Kort rapport

Pep sitter på balkongen och spanar


Nu har det andra örat rest sig. Här växlas det fram och tillbaka hejvilt. Världens sötaste Pepson!

Just nu går allt på lågvarv, jag har åkt på en förkylning som inte alls är särskilt jobbig. Men bara för det så blir det solsken och värme. Klag klag, jag känner mig som en klagomursbesökare. Det är så varmt, jag är så trött, jag orkar ingenting, vad jobbigt det är att gå uppför den här backen. *djup suck* Snart orkar jag inte med att lyssna på mig själv.

Hade tänkt utnyttja de soliga dagarna för att lägga spår åt Pepson, men ojojoj så jobbigt det är att komma sig i väg när negativiteten har lagt sig över mig som en dät dimma. Måste ta mig i kragen!

- LillaA nu tar du dig i kragen, skärp dig!

Ja ja ska väl berätta om lite roliga saker oxå. Krypet går framåt och så även fot, vi jobbar bara med de svåra sakerna där, de som kräver bakdelskontroll. Det är verkligen hur kul som helst att jobba med honom för att han förstår så fort och när han förstått så går testningen oxå fort. Han utesluter verkligen snabbt det som inte ger belöning. Kul kul.

De som lyssnar på mig när jag pratar med hundarna måste ju tro att jag är lite smått galen och nu kommer ni oxå att tycka det. För alla har de små söta fina namn som jag bara säger till dem när ingen hör, tror jag. Ella heter då älsklinge, det är ju inte så konsigt men Ixxi heter Gummelums och Pep Boobi. Det är ett riktigt långt ooo ljud och det låter inte helt olikt det amerikanska ordet för bröst. Fast det är någon slags försötning av gubben. Fråga mig inte hur det blev det så men så är det i alla fall. Ja nu är det där ute och alla kan läsa, lillaA hon är inte helt normal så är det bara!

Uppdaterat resultatsidan, där finns nu Pepsons kritik från utställningen i juni.

Lägesrapport

Nu var det länge sedan jag skrev. Men vi har varit i stugan i en vecka och där fungerar knappt mobilen så internet är inte ens att tänka på.

Med fri tillgång till skog hade jag planerat att lägga massor med spår till Pepson. Men det blev bara två, vi målade fixade och softade. Dock var de två spåren som jag la väldigt nyttiga och jag tror att vi har knäckt nöten. Jag vet hur jag ska gå vidare helt enkelt. Lång liggtid på spåret, minst 3 timmar och mycket belöningar på vägen som inte luktar. Då jobbar han väldigt fint och koncentrerat.

Att vara i stugan är härligt, tycket hundarna. De är så trötta så när vi kom hem efter en vecka sov de alla tre i minst en dag innan det var full rulle igen. Tänkte att det kanske skulle bli lite jobbigt med Pep som ju minst sagt kräver en hel del för att vara harmonisk. Men den nya miljön och att det hände saker hela tiden var nog för honom. Visst tränade vi lite men inte så mycket som jag hade tänkt. Mest har vi bara myst. För att mysa det är Pep väldigt duktig på.

Nu är vi hemma igen och måste ta tag i sånt som att gå fint i koppel igen. Tänk vad saker kan glömmas bort på en vecka!? Klick klick och så komms det ihåg igen. Han är så snabbtänkt. Under veckan i Lovikka har han nästan blivit finsk oxå. Där pratar de ju Meänkieli mest hela tiden så för att imponera på svärmor och svärfar fick Pep bli finsk under veckan och lärde sig både sitta och ligga på finska. Så vår hund är nu tvåspråkig! Funderar på om jag kan utnyttja det på något sätt vi får se ;)

Pepson vallar

Nu har jag varit och tjuvat bilder hos Mackan. (Vill du se mer kolla in hennes bildsida, där fanns massor med fina bilder från lägret. Bland annat ett fint familjefoto på Pepson och Dojan med mor och far.)

