Lägret igen

Nu när jag hunnit landa lite, varit hemma och sovit igen mig så måste jag bara säga att jag har haft så himla kul! Det har varit så trevligt att träffa alla hundar och människor. Jag har njutit varje sekund. Vallningen gav verkligen mersmak och i natt har jag drömt om hur jag och Pep vallat får, balanserat dem och det har gått helt utmärkt.

Jag vill säga tusen tusen tack Nina för all hjälp och för ditt tålamod med nybörjare som jag. Som inte ens förstår att "hela vägen runt" bara betyder till kl 12. *ler*

Jag kan nästan inte med ord beskriva hur glad jag är att jag fått en liten galen Billie&Skippovalp med energi så att det räcker och blir över även till tanterna. Jag hoppas lite i smyg att han ska bli lika lugn och sansad som far sin när han börjar komma upp i samma ålder. Men det är då de. Nu är nu och just nu har vi det lite galet. Galet är fint.

Sedan var det ju oxå så himla kul att få träffa de andra hanarna ur Peps kull. Det var inga tikar där. Spiro som inte var med på lägret kom förbi en sväng på fredagskvällen. Så himla kul att se dem alla. Hur lika men ändå olika de är. När Pep såg Jin var det som att hela hans kropp sa "dig känner jag igen!". Rosso fick vi oxå träffa men det blev lite väl jobbigt att träffas, Rosso har gips och får inte belasta benet, att måsta vara lugn och sansad är svårt så det vart en kort hälsning.

Tack till er alla för en oförglömlig helg!

Kennelläger

Det är så mycket jag vill berätta men jag håller mig till vallningen.

Det allra första jag måste säga är shit va kul! Men så svårt, jag hade hur svårt som helst att hålla koll på hunden, fåren OCH mig själv. Framförallt mig själv. Vart jag skulle positionera mig mot fåren.

Första gången vi gick in i hägnet så var Pepsson mest intresserad av skiten precis som hos Bosse. Jag fattade inte alls hur jag skulle göra för att tända honom. Tillslut fick instruktören, Nina, komma in och hjälpa mig. Jag har ju ingen fårvana så jag vet inte hur mycket jag kan ta eller knuffa i fåren. Efter att hon visat så blev det andra bullar. Pep tände med besked.

Andra omgången så forsatte vi att tända. Men då behövdes det inte och nu började jag känna mig rejält dum där inne för jag fattade inte alls vad Nina ville att jag skulle göra. Hunden fattade betydligt mer än mig det är en sak som är klart.

Tredje gången så började vi bromsa honom, då var han så tänd att han tjuvrusade mot fåren och nu var det dags att börja jobba med attityden. Att hålla sig lugn och på lagom avsånd. Nu jobbade vi bara i koppel så att jag lättare kunde kontrollera honom.

Fjärde gången på lördagen började det hända saker, han började försöka balansera fåren. Men det greppade inte jag så jag lyckades aldrig släppa kopplet i rätt ögonblick. My god vad svårt! För han var ju även lite övertänd och ville gärna tjuvrusa fram till fåren.

Femtegånge hade jag en så trött hund att jag inte ville släppa inom homom. Så jag gick in själv bland fåren och torrgick. Det var extremt nyttigt för mig få då först förstod jag balansen. Hur jag skulle positionerma mig mot hunden och fåren. Det ploppade upp en massa frågor och utan hund och galna får i fållan kändes det mycket lättare att förstå.

Denna lilla övning från min sida gjorde så att vi på söndagen åkte hemåt med ett kennelpris. Det delades ut ett till en hund ur varje kull och för att jag visade ett sådant intresse och så klart för att jag har en talangfullvalp *ler* så fick vi med oss massor med gott hem.

