Just nu håller vi som mest på med skottträning inför platsliggningen. På klubben tycker han att det är lite läskigt när det smäller. Tror att det hänger i hop med hans kontrollbehov. Han vill veta vad som låter och vartifrån det kommer. För att det här inte ska bli till ett problem har vi nu påbörjat smällningsträningen.
Min träningskamrat blåser upp bajspåsar och spänner dem hårt då smäller det lika mycket som ett skott. Det här tycker han inte alls är märkvärdigt utan tittar åt det håll skottet kom och fortsätter med sina sysslor. Reaktionerna är dock lite olika beroende på vart vi befinner oss. På klubben reagerar han starkare, men kan gott fortsätta arbeta efter smällen. Inget kvarvarande med andra ord. Det känns himla skönt.
Det går åt en himla massa bajspåsar men det är ju betydligt lättare att hantera än en pistol. Känns himla smidigt. Tanken är att jag först ska vänja honom vid att smällarna inte är något att bry sig om. Sedan ska jag lära honom att smällen betyder ligg. Då tänker jag att jag motverkar att han skulle flyga upp. Om han redan ligger så ska han tänka "ligg ännu bättre" Det ska med andra ord bli en positiv förstärkare för att ligga ned. Det är min plan. Går det enkelt och lätt kanske jag hoppar över den biten, men jag tycker att det känns fiffigt.
Vi har ju hela vintern på oss att smälla sönder påsar så nog ska vi få till en säker platsliggning till våren då vi ska börja tävla. Eller kanske inte våren men i alla fall sommaren. Nästa år ska vi tävla det har jag bestämt! Någon gång måste jag ju anse oss vara klara för det, det går ju inte att få till det perfekta söket efter bara en säsong ordentlig träning. Men tävlingsklart kan det vara för det.
onsdag, december 14
söndag, december 4
Gratulationer
Har tänkt skriva nu så länge men det har hamnat så långt ner på listan för saker att göra. Men idag blev jag inspirerad.
Jag och Pep har haft en liten viloperiod, jag har arbetat med nya och "svåra" arbetsuppgifter. Har varit så trött när jag väl tagit mig hem att jag i stort sett somnat i soffan och inte haft kraft över för min lilla bästis.
Men vi har tagit oss väldigt lågt i söket i år. Om jag tänker på hur det var när vi började så har vi arbetat oss förbi en massa besvärligheter. Visst har vi en bit kvar tills vi är klara men det känns som himla bra. Han är så duktig mitt hjärta. Nu har vi det mesta på plats, gäller bara att arbeta vidare på tomslagen. I år har det varit stort fokus på träning och jag hoppas att nästa år kommer att bli ett tävlingsår.
Under vintern är det lydnadsträning som gäller. Vi har slackat lite på den biten och det ser jag resultatet av nu. Han slarvar en hel del och borde kunna göra bättre. Men jag har mig själv att skylla och gör det oxå. Det är bara att bita ihop och komma igen. Vi kommer att ha massor med lydnadskul i vinter. Framförallt är det känsla och koncentration som vi ska arbeta med. Jag har planen klar i huvudet som vanligt.
Peps bror Rosso med matte har idag fixat Godkänd vid vallhundsprov.
Stort grattis till dig Mackan bra jobbat!
Jag och Pep har haft en liten viloperiod, jag har arbetat med nya och "svåra" arbetsuppgifter. Har varit så trött när jag väl tagit mig hem att jag i stort sett somnat i soffan och inte haft kraft över för min lilla bästis.
Men vi har tagit oss väldigt lågt i söket i år. Om jag tänker på hur det var när vi började så har vi arbetat oss förbi en massa besvärligheter. Visst har vi en bit kvar tills vi är klara men det känns som himla bra. Han är så duktig mitt hjärta. Nu har vi det mesta på plats, gäller bara att arbeta vidare på tomslagen. I år har det varit stort fokus på träning och jag hoppas att nästa år kommer att bli ett tävlingsår.
Under vintern är det lydnadsträning som gäller. Vi har slackat lite på den biten och det ser jag resultatet av nu. Han slarvar en hel del och borde kunna göra bättre. Men jag har mig själv att skylla och gör det oxå. Det är bara att bita ihop och komma igen. Vi kommer att ha massor med lydnadskul i vinter. Framförallt är det känsla och koncentration som vi ska arbeta med. Jag har planen klar i huvudet som vanligt.
måndag, november 14
Stora testet
Igår när vi tränade gjorde jag stora testet på Peppen. Ny ruta och tre figgar ute. Vi körde tävlingsmässigt lägreklass.
Oj vad jag fick veta mycket kring vår status. Här kommer några av de lärdomar jag tog med mig.
Det var så kul, jag kände att jag hade kontroll över situationen. Min allra största lärdom är dock att min hund alltid förväntar sig en figurant så han slutar inte leta. Alltså måste jag nu börja vänja honom vid att ibland så är det tomt och det är helt ok det med. Alltså reviderar jag min plan och bestämmer mig för att det vi ska börja träna nu, är tomslag.
Oj vad jag fick veta mycket kring vår status. Här kommer några av de lärdomar jag tog med mig.
- Inga problem att gå på 100 meter långa påvis.
- Inga problem att gå ut där han redan varit.
- Fortsätter att jobba på bra, trots att han är skittrött.
- Måste börja träna på att det ibland finns tomma områden.
- Även fast huvudet är fyllt av löpandesurtanter så jobbar han.
- Till nästa säsong, träna upp konditionen.
- Jag hanterade skogen bra.
- Framslag när det lutar åt fel håll, uppåt, är väldigt svårt.
Det var så kul, jag kände att jag hade kontroll över situationen. Min allra största lärdom är dock att min hund alltid förväntar sig en figurant så han slutar inte leta. Alltså måste jag nu börja vänja honom vid att ibland så är det tomt och det är helt ok det med. Alltså reviderar jag min plan och bestämmer mig för att det vi ska börja träna nu, är tomslag.
söndag, november 6
Nu rullar det för alla
I helgen hade Piteå bk sin sista brukstävling för året och jag må då säga att de som tävlade gjorde det med bravur. Sofia och Åsa uppflytt till högre, Annette superfina 622 poäng vilket nog gör henne klar för SM och så Anki som slogs bra men moståndet för tufft den här gången, hon fick fina certpoäng. Ingen av mina träningskamrater fick mindre än 9-9 på söket. Helt galet!
Jag var såååå galet sugen att ställa upp igår, men jag är glad att jag inte gjorde det. Hade blivit så superbesviken om det gått vägen för alla utom mig.
Vi har kommit långt i söket och jag ser fram emot nästa säsong då vi kommer att dominera. Vi har påbörjat uppletande och även börjat träna spår. Vi har så himla kul just nu Peppen och jag. Vi njuter av varje stund vi har tillsammans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer ett liten stund till innan vi får snö. Just nu är det så mycket roligare med skogsarbete än lydnad.
Jag var såååå galet sugen att ställa upp igår, men jag är glad att jag inte gjorde det. Hade blivit så superbesviken om det gått vägen för alla utom mig.
Vi har kommit långt i söket och jag ser fram emot nästa säsong då vi kommer att dominera. Vi har påbörjat uppletande och även börjat träna spår. Vi har så himla kul just nu Peppen och jag. Vi njuter av varje stund vi har tillsammans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer ett liten stund till innan vi får snö. Just nu är det så mycket roligare med skogsarbete än lydnad.
måndag, oktober 24
Litet test
Idag visade vi upp sök för en liten grupp elever, jag och Pep. Kändes som ett litet test för hur bra vår markeringsträning varit. Jag var helt säker på att han skulle markera men man vet ju aldrig... skickade ut en elev att gömma sig bakom en sten för att visa de övriga.
Pep springer ut, hittar och markerar. Kommer till mig och vi visar. Klockers!
Yeiii okänd figurant - check!
Pep springer ut, hittar och markerar. Kommer till mig och vi visar. Klockers!
Yeiii okänd figurant - check!
söndag, oktober 23
Det går som en dans
Som vanligt jobbar jag sakta och lägger en stabil grund. Idag en helt ny ruta, en riktigt rolig ruta med utmanande skog. Pep gillade den skarpt. Lagom kuperad och klurig. Ville inte äventyra de fina raka skicken i det nya så jag hade bestämt mig för att det skulle vara många skick men inte på fullt djup.
Vid första skicket låg figgen i en superfin lega bara 15-20 meter från stigen. Svårt. Pep hade massor med spring i benen och sprang ut på fullt djup på en gång och gjorde ett väldigt fint tomslag. Bestämde mig för att skicka om eftersom jag gillade klurigheten. Annars om han gör fina tomslag brukar jag inte alltid skicka om utan ser det som ett bra jobb och ge honom figgen på andra sidan istället. Inte idag dock.
Allt som allt blev det tio skick och alla gick rakt ut och jag behövde inte kalla in för att han gick snett. Så himla bra. Han gillar verkligen sitt sök. Den här veckan har det blivit tre pass och han säger bara -ge mig mer! Det går så himla bra att jag hela tiden måste påminna mig själv att inte gå för fort fram. Jag smyger med tomslagen och jobbar samtidigt med att utöka uthålligheten och finslipar skogslydanden.
Igår tränade vi i en öppen ruta så jag tränade på att sitta vid påvis samt transport in. Då figgen är belöningen så var det inte så svårt, vid tredje påviset satte han sig så fort han kom fram till figgen. Smarta söta hund. Vad det gäller transporterna tillbaka till stigen så går de väldigt bra fram till ca 10 meter innan stigen, då blir sugen för stort.
- Skynda skynda jag vill ut på andra sidan och leta säger Pep.