När jag såg bilderna först gången blev jag så himla imponerad, det ser så proffisgt ut. Eller i alla fall hunden, matten ser ju som vanligt inte riktigt klok ut på bild.








Som ni ser håller Nina mig i handen, det var inte helt ovanligt. För jag hade noll koll på vart jag skulle vara i förhållande till hund och får.

Finaste Pepson


Världens finaste och tröttaste hund. Jag fastnade verkligen för vallning. Det verkar även min lilla söta gjort. Han ser verkligen ut att sköta sig fint.

Hur Pep blev Pepson.
När vi var i Luleå och Pep för första gången fick träffa husses syskonbarn så tyckte de att han var lite läskig. (Det tycker de än, men det är en skräckblandad förtjusning.) De försökte hitta på en massa namn åt honom eftersom han såg så rolig ut. Mest blev det Peps Persson, det heter han än idag... humpf. Kanske är inte matten så glad åt det. Men men. Det sötaste alternativet var Pepson och då var Ella (deras favorit just då) Findus och om jag tänker på det så är hon lite smålik Findus. Ella går sin egen väg och gör sina egna saker, hon älskar att stå i centrum och gör de mest knasiga saker ibland. För tillfället så tycker Ella inte om att gå elljusspåret. Så när vi kommer dit och jag släpperlös hundarna, så går hon bara rakt in i skogen och kommer inte ut när jag kallar på henne. Jag får hämta och koppla upp och sedan får hon gå i koppel tills vi kommer till vändpunkten, då vet hon att vi är påväg hem och DÅ kan hon vara lös. Knäppare hund får en ju leta efter. Findus i ett nötskal. Alltså Pepsson och Findus.

Smarstaste

Den mesta träningen pågår för tillfället i köket. Det känns lite smått galet. Inte för att jag inte tränat i köket förr med mina hundar. Det känns galet för att allt går så fort. Först så tränar och tränar och tränar vi och jag tycker inte att vi kommer oss någon stans. Så helt plötsligt så lossnar det. För tillfället har "fot" träningen verkligen gått framåt. Men då jag tränat mycket ingång, frishapade fram det, så är det svårare att starta bakåtrörelser. Bara för att han sitter ned. Så nu använder jag mig av den fina vinkeln vi har i köket för att träna i vänster-om. Först går vi något steg framåt så att han inte sitter ned och sedan backar vi oss fram tills det tar stopp och där svänger vi. Ni förstår säkert. Klick om han följer min kroppsrörelse. Vi har kommit så långt att han börjat testa nu, han svänger ut runt mig långt före hörnet. Jag vet vad vi ska göra matte! Sånt gillar jag hos hundar. Då tänker de.

Vi har även börjat med krypet. Har tränat det två gånger och han har redan börjat erbjuda kryprörelser om jag inte är tillräckligt tydlig med vad vi tränar i ligget. Det är så häftigt med den här hunden han snappar upp så fort. Men jag har insett att vi måste träna kryp ute, för det sliter på vår fina ekparkett.

Vad mer, jo äntligen har Pep börjat förstå det här med distans oxå. Varje gång jag gett ett kommando ute, så som de flesta valpar kommer han springandes och utför precis framför mig. Men nu har han börjat förstå att ligg betyder att lägga sig där han är. Inga steg framåt utan bara lägga sig ned. Det har tagit några promenader och lite utebliven belöning men han fattar snabbt den "lilla". Provade först att binda upp honom och själv gå en bit ifrån, men då ger han mig så många beteenden och har jag sagt ligg och klickat för det så hinner jag inte ut förrän han lagt sig igen så det funkade inte alls så bra. Då var det bättre att säga ligg och om han inte la sig på en gång så utebliven belöning. Nästa gång la han sig på en gång och så testade vi oss fram både jag och han. Nu ska jag börja göra samma sak med stå, vi får se hur det går.

