Träningsdag

Idag var det dags för ridhusträning igen. I snöyran tog vi oss dit, Pep och jag. Den här gången var han inte lika skällig. Nu var det bara när lek pågick nära inpå som det var svårt att vara tyst. Han var oxå mer koncentrerad på mig och visste varför vi var där. Jag vågade till och med ta av kopplet. Han är så fin och så duktig.

Vi tränar bara sånt som vi kan när vi är där för jag tycker än så länge att det är för stora störningar att lägga på vid nyinlärning eller för sånt som kräver mycket av honom. Vi försöker att bara ha kul.

Idag har varit en helt underbar dag, superhärligt väder och promenad med hela familjen. Nu ligger de alla och vilar runt oss. Pep hade varit så duktig när vi var och tränade att han fick springa lös idag. Det resulterade i att jag fick plumsa i midjedjup snö då Pep hittade resterna av en lax som någon slängt ut. Jag fattar inte vad folk slänger ut ibland.

För mig blev det i alla fall ett bra träningspass. Alltså Pep fick sin träning och jag fick lite jag med :)

Insprerad

Findag.

I all den här hormonröran så har vi haft en väldigt väldigt väldigt fin dag. Promenaderna har varit lugna och fina. Kopplet har varit slakt och jag har inte fått armen dragen ur led då Pep gör sina galna kast efter doftfläckar eller vad det nu är. Idag var det så fint. Jag kände harmoni.

Inne har det oxå varit harmoni. Ella och Pep har varit så kärleksfulla mot varandra.

Mina två sötnosar.

Fick en hel hög med inspiration när jag pratade med Jessica här om dagen. Det är så inspirerande att prata med andra som förstår en. Oftast tycker jag att jag möter motstånd nuförtiden. Det är lite trist. Men jag tänker inte ändar mig och träna på något annat sätt. Det är dock tråkigt när det kommer till något som en gillar så mycket och när vi är så många som delar intresset. Jag får en känsla av att inte riktigt bli tagen på allvar. Det är något nytt för mig för att träna med klicker eller operant har idag blivit en vanlig metod som används av så många. Men det är tydligt att så inte är fallet här. Eller så har jag bara haft otur och inte mött de människorna.

Min inspiration för att träna har i alla fall inte varit så hög utan det har mest bara blivit det som måste göras. Jag har inte känt den där glädjen som jag brukar när jag tränar hund. Den där glädjen som gör att jag tänker och idéerna sprutar. Tack Jessica för att jag fick inspirationen tillbaka.

And the beat goes on

Jag tar tag i hormonerna.

I söndags var vi på klubbens öppna ridhusträning. Passivitet stod på schemat. Eller i alla fall att inte sitta och skälla på allt som händer. Att ligga ned och vara passiv i ett ridhus är inte så enkelt om en gillar hästskit... kryp kryp till nästa godbit...

Först när vi kom dit var nerverna på utsidan och gick någon för nära så "voff vooff" från Pepson. Efter ett tag börjar det hända grejer. Hundar får härliga lekbelöningar. Pep går upp i varv, det känns som att han vill vara med. Voff voff voff. Det är nyttigt för honom det här, att bara vara bredvid och inte delta. Här hemma är han ju i centrum hela tiden och den som oftast får göra. Så att inte delta är jobbigt. Efter ett tag lugnade han ned sig och vi tränade lite. Efter träningen ännu mer passivitet. Då blir det jobbigt för då kommer IPO gänget in och där handlar det om roliga belöningar och fart och fläkt. Men då hade Pep fått jobbba lite och verkade inte alls tycka att det var jobbigt att sitta och titta på. Avundsjuk var han fortfarande men inte skällig.

En mycket bra dag, en mycket bra helg.

Svart eller vitt

Jag har en ulv i fårakläder.

Vet inte från dag till dag vem jag går ut med ulven eller fåret.

Men jag är glad i alla fall, för jag har fortfarande ett får då och då.

Jag är oxå glad för att det är förvånade lätt att lura fram fåret. Det gäller bara att hitta en ingång för berömmet.

Planen klar

Det är lördag, solen skiner och det är bara -7 grader. Helt underbart med andra ord. Jag bestämmer mig för att träna på klubben. Sätter mig ned och gör en plan. Det vet jag att jag borde göra oftare men jag glömmer bort det. Eller förtränger. Eller struntar i. När jag inte gör det så blir det oftast så att jag tränar på det vi redan kan. Det som går bra och där jag ser snabba resultat.

Nu gjorde jag med tanke på 2010 års mål en träningsplan för dagen. Som jag oxå höll mig till. Jag är stolt över både mig själv och Pep som alltid göra så bra ifrån sig på träning.

1. Framförgående - glömmer bort att träna så vi går inte framåt. Men jag ser att vi kunnat öka avståndet till targeten.

2. Apportering klass 1 - Pep griper apporten mer än gärna (så länge den är i trä) så nu tränade vi på att vänta på stickordet. Hemma i soffan tränar vi hämta och lämna metallen.