I tisdags tränade vi på att tänka, varierade markeringssätt och hitta. Roterade så att det blev nytt hela tiden. Jobbigt tyckte Pep som gärna vill att allt ska vara fyrkantigt, har vi börjat med lösrulle då är det lösrulle som gäller. Vid första fasta fick han tänka mycket innan han kom på vad han skulle göra. Jag gillar när han tänker för då kommer han oxå ihåg. Sedan gick det som en dans. Blundar för hundarna som kom in skällande i rutan.
Vi har många detaljer att finslipa på men till våren så borde vi vara helt klara för start.
Vid första skicket låg figgen i en superfin lega bara 15-20 meter från stigen. Svårt. Pep hade massor med spring i benen och sprang ut på fullt djup på en gång och gjorde ett väldigt fint tomslag. Bestämde mig för att skicka om eftersom jag gillade klurigheten. Annars om han gör fina tomslag brukar jag inte alltid skicka om utan ser det som ett bra jobb och ge honom figgen på andra sidan istället. Inte idag dock.
Allt som allt blev det tio skick och alla gick rakt ut och jag behövde inte kalla in för att han gick snett. Så himla bra. Han gillar verkligen sitt sök. Den här veckan har det blivit tre pass och han säger bara -ge mig mer! Det går så himla bra att jag hela tiden måste påminna mig själv att inte gå för fort fram. Jag smyger med tomslagen och jobbar samtidigt med att utöka uthålligheten och finslipar skogslydanden.
Igår tränade vi i en öppen ruta så jag tränade på att sitta vid påvis samt transport in. Då figgen är belöningen så var det inte så svårt, vid tredje påviset satte han sig så fort han kom fram till figgen. Smarta söta hund. Vad det gäller transporterna tillbaka till stigen så går de väldigt bra fram till ca 10 meter innan stigen, då blir sugen för stort.
- Skynda skynda jag vill ut på andra sidan och leta säger Pep.
I tisdags tränade vi på att tänka, varierade markeringssätt och hitta. Roterade så att det blev nytt hela tiden. Jobbigt tyckte Pep som gärna vill att allt ska vara fyrkantigt, har vi börjat med lösrulle då är det lösrulle som gäller. Vid första fasta fick han tänka mycket innan han kom på vad han skulle göra. Jag gillar när han tänker för då kommer han oxå ihåg. Sedan gick det som en dans. Blundar för hundarna som kom in skällande i rutan.
Vi har många detaljer att finslipa på men till våren så borde vi vara helt klara för start.
tisdag, oktober 4
Galen tant
Snart fyller tanten 11 år. Nedräkningen har börjat... men som den galna tant hon är så har hon det jobbigt just nu. Hon har lite ont i ett ben, vilket gör att vi bara går 20 minuters promenader i koppel. Ojojoj det här är jobbigt. På kvällarna är hon lite smått galen, busskäller på Pep och oss andra. "Gör nåt, gör nåt, gör nåt!" I går morse ägnade hon timmen mellan 8 och 9 att berätta för oss att hon får allt för lite att göra.
Jag trodde i min enfald att äldre hundar skulle kräva mindre aktivering och tycka att 4x20 minuters promenad per dag är helt okej. Men inte min busElla hon vill gärna ha en promenad på minst en timme om dagen och hon vill vara lös så att hon kan busa med Pep och göra av med energi. Hon kan gärna träna lite oxå då är dagen helt perfekt.
Finaste Ellabus
Jag trodde i min enfald att äldre hundar skulle kräva mindre aktivering och tycka att 4x20 minuters promenad per dag är helt okej. Men inte min busElla hon vill gärna ha en promenad på minst en timme om dagen och hon vill vara lös så att hon kan busa med Pep och göra av med energi. Hon kan gärna träna lite oxå då är dagen helt perfekt.
Finaste Ellabus
tisdag, september 27
Den som söker skall finna
Idag var det träning på Fårön, nedre rutan. Den är ganska slyig och tung. Framförallt nu när det regnat så mycket i flera dagar.
Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.
Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.
Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.
Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.
Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.
Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.
Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.
Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.
måndag, september 26
Markera vidare
Ok mitt "nya" tänk verkar fungera. Jag försöker göra så att han alltid ska lyckas mins 80% helt rätt i träningen. Alltså att vi inte ökar svårigheten för mycket. De senaste passen har varit helt klockrena, dvs 100%. Men då har inte svårigheten snårig skog funnits med i kalkylen.
I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...
Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.
Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något i alla fall.
Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.
På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...
Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.
I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...
Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.
Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något i alla fall.
Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.
På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...
Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.
måndag, september 19
Markeringar
Jag sliter med våra markeringar, tycker inte vi gjort annat i sommar. Men nu tror jag att jag hittat rätt.
Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt. Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.
I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.
Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.
Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.
Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.
För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.
I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.
Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.
Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.
Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.
Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt. Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.
I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.
Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.
Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.
Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.
För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.
I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.
Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.
Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.
Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.
söndag, september 11
Fy fan va jag är bra!
Har tävlat lk 2 idag och jag är bara så förbaskat nöjd. Jag gick inte under av nervositet, jag var där hela tiden och hjälpte min hund på alla sätt och vis. Det är första gången som jag tävlat och njutit. Visst var jag nervös, men det var bara lite pirr i magen. Det där som behövs för att skärpa till sig lite extra. Jag var inte helt borta.
Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.
Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta.
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9
Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.
Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.
Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta.
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9
Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.
onsdag, augusti 10
Tomslag
Bestämde mig för att börja ta tag i det här med tomslagen. Han har ju en tendens att göra dem stora. Plus att han gärna jobbar på tills han hittar.
Gårdagens övning gick ut på att han fick en figge på andra sidan som belöning för ett fint tomslag. Jag har nämligen inget som lockar och drar, godis från matte "näää" från figgen ska det vara. Leksak "nää" stör mig inte i mitt arbete. Så för att få till det på ett bra sätt så la jag ut figgarna där han skulle komma tillbaka på sitt tomslag.
Det blev så himla bra! Han gjorde två kanonfina slag i lagom storlek och fick sin belöning på andra sida. Förhoppningsvis har min inkallning blivit stärkt och Pep börjar förstå det här med att gå tomt.
Jag hade en tanke kring att han jobbar när han har någon slags vittring eller spår där ute och då kommer han inte in förrän han har den. Han är tjurig där ute i rutan. Jobba, jobba, jobba är hans melodi. Jag kommer att fortsätta med den här övningen ett tag till så att han verkligen blir stärkt i hur jag vill att han ska göra.
Samtidigt arbetar vi med att få till markeringarna. Ska ut och prova i skogen idag med min träningskamrat A. Jag har inte varit så duktig på övergångarna där. Men han är som sagt klockren på markeringar på gräsplan. Det ska nu bara överföras till skog.
Den tredje biten vi arbetar med är att få bort spårningen. Han springer gärna ut på 35 och sedan kan han gena för att hitta ett luftspår. Det är ju ingen galen metod men det blir dumt när vi ska köra tomt. Därför arbetar jag sakta men säkert med att få ut han till fullt djup utan att bjuda honom på några sneda spår. Figgarna får med andra ord ta stora bågar ut på fullt djup och sedan gå tillbaka till 40 som vi kommit till nu.
Sedan måste jag bara berätta om fredagens träning. Hängde med ett nytt gäng så det var alltså helt nya figgar. Han hade dock hälsat lite på dem innan när vi var på klubben, men inte mer än så. Det blev fyra hittor med nya personer och han var sitt vanliga glada jag. Vid första figgen var han lite försiktig när han gick fram men sedan var den tröskeln passerad. Han gör så mycket framsteg nu min lilla sötnos att jag inte vet vart jag ska lägga all min stolthet.
Gårdagens övning gick ut på att han fick en figge på andra sidan som belöning för ett fint tomslag. Jag har nämligen inget som lockar och drar, godis från matte "näää" från figgen ska det vara. Leksak "nää" stör mig inte i mitt arbete. Så för att få till det på ett bra sätt så la jag ut figgarna där han skulle komma tillbaka på sitt tomslag.
Det blev så himla bra! Han gjorde två kanonfina slag i lagom storlek och fick sin belöning på andra sida. Förhoppningsvis har min inkallning blivit stärkt och Pep börjar förstå det här med att gå tomt.
Jag hade en tanke kring att han jobbar när han har någon slags vittring eller spår där ute och då kommer han inte in förrän han har den. Han är tjurig där ute i rutan. Jobba, jobba, jobba är hans melodi. Jag kommer att fortsätta med den här övningen ett tag till så att han verkligen blir stärkt i hur jag vill att han ska göra.
Samtidigt arbetar vi med att få till markeringarna. Ska ut och prova i skogen idag med min träningskamrat A. Jag har inte varit så duktig på övergångarna där. Men han är som sagt klockren på markeringar på gräsplan. Det ska nu bara överföras till skog.
Den tredje biten vi arbetar med är att få bort spårningen. Han springer gärna ut på 35 och sedan kan han gena för att hitta ett luftspår. Det är ju ingen galen metod men det blir dumt när vi ska köra tomt. Därför arbetar jag sakta men säkert med att få ut han till fullt djup utan att bjuda honom på några sneda spår. Figgarna får med andra ord ta stora bågar ut på fullt djup och sedan gå tillbaka till 40 som vi kommit till nu.
Sedan måste jag bara berätta om fredagens träning. Hängde med ett nytt gäng så det var alltså helt nya figgar. Han hade dock hälsat lite på dem innan när vi var på klubben, men inte mer än så. Det blev fyra hittor med nya personer och han var sitt vanliga glada jag. Vid första figgen var han lite försiktig när han gick fram men sedan var den tröskeln passerad. Han gör så mycket framsteg nu min lilla sötnos att jag inte vet vart jag ska lägga all min stolthet.
måndag, augusti 8
Det är så kul
Det är så kul att jag tror jag dör. Jag älskar att träna med min hund. Vi är nu tillbaka i vår vanliga balans och Pep verkar ha jobbat sig igenom sin andra könmognad. Vi tränar sök kanske tre gånger i veckan och vi älskar det lika mycket både han och jag.
