Träningslägesrapport

Nu kommer ett inlägg mest bara till mig själv.

Lk
Platsliggning - fungerar bra men har inte lagt på störning med andra hundar än. Huvudet i backen är tanken men då blir det lätt kryp.

Tandvisning - har inte tränat på och tänker inte lägga så mycket tid på det. Tillgänglighet finns det så att det räcker och blir över.

Linförighet - tycker det är roligast och därför blir det kanske så att jag tränar det lite oftare. Vi kan nu gå ett klass 1 program i störningsfri miljö så nu är det dags för störning.

Läggande - där har vi tagit lite paus, tränar fortfarande på framför.

Inkallande - har knappt tränat alls. Har alltid tyckt att det varit så enkelt att jag glömt bort det momentet. Sitta kvar är inga problem, ingångar är heller inga problem men stickordet hit tja det har Pepson inte lärt sig än.

Ställande - Det momentet är i stort sett klart. Stannar fint och står kvar säkert. Nu är det finslipning som gäller. Tränade ställande istället för läggandet då han inte var lika säker på det. Nu har det istället blivit tvärt om. Ställande och läggande har jag alltid haft lite problem med med alla hundar. Alltså problem för dem att skilja på dem. Den enda som varit duktig var Ellabus men då tränade vi ju i tre år innan vi ställde upp på tävling. Så ska det inte bli med Pepson.

Apportering - Sitta fint med apporten i munnen är inga problem. Att vänta på kommandot däremot är svårt. Det som måste tränas är nästa steg - att plocka upp från backen. Det går inte fort...

Hopp över hinder - Tränar det mest i skogen. Där sitter han fint och väntar på stickordet. Jag tror inte att det är något att fundera över.

Appellen
Linförighet - Se ovan, mitt favvomoment.

Framförgående - Tränar med vår flaska och tar små små steg framåt.

Platsläggande - se ovan

Inkallning - se ovan

Apportering - som sagt här har vi vår lilla nöt som ska knäckas. Tränar på upphämtet och vändningen mot mig. Pep tvekar fortfarande lite och vet inte vad som förväntas av honom men det går framåt. När han gör det snabbt så kommer jag att lägga in komma till mig. Sist blir det kasta. Att gå den här vägen tänker jag ska minska risken för ägandet. Vi får se...

Hopp över hinder - se ovan

Platsliggande - se ovan

Så har vi skogsarbetet. Vi jobbar på med spåret, tränar och tar oss framåt med små steg. Jag har en bild över hur jag vill att de ska vara och det är nog ett tag kvar tills vi är där. Jag har varit så osäker. Efter några omgångar där vi stått stilla lite har jag funderat och bestämde mig för att ringa min spårguru Jessica. Det hon sa bekräftade min tanke och det kändes så himla bra. Det kändes som att jag äntligen börjar förstå hur jag ska tänka. Det är så mycket lättare att lära ut något om jag förstår hur jag ska tänka när det inte går som jag vill. Gädjeskutt! Vi jobbar vidare med att hitta en bra förstärkare i spåret. Budföringen spontantränar vi i skogen när husse är med. Pep älskar det!

Målet är att starta lydnad till våren och då ska vi vara klara med i alla fall två klasser. Tanken är att lydnadsdelen för appellen ska vara klar till våren och sedan får vi se hur specialerna ser ut.

Vanor & beteenden

Har noterat en hel del vanor hos mina hundar som jag inte varit med och format. Som att de alltid sätter sig på samma plats utanför dörren. Pep närmast väggen sedan Ixxi och så Ella på andra sidan. Det slår aldrig fel. Det ser ut likadant varje gång. Eller hur de gör när de väntar på maten. Eller vem som stiger upp med mig på morgonen. Ixxi sover nästan alltid ute i soffan men så fort hon hör att jag stiger upp så står hon vid min sida och vill mer än gärna följa med in på toaletten. Väl där lägger hon sig och sover igen på badrumsmattan. Där ligger hon tills jag är klar.

Andra roliga beteenden som de format mellan varandra är tex att Pep lärt sig precis hur han ska göra för att Ellasuris ska bli Ellabus. Först så testar han vilket humör hon är på genom att lite snabbt nafsa henne någonstans. Eller om hon går tar han helt sonika tag i svansen och använder den som kampleksak. Blir hon sur backar han och låter henne gå och lägga sig. När hon gjort det smyger han fram och lägger sitt huvud så att hon enkelt kommer åt att rengöra öron eller ögon. Vilket Ella inte kan motstå. När hon gjort det ett tag så vet Pep att hon mjuknat och då kan leker de som aldrig förr. Den här dansen dem emellan uppstår flera gånger om dagen ibland.

