att det kommer att bli smeknamn som kulignen, kulan, kul osv.

Att gå på vattnet

Två dagar på raken har vi vågat oss ut på isen. Kommunen har skottat upp en bred väg på 11 km runt Fårön. Det är helt underbart att gå där, men det är mest jag som tycker det. Hundarna som är lite för lata för sitt eget bästa tycker nog att det är bättre att gå någon annanstans. Någonstans där det finns saker att leta upp och kiss att lukta på. Själv njuter jag av fulla drag.

Jag fantiserar om att sparka. Det är många som sparkar i den här stan som tydligen är något av en sparkstad. En kompis förklarade det för mig men jag minns inte riktigt. Tänk er att ha en spark och fara iväg där på isen. Helt underbart. Om något år har jag en hund som kan dra mig på isen. Woha! Då kommer det att gå undan.

Det finns nya bilder utlagda på valparna på BZ's hemsida.

Massa valpar

Nu har jag varit nere hos valparna i två dagar. Åkte ned på lördagmorgon och hem runt lunch på söndag. Jag har myst pyst och studerat. Men det har varit svårt. För Isabelle, uppfödaren, kommer att välja valp. Vilket jag tycker känns bra då hon har träffat dem längre och lärt känna dem bättre. Kullen verkar dessutom väldigt jämn och det var ingen som jag kände att den vill jag absolut inte ha. Alla var sociala, kampglada och lekfulla. De klättrade upp i mitt knä en efter en. Men det gör att jag inte vill fästa mig vid någon speciell, så jag har försökt gosa med alla och inte välja ut någon in i mitt hjärta.

Jag fick oxå möjligheten att träffa Skippo, pappan. Det var en riktig filbunke. Mitt intryck efter den korta tid vi varit var stabil och trygg. På söndagen åkte de iväg för att valla hos kennel Viätts. Jag fick erbjudande om att följa med och titta men kände att det var tio mil åt fel håll. Jag hoppas istället på att få se honom i arbete under sommarens kennelläger.

Enda sättet att få med alla på bild var vid matdags


Det är inte lätt att ta kort på valpar, mycket suddigt och mycket halvbilder. Den här blev dock riktigt riktigt bra.


Jag hade så svårt att skilja på valparna, vem som var vem så det är bäst att jag inte skriver något namn.


Tror att det här är en busig och tuff liten tjej.




Det här vet jag i alla fall är Black Zone's Comanche Warrior, han har så annorlunda teckning.


En busdam till Black Zone's Song of Shawnee


red merle bus i valplådan

Och så sist men inte minst en bild på mamma Billie


Jag har helt glömt bort att fota Skippo, valpfixerad som jag varit så glömde jag bort honom. Så typiskt.

ps. Till er som vet, Billie är så otroligt lik Bessie. Jag fick liksom hjärtat i halsgropen mellan varven och känner att jag saknar henne och hennes matte så mycket.

Ella & Lehmus

Ellas hobby - att vara nära matte

Mattes hobby - att sticka färggranna sjalar i detta fall en Lehmus

Målbilder

Surfade runt och hittade den här lilla underbara filmen och jag kunde så klart inte hålla tillbaka tårarna. Fattar inte vad det är med duktiga hundar/förare som får mig så tårögd.

Jag har nu min målbild klar för mig.

Titta och njut - Niina Svartberg och Skoj

valpsug

Jag har ett stort sug.

Sitter och tittar på Black Zone's hemsida hela tiden. De är så söta de små och jag vill inget annat än att snusa på dem och studera dem. Det ska bli så intressant att åka ned och titta lite på deras personligheter. Det borde ju bli mer och mer tydligt nu tycker jag.

Jag är eftertraktad

De klarar sig inte utan mig ;)

Igår fick jag förfrågan om att vara årsmötesordförande. Det är Holmsunds bk som helt enkelt inte klarar sig utan mig. Det känns så fint *ler*

Nej nej det är självklart inte alls så att de inte hittar någon annan som vill vara. Nej självklart inte. Det är inte heller så att det här är ett halmstrå de grabbar efter. *ler* Nej hur kan jag bara tro något sådant.

De behöver mig, de vill ha mig och bara mig. Självklart är det så att de tänkte på mig först innan de frågade andra.

Jag blev faktiskt, trots den något ironiska tonen, väldigt glad. Det brukar vara en trevlig tillställning med massor med god mat, trevliga sällskapslekar och drickbart. Kanske kan jag oxå hämta valp i samma veva. Det skulle ju vara super. Om det funkar så åtar jag mig jobbet. Alltså så att jag inte måste göra samma resa två helger i rad. Det känns lite jobbigt.

Black Zone's okände indian

Jag kan inte låta bli att sitta och dräggla över söta valpar. Jag vill ha dem alla! Det är så fina så fina och verkar vara så vilda så vilda.

