Den som söker skall finna

Idag var det träning på Fårön, nedre rutan. Den är ganska slyig och tung. Framförallt nu när det regnat så mycket i flera dagar.

Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.

Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.

Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.

Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.

Markera vidare

Ok mitt "nya" tänk verkar fungera. Jag försöker göra så att han alltid ska lyckas mins 80% helt rätt i träningen. Alltså att vi inte ökar svårigheten för mycket. De senaste passen har varit helt klockrena, dvs 100%. Men då har inte svårigheten snårig skog funnits med i kalkylen.

I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...

Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.

Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något  i alla fall.

Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.

På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...

Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.

Markeringar

Jag sliter med våra markeringar, tycker inte vi gjort annat i sommar. Men nu tror jag att jag hittat rätt.

Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt.  Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.

I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.

Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.

Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.

Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.

För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.

I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.

Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.

Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.


Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.

Fy fan va jag är bra!

Har tävlat lk 2 idag och jag är bara så förbaskat nöjd. Jag gick inte under av nervositet, jag var där hela tiden och hjälpte min hund på alla sätt och vis. Det är första gången som jag tävlat och njutit. Visst var jag nervös, men det var bara lite pirr i magen. Det där som behövs för att skärpa till sig lite extra. Jag var inte helt borta.

Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.

Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta. 
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9

Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.