Något att se fram emot

Imorgon ska vi till Byske jag och hundarna, min syster med sambo är uppe på semester. Det är alltid lika skönt att åka till stugan. Hundarna verkligen älskar att få en hel gård att springa fritt på. Det är ju något de inte är vana vid... lägenhetshundar som de är. Plus att jag tycker att det är underbart att komma till havet och familjen förståss.

På lördag blir det kalas för en kompis som ska gifta sig nästa fredag. Det ser jag fram emot, mer kan jag inte avslöja. Sedan kommer syster med upp hit till min stad för att se hur vi har det. Hon som alla andra kommer att tycka att vi har en väldigt fin lägga. För det har vi, den är helt underbart stor och med en stor och fin balkong. Jag ska lägga ut bilder snart. Eller kanske göra jag det i min andra blogg. Vi får se.

Nåväl, hundarna och jag ska mysa och ha det gott. Om vädret håller i så kanske det blir en båttur till i år. Vi har redan gjort en, men det var i en liten båt så hundarna fattade inte riktigt vad som hände och de hade svårt att sitta stilla. Vatten som skvalpade in under magen och så. Ni vet, kallt vatten på kalla magar det går ju bara inte.

Ha det så gott

Svalka i sommarvärmen

Vi gick ned till havet igår. Ixxi den stackarn med all sin päls tyckte att det var dunderskönt att simma. Hon bara gick ned i vattnet och sedan simmade hon av sig själv fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag kastade pinnar till henne simmade hon bara och hämtade dem men släppte dem innan hon kom så långt att hon kunde stå i vattnet. Sedan simmade hon ut igen. Stackarn. Det måste vara olidligt varmt...

Ella den badkrukan stod bara på stranden och tittade på.

Doggy-zen

Jag fösöker träna upp Ixxis sedan länge fördålda doggy-zen kunskaper. Allt det har resulterat i är rispor på armarn. Kan säga att det var ingen höjdare med nyklippta klor. Jag ser ut som om jag slagits med en katt. Hur kan det komma sig tänker du. Jo så här är det husse har lärt henne vacker tass och så fort jag inte säger något måste hon ju prova göra det som hon lärde sig senast och inomhus var det nog just vackertass. Hon sträcker fram tass på tass först provar hon höger och sedan vänster. För någon av dem måste det ju vara... jag blir bara mer och mer rispad.

Bilder från Lovikka

Ixxi myser inte av myggen.

Ella spanar efter den som gått på dass...

Hemma igen

Nu har vi flyttat, vi har bytt stad. Det har gått väldigt smidigt, så fort soffan, sängen och hundarnas sovplatser var på plats så blev de lugna. Med andra ord tog det bara en dag. Det känns verkligen skönt. Nu är allt som vanligt igen, Ixxi ligger och sover i soffan på natten och Ella ligger brevid sängen för att vara nära som alltid.

Vi har även hunnit med en veckas avkoppling i Lovikka. Hundarna har väl inte uppskattat det till 100 procent då det var så hiskeligt myggigt. Under en promenad hade Ixxi så mycket mygg att jag trodde att hon skulle lyfta. Men det verkar inte klia på henne så jag tar det hela med ro.

De har blivit bortskämda av svärmor och charmat alla i sin omgivning. Ella mest faktiskt, jag blir alltid lite förvånad när folk gillar henne mer. Detta för att jag tycker att hon är lite jobbigare, stressigare plus att hon har svårt att koppla av. Men å andra sidan så ska hon prata med alla och visar att hon tycker om dem. Det gör inte Ixxi, hon kopplar av och kopplar bort. Något som jag tycker är väldigt skönt hemma men det är väl inget karaktärsdrag som uppskattas av okända. De får ju ingen bild av vem hon är, medan Ella klart och tydligt tar plats och visar vem hon är.

Nu ska vi gå ut och gå i regnet, det är något som Ixxi verkligen inte uppskattar. Jag tycker att hon förändrats mycket efter den sista valpningen. Hon har blivit pjåskigare, vill inte gå ut när det regnar och så. Idag fick jag bli arg på henne två gånger för hon bara vägrade gå. Stod blixtstilla i kopplet och gjorde sig så tung som möjligt så att jag inte bara kunde "dra" henne med mig. Jag fick bli arg och berätta för henne att vädret inte spelar någon roll. Efter ett tag accepterade hon mitt beslut, men det var tveksamt. Så har hon aldrig varit förr. Hon har liksom blivit latare, vill helst bara ligga hemma och sova. Inte för att hon inte gillar och blir lycklig när vi tränar DET är fortfarande väldigt roligt. Men att gå på promenad, det kan tydligen inte bli tristare...