Till helgen ska jag åka ned och träffa dem. Gissa om jag ser fram emot det. Jag vill inget annat än att sitta på golvet hos dem och se dem "in action". Se vem som gör vad och hur de interagerar med varandra.

Hade det varit en tibbevalp hade jag inte haft svårt alls att se vilken valp jag skulle vilja ha. Då skulle det vara den jobbigaste och tuffaste. Men det är ju bara för att det inte finns så mycket motor eller hur jag ska förklara. Så det måste finnas en massa tjurighet att jobba med. Men här vet jag inte om jag kan använda mitt valpöga. Det är ju något helt nytt och valpar med mycket motor.

Det ska bli så spännande. Tycker att dagarna snligar sig fram.

Inspiration

Med den här lilla som kommer hem till oss så har jag tänkt att jag ska försöka klickerträna till 100%. Det känns väldigt spännande. Har försökt mig på det förr men det har oftast slutat med någon slags blandning. Men nu ska jag vara förberedd. Sitter och läser gamla Canis tidningar. Hittade en från 2004 som handlade om grundfärdigheter. Det känns bra för nu vet jag vart jag ska börja.

Grudfärdigheterna är inte klara moment utan precis som ordet säger. Färdigeter som sedan kan utveckas och finslipas.

De här har jag tänkt ge mig i kast med:
Fokus, targeting, bakdelskontroll, sitt, utgångsposition, inkallning, gå och titta upp, ligg, stå, stanna kvar, doggie-zen, hålla fast, släppa, kryp, hopp, luktdiskriminering, följa spår, ta kontakt med person/figurant och skall.

Jag har planerat att träna upp bakdelskontrollen innan jag går in på sitt och framförallt, ligg och stå. Detta för att sedan kunna lära hunden (namndiskussionen fortsätter) att tänka bakåt i läggandet och ställandet. Har börjat om med Ixxi och det blir ett helt annat läggande om hon gör det "bakåt". Det kommer att se skitsnyggt ut på tävlingsplanerna.

Jag känner mig verkligen tokpeppad på det här och vill bara att det ska vara dags för hemkomst snart.

-17

Ja ha så var det kallt igen och jag känner mig som världens värsta matte som tycker att det vore bra med en och annan promenad...

Stoltdag

Vissa dagar är skitdagar då inget fungerar och vissa (som idag) stoltdagar. Lilla Lakrits svart som ett natt skuttar fram på trottoaren. Hon är lös och skuttar glatt lite framför mig. Det skäller till från huset med de två collisarna. Lilla Lakrits tittar på dem, gör sig resligare och leker lite med collien.

Det fina är att hon fortfarande går på trottoaren. Collisarna bor på andra sidan vägen och Ixxi vet att från trottoaren får en inte gå. Så hon leker lite på avstånd. Hon springer nedför backen och collien springer nedför sin gård. Som om de sprang brevid varandra. Hur fint är inte det.

Varje gång vi går förbi colliehuset och de är ute brukar Ixxi ge ifrån sig ett litet gnällande. Som om hon ville vara där med dem. Hon har aldrig hälsat eller varit i närheten av den här hundarna, vi går alltid på "fel" sida av vägen.

Idag var det en stolt matte som satte på kopplen och sakta vandrade hemmåt.

Det är tomt

Saknar mig gamla klubb.

Eftersom jag inte har något att träna med för tillfället har jag inte varit så sugen på att åka ut och säga hej på klubben här. Har varit på ett medlemsmöte en gång. Det är sådan skillnad att inte ha kurser eller att träffa andra hundägare med samma tänkt. Visst det bor hur många hundar som helst i mitt hus men de har ju bara sällskapshundar. Jag kan bli så arg ibland när jag möter dem. Hunden skäller längst ut i kopplet och beter sig. Det syns att den inte gillar situationen, är lite rädd. Men husse bara släpper fram hunden ännu mer, "de är så snälla" Min Ella är inte så snäll om det kommer en hund för nära hennes område. Då blir hon otrygg. Hon brukar alltid få "bo" bakom mig när vi möter hundar i trapphuset. Då skäller hon inte lika mycket och känner att jag har kontroll. Blir så frustrerad att jag inte kan säga något till han med den rädda hunden. Men det går ju inte att tränga sig på hur som helst och säga gör så här med din hund så blir den mer trygg. Skulle vilja att jag vågade men tror inte att det är bra för grannsämjan.

Därför saknar jag min gamla klubb. Där hade jag en roll och alla kände alla i stort sett. Jag hoppas att det kan bli så en dag på min nya klubb. Men då måste jag först ha en hund så att det känns värt att engagera sig. Även om jag lever efter tanken att ju fler hundägare som utbildar sig vid en brukshundklubb desto bättre kommer sammhället att acceptera hundar och hundägare. Så är det ett tungt arbete att engagera sig i en brukshundklubb. Det tar mycket tid och engagemang. För mig helt klart värt det om jag har en hund att träna och tävla med. Men utan det så känner jag ingen större motivation helt enkelt.