Ixxi har oxå blivi mer värdefull i Peps värld. Men det inte på ett sätt som uppskattas av matten. Ixxi är som en cocker, hon går med nosen i backen hela tiden och hon är en mat och skrätfinnare av stora mått. Men hon är så lydig att hon spottar ut det hon hittar om jag hinner se att hon har något. Pep har förstått att det är värt att följa efter henne för där hon är där finns det oftast goda saker att finna. Pep är inte lika lydig när det gäller att släppa ifrån sig saker han hittar ute. Bananskal och hela äpplen, en gång en hel bit skinka allt glider ned fortare än jag hinner säga nej.

Jag tycker det var bättre förr då han helt enkelt bara ignorerade Ixxi.

Nu är installationen av Wrath of the licht king installerad, hundarna är rastade och jag är betydligt friskare än igår. Nästa vecka är det höstlov så då ska jag ta igen allt det som hundarna inte fått i slutet av veckan...

Dagens

Har jobbat på lågstadiet några dagar nu. Förra veckan jobbade jag ända till fyra och då kom husse förbi och hämtade lilla Peppen som följer med mig på jobb. Han har hela bilen att vistas i under dagarna så den är inte längre ren. Men jag kan i alla fall hälsa på honom under dagen för en lite kort promenad samt lite träning. Från början var det svårt att koncentrera sig med en massa barn i bakgrunden men nu bryr ha sig inte alls. Det är störningsträning det.

Igår upptäckte jag att det fanns en fin skog bakom skolan jag jobbade vid för tillfället. Jag var på samma ställe idag, men imorgon bär det av till högstadiet. Så för att utnyttja möjligheterna full ut gick jag ut och la ett spår med många svårigheter till min prickiga gubbe. Jag har gått försiktigt fram med spåret så för att undersöka lite vad vi kan och inte kan la jag ett med lite större svårigheter än vad jag brukar.

1. Jag gick normala men små steg
2. Det var nästan inga godisbitar i spåret
3. Hade lagt ut en pinne
4. En 90 vinkel
5. Korsade en stig
6. Frost och sedan dagg eller smält frost.

Som sagt det var bara ett test för att jag ska veta lite vad vi har att jobba med.

1. Spårade på noggrant och långsamt trots den ökade steglängden. Men han zigzagade lite.
2. Letade lite mer frenetiskt efter gottan.
3. Hittade pinnen
4. Klarade inte alls av vinkeln. Det var det svåraste. Jag bestämde mig för att han fick lösa det själv och tillslut hittade han tillbaka till spåret.
5. Att vi gick över en stig var inget han brydde sig om, fortsatte att spåra fint på andra sidan.
6. Liggtiden på över 2 timmar gjorde att frosten smält kan tänka mig att det gjorde en del med doftmarkeringarna.

Allt som allt är jag nöjd med dagens övning och jag fick helt klart klara besked. Vi måste träna på vinklar! Längden på spåret betyder mindre.

Idag fick Pepson även träffa några tjejer ur min klass. Han skötte sig som vanligt super.

Så kan det vara ibland

Jag har jobbat hela veckan, det är lite ovant så jag har inte varit mitt pigga glada jag och därför har hundarna kanske inte fått så mycket mentalstimulans som de brukar. Det har märkts under helgen och de har jag ägnat mest åt allmänlydnad.

Ixxi är nog den som har haft det roligast i veckan, hon har varit på besök hos en barnfamilj som bor i vårt hus. De har två små barn och de har varit sjuka hela familjen. De tyckte att de hittat på allt som går att hitta på så tillslut kom de ned och frågade om de fick låna Ixxi för att barnen skulle få något roligt att göra. Så två dagar har Ixxi varit hos dem i två timmar. Hon har stormtrivts med det och ville inte gå hem.