Dock har vi lite klurigheter vi måste ta oss igenom. Vi arbetar med markeringarna. När vi gör övningen på plan så fungerar den som ett klockverk han vet precis vad han ska göra och han älskar det. Men när vi lägger in samma övning i skogen så blir det lite jobbigt och han vet helt plötsligt inte alls vad han ska göra. Han är ett mysterium.
Jag måste fixa till en smidig övergång helt enkelt. Tränade hemma på gräset med Daniel igår och det gick så himla bra. Nu hoppas jag att Annika vill ut och träna ikväll även om det regnar. Jag är så galet peppad. Hade tänkt mig en öppen tallskog och om det funkar så går vi vidare därifrån.
Nåja när vi väl fått till markeringarna så måste vi jobba med olydnaden. Pep älskar som sagt att söka. Han älskar det lite för mycket... om han inte hittar en figge så arbetar han tills han gör det eller tills han tycker att området är helt avsökt. Hela området dvs. Vi måste alltså jobba på våra tomslag. Jag måste visa för honom att ibland är det helt ok att komma in utan figge.
Då jag inte har någon belöning som är bra nog får det nog bli tomt på ena sidan och figge på nästa. Så att han förstår att om han kommer in till mig så kommer det nåt kul på anda sidan.
Jag är galet tävlingssugen men vill inte tävla förrän jag känner att vi är klara och vi ligger lite back med skotten. Hoppas att det lagt sig lite nu när han inte har en massa hormoner som rusar i kroppen.
Dock har vi lite klurigheter vi måste ta oss igenom. Vi arbetar med markeringarna. När vi gör övningen på plan så fungerar den som ett klockverk han vet precis vad han ska göra och han älskar det. Men när vi lägger in samma övning i skogen så blir det lite jobbigt och han vet helt plötsligt inte alls vad han ska göra. Han är ett mysterium.
Jag måste fixa till en smidig övergång helt enkelt. Tränade hemma på gräset med Daniel igår och det gick så himla bra. Nu hoppas jag att Annika vill ut och träna ikväll även om det regnar. Jag är så galet peppad. Hade tänkt mig en öppen tallskog och om det funkar så går vi vidare därifrån.
Nåja när vi väl fått till markeringarna så måste vi jobba med olydnaden. Pep älskar som sagt att söka. Han älskar det lite för mycket... om han inte hittar en figge så arbetar han tills han gör det eller tills han tycker att området är helt avsökt. Hela området dvs. Vi måste alltså jobba på våra tomslag. Jag måste visa för honom att ibland är det helt ok att komma in utan figge.
Då jag inte har någon belöning som är bra nog får det nog bli tomt på ena sidan och figge på nästa. Så att han förstår att om han kommer in till mig så kommer det nåt kul på anda sidan.
Jag är galet tävlingssugen men vill inte tävla förrän jag känner att vi är klara och vi ligger lite back med skotten. Hoppas att det lagt sig lite nu när han inte har en massa hormoner som rusar i kroppen.
måndag, juli 18
Tåmeveckan
Så var Tåmeveckan över även för i år. Jag saknar redan att väckarklockan ringer och jag vet att om en och en halv timme ska vi vara ute i sökskogen och träna hela förmiddagen.
De sista dagarna var riktigt jobbiga för mig. Jag var så trött att jag inte riktigt visste vad jag hette mellan varven. Men när man tränar så intensivt och sedan håller på sent in på natten och socialiserar får man skylla sig själv. Natten mot söndag, första natten hemma, sov jag 12 timmar i sträck. Gissa om det var skönt.
Jag har tränat för Curt Blixt hela veckan och det har varit helt underbart. Jag har äntligen, med Curts och gruppens hjälp lyckats klura ut vad min hund behöver för att träningen ska fungera. Jag fick en gedigen träningsplan med mig hem. Det gillas av fröken A.
Veckan har handlat mycket om att bygga självförtroende i sökrutan. Pep har lite knasigheter för sig, typ våga vägra markera eller att boffa på okända figgar som ligger/sitter konstigt eller under nät. En härligt lite bit att ta i är han min lilla Pep. Men får han bara lösa sina bekymmer så försvinner de. Därför känns det så himla bra att jag har med mig en så bra träningsplan.
Vid veckans första träningspass hemma så fick jag verkligen se vilket resultat det givit. Jag placerade ut okända figgar eller tja han har träffat dem förr men inte i sökskogen. Jag placerade dem enligt min plan och med både lös och fast rulle. Tamme-tusan att hunden markerade, alla figgar. Han valde den lösa ibland och den fasta ibland. De två sista var det bara fast som gällde. Bra fart ut och som vanligt ett påvis som heter duga. Jag blev så glad att jag hade kunnat ge honom hela korvpaketet som belöning.
Här kommer några bilder tagna av Victoria i min grupp.
Finaste Pep påväg ut till sin busfigge.
Påvis och frökenA visar väl inte upp sig från sin finaste sida.
Crazy Pep
Vill du se fler kan du gå in på Victorias blogg och titta.
De sista dagarna var riktigt jobbiga för mig. Jag var så trött att jag inte riktigt visste vad jag hette mellan varven. Men när man tränar så intensivt och sedan håller på sent in på natten och socialiserar får man skylla sig själv. Natten mot söndag, första natten hemma, sov jag 12 timmar i sträck. Gissa om det var skönt.
Jag har tränat för Curt Blixt hela veckan och det har varit helt underbart. Jag har äntligen, med Curts och gruppens hjälp lyckats klura ut vad min hund behöver för att träningen ska fungera. Jag fick en gedigen träningsplan med mig hem. Det gillas av fröken A.
Veckan har handlat mycket om att bygga självförtroende i sökrutan. Pep har lite knasigheter för sig, typ våga vägra markera eller att boffa på okända figgar som ligger/sitter konstigt eller under nät. En härligt lite bit att ta i är han min lilla Pep. Men får han bara lösa sina bekymmer så försvinner de. Därför känns det så himla bra att jag har med mig en så bra träningsplan.
Vid veckans första träningspass hemma så fick jag verkligen se vilket resultat det givit. Jag placerade ut okända figgar eller tja han har träffat dem förr men inte i sökskogen. Jag placerade dem enligt min plan och med både lös och fast rulle. Tamme-tusan att hunden markerade, alla figgar. Han valde den lösa ibland och den fasta ibland. De två sista var det bara fast som gällde. Bra fart ut och som vanligt ett påvis som heter duga. Jag blev så glad att jag hade kunnat ge honom hela korvpaketet som belöning.
Här kommer några bilder tagna av Victoria i min grupp.
Finaste Pep påväg ut till sin busfigge.
Påvis och frökenA visar väl inte upp sig från sin finaste sida.
Crazy Pep
Vill du se fler kan du gå in på Victorias blogg och titta.
måndag, juni 6
Träninghelg
Trötta kom vi hem från en träningshelg i Umeå.
Det började med lite lydnad i fredags, sedan sök med vind i lördags och så avslutade vi med lydnad och markeringar i söndags.
Jag är så supernöjd med hela helgen jag har fått precis det jag velat ha och det vi behövt.
Nu känns det som att jag knäckt alla nötter inför sökträningen så att nu kan vi börja träna på allvar. Alla andra pass i vår känns mer bara som att de handlat om att få Pep att minnas vart vi var i fjol. Nu är vi tillbaka på banan igen. Nosen är med och jag har fått med mig massor med tankar. Dolda figuranter är introducerade oxå så att nu måste jag ta och införskaffa ett nät eller två så att vi kan lära oss det här ordentligt.
Jag har en plan och den känns väldigt bra. Tur att det är träning ingen nu på tisdag.
Det började med lite lydnad i fredags, sedan sök med vind i lördags och så avslutade vi med lydnad och markeringar i söndags.
Jag är så supernöjd med hela helgen jag har fått precis det jag velat ha och det vi behövt.
Nu känns det som att jag knäckt alla nötter inför sökträningen så att nu kan vi börja träna på allvar. Alla andra pass i vår känns mer bara som att de handlat om att få Pep att minnas vart vi var i fjol. Nu är vi tillbaka på banan igen. Nosen är med och jag har fått med mig massor med tankar. Dolda figuranter är introducerade oxå så att nu måste jag ta och införskaffa ett nät eller två så att vi kan lära oss det här ordentligt.
Jag har en plan och den känns väldigt bra. Tur att det är träning ingen nu på tisdag.
onsdag, maj 25
Kennelläger
Nu har vi varit hemma ett tag. Vi har varit på Black Zone's elitsatsningsläger med Maria Brandell och Anne Dahlin som instruktörer. Det var inte bara hunden som var trött när vi kom hem, jag försökte minnas varje ord och då blir man trött.
Lägret var upplagt så att vi fick en och en halv dag var med instruktörerna. Jag hamnade i den gruppen som började med Anne. Med henne tränade vi mycket på ingång ut på planen. Vi pratade om hur vi ska hantera våra belöningar. Om hunden tex tappar kontakten i friaföljet så ska det bli en förlust. Så alltså vänder jag mig bort och visar för hunden vad den har missat. Är det en leksak leker jag lite med den själv är det godis så lossas jag äta upp det. Detta för att hunden ska försöka ännu mer nästa gång.
Det här fungerade helt galet bra på Pepson. Jag behövde bara "äta" godiset första dagen sedan sa han: jag jobbar matte för det där goda det vill jag ha. Jag fick en väldigt koncentrerad hund som kunde bortse från ganska mycket störning. Jag fortsatte att arbeta mycket med detta för Anne. Vi pratade oxå mycket om nervositet och hur jag kan förbereda hunden mellan momenten och då kanske göra mig själv tryggare.
Sedan var det dags för Maria och då tog jag mig i kragen och började jobba med andra moment. Jag valde kryp och framåtsändande. Men jag fick oxå mycket hjälp av de andras arbete med apporteringen. Jag fick så mycket med mig hem att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men mest nöjd är jag med att jag fått tillbaka min vilja att tävla och att jag känner att jag kan klara det.