Saknar mig gamla klubb för att det är skönt med invanda roller. Men det kan oxå vara spännade med nytt. Jag håller på spännande med nytt. Kanske är det en utmaning jag behöver...

Kyla is not da shit

Om ni trodde att Tibetanska trasselsudds terriers skulle gilla kyla. Då har ni helt fel.

Jag föreställer mig att en vinter i Tibet inte är någon enkel kaka. Men mina små de tycker att -10 är för kallt. De går ut men de plågar sig genom en promenad, hoppandes på tre tassar eller i världens fart så att vi fortare kommer hem. Hur roligt är det att vara ute då på en skala? Det är ju för deras skull jag drar på mig täckisarna och varma jackan. Jag fryser inte...

Nåväl. De gillar inte kyla. Så igår när det äntligen var lite varmt bara -6 så bestämde jag mig för att ta en långprommenad. Ella har varit galet sprallig hela dagen. Plockat fram den ena leksaken efter den andra. Jag skulle vilja säga till henne. "passa på när vi är ute". Men det går ju inte för det är såå kaaalllt! Det ser verkligen ut som att blicken hennes säger "Men matte ska vi verkligen vara ute i det här vädret, hump" Nåja igår fick de en skön lång promenad. Hundarna var glada, jag var glad och när vi kom hem var vi alla väldigt nöjda. Nu hoppas jag på fler dagar runt -5.

Vad ska du heta

Vi har en kraftig diskussion här hemma. Det gäller hundnamn. Vad ska den lilla heta när hon kommer hem till oss. Vi har två olika linjer och kan inte riktigt enas. Jag gillar kort och direkt. Ella & Ixxi enkla och korta namn. Vill inte att det ska vara för krångligt att säga.

1. Poyol

2. Boo

Vilket som är mitt förslag är inte så svårt att lista ut. Det kortare så klart. Det är boo som i det amerikanska uttrycket my boo. Tycker det är superfint och smart av mig att komma på. Förslag ett har jag inte direkt något att säga om. Det är helt ok men det är svårt att säga. Det klingar inte riktigt lätt i munnen på mig. Annars är det helt ok.

Vi kan inte riktigt komma överrens i den här frågan.

dumma matte

Ixxi äter nu tablett var annan dag och magen har hållit sig i styr under tiden. Jag är inte någon bra matte när jag har sjuk hund. Jag oroar mig och oron blir till frustration som jag utan att tänka på det pyser över till hundarna. Inte så att jag medvetet blir arg på dem utan bara det att min oro skapar en otryggare matte. Jag har sämre tålamod och frustrationen ligger och gror under ytan.

Nu när Ixxi fått vara "frisk" (frisk vet jag inte men bra i alla fall) så har jag hittat tillbaka till mitt vanliga trygga jag. Det har resulterat i tryggare hundar som inte skäller på andra hundar. Annat än inne i trapphuset. Men även det har minskat. De märker att jag kan hantera situationen nu. Det känner sig trygga med mig och att de inte behöver bry sig om andra hundar. Ett tag var Ella helt galet olik sig. Skällde på alla hundar vi mötte. Hon som brukar gå lös och bara passera andra hundar. Jag har lärt henne att "så länge du inte bryr dig bryr dom sig inte" Det har funkat så länge matte varit trygg. Men så med en otrygg matte kommer den otrygga hunden tillbaka. Tänk vad mycket de speglar oss de vackra små. Skönt för henne att jag hittat tillbaka igen.

Jag har kommit så långt nu att jag bestämt mig. Om Ixxi inte blir bra efter en så här lång period av antibiotika så kommer hon att få somna in. Kanske är det den vissheten, beslutet som gör mig trygg igen. Att jag vet vad jag vill. Självklart kommer jag att kämpa men det går inte att kämpa bara för kämpandets skull. Jag måste sätta hunden främst och inte mig. Vad mår hon bättre av?

Ja och så till något mer positivt. Mest troligt kommer jag att få träffa valpkullens pappa. Har precis mejlat. Om det går vägen så kommer jag att få träffa honom och valparna när de är lite över fyra veckor. Enligt uppfödaren så är det valpar med high drive så att säga. Svårt att översätta det där ordet. Arbetsglädje, motor, tja det finns massor med ord helt enkelt. Jag känner hur peppen växer och jag har börjat förkovra mig i klickerträning igen. Det var ett tag sedan jag hade valp och de två senaste har jag försökt att träna bara med klicker men det blir tillslut en god blandning. Den här gången ska jag försöka vara duktigare med klickern. Eller rättaresag jag ska försöka börja träna in grundkunskaper det första jag gör i stället för att som tidigare börja direkt på momenten. Så just nu sitter jag och läser allt jag kan komma över om grundkunskaper. Bläddrar i Canis och surfar för att skaffa mig så mycket info som möjligt. Det är bättre att vara rejält förberedd...

Vad länge sedan det var jag hade valp! Ixxi är ju hela fem år... så spännande det ska bli!