Söndasförmiddagen ängades åt nötvallning. Då kom aussies rätta jag fram. Det de som vallat lite på får och börjat jobba mer med lydand inne i fårhagen var det underbart att se. Det var som att hunden förstod på en gång vad den skulle göra. Det såg verkligen naturligt ut. Peps pappa var så klart en stjärna på det där med nötter. De måste ju vara ganska hårda för att våga gå in mot kon och knakse nypa till den ibland. Det var verkligen super att få se. Det var som att jag då först såg vilken hund jag har i kopplet.

När det så var dags för fåren igen så fick vi vara i den större hagen. Det var mycket lättare. Även om jag gick en massa fel och kände det som att jag inte fattade något så var det som att kroppen började förstå hur jag skulle röra mig mer och mer. Nina behövde inte rycka och dra i mig lika mycket och hon behövde inte heller visa mig vart jag skulle lika mycket. Någonstans hade en polett börjat trilla ned för mig och det även för mig hund som nu började balansera fåren. Vi började med att jobba med en pinne för att markera att han skulle gå runt fåren och fånga upp den. Det var så härligt att se honom, hur han gick runt utan problem och klarade av att bli styrd bort från mig utan några som helst problem.

Det som jag hade svårast för var att peppa Peppen på rätt sätt. För mig är peppa att jaga på hunden och när jag gjode det så kom han ju på en gång till mig så klart för det är ju vad det betyder. Kom så gör vi något kul du och jag. Så jag fick sortera mina tankar och tänka hur jag belönar avstånd typ platsliggningsträning då gick det bättre. Men jag tror att jag måste hitta något ljud för att få upp honom med när han släpper. Har även funderat på vilka kommandon jag ska ha och vill nog skilja dem från lydanden och tror just nu att jag kommer att ha engelska kommandon. Men jag vet inte. Vi får se. Det var i alla fall hur kul som helst och gav verkligen mersmak.

Hopppas att några av dem med kamera kommer hem snart så att jag får chans att se lite bilder oxå.

Söker vidare

Solen skiner, jag packar fleesen, regnjackan och vis av erfarenhet även myggmedel. Hundens bästa finns oxå med i väskan. Tuben med mjukost som han skulle kunna gå över vatten för. När jag sätter mig i garaget så ringer mobilen och det är en sökkamrat som inte riktigt vet om hon hittat fram. Jag får en liten vägbeskrivning men lyckas ändå köra fel fyra gånger. Skogsstigar är inte det lättaste. Jag hinner med att tänka, nä här var det för mycket sand här kan det inte vara, vänder och provar nästa väg. Fram och tillbaka, tillslut kommer en som hittar jag hakar på efter henne. Pustar ut.

Vi går rutan och det verkar vara lite mygg, jag jublar. Tills vi stannar vid slutet av rutan och jag får vänta in de som kommer. Hujja då kommer de fram. Den här gången inte bara myggen utan även knotten. Jag hatar knott för de letar sig fram överallt. Men med keps, huvan hårt knuten runt huvudet och massor med myggmedel så kändes de tillslut inte alls. När en väl ligger i sin lega då är det som att de inte finns längre då är det så mycket annat som är kul.

Vi körde sist idag, Pepsson och jag. Det två första skicken gick vi bågar eller L som jag brukar kalla det. Pep visste på en gång vad som var påväg att hända och han tänder på alla cylindrar. Står ute vid stigen och vädrar. Snart måste jag ta och lägga lite lydnad på honom för han bara drar och vill iväg. Fast än så är det koppel som gäller för jag tror inte att jag skulle få honom att stanna med lydnad än. Han fick två bågar och sedan så la vi ut två figgar som han inte såg. Det första skicket blev han lite tveksam. Det syntes som att han tänkte " men vi har ju inte varit ut och hälsat på någon" Men utan att jag gjorde något bara tittade mot figgen så löste han det och sprang rakt på. Nästa skick så hade han förstått att de kan ligga i skogen även om han inte vet om det i förväg så då sprang han ut direkt. Hittade lite spår men löste det hela finfint.