Maria utsatte oss för en liten tävling med en massa olika störningar beroende på vår nivå. Det var mycket intressant och jag kommer att arbeta för att få ihop ett gäng som vill göra sånt här. Det skulle hjälpa så mycket för min nervositet. Ju fler knasiga situationer jag kan hantera desto säkrare kommer jag att bli.
Jag är väldigt nöjd och fick med mig en massa nyttigt hem. Jag ser redan resultat i fjärren och framåtsändandet. Ibland är lösningarna så enkla att det är surt att jag inte kom på dem själv.
Lägret var upplagt så att vi fick en och en halv dag var med instruktörerna. Jag hamnade i den gruppen som började med Anne. Med henne tränade vi mycket på ingång ut på planen. Vi pratade om hur vi ska hantera våra belöningar. Om hunden tex tappar kontakten i friaföljet så ska det bli en förlust. Så alltså vänder jag mig bort och visar för hunden vad den har missat. Är det en leksak leker jag lite med den själv är det godis så lossas jag äta upp det. Detta för att hunden ska försöka ännu mer nästa gång.
Det här fungerade helt galet bra på Pepson. Jag behövde bara "äta" godiset första dagen sedan sa han: jag jobbar matte för det där goda det vill jag ha. Jag fick en väldigt koncentrerad hund som kunde bortse från ganska mycket störning. Jag fortsatte att arbeta mycket med detta för Anne. Vi pratade oxå mycket om nervositet och hur jag kan förbereda hunden mellan momenten och då kanske göra mig själv tryggare.
Sedan var det dags för Maria och då tog jag mig i kragen och började jobba med andra moment. Jag valde kryp och framåtsändande. Men jag fick oxå mycket hjälp av de andras arbete med apporteringen. Jag fick så mycket med mig hem att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men mest nöjd är jag med att jag fått tillbaka min vilja att tävla och att jag känner att jag kan klara det.
Maria utsatte oss för en liten tävling med en massa olika störningar beroende på vår nivå. Det var mycket intressant och jag kommer att arbeta för att få ihop ett gäng som vill göra sånt här. Det skulle hjälpa så mycket för min nervositet. Ju fler knasiga situationer jag kan hantera desto säkrare kommer jag att bli.
Jag är väldigt nöjd och fick med mig en massa nyttigt hem. Jag ser redan resultat i fjärren och framåtsändandet. Ibland är lösningarna så enkla att det är surt att jag inte kom på dem själv.
söndag, maj 8
Spår och upplet
Spåret har legat och gnagt i mig. Det gick inte bra ifjol och jag har inte tyckt att det varit en kul nöt att knäcka. Jag som annars gillar nötter.
Idag var jag inte direkt sugen på att träna men messade min träningskompis Annika som sa "nu vill jag se er i spåret". Sagt och gjort skar upp lite ost och packade in oss i bilen.
När vi kom fram så gjorde vi motivationsspår. Jag gick iväg synligt, Pep fick spåra upp mig med Annika bakom snöret. Första spåret var lite vimsigt. Han spårade, vindade och letade med ögonen. Men han hittade matten i skogen och hon bjöd på godaste gott. Vi bytte sida av vägen och gjorde samma sak igen. Men den här gången gick jag mycket längre så att han var tvungen att jobba lite mer. Enligt Annika som såg honom arbeta så spårade han på väldigt fint, tappade två gånger men cirklade sig tillbaka till spåret och arbetade på med större motivation. Hittade mig rakt på och fick sina älskade ostbitar.
Jag måste säga att jag är helt chockad att han var så duktig. Så som spåret såg ut ifjol så trodde jag inte att det skulle kunna gå alls. Hade nästan gett upp. Nu känner jag mig bara så lycklig och glad. Nu kan vi börja spåra. Med Annika som coach så kanske jag kan förstå mig på den här grenen oxå. Känner mig som en spårnovis på alla sätt och vis.
Imorgon ska vi prova med husse som går spåret så att jag får gå med min coach bakom linan. Känns som himla kul!
Sedan tog jag tag i uppletandet. Gör en kedjning i det momentet. Hjälparen går ut på fullt djup med hund och föremål. Hjälparen håller hunden i halsbandet och sätter fram föremålet så att hunden förstår att det ska gripas och att man ska skynda till matten som lugnt står på stigen. Det här tyckte Pep var lätt som en plätt. Tror att jag redan nästa gång skulle kunna låta hjälparen lägga ut föremålet en bit framför Pep så att han får gripa det och komma med det till mig.
Eftersom jag har en hund som haft problem att komma in med saker tidigare så vill jag verkligen stärka den här delen. Jag tänker fortsätta med det här tills jag har provat en massa olika föremål och inte bara våra. Tills jag känner mig väldigt säker på att han vet att han ska ska skynda sig tillbaka med dem så fort han har ett framför sig.
Tänker att man i den här övningen även skulle kunna lägga in svårigheter som andra föremål på vägen in mot mig. Vi får se hur jag går vidare men det känns väldigt spännande.
Idag var jag inte direkt sugen på att träna men messade min träningskompis Annika som sa "nu vill jag se er i spåret". Sagt och gjort skar upp lite ost och packade in oss i bilen.
När vi kom fram så gjorde vi motivationsspår. Jag gick iväg synligt, Pep fick spåra upp mig med Annika bakom snöret. Första spåret var lite vimsigt. Han spårade, vindade och letade med ögonen. Men han hittade matten i skogen och hon bjöd på godaste gott. Vi bytte sida av vägen och gjorde samma sak igen. Men den här gången gick jag mycket längre så att han var tvungen att jobba lite mer. Enligt Annika som såg honom arbeta så spårade han på väldigt fint, tappade två gånger men cirklade sig tillbaka till spåret och arbetade på med större motivation. Hittade mig rakt på och fick sina älskade ostbitar.
Jag måste säga att jag är helt chockad att han var så duktig. Så som spåret såg ut ifjol så trodde jag inte att det skulle kunna gå alls. Hade nästan gett upp. Nu känner jag mig bara så lycklig och glad. Nu kan vi börja spåra. Med Annika som coach så kanske jag kan förstå mig på den här grenen oxå. Känner mig som en spårnovis på alla sätt och vis.
Imorgon ska vi prova med husse som går spåret så att jag får gå med min coach bakom linan. Känns som himla kul!
Sedan tog jag tag i uppletandet. Gör en kedjning i det momentet. Hjälparen går ut på fullt djup med hund och föremål. Hjälparen håller hunden i halsbandet och sätter fram föremålet så att hunden förstår att det ska gripas och att man ska skynda till matten som lugnt står på stigen. Det här tyckte Pep var lätt som en plätt. Tror att jag redan nästa gång skulle kunna låta hjälparen lägga ut föremålet en bit framför Pep så att han får gripa det och komma med det till mig.
Eftersom jag har en hund som haft problem att komma in med saker tidigare så vill jag verkligen stärka den här delen. Jag tänker fortsätta med det här tills jag har provat en massa olika föremål och inte bara våra. Tills jag känner mig väldigt säker på att han vet att han ska ska skynda sig tillbaka med dem så fort han har ett framför sig.
Tänker att man i den här övningen även skulle kunna lägga in svårigheter som andra föremål på vägen in mot mig. Vi får se hur jag går vidare men det känns väldigt spännande.
lördag, maj 7
Representation
När man som jag sitter i en styrelse på distriktsnivå så får man vara med om det allra mesta. Vi på distriktsnivå är länken mellan lokalklubb och förbund. Vi ska förmedla information uppifrån och ned men oxå lyfta lokalklubbens önskemål uppåt. Vi är lite som en mellanchef. I det här uppdraget ingår det att vi ska representera vår organisation vid olika tillställningar vissa saker gör vi med mer lust än andra. Men det ska lika fullt göras och med vår organisations bästa för våra ögon.
Idag hade jag fått i uppdrag att närvara vid och den stora äran att klippa bandet när Åbyn-Byskes nya klubbstuga invigdes. Det kändes lite nervöst men jag tänkte in hålla något storartat tal utan berättade bara för de närvarande hur stolta vi i distriktsstyrelsen är över så engagerade SBK:are. När bandet var klipps så hade de en massa trevligheter planerade
De hade arrangerat uppvisningar i stortsett alla hundsporter vi ägnar oss åt inom SBK plus några till. Det var ett fullspeckat schema där vi gick från agility till lydnad för att sedan titta på rallylydnad, weight pull, barmarks-drag och uppletande. Klubbens aktiva berättade om sporten samtidigt som uppvisningen pågick.
Själv blev jag mest imponerad av draggrenarna. Först fick vi se några relativt orutinerade hundar dra kedjor efter sig. Sedan fick vi se en liten Chinese Crested dra en vagn, vagnen var en liten hästvagn. Ni kan tänka er hur stor den såg ut bakom den lilla nakenhunden. På husses "kom till mig" så började hunden att jobba och dra vagnen. Vi fick se hur han drog den ca 4 meter, allt på en sandig skogsväg. Ni som känner mig och vet hur blödig jag är kan ju tänka er att jag verkligen fick jobba med att hålla tillbaka tårarna. Det var så himla häftigt. Sedan fick vi se en Svensk mästare göra samma sak. Föraren till den Svenska mästaren berättade att hunden under SM drog en vagn 4, 8 m som vägde strax över ett ton. Imponerande!
När vi fått se de starka och långsamma draget så fick vi se barmarksdrag. På samma sandiga skogsväg stod en kvinna beredd bakom en sparkcykel dragen av två hundar. Matte hade gått bort en bit för att agera lockbete. Nu var det fart. Cykeln bara flög förbi oss och det var tur att föraren hade hjälm för det var inte det lättaste att stanna på den sandiga skogsstigen.
