Liten men naggande god

Äntligen har vi fått hem en spark. Vi brukar ge oss ut på sena kvällar jag och Pep. Då gör vi stan osäker. Eller tja kanske inte då Pep inte får dra mig än utan nu fokuserar vi på att springa bredvid sparken utan att dra. Det kanske låter konstigt men då vi bor mitt i stan och jag gärna vill kunna ta mig till ett bra sparkområde i lugn och kontrollerad fart måste vi ju träna på det. Min tanke är att att han ska gå vid sidan i vanligt koppel och dra i selen och att han ska lära sig skillnaderna mellan dessa.

Första gången vi var ute så tyckte Pep att det var lite konstigt. Som vanligt löser han alla sina konflikter med lek och bus. Så fort jag började sparka så började Pep att hoppa, skutta och kampa/busa med kopplet. Tog en djup klunk ur tålamodsburken och fick börja riktigt från början, foten på meden bra och karra en spark utan lek och bus bra och karra. Jag öste karra över honom och tillslut så gick det vägen. När vi kom ut på en mer trafikerad gata som oxå var lite mer packad och därmed oxå halkig så fick vi upp farten ordentligt och då kom buset tillbaka. Men det kommer nog att försvinna så fort han vant sig lite mer. Jag var dock helt slut när vi kom hem. Kommer att få en fin och vältränad liten stuss om vi sparkar en liten stund varje kväll. Eller i alla fall vänstra skinkan...

Idag har vi varit till vetten för sprutan. Det är så skönt att inte behöva boka tid utan bara sätta sig i bilen en dag då det passar en själv. Trots att vi missat den dagliga vaccinationstiden så var det inga problem, de är så snälla. Pep fick sin spruta och brydde sig inte det minsta om vad som hände. Passade på att väga honom oxå. Igår var jag in och läste om Kell och Cooper, läste att den lilla valpen redan vägde 17 kilo och att Kell vägde 30 kg jag blev lite förskräckt, inte för att de väger mycket utan för att jag tror att Pep väger lite. Men då har han ju en liten mamma oxå. Så för att stilla min nyfikenhet passade jag på att sätta lillprutten på vågen och minsann jag var inte helt fel ute, ett år och 18 kg. Det är väl lite väl lite muskler på kroppen så efter vinterns sparkande kommer han nog att väga lite mer men jag är ganska nöjd med att hålla honom runt 20.


1 år och 18kg

Annars tränar vi mest sånt som går att göra inne, idag är det - 27 ute och ingen av hundarna vill vara ute mer än nödvändigt. Pep får göra av med lite energi vid sparkturerna för då rör han på sig tillräckligt mycket för att inte frysa. Promenader med de sakteliga tanterna är för kallt. Ja ja med det jag skulle berätta är att vi leker apport. Har haft lite problem med apporteringen, misstänker att jag lagt för hårt tryck på honom. Så nu leker vi apportering och jag använder mig bara av metallen. Jag gömmer den bakom någon kudde eller under en filt och Pep ska leta och sedan komma och trycka nosen i min hand med apporten i munnen så klart. Det är en rolig lek tycker Pep. Mycket roligare än att bara plocka upp en apport från golvet när matten står och stirrar. Som han kämpar.

Sedan måste jag ju även skryta med att jag har en allmänlydnadskung. Med de egensinniga och självständiga tibbarna har det dröjt till de varit 3 år innan jag varit helt nöjd med deras hundmöten och "varalösbeteende". Men igår när det var endast -13 gick vi en lång runda och jag lilltok och vi mötte massor med lösa hundar och Pep klarade det galant. Han var lös och jag behövde inte oroa mig för andra hundar, människor är en annan sak. Han vill mer än gärna fram och hälsa på dem alla. Men det är ett problem jag gärna har.