Allt som allt fyra skick och jag är väldigt nöjd med hur han jobbat. Det var i stort sett ingen vind idag men jag såg ändå hur han kopplade på nästan, även om det var för att bakspåra så gör det liksom inget.

Nästa gång ska jag göra vindövningar igen. Då hoppas jag på att det blåser lite mer än det gör nu.

Liten Lovikka-rapport

Hemma igen efter en underbar helg i Lovikka.

Här har vi bott, hur mysigt som helst. Ja älskar att somna och vakna till fågelsång.


En dag i Palokorva vid Torneälvensstrand.

(valde den suddigaste bilden då alla inte vill vara med på nätet)



Hundarna var de enda som letade sig ned till den brusande älven.

Fårskit och annat smått och gott

Nu har Pepsson träffat sina allra första får. Det var ett gäng på 5 personer som träffades och tränade. Vi satt utanför hagen och tittade på. Eller jag tittade och Pep letade gott att äta. Jag blir galen! Det enda den hunden har i huvudet är mat. Allt ska stoppas i munnen. En av flockarna smet ut ur hagen så då blev det på rikt liksom. De kom springandes mot oss och Pep brydde sig inte det minsta. Han flyttade sig inte ens, det är en cool kille jag har. Själv hoppade hjärtat till lite. Minns min kusins får från när jag var liten. De kunde minsann jagas och stångas. När de hade tränat lite så tog fårägaren och styrde in några får i en fålla och så fick jag och Pep gå in dit, för att se om han tändes på fåren. Han tyckte varken att de var särskilt roliga eller speciella. Visst hade vi några sekunder av stort intresse men Pepsson var mer intresserad av deras skit. Alltså den hunden *ler*

Jag får en möjlighet till innan lägret och det känns bra, då ska vi träffa Ann-Charlottes får. Det ser jag verkligen fram emot. Det ser helt underbart ut när de jobbar med fåren. Hundarna älskar det och med små små medel styr de sina hundar. Att lära mig nya saker och att introduseras till nya världar är det bästa jag vet! Så jag hoppas på att Pep tänder så att vi kan fortsätta med det här på en lagom nivå.

När vi var hemma igen så fick Pepowitch ett helgalet tokryck. Han bara sprang runt runt utan någon möjlig chans för mig att verbalt kunna stoppa honom. Då är det bara att fånga upp och hålla i famnen som gäller. Det här är typiskt honom när han har varit med om mycket. Det är som att det bli överslag i lilla hjärnan och han kan inte kontrollera sig alls. Sötnosen.

I helgen ska jag ta tag i spårningen och hoppas på att det kanske släpper lite om vi får göra några små korta om dagen. Kanske kanske trillar poletten ned då.

Nu ska jag fixa och göra oss klara för en helg i Lovikka

Vallning

Det blir inget fårmöte imorgon. Men istället så ska jag få följa med på en träningskväll ikväll. Full rulle. Det ska bli så intressant bara att få komma och titta. Bra passivitetsträning är det ju oxå. Spännande att få bekanta sig med den här världen. Min "kontakt" tyckte nog att vi skulle hinna med lite får innan vi åkte ned till kennellägret ändå. Men efter midsommar. Det ser vi fram emot...

Gårdagens sök

I går var vi ett riktigt stort gäng. Det blev som en helt annan grej då. Jag har ju gjort en hel del vindmarkeringar med Pep de senaste gångerna så jag tänkte att nu ska jag göra raka skick. Så vi gick ut i en båge eller ett L som jag säger och så fick han springa rakt på. Det blev tre skick på ca 30 meters djup.

Det är roligt att se nu när vi har gjort lite vindövningar så springer han rakt ut och sedan syns det väldigt tydligt när han får upp vind. Nosen åker upp och han får väldig fart. Han tycker att det är så himla kul och jag tycker att det är minst lika kul. Igår fick han även hitta en "helt ny" människa i skogen. Det var lite märkligt men fort fort gick blygheten över och Pep hoppade och skuttade som aldrig förr. Hon hade en pipleksak och gissa om den var rolig. Roligare än att kampa och sånt.