Jag vill passa på att gratulera Åbyn-Byske Bk till deras nya fina klubbstuga och tacka för en underbar dag.
Idag hade jag fått i uppdrag att närvara vid och den stora äran att klippa bandet när Åbyn-Byskes nya klubbstuga invigdes. Det kändes lite nervöst men jag tänkte in hålla något storartat tal utan berättade bara för de närvarande hur stolta vi i distriktsstyrelsen är över så engagerade SBK:are. När bandet var klipps så hade de en massa trevligheter planerade
De hade arrangerat uppvisningar i stortsett alla hundsporter vi ägnar oss åt inom SBK plus några till. Det var ett fullspeckat schema där vi gick från agility till lydnad för att sedan titta på rallylydnad, weight pull, barmarks-drag och uppletande. Klubbens aktiva berättade om sporten samtidigt som uppvisningen pågick.
Själv blev jag mest imponerad av draggrenarna. Först fick vi se några relativt orutinerade hundar dra kedjor efter sig. Sedan fick vi se en liten Chinese Crested dra en vagn, vagnen var en liten hästvagn. Ni kan tänka er hur stor den såg ut bakom den lilla nakenhunden. På husses "kom till mig" så började hunden att jobba och dra vagnen. Vi fick se hur han drog den ca 4 meter, allt på en sandig skogsväg. Ni som känner mig och vet hur blödig jag är kan ju tänka er att jag verkligen fick jobba med att hålla tillbaka tårarna. Det var så himla häftigt. Sedan fick vi se en Svensk mästare göra samma sak. Föraren till den Svenska mästaren berättade att hunden under SM drog en vagn 4, 8 m som vägde strax över ett ton. Imponerande!
När vi fått se de starka och långsamma draget så fick vi se barmarksdrag. På samma sandiga skogsväg stod en kvinna beredd bakom en sparkcykel dragen av två hundar. Matte hade gått bort en bit för att agera lockbete. Nu var det fart. Cykeln bara flög förbi oss och det var tur att föraren hade hjälm för det var inte det lättaste att stanna på den sandiga skogsstigen.
Jag vill passa på att gratulera Åbyn-Byske Bk till deras nya fina klubbstuga och tacka för en underbar dag.
lördag, april 30
Söket igång
Full rulle är det nu. Tränar i stort sett varje dag, har någon vilodag då och då men de är inte vanliga. Har hunnit med tre sökpass och ett domarprov. Tränar lydnad så att det knakar och undrar vart här ska sluta...
Vad det gäller lydnaden till lägreklass så är den inte långt borta, alla moment sitter. Det är bara det där lilla kruxet med skott som måste lösas. Inte då att han är rädd eller nåt utan att vi får träna med skott. När vi slutade med framförgåendet i höstas, har inte blivit så mycket tränat av det i vinter, så var det kanon. Lite kort sträcka men annars väldigt bra. När jag tog upp det i våras så hade vi så klart lite bakslag som det blir när man vilat en längre stund. Men nu är vi tillbaka och Pep har kommit på att det är roligare ju längre vi går. Motivationen ökar för varje steg han tar. Men han drar lite i kopplet och det vill jag egentligen inte. Men det känns lite som att man får välja sina strider.
Vad det gäller söket så bestämde jag mig för att vid första passet göra hitta övningar för att se om han kom ihåg och sedan vid nästa pass göra markeringar med fast rulle. Detta bara för att jag vill se vart vi är någonstans. Vill se hans svagheter kanske. För det är ju de jag måste träna bort eller stärka. Det som var allra tydligast var att han sökte "vindspår". Han springer ut längstbak i rutan och där plockar han upp figgens spår om den bara flyttat sig framåt i rutan. När vi la ut figgen annorlunda dvs framifrån i rutan så sprang han inte rakt ut utan letade sitt luftspår på en gång. Dvs han vek av mycket tidigt.
Kontentan - träna mycket på raka skick, plocka in figgarna och stärk dragningen rakt ut.
Idag var vi på domarprov i sök. Hehe jag kan redan nu säga att det nog blev lite trist för domarna dom inte fick så mycket klurigheter att döma. Men jag var verkligen nöjd. Han tog den första figgen och markerade väldigt fint, utan skall! Fint påvis och tja jag var väldigt nöjd hade inte inte varit för att det var ett domarprov så hade jag kunnat sluta där. Men jag skickar på andra sidan och gör ett fint tomslag. Sedan tar det slut. För tomslag det har vi inte gjort förr. Han går ut bra vid nästan sida och springer inte tillbaka till gamla legan som jag är väldigt förvånad över. Han letade inte luftvittring, kände kanske på en gång att det inte fanns någon där. Han hittade även de andra två figgarna med markerade dem inte. De var på slutet dvs på 100 meter och så lång ruta med tomslag har vi inte gjort någonsin.
Men det kändes så bra, visst är det sjukt att ett 0 betyg kan kännas så fint. Jag var så himla nöjd. Nöjd att jag fått träna på att hitta i skogen och röra mig framåt utan att ha någon på stigen som säger vart jag ska skicka. Jag fick göra egna tankemarkeringar där han kom ut från ett tomslag så att jag inte skickade inte på samma ställe fler gånger. Super! Tack för chansen. Nöjd med den första figgen och nöjd med att jag fick ännu mer klurigheter att tänka på. Han är en kluring min Pep.
När vi var klara så körde vi iväg till vårens 3:e sök träning. Hade bestämt mig för att göra synretningar på fullt djup för att bryta hans "sökmönster". Gjorde bara ett skick på varje sida då vi redan gjort en hel del på morgonen så jag fick inte se om det gav något. För de första två skicken brukar han inte leta doftkorridorer. Nästa pass så blir det fler skick.
Nu är det natti för trötta Anna som använt många hjärnceller idag.
Vad det gäller lydnaden till lägreklass så är den inte långt borta, alla moment sitter. Det är bara det där lilla kruxet med skott som måste lösas. Inte då att han är rädd eller nåt utan att vi får träna med skott. När vi slutade med framförgåendet i höstas, har inte blivit så mycket tränat av det i vinter, så var det kanon. Lite kort sträcka men annars väldigt bra. När jag tog upp det i våras så hade vi så klart lite bakslag som det blir när man vilat en längre stund. Men nu är vi tillbaka och Pep har kommit på att det är roligare ju längre vi går. Motivationen ökar för varje steg han tar. Men han drar lite i kopplet och det vill jag egentligen inte. Men det känns lite som att man får välja sina strider.
Vad det gäller söket så bestämde jag mig för att vid första passet göra hitta övningar för att se om han kom ihåg och sedan vid nästa pass göra markeringar med fast rulle. Detta bara för att jag vill se vart vi är någonstans. Vill se hans svagheter kanske. För det är ju de jag måste träna bort eller stärka. Det som var allra tydligast var att han sökte "vindspår". Han springer ut längstbak i rutan och där plockar han upp figgens spår om den bara flyttat sig framåt i rutan. När vi la ut figgen annorlunda dvs framifrån i rutan så sprang han inte rakt ut utan letade sitt luftspår på en gång. Dvs han vek av mycket tidigt.
Kontentan - träna mycket på raka skick, plocka in figgarna och stärk dragningen rakt ut.
Idag var vi på domarprov i sök. Hehe jag kan redan nu säga att det nog blev lite trist för domarna dom inte fick så mycket klurigheter att döma. Men jag var verkligen nöjd. Han tog den första figgen och markerade väldigt fint, utan skall! Fint påvis och tja jag var väldigt nöjd hade inte inte varit för att det var ett domarprov så hade jag kunnat sluta där. Men jag skickar på andra sidan och gör ett fint tomslag. Sedan tar det slut. För tomslag det har vi inte gjort förr. Han går ut bra vid nästan sida och springer inte tillbaka till gamla legan som jag är väldigt förvånad över. Han letade inte luftvittring, kände kanske på en gång att det inte fanns någon där. Han hittade även de andra två figgarna med markerade dem inte. De var på slutet dvs på 100 meter och så lång ruta med tomslag har vi inte gjort någonsin.
Men det kändes så bra, visst är det sjukt att ett 0 betyg kan kännas så fint. Jag var så himla nöjd. Nöjd att jag fått träna på att hitta i skogen och röra mig framåt utan att ha någon på stigen som säger vart jag ska skicka. Jag fick göra egna tankemarkeringar där han kom ut från ett tomslag så att jag inte skickade inte på samma ställe fler gånger. Super! Tack för chansen. Nöjd med den första figgen och nöjd med att jag fick ännu mer klurigheter att tänka på. Han är en kluring min Pep.
När vi var klara så körde vi iväg till vårens 3:e sök träning. Hade bestämt mig för att göra synretningar på fullt djup för att bryta hans "sökmönster". Gjorde bara ett skick på varje sida då vi redan gjort en hel del på morgonen så jag fick inte se om det gav något. För de första två skicken brukar han inte leta doftkorridorer. Nästa pass så blir det fler skick.
Nu är det natti för trötta Anna som använt många hjärnceller idag.
tisdag, april 12
Ligga sked?
Ibland så tävlar de om vem som ligger närmast matte...
Ella myser och Pep verkar lite mer undrande
Ella myser och Pep verkar lite mer undrande
måndag, mars 28
Röntgad
alltså går vi i väntas tider.
Idag kl 15 hade vi fått tid för röntgen av höfter och armbågar. Jag har varit så förbålt fattig därför har det inte blivit av. Men nu så.
Som vanligt är han en pärla. Lite nervös när vi kommer in, svansen åker ner och han blir lite stirrig. Men det går snabbt över och när vi väntar på att anmäla vår ankomst sitter han vid min sida och nosar nyfiket på maten som ligger brevid. Den lilla Sheltie valpen var oxå lite intressant men när matte säger att han ska vara försiktig så är han det. Världens bästaste.
