Mr Sensitive

Ledigdag och jag passar på att ta en promenad med Pep själv. Vi har det så underbart bara njuter, inga konstiga skälliga hundmöten och han lyssnar så fint. Vi går där och strosar, eller tja strosar var väl en underdrift då Pep är väldigt dålig på att strosa. Nosa kan han men att bara lufsa fram är inte hans grej.

Vi har gått en stund utan sällskap, inga möten av varken människa eller hund. Då kommer det en kvinna och går. Jag ser att Pep reagerar men tänkte att det var för att hon var liten och svartklädd, ser ut som husse. Men så från ingenstans hoppar han fram till henne och ska hälsa. Han är inte på och skäller inte men det är som att han måste ta sig fram och kolla av. Reaktionen från kvinnan får mig att förstå att hon är hundrädd. Jag försöker lugna som man alltid gör, men det är ju bara dumt. Så jag ber om ursäkt och går därifrån.

Vi har innan den här hundrädda kvinnan mött ca 10 personer som han inte ens tittat på. Han har gått före mig lös och jag har bara kunnat styra honom till rätt sida. Han är ju inte så där översocial. Vad var det som gjorde att han tyckte att den här kvinnan bara måste undersökas och det med ett litet skutt fram till henne. Sedan nos nos och så var det avklarat. Så himla dumt! Vi mötte en massa studenter på vägen efter det vissa i grupp om 3 som han bara stannade och tittade på. Ingen annan var han tvungen att hälsa på, inte ens de som hälsade på mig.

Undra var det var för signaler som han bara kände att han var tvungen att undersöka. Ibland är det dumt att han en hund som har känselspröten så långt ute. Å andra sidan är han ju tydlig så det blir lätt för mig att se. Nu vet jag att han reagerar på hundrädda.

Stort GRATTIS till Thomas och Syket som blev årets POPband på P3Guld galan.  Äntligen!

Lägesrapport

Vill tävla i mars så här kommer en lägesrapport.

Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.

Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...

Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.

Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.

Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.

Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!

Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.

Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.

Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.

Nu behöver vi inte mer

Nu vill jag att snön ska försvinna, är så sugen på att träna sök. Det tror jag Pep är oxå, för han är så gasad och taggad. Idag när vi var och tränade så fick Annika tävlingsleda tre moment i följd för att se hur mitt belöningssystem fungerar. Herregud han är så tänd att det är som att träna med en bil som bara har gas. Det kommer till och med ett och annat gnäll mellan varven.

Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.

Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.

Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.

Lillponken blir stor

Min lilla söta snälla rara Pepponke håller på att växa på sig och bli vuxen. Heltplötsligt försvarar han leksaker och säger ifrån. Han börjar få lite råg i ryggen min lilla sötnos. Idag blev han så på hugget när vi tränade att han nästan bet mig. Fatta min lilla mespropp!? Dessutom har han börjat kampa om leksakerna. Jag har jobbat med kampen i alla dessa år men han har inte velat ta den av mig. Nu börjar han bli en riktig best, han ska äga sina saker och försvarar dem för andra. Han kampar och tittar mig i ögonen! Det är knappt så att jag inte fattar det.

Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.

Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.

Inpallnitnig

Ja nu har Knasowich slagit till igen. När Pep blir övertänd så reagerar han inte som vanliga hundar. Han reagerar med stadga. Alltså inte i alla moment, hade ju varit fiffigt i det friaföljet men där är han mer normal.

Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.

Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....

Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.

Stå - ligg

Nog är det väl ändå gud förbannat här har jag tyckt att han kunnat det helt klockrent och så har han börjat flytta fram baktassarna ett steg. När började det ingå i momentet? Ingen som vet.

Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.

När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?

Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.

Vi har flyt

Var ute på klubben och tränade idag igen. Det är så förbaskat roligt nu. Pep verkar ha landat i sin sista hormon fas. Han kan koncentrera sig igen.

Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.

Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.

För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.

Mina mål för 2012 
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår

Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)

Pang i bygget del 2

Jag förundras över denna galet smarta hund. Min träningskompis har fått i uppdrag att träna in vittringsapporteringen. Vi förstår inte varandra där min hund och jag. Hon beskrev honom som
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden"  Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.

Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.

• Nyårsraketer - bryr sig inte
• Nyårssmällare och vi är ute - bryr sig inte. Tittar men fortsätter busa på en gång. Avslappnad.
• Anna smäller bajspåsar precis framför nosen på honom - bryr sig inte
• Någon smäller bajspåsar när jag varit arg - då blir det lite jobbigt. Svansen åker ner och han pinnar på lite fortare. Men kan ändå leka med bajspåsen när den serveras.
• Någon, typ min träningskamrat, smäller bajspåsen när vi tränar - helt fel, svårare att släppa och tar tid innan han kommer tillbaka i rätt arbetskänsla.

Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.

Han är då för knasig min lilla fläckis.