3. Platsliggning - Glömt bort att träna. Men jag ser inga som helst problem där. Det handlar bara om träningstid. Ligger stabilt och ner med huvudet när han kommer på det. Men jag har inte tränat att ligga länge så han sätter sig upp efter ett tag. Alltså gå tillbaka och förstärka liggandet. Men som sagt inget problem han vet om att han ska vara kvar på platsen.

4. Inkallande - Det här momentet har jag helt och hållet skippat att träna. Vilket gör att Pep inte har någon direkt aning om vad han ska göra. Sätter jag honom och ropar hit så sitter han fint kvar vid första försöket. Andra försöket lägger han sig ned. Där slutade jag och fick ta mig en funderare. Tränade ordet hit på promenad istället, när han spontant kommer i superhög fart. Satte honom och provade igen och jag ser hur det rycker i kroppen men han sitter fint kvar. Provar igen och han kommer rusande i hög fart. En liten liten seger för mig och snart så har vi nog en fungerande tävlings inkallning oxå.

Nu är middagen klar så jag återkommer med fortsättningen.

Liten men naggande god

Äntligen har vi fått hem en spark. Vi brukar ge oss ut på sena kvällar jag och Pep. Då gör vi stan osäker. Eller tja kanske inte då Pep inte får dra mig än utan nu fokuserar vi på att springa bredvid sparken utan att dra. Det kanske låter konstigt men då vi bor mitt i stan och jag gärna vill kunna ta mig till ett bra sparkområde i lugn och kontrollerad fart måste vi ju träna på det. Min tanke är att att han ska gå vid sidan i vanligt koppel och dra i selen och att han ska lära sig skillnaderna mellan dessa.

Första gången vi var ute så tyckte Pep att det var lite konstigt. Som vanligt löser han alla sina konflikter med lek och bus. Så fort jag började sparka så började Pep att hoppa, skutta och kampa/busa med kopplet. Tog en djup klunk ur tålamodsburken och fick börja riktigt från början, foten på meden bra och karra en spark utan lek och bus bra och karra. Jag öste karra över honom och tillslut så gick det vägen. När vi kom ut på en mer trafikerad gata som oxå var lite mer packad och därmed oxå halkig så fick vi upp farten ordentligt och då kom buset tillbaka. Men det kommer nog att försvinna så fort han vant sig lite mer. Jag var dock helt slut när vi kom hem. Kommer att få en fin och vältränad liten stuss om vi sparkar en liten stund varje kväll. Eller i alla fall vänstra skinkan...

Idag har vi varit till vetten för sprutan. Det är så skönt att inte behöva boka tid utan bara sätta sig i bilen en dag då det passar en själv. Trots att vi missat den dagliga vaccinationstiden så var det inga problem, de är så snälla. Pep fick sin spruta och brydde sig inte det minsta om vad som hände. Passade på att väga honom oxå. Igår var jag in och läste om Kell och Cooper, läste att den lilla valpen redan vägde 17 kilo och att Kell vägde 30 kg jag blev lite förskräckt, inte för att de väger mycket utan för att jag tror att Pep väger lite. Men då har han ju en liten mamma oxå. Så för att stilla min nyfikenhet passade jag på att sätta lillprutten på vågen och minsann jag var inte helt fel ute, ett år och 18 kg. Det är väl lite väl lite muskler på kroppen så efter vinterns sparkande kommer han nog att väga lite mer men jag är ganska nöjd med att hålla honom runt 20.


1 år och 18kg

Annars tränar vi mest sånt som går att göra inne, idag är det - 27 ute och ingen av hundarna vill vara ute mer än nödvändigt. Pep får göra av med lite energi vid sparkturerna för då rör han på sig tillräckligt mycket för att inte frysa. Promenader med de sakteliga tanterna är för kallt. Ja ja med det jag skulle berätta är att vi leker apport. Har haft lite problem med apporteringen, misstänker att jag lagt för hårt tryck på honom. Så nu leker vi apportering och jag använder mig bara av metallen. Jag gömmer den bakom någon kudde eller under en filt och Pep ska leta och sedan komma och trycka nosen i min hand med apporten i munnen så klart. Det är en rolig lek tycker Pep. Mycket roligare än att bara plocka upp en apport från golvet när matten står och stirrar. Som han kämpar.

Sedan måste jag ju även skryta med att jag har en allmänlydnadskung. Med de egensinniga och självständiga tibbarna har det dröjt till de varit 3 år innan jag varit helt nöjd med deras hundmöten och "varalösbeteende". Men igår när det var endast -13 gick vi en lång runda och jag lilltok och vi mötte massor med lösa hundar och Pep klarade det galant. Han var lös och jag behövde inte oroa mig för andra hundar, människor är en annan sak. Han vill mer än gärna fram och hälsa på dem alla. Men det är ett problem jag gärna har.