När sedan personalen kommer fram till oss inför sprutgivning så hälsar han så fint till en början sedan klättrar han upp på henne och nosar henne försiktigt i ansiktet. Sötgubben. Hon berömmer honom för att han är så trevlig. Vilket han är för även om han hoppar så gör han det balanserat och trevligt. Försiktigt sätter han upp tassarna och undersöker vem det är han pratar med. Han är så fin min lilla prick. Han väger nu 20,7 kg.
Han har sovit hela kvällen och det känns mycket konstigt att han inte kommer och pockar på uppmärksamhet. Han är trött min lilla snutt. Han sover och jag väntar. Undra hur många gånger man kan gå in på SKK hunddata för att det ska gå fortare för dem att läsa av plåtarna.
Nu kom han upp i soffan för första gången ikväll...
Idag kl 15 hade vi fått tid för röntgen av höfter och armbågar. Jag har varit så förbålt fattig därför har det inte blivit av. Men nu så.
Som vanligt är han en pärla. Lite nervös när vi kommer in, svansen åker ner och han blir lite stirrig. Men det går snabbt över och när vi väntar på att anmäla vår ankomst sitter han vid min sida och nosar nyfiket på maten som ligger brevid. Den lilla Sheltie valpen var oxå lite intressant men när matte säger att han ska vara försiktig så är han det. Världens bästaste.
När sedan personalen kommer fram till oss inför sprutgivning så hälsar han så fint till en början sedan klättrar han upp på henne och nosar henne försiktigt i ansiktet. Sötgubben. Hon berömmer honom för att han är så trevlig. Vilket han är för även om han hoppar så gör han det balanserat och trevligt. Försiktigt sätter han upp tassarna och undersöker vem det är han pratar med. Han är så fin min lilla prick. Han väger nu 20,7 kg.
Han har sovit hela kvällen och det känns mycket konstigt att han inte kommer och pockar på uppmärksamhet. Han är trött min lilla snutt. Han sover och jag väntar. Undra hur många gånger man kan gå in på SKK hunddata för att det ska gå fortare för dem att läsa av plåtarna.
Nu kom han upp i soffan för första gången ikväll...
måndag, mars 14
Anmäld
Knäpp som man är så ställde jag klockan på 05.15 trots att jag inte måste upp förrän 06.30.
Det var dags för anmälan till Tåmeveckan. Jag är så sugen och hoppas verkligen att jag kommer med på söket för makarna Blixt. Det är så underbart att få träna sök en hel vecka. Jag och Pep njöt verkligen i fjol. Trots att vi sov i tält och det var varmt och myggigt så var det helt super.
Jag har redan gjort upp en plan för vad jag vill lära mig mer av under den veckan.
Pep han ska bara få ha roligt och träna massor med sök.
Det var dags för anmälan till Tåmeveckan. Jag är så sugen och hoppas verkligen att jag kommer med på söket för makarna Blixt. Det är så underbart att få träna sök en hel vecka. Jag och Pep njöt verkligen i fjol. Trots att vi sov i tält och det var varmt och myggigt så var det helt super.
Jag har redan gjort upp en plan för vad jag vill lära mig mer av under den veckan.
- Stigarbete
- Transporter till och framförallt från figgen och ut till stigen.
- Hitta bra rutiner
Pep han ska bara få ha roligt och träna massor med sök.
tisdag, mars 1
Nya planer
Dagens träning på ny plan.
Resultat: En något förvirrad Pep, det var inte så illa som det är när vi tävlar men det är tydligt att nya platser påverkar honom. Men det går bättre och bättre, idag brydde han sig inte om kommenderingen alls. Mycket bra, han verkar komma ihåg gårdagens träning med andra ord. Lyssnade inte ens på tävlingsledaren vid apporteringen. Världens finaste.
Efter tre pass med kommendering och lugna belöningar mellan momenten ser jag verkligen resultat. Några fler gånger på nya platser och jag tror att han lärt sig det här med.
Det var ett riktigt roligt träningspass där allt gick vägen. Han till och med plockade upp den tunga apporten och gick med den. Stoltaste matten ever
Resultat: En något förvirrad Pep, det var inte så illa som det är när vi tävlar men det är tydligt att nya platser påverkar honom. Men det går bättre och bättre, idag brydde han sig inte om kommenderingen alls. Mycket bra, han verkar komma ihåg gårdagens träning med andra ord. Lyssnade inte ens på tävlingsledaren vid apporteringen. Världens finaste.
Efter tre pass med kommendering och lugna belöningar mellan momenten ser jag verkligen resultat. Några fler gånger på nya platser och jag tror att han lärt sig det här med.
Det var ett riktigt roligt träningspass där allt gick vägen. Han till och med plockade upp den tunga apporten och gick med den. Stoltaste matten ever
måndag, februari 28
Bättre och bättre dag för dag
Måste bara berätta!
Dagens träningspass, toppen. Full koncentration och bra lugna belöningar och Pepen var med mig hela tiden. Världens bästaste. Vi gjorde ett frittfölj som jag är mycket nöjd med och det viktigaste av allt jag tappade honom inte efteråt. Han var med på noterna och laddade om för nästa moment.
Det är mycket nyttigt för oss båda att träna med någon som komenderar. Vid inkallningen så stannade han inte (ny situation) så vi gör om och då tjuvar han på kommenderingen. Vi gör om den här gången blir det rätt.
Med tanke på hur mycket min hund minns av alla träningspass så tror jag nog att han lärt sig nu att inte lyssna på tävlingsledare. Men jag känner mig inte säker så vi fortsätter med det här ett tag till.
Sedan tjuvade jag tunga apporten av Annika. Jag och Pep tog den tillsammans ur hennes träningsväska. Vi var busiga tjuvar. Woho så roligt den var då. Efter två försök plockade han upp den från backen. Jag blev så glad att det trillade en tår. Trodde att det skulle ta år och dar att få honom att lyfta den.
Ibland är det så skönt att ha fel!
Dagens träningspass, toppen. Full koncentration och bra lugna belöningar och Pepen var med mig hela tiden. Världens bästaste. Vi gjorde ett frittfölj som jag är mycket nöjd med och det viktigaste av allt jag tappade honom inte efteråt. Han var med på noterna och laddade om för nästa moment.
Det är mycket nyttigt för oss båda att träna med någon som komenderar. Vid inkallningen så stannade han inte (ny situation) så vi gör om och då tjuvar han på kommenderingen. Vi gör om den här gången blir det rätt.
Med tanke på hur mycket min hund minns av alla träningspass så tror jag nog att han lärt sig nu att inte lyssna på tävlingsledare. Men jag känner mig inte säker så vi fortsätter med det här ett tag till.
Sedan tjuvade jag tunga apporten av Annika. Jag och Pep tog den tillsammans ur hennes träningsväska. Vi var busiga tjuvar. Woho så roligt den var då. Efter två försök plockade han upp den från backen. Jag blev så glad att det trillade en tår. Trodde att det skulle ta år och dar att få honom att lyfta den.
Ibland är det så skönt att ha fel!
söndag, februari 27
Problemlösaren
Nu är det slut funderat! Idag tog vi tag i vårt lilla tävlingsproblem.
Först så fick min träningskamrat i uppgift att göra en tävlingsliknande situation, tre moment som jag inte hade koll på. Det blev frittfölj, framförgående och inkallning med ställande.
Det var en mycket intressant upplevelse. Efter första momentet tappade jag honom totalt, han satt och åt snö. Visade inget intresse att vara med mig. Framåt sändande gick inte så bra eller inte alls, då han inte är van att misslyckas gick inte inkallningen heller. Det var med andra ord en mycket bra övning och jag fick mycket att fundera kring.
Det vi kom fram till Annika och jag är att han laddar väldigt mycket. Under friaföljet så blir han mer och mer het. Svansen går mer och mer, han laddar helt enkelt. Jag riktigt hör hur han tänker snart kommer belöningen. När vi är framme vid språnget så belönar han sig själv med lite bus. Efter vi är klara tror jag inte att han tycker att han fått tillräckligt med belöning och stämplar ut.
Jag tror att det här är roten till allt vårt onda. Om jag får det friaföljet att fungera, att han inte gillar det så mycket som han gör *ler* så kommer resten att lösa sig. Jag kommer härmed att jobba med lugnare belöningar, lite leta godis och godismys när vi blir tävlingsledda. För att förändra förväntningen lite och i med det bibehålla koncentrationen. Vi måste utsätta oss för mer tävlingsliknande situationer så att vi får öva och öva plus att jag då får tid att ändra på förväntningen.
Jag tror att om vi bara löser den här knuten så kommer resten att lösa sig av sig själv.
Först så fick min träningskamrat i uppgift att göra en tävlingsliknande situation, tre moment som jag inte hade koll på. Det blev frittfölj, framförgående och inkallning med ställande.
Det var en mycket intressant upplevelse. Efter första momentet tappade jag honom totalt, han satt och åt snö. Visade inget intresse att vara med mig. Framåt sändande gick inte så bra eller inte alls, då han inte är van att misslyckas gick inte inkallningen heller. Det var med andra ord en mycket bra övning och jag fick mycket att fundera kring.
Det vi kom fram till Annika och jag är att han laddar väldigt mycket. Under friaföljet så blir han mer och mer het. Svansen går mer och mer, han laddar helt enkelt. Jag riktigt hör hur han tänker snart kommer belöningen. När vi är framme vid språnget så belönar han sig själv med lite bus. Efter vi är klara tror jag inte att han tycker att han fått tillräckligt med belöning och stämplar ut.
Jag tror att det här är roten till allt vårt onda. Om jag får det friaföljet att fungera, att han inte gillar det så mycket som han gör *ler* så kommer resten att lösa sig. Jag kommer härmed att jobba med lugnare belöningar, lite leta godis och godismys när vi blir tävlingsledda. För att förändra förväntningen lite och i med det bibehålla koncentrationen. Vi måste utsätta oss för mer tävlingsliknande situationer så att vi får öva och öva plus att jag då får tid att ändra på förväntningen.