Ellas hälta börjar ge med sig. Men hon är så pigg att jag är rädd att så fort jag släpper henne fritt kommer hon och Pep att busa tillbaka det onda. Det är jobbigt för den att inte få leka med varandra hon förstår inte sitt eget bästa. Den lilla vilden han har det jobbigt nu, mycket dofter som måste undersökas. Det resulterar i inte allt för trevliga koppelivägdragningar. Humpf, det gillas inte av matten. Fortsääter det så här kommer det inte att bli kul när det blir is under fötterna. Måste stävja i tid. Ägnade en hel timmes promenad idag åt att styrsla detta problem. Alla som går förbi säger "vilka lydiga hundar du har" och själv är jag alltid ett steg längre fram i tanken och kan därför inte alltid njuta av det lydiga. Dumt av mig. När vi kom till en otrafikerad del av vår promenad fick tanterna vara lösa. Vill som sagt inte ha Pepson och Findus lösa samtidigt. Vilken skillnad det är att gå med en hund. Då kan jag njuta och känna att jag har världens bästa lilla Prick. Då är han så duktig, drar inte iväg går fint vid sidan och anpassar sig till min takt. Varför går inte det när alla tre är kopplade?

Lekrapport
Vi leker vidare och jag tycker mig se framsteg varje gång. Han ser mig inte längre som en tjuv som tar bort det roliga. Han kommer fram till mig. Är den en kampleksak som jag kastat så kommer han faktiskt tillbaka med den till mig. Bollar är de en annan sak med. De är fortfarande lite för roliga att leka själv med. Men jag får bli mer och mer delaktig i den leken, även om jag inte är en resurs än..

Nu ska jag se slutet på Parlamentet.

Måste bara berätta att idag har Peps mamma Billie, LP Windsors Beautiful Girl, klarat sitt MT. Ett stort grattis till henne!

Frost på marken = bra

Utnyttjade dagen.

Jobbade till lunch, körde sedan direkt ut till skogen och la ett spår. Hem igen, fyllde på krävan och sedan ut i skogen med hundarna.

Pep gick spåret och jag måste säga att dessa vintriga och hårda spår passar honom perfekt så här bra har han inte jobbat på i spåret någonsin. Tog en vinkel väldigt fint. Dvs fortsatte rakt fram, blev "förvånad" och jobbade sig sedan tillbaka, hittade och jobbade fint till slutet.

Jag har dock problem med att hitta belöningar som fungerar. Det ända han vill ta ute i skogen är gotta. Alla leksaker blir ratade. Han försöker inte ens att leka med mig utan vill bara spåra upp mer godis. Kanske kan jag göra så att jag har extra gott godis i fickan som har får i belöning för att han hittat leksaken. Tja det där får jag fundera lite mer på.

Ellagumman haltar nu igen, fick sig en omgång av Pepson vid promenaden och nu haltar hon. Det är en klo som gör lite ont. Den är öm men inte trasig eller något såndant. Den ser ut som en nagel kan göra när en vänt den åt fel hål om ni förstår vad jag menar. Bara tanken på det får det att göra ont i naglarna. Tror att det är ungefär det Ella råkat ut för. Det blir vila imorgon för henne...

Nu är det natti natti, ska upp och förhandla med tonårshormoner imorgon

Viltspår?

Vaknar på tok för tidigt, med tanke på hur sent jag satt uppe och spelade igår... Vid halv nio var vi ute i skogen. Gick ett spår åt Pep, har haft lite dåligt med motivation för det ett tag. Bara för att det varit så mycket folk i skogen. Allt som oftast har de trampat runt i mitt spår. Idag bestämde jag mig för att det inte skulle vara någon ute i skogen, all svamp är upplockad, bären har frusit och förhoppningsvis är ingen ute och går så här tidigt. Så jag la ett enkelt rakt spår som fick ca 1½ timmes liggtid. Jag har hittat en super trevlig promenadsträcka som passar finfint till spårets liggtid. Så vi gick och gick, fint, finare och finast.

När vi kom tillbaka ned från berget såg jag att det var fullt med bilar och skällande hundar precis där jag lagt spåret. Nog är det väl ändå! Inget får jag ha för mig själv... Började muttra för mig själv där jag gick. Kände att jag varvade upp mig mer och mer. All stolthet över att jag lyckats gå en långpromenad utan lek bara rann av mig. Trots detta gick vi till bilen och jag hämtade selen och traskade bort med Pepson. Vill ju inte bara ge upp. Tänkte i alla fall kolla om mitt spår fortfarande fungerade.

Det visade sig att de hade viltspårskurs och de hade lagt ett spår som korsade mitt. Spännande. Lika bra att köra på när jag ändå är här. Så sagt och gjort vi gick vårt spår. Pep skötte sig helt utmärkt, spårade på bättre än han gjort på länge. Vi hade ett litet avbrott, antagligen där viltspåret korsade. Där stannade han och nosade rejält men så tog han upp mitt spår igen och vi kom i mål i lugn och maklig takt. Pep tyckte dock att spåret var för kort och ville mer än gärna jobba mer.