Sitt träningen har jag lagt på hyllan för den blir han så förvirrad av. Sitt och ingångspos är ju i stort sett samma sak. Han kan inte skilja på dem och båda får lida. Jag tänker vänta med att träna in sitt tills han är helt säker på fotpos och inte börjar fundera över det så mycket.

Bildligt talat

När vi var på kennellägret så vann vi en "liten" påse med gotta.


Mumms


Ella la dock beslag på det på en gång


Matte jag då? När ska jag få?


I lördags var M förbi med sina hundar Trixie och Xtra. Mutcho buso blev det. Men jag fick någon bild i alla fall, oftast sprang hundarna bara ur bild.




Här kommer en lite film från lördagens bus:


Som dom busade, till och med Ixxi kom igång. Pep och Xtra hade redan hunnit busa i en hel evighet innan jag filmade.

Bilder från lägret

Eftersom jag inte tog några bilder kan ni se lite bilder från lägret hos Kexx, Zooto. Kanske kommer det på några fler ställen oxå framöver.

Lydnadsträningen

Äntligen är det som att det börjar släppa. Jag tränar efter principen skynda långsamt och vill att min hund alltid ska vara på topp och i bra stämning när vi tränar. Vill redan nu arbeta in en bra arbetskänsla. Är den inte bra så blir det inget roligt, med bra menar jag inte för stressat, ointresserad eller galet på. Jag vill ha honom koncentrerad. Nu händer inte det så ofta att han inte är koncentrerad så jag behöver inte "lära" honom hur jag vill att han ska vara. Men jag vill ändå ha en god arbetsmoral.

Det har börjat släppa med apporteringen. Han griper och håller. Visst eftersom att jag klickar så får jag en del roliga delbeteenden med men det är ju bara sött. Han griper håller och backar. Ibland sittandes och ibland stående. Jag klickar ju bara för att han håller så gör han något annat oxå så bryr jag mig inte om det. Hur sött som helst när han tar föremålet och sitter och backar.
När han håller bra har jag tänkt att föremålet ska ned på backen och då ska jag börja jobba med snabba återgångar. Plocka upp snabbt titta på mig, plocka upp snabbt vända mot mig osv. Han har en tendens att vilja äga föremålen men jag har turen att han släpper dem när jag klickat så jag tror att det här tillvägagångsättet kommer att fungera bra.

Fotgåendet går framåt. Vi har nu jobbat oss fram till två steg. Vill inte ha en hund som sackar, tränger, eller går före så jag är minutsiöst noga med positionen. Därför blir det inte så långa sträckor. Vill skapa positionstrygghet innan jag börjar med uthålligheten. Ingångarna har jag frishapat fram, han söker sig fint in och kan nu blir sittande i några sekunder utan att börja testa annat. När jag började träna sitt så började det gå troll i ingången för det är ju nästan samma sak, i alla fall för hunden. Sitta framför en sak och sitta vid sidan en sak. Det är inte så enkelt men nu börjar även det att ordnatill sig.

Stå, sitt och ligg positionerna artar sig fint. Jag jobbar på för att få en fin stadga i de momenten. När han ligger kan jag nu röra mig hela vägen runt. Alla tre kan jag locka med godis och han behåller positionen. Jag kan även dra försiktigt i kopplet och han behåller pos. Stå är så klart svårast, men det går framåt där med.

Till något helt annat, det gigantiska benet som följde med i vinsten. Det var ett ben modell dinosaurie. Det är naturligtvis hur gott som helst och de turas om fint, Findus (Ella) och Pepsson. Hon säger fräs och han går därifrån, när hon är less går han dit och tuggar. Mina hundar har alltid delat på sina saker. Har Ella och Ixxi haft tuggben så är det efter de första intesiva femton minutrarnas tugg bara intressant med det ena benet. Det andra blir som osynligt. Tills det första är slut. Då går de vidare på ben nummer två. Kanske är de inte så intresserade av att tugga ben igentligen att de måste ha lite konkurrens för att det ska vara riktigt gott.