Jag tror att om vi bara löser den här knuten så kommer resten att lösa sig av sig själv.
söndag, februari 20
Lydnadsklass 2 premiär
- 15 grader och solsken. Jag kände mig laddad. Tänkte att jag den här tävlingen skulle koncentrera mig på våra förberedelser. Hade anlitat Annika min träningskamrat att titta på vad jag gör under tävlingen.
När det väl var vår tur hade jag värmt och kände mig inte särskilt nervös. Platsliggningen gick tusan så bra, han låg fint trots att det var en annan hund som var upp och busade. Jag hade dragit nummer 1 så vi var en bit ifrån den busande hunden. Men att Pep låg kändes väldigt bra i magen och nöjd efter platsen så värmde jag inte något utan körde på en gång. Vet inte om det var dumt men jag kände där och då att det bara skulle bli rörigt om vi gick ut och körde lite fritt följ för att sedan gå in igen.
Momenten som helhet är jag väldigt nöjd med, trots att vi nollade tre av dem :) Men det var inte sötnosen som gjorde fel utan matten. Ju längre tid det gick desto svårare fick jag att fånga upp Pep mellan momenten och jag tyckte att han blev lägre och lägre. Eller mer och mer osäker på om han gjorde rätt. I vanliga fall eller när vi tränar brukar jag bara behöva ställa mig för att han ska sitta vid sidan och vänta på nästa uppgift, men nu fick jag inte den kontakten. Han ville inte vara med mig alls. Som Annika sa "när ni tränar så är ni som ett par som varit gifta hur länge som helst, ni förstår varandras minsta vink" men idag så såg jag inget av det. Mitt glada jag var som bortblåst och stenansiktet kom fram. Istället för att säga "världens bästa lilla busfrö" som jag gör när jag tränar så säger jag "FOT" utan att le varken med munnen eller ögonen. Vi spelade inte tillsammans.
Det var en mycket nyttig tävling för mig för om jag bara får träna på hur jag ska vara mellan momenten så kommer det att gå som himla fint. För han kan momenten. Han vet bara inte vad han ska göra med sin konstiga matte. Jag är glad att jag hanterade uppvärmningen bra, att jag var noga med att visa vart väskan var och att jag hade Peppen med mig från början. Vi har alltså tagit ett stort kliv i rätt riktning nu måste jag bara hitta hur jag ska hantera mig själv mellan momenten. Plus att vi måste öva på att bli kommenderade. Han blir lite störd/peppad av den som pratar.
Jag måste även hitta vilken typ av belöning han behöver ha för att få bekräftat att han varit duktig. Så att han inte går ner sig mellan momenten även om matten blir lite småknasig.
Vi har en hel del att göra till nästa tävling i mars, men jag tycker att det känns väldigt spännande att få jobba med mig själv.
----
Ok här får ni de fina resultaten oxå
Platsliggning - 10
Frittfölj - 6,5 startade skitbra sedan mot slutet hoppade han efter min vante och sedan hittade vi inte tillbaka. Tror att hoppet efter vanten var ett rop på hjälp. Där började jag nog förändras till stoneface.
Läggande - 8,5 dålig start fick inte in honom i position och han slamsade lite.
Inkallande med ställande - 0 smög efter mig. Jag gjorde om och han gjorde det som han brukar med tvärnit och galopp vid båda inkallningarna.
Rutan - 0 sprang mot väskan som stod bakom publiken, jag visste att jag inte hade honom där så jag kallar tillbaka och gör om. Alltså en nolla. Då visste han vad han skulle göra men ville inte gå över de nysprayade sträcken. Stannade framför, jag sa snällt (faktiskt) att man måste gå över sträcken och då gjorde han det men mycket försiktigt. Noga att inte trampa på sprayfärgen.
Apportering - 0 nu var han så himla glad att det äntligen hände något kul så han sprang på tävlingsledarens kommendera. Galopp ut och galopp tillbaka.
Hopp - 10 men med mycket trixade att få honom på plats, ville inte sitta fot.
Fjärrdirigering - 8,5 vid sista läggandet la han sig som en liten boll. "Nu är det väl ändå slut.."
Ni fattar inte vad stolt jag är över att han gör så bra som han faktiskt gör. Han är världens bästa och om jag bara sköter mina kort rätt så kommer vi att komma långt.
När det väl var vår tur hade jag värmt och kände mig inte särskilt nervös. Platsliggningen gick tusan så bra, han låg fint trots att det var en annan hund som var upp och busade. Jag hade dragit nummer 1 så vi var en bit ifrån den busande hunden. Men att Pep låg kändes väldigt bra i magen och nöjd efter platsen så värmde jag inte något utan körde på en gång. Vet inte om det var dumt men jag kände där och då att det bara skulle bli rörigt om vi gick ut och körde lite fritt följ för att sedan gå in igen.
Momenten som helhet är jag väldigt nöjd med, trots att vi nollade tre av dem :) Men det var inte sötnosen som gjorde fel utan matten. Ju längre tid det gick desto svårare fick jag att fånga upp Pep mellan momenten och jag tyckte att han blev lägre och lägre. Eller mer och mer osäker på om han gjorde rätt. I vanliga fall eller när vi tränar brukar jag bara behöva ställa mig för att han ska sitta vid sidan och vänta på nästa uppgift, men nu fick jag inte den kontakten. Han ville inte vara med mig alls. Som Annika sa "när ni tränar så är ni som ett par som varit gifta hur länge som helst, ni förstår varandras minsta vink" men idag så såg jag inget av det. Mitt glada jag var som bortblåst och stenansiktet kom fram. Istället för att säga "världens bästa lilla busfrö" som jag gör när jag tränar så säger jag "FOT" utan att le varken med munnen eller ögonen. Vi spelade inte tillsammans.
Det var en mycket nyttig tävling för mig för om jag bara får träna på hur jag ska vara mellan momenten så kommer det att gå som himla fint. För han kan momenten. Han vet bara inte vad han ska göra med sin konstiga matte. Jag är glad att jag hanterade uppvärmningen bra, att jag var noga med att visa vart väskan var och att jag hade Peppen med mig från början. Vi har alltså tagit ett stort kliv i rätt riktning nu måste jag bara hitta hur jag ska hantera mig själv mellan momenten. Plus att vi måste öva på att bli kommenderade. Han blir lite störd/peppad av den som pratar.
Jag måste även hitta vilken typ av belöning han behöver ha för att få bekräftat att han varit duktig. Så att han inte går ner sig mellan momenten även om matten blir lite småknasig.
Vi har en hel del att göra till nästa tävling i mars, men jag tycker att det känns väldigt spännande att få jobba med mig själv.
----
Ok här får ni de fina resultaten oxå
Platsliggning - 10
Frittfölj - 6,5 startade skitbra sedan mot slutet hoppade han efter min vante och sedan hittade vi inte tillbaka. Tror att hoppet efter vanten var ett rop på hjälp. Där började jag nog förändras till stoneface.
Läggande - 8,5 dålig start fick inte in honom i position och han slamsade lite.
Inkallande med ställande - 0 smög efter mig. Jag gjorde om och han gjorde det som han brukar med tvärnit och galopp vid båda inkallningarna.
Rutan - 0 sprang mot väskan som stod bakom publiken, jag visste att jag inte hade honom där så jag kallar tillbaka och gör om. Alltså en nolla. Då visste han vad han skulle göra men ville inte gå över de nysprayade sträcken. Stannade framför, jag sa snällt (faktiskt) att man måste gå över sträcken och då gjorde han det men mycket försiktigt. Noga att inte trampa på sprayfärgen.
Apportering - 0 nu var han så himla glad att det äntligen hände något kul så han sprang på tävlingsledarens kommendera. Galopp ut och galopp tillbaka.
Hopp - 10 men med mycket trixade att få honom på plats, ville inte sitta fot.
Fjärrdirigering - 8,5 vid sista läggandet la han sig som en liten boll. "Nu är det väl ändå slut.."
Ni fattar inte vad stolt jag är över att han gör så bra som han faktiskt gör. Han är världens bästa och om jag bara sköter mina kort rätt så kommer vi att komma långt.
måndag, februari 14
Måndag morgon
Sitter här och väntar. Kanske ringer de och säger att jag får jobb kanske inte. Det är - 26,7 grader ute och jag börjar bli lite små nervös att kylan håller i sig till på söndag. Platsliggning i -2o känns ju inte så jätte sjysst. Men de har lovat lite svalare eller varmare. Dock känns det löftet ganska lätt att ge när det är så här kallt och februari.
Tanten är galen. Hon vill inte vara ute och inne är hon som ett monster. Vill ha allas uppmärksamhet hela tiden. Får hon den inte så börjar hon skälla eller gör sig förstådd på annat sätt. För tillfället klättrar hon över Snoddas och försöker smidigt lägga sig mellan honom och mig. Bästa stället. Då har hon båda i sin hand, tror hon... Han låter sig snällt klättras på. Vet att han får sina öron väl rengjorda när hon väl är på plats och det är nog det allra bästa som finns.
Igår var det årsmöte och ridhusträning samtidigt. Den här gången prioriterade jag ridhusträningen. Har redan varit på ett årsmöte och snart har vi vårat egna i distriktet. Jag behövde komma ut och kolla formen i lite mer stimmig miljö. Han var som världens bästa. Jobbade fint med mig och stördes inte alls av bollar som flög eller kampande hundar. Däremot har han lite svårt för att springa för nära hundar som arbetar. Om jag råkar kasta apporten lite galet så den hamnar inom en annan hunds radie, hur stor den är vet bara Pepson, då hämtar han den väldigt försiktigt. Travar dit, smygtar den och travar sedan tillbaka. Kastar jag åt andra hållet så är det full fart. Tanten har ju nästan varit tvärt om, ju mer hundar och mer konkurrens desto viktigare att ta den fort.