Jag blev så himla peppad av att han var så duktig att jag nu måste försöka spåra så mycket som det går innan det kommer snö.

Väl hemma igen så gjorde jag mig klar och så var vi iväg till Luleå för en dag på stan i sällskap med D's bror med familj. Då är det skönt att ha trötta hundar.

Idag skulle min fina mamma ha fyllt 58, det firade vi på kvällen genom att tända ljus och mysa. Grattis på födelsedagen mamma!

Bildbevis

Äntligen har jag hittat igen kameran! Den har varit borta i över en månadstid nu.

Här får ni en liten finbild på en storliten finhund på mitt rödöga.

Han sitter precis brevid mig vid datorn, har svårt att hålla sig borta från sin matte :) Har inget redigeringsprogram i den här datorn så ni får ta bilden för vad den är...

Har tagit tag i stå igen, det har fått vila ett tag. Nu börjar poletten verkligen att trilla ned och Pep stannar fint framför mig även om vi går i kontakt. Han går framför mig så det är ganska svårt, jag fortsätter att backa och han ska stå stilla. Detta börjar han nu behärska riktigt fint. Tar bara ett litet extrasteg när stickordet kommer. Världens stoltaste matte!

Target

Nu känner jag mig redo att redogöra för targetträningen. Vi har nu tränat båda två tillsammans ett flertal gånger. De första gångerna började vi alltid med musmattan, dvs galopp targeten. Hade lite svårt att få upp tempot på den, han ökade mest bara traven till världens snabbaste trav. Tills jag kom på att han ju faktiskt galopperar till hallmattan. (Det har varit en lek vi haft för oss i trapphuset.) Så för att få till galopp till musmattan la jag till hans stickord för att tokrusa till hallmattan. Vilket ledde till fin fin galopp. Nu gäller det bara att sortera bort traven.

Att gå eller snigeltrava till flasktargeten har aldrig varit något problem. Kanske för att vi inte har flyttat den så långt bort än.

De senaste gångerna har jag varvat mellan dem och han sorterar väldigt bra. Det är inga som helst problem att skilja dem åt. Vilket ju inte är så konstigt då de är väldigt olika. Tränar framförgåendet utan koppel för tillfället, kommer att lägga till det sedan så att han lär sig att inte dra.

Det fria följet blir bara bättre och bättre. Det är helt klart mitt favoritmoment att träna och jag skulle kunna träna det dygnet runt om jag inte hejdade mig. Det är bara så hiskeligt kul!

Annars jobbar vi mycket med vardagslydand för tillfället. Pep har en stor kärlek till världen, han älskar sin matte men det behöver inte utesluta att han även älskar resten av världen. Jag har inte vågat ha honom lös i stadsområden förrän nu. Bortsett från grönområden och otrafikerade cykelbanor. Detta bara beroende på att jag inte känt att jag haft någon stopp på honom. Han har inte haft kraft nog att klara av att gå vid sidan. Med kraft menar jag motståndskraft :) Världen är allt för rolig och Pepson vill uppleva allt. Nu först kan jag säga åt honom att komma till mig och gå vid sidan och han förstår vad jag menar och kan hålla sig från att rusa iväg. Vi har börjat gå promenader bara Pep och jag för att jag ska full kontroll på honom när han är lös. För hips vips har han sprungit fram till någon människa som kommer gående eller så sätter han av efter en cyklist. Det gillas inte av lillaA. Men som sagt nu kan jag stoppa honom och han har även börjat skvallra när det kommer hundar. Det ser jag som ett väldigt stort framsteg. Skvallrandet ger mig en större trygghet även om det kanske rör sig om en hundradelssekund jag måste fånga så finns det något där att fånga och det är kul. Vissa gånger så tigger han verkligen, ser hunden, tittar upp på mig om jag inte svarar tittar han på hunden igen och sedan än mer intensivt på mig. Härligt härligt.

Vi tränar även på att sitta kvar när jag plockar bajs eller något annat. Han börjar bli väldigt duktig, det är bara väldigt svårt om tex Ella kommer gående mot honom. För henne kan han inte motstå. Lek lek lek med mig säger han då. Därför blir det en hel del träning med Pep sittande och jag och Ella går förbi. Svårt svårt för Pepson som har svårt att hålla sig. Det riktigt syns hur det kryper under skinnet på honom.