Vi gick igenom i stort sett alla moment och allt utom det allra första friaföljet gick som på räls. Det är lite irriterande att det fria följet ska vara så tidigt. Han är så gasad då att han gärna går lite före och tappar koncentrationen. När vi tränat konstant i en halvtimme, då gjorde han helt galet bra fria följ. Men fantastisk koncentration, vi gjorde ett elitprogram och det var inga som helst problem. Men att gå det där första, det är såå svårt. Hade han haft lätt för att ljuda så skulle det ha kommit en sånt där förväntansgnäll jag lovar.
Jag har förberett husse på att han kommer att få dirigera mycket i veckan. Han ska få ett papper med alla orden och säga dem med lite olika intervall så att galna Peppen inte lär sig att lyssna på tävlingsledaren. Om jag känner honom rätt så skulle han lära sig det efter den här tävlingen. Så för att mota Olle i griden ska han nu få lära sig att det är matte man följer och lyssnar på. Inte den där knasbollen som ropar och har sig. Även om den säger "gör språng marsch" vilket bara kan betyda en sak, hopp, studs och bita matte i armen.
Tanten är galen. Hon vill inte vara ute och inne är hon som ett monster. Vill ha allas uppmärksamhet hela tiden. Får hon den inte så börjar hon skälla eller gör sig förstådd på annat sätt. För tillfället klättrar hon över Snoddas och försöker smidigt lägga sig mellan honom och mig. Bästa stället. Då har hon båda i sin hand, tror hon... Han låter sig snällt klättras på. Vet att han får sina öron väl rengjorda när hon väl är på plats och det är nog det allra bästa som finns.
Igår var det årsmöte och ridhusträning samtidigt. Den här gången prioriterade jag ridhusträningen. Har redan varit på ett årsmöte och snart har vi vårat egna i distriktet. Jag behövde komma ut och kolla formen i lite mer stimmig miljö. Han var som världens bästa. Jobbade fint med mig och stördes inte alls av bollar som flög eller kampande hundar. Däremot har han lite svårt för att springa för nära hundar som arbetar. Om jag råkar kasta apporten lite galet så den hamnar inom en annan hunds radie, hur stor den är vet bara Pepson, då hämtar han den väldigt försiktigt. Travar dit, smygtar den och travar sedan tillbaka. Kastar jag åt andra hållet så är det full fart. Tanten har ju nästan varit tvärt om, ju mer hundar och mer konkurrens desto viktigare att ta den fort.
Vi gick igenom i stort sett alla moment och allt utom det allra första friaföljet gick som på räls. Det är lite irriterande att det fria följet ska vara så tidigt. Han är så gasad då att han gärna går lite före och tappar koncentrationen. När vi tränat konstant i en halvtimme, då gjorde han helt galet bra fria följ. Men fantastisk koncentration, vi gjorde ett elitprogram och det var inga som helst problem. Men att gå det där första, det är såå svårt. Hade han haft lätt för att ljuda så skulle det ha kommit en sånt där förväntansgnäll jag lovar.
Jag har förberett husse på att han kommer att få dirigera mycket i veckan. Han ska få ett papper med alla orden och säga dem med lite olika intervall så att galna Peppen inte lär sig att lyssna på tävlingsledaren. Om jag känner honom rätt så skulle han lära sig det efter den här tävlingen. Så för att mota Olle i griden ska han nu få lära sig att det är matte man följer och lyssnar på. Inte den där knasbollen som ropar och har sig. Även om den säger "gör språng marsch" vilket bara kan betyda en sak, hopp, studs och bita matte i armen.
lördag, februari 12
Doftdiskriminering
Vi har brottats lite med vittringsapporteringen. Det är lite annorlunda när man tränat operant för han provar ju till tusen för att komma på vad som är rätt. När han inte får något för det så skruvar han upp sig mer och mer. Tillslut är han i helt fel sinnesstämning.
Jag pratade med min kamrat Jessica och fick tipset att träna doftmarkeringen på post-its. Det var en genial tanke för det går ju inte att göra så mycket med dem. Speciellt om de är fasttejpade och inte alls går att plocka upp. Mycket smart.
Igår tog jag tag i det. Jag har lite motstånd till det här när jag tränar med Pep för att han går upp i spinn så mycket. Men nu bestämde jag mig för att jag var på så pass bra humör att det skulle fungera.
Först så skruvade han upp sig luktade/satte nosen på rätt och fick sitt efterlängtade klick. Det tog inte många klick, kanske tre så var jag tvungen att byta plats på dem så han skulle använda näsan. Jag fick sätta honom bakom mig så att han inte såg och sedan bjuda fram honom. Det blev rätt varje gång och han gick inte upp i varv. Däremot blev det en blöt fläck av säckel eller saliv där vi satt. Post-it lapparna går nog inte att använda mer än en gång i taget för de blir fort ner säcklade. Min lilla godisdrägglare. Han behöver bara tänka träning så börjar saliven att rinna till.
Min plan är att det tillslut ska finnas sex post-its och att han lugnt och metodiskt ska välja rätt. När han gör det så ska jag byta till vittringspinnar, då kanske han fattar galoppen och inte går upp så mycket i varv.
Jag pratade med min kamrat Jessica och fick tipset att träna doftmarkeringen på post-its. Det var en genial tanke för det går ju inte att göra så mycket med dem. Speciellt om de är fasttejpade och inte alls går att plocka upp. Mycket smart.
Igår tog jag tag i det. Jag har lite motstånd till det här när jag tränar med Pep för att han går upp i spinn så mycket. Men nu bestämde jag mig för att jag var på så pass bra humör att det skulle fungera.
Först så skruvade han upp sig luktade/satte nosen på rätt och fick sitt efterlängtade klick. Det tog inte många klick, kanske tre så var jag tvungen att byta plats på dem så han skulle använda näsan. Jag fick sätta honom bakom mig så att han inte såg och sedan bjuda fram honom. Det blev rätt varje gång och han gick inte upp i varv. Däremot blev det en blöt fläck av säckel eller saliv där vi satt. Post-it lapparna går nog inte att använda mer än en gång i taget för de blir fort ner säcklade. Min lilla godisdrägglare. Han behöver bara tänka träning så börjar saliven att rinna till.
Min plan är att det tillslut ska finnas sex post-its och att han lugnt och metodiskt ska välja rätt. När han gör det så ska jag byta till vittringspinnar, då kanske han fattar galoppen och inte går upp så mycket i varv.
måndag, februari 7
Pepson och Findus
Försökte fånga Snoddas i profil för att visa hur otroligt lik han är sin far. Gick inte så bra... Men fick några fina bilder ändå.
1. Fint
2. En av de mindre lyckade profilbilderna
Varje promenad leker de lika mycket. Gillar när han gör kullerbyttor.
1. Fint
2. En av de mindre lyckade profilbilderna
Varje promenad leker de lika mycket. Gillar när han gör kullerbyttor.
söndag, februari 6
Konsten att ta emot ilska
Nu var det länge sedan sist igen. Vi tränar på och har anmält oss till distriktets första lydnadstävling den 20 februari. Håller tummarna för att det inte blir för kallt.
Den här satt i tvättstugan när jag kom ner för att tvätta.
Ilsk gick jag hem och skrev den här
Den här satt i tvättstugan när jag kom ner för att tvätta.
Ilsk gick jag hem och skrev den här
tisdag, januari 4
söndag, januari 2
Inkallning
Tränade på inkallning med stå här om dagen. Har som jag skrivit tidigare pausat det momentet för att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Bestämde mig för att börja om helt från början. Raka inkallningar med belöning bakom för att han ska förstå att han ska lämna leksaken.
Tre gånger tidigare har vi tränat det här. Med olika resultat.
Men vid det här tillfället hade vi som sagt pausat. Jag la ut kongen och satte gubben att vänta på mitt ord. Han kommer i flygande fläng och stannar tvärt mitt på sträckan. Jag fick locka lite mer för att han skulle komma hela vägen. Andra gången kom han hela vägen och tredje belönade jag ett superfint spontanstå för att sedan belöna hela vägen och och nästa gång för att han stannade på mitt kommando.
Det som jag finner mest intressant är vilket enormt minne han har. Något vi bara tränat tre gånger sitter som sten. Eller ni förstår vad jag menar. Han vet direkt vad vi ska göra. Det här är något jag måste tänka på när jag tränar. Får han jobba för länge med delmoment eller utan att det är rätt utfört så blir det svårare för honom.
Snart måste jag ta bort belöningen bakom och bara ha ordet för att han inte bara ska förknippa inkallning med sak bakom. Detsamma med rutan jag fick tidigt ta bort targeten så att han inte förknippar rutan med en musmatta. Han är så himla smart den här gubben...
Tre gånger tidigare har vi tränat det här. Med olika resultat.
Men vid det här tillfället hade vi som sagt pausat. Jag la ut kongen och satte gubben att vänta på mitt ord. Han kommer i flygande fläng och stannar tvärt mitt på sträckan. Jag fick locka lite mer för att han skulle komma hela vägen. Andra gången kom han hela vägen och tredje belönade jag ett superfint spontanstå för att sedan belöna hela vägen och och nästa gång för att han stannade på mitt kommando.
Det som jag finner mest intressant är vilket enormt minne han har. Något vi bara tränat tre gånger sitter som sten. Eller ni förstår vad jag menar. Han vet direkt vad vi ska göra. Det här är något jag måste tänka på när jag tränar. Får han jobba för länge med delmoment eller utan att det är rätt utfört så blir det svårare för honom.
Snart måste jag ta bort belöningen bakom och bara ha ordet för att han inte bara ska förknippa inkallning med sak bakom. Detsamma med rutan jag fick tidigt ta bort targeten så att han inte förknippar rutan med en musmatta. Han är så himla smart den här gubben...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)