Usch jag måste verkligen ta tag i det här med lekandet. Blä vad jag är dålig på det. Sist vi var ut på klubben och tränade så hade jag bestämt mig för att vi skulle avsluta hela träningspasset med lite rolig lek. Vilket vi faktiskt gjorde. Men Pep tappar intresset så fort när vi är ute, det finns så mycket annat roligt att göra. Inne kan han hålla på hur länge som helst.

Lek mer! Det är min läxa till mig själv.

Så ut i solen och lek med din hund lillaA!

Long time no see

Nu var det länge sedan jag skrev. Det hinner hända så mycket och jag har inte riktigt ro att sitta ned och skriva för tillfället. Jag har hunnit med en födelsedag och en hel del gäster sedan sist. På onsdagen som var min riktiga födelsedag kom pappa och familj på besök. Mycket trevligt må jag säga. Trots att vi bor så nära så ses vi allt för sällan.

På fredag kom I&D för en övernattning. De var påväg till Happis och IKEA. Tycker de gjorde helt rätt som pausade och övernattade redan efter de 7 första milen. Hundarna blev helt tillsig när de kom lite folk som inte var E. Han är ju här så ofta så att de nästan, jag säger bara nästan, har slutat bry sig när han knackar på dörren. Lurar mig själv.

Jag har även hunnit med en massa träning sedan sist jag skrev. Både bra och dålig såndan. Lydnaden är det som går bra, så även söket. Där har jag däremot lärt mig en hård läxa, ta med myggmedel! Sist så kändes det som att jag knappt kunde andas för att det var så mycket mygg. Hade säkert ett tjugotal som bara satt och försökte pressa sig genom byxtyget.

Pep trivs som fisken i vattnet och tycker att det är superkul. Jobbar superbra med näsan och tar verkligen vind. Tror att jag ska varva lite idag, om alla kommer så är vi fem stycken och då kan jag ju göra lite olika. Tänker nu att jag vill ha tre skick och ett där vi följer med ut och ett där han får vinda in i koppel och det tredje vet jag faktiskt inte. Kanske en båge till. Vi får se. Det ska i alla fall bli kul att komma ut i skogen igen.

Spåret går det åt piparsböle med. Sist jag skulle spåra så hittade han knappt spåret. Inte för att han är dum på något sätt utan för att jag gjort fel och att det tar lite tid och omställning för Pep att tänka om. Om det inte är allt för myggigit i Lovikka när vi åker upp över midsommar ska jag verkligen passa på och lägga massor med spår. Där har vi ju skogen bara runt husknuten. Skogen och myggen. Huvva ligen det är så mycket mygg där att till och med jag bryr mig. Det brukar jag inte göra annars.

På torsdag ska vi även ut till en fårhage. Har kontaktat en tjej som vallar här i krokarna och nu ska vi få komma ut och titta på hennes får. Tänkte mest bara att Pep skulle få bekanta sig lite med fåren så att han i alla fall har sett några innan kennellägret. Det är ju snart det med, vad jag ser fram emot att få träffa lite kullsyskon och kullsyskonägare. Sedan kommer det ju ett helt gäng till med hundar ur de andra kullarna. Det ska verkligen bli kul. Ser fram emot väldigt mycket.

Islossning

Ibland så lossnar det bara. Jag har jobbat fram och tillbaka med apporteringen och tycker att vi stannar på samma ställe varje gång. Han tar den men håller den inte. Skitsvårt att klicka då, för vad klickar jag mest troligt - jo spott ut. Jag la träningen på hyllan och så lånade jag en bok. Nosarbete av Maria Hagström, för att jag ville fördjupa mig lite i spårarbetet. Helt plötsligt när jag sitter där och läser har jag löst problemet. Tar genast fram mitt apportföremål och börjar träna. Pep fattar tag och håller efter bara några repetitioner. Tänk så lätt det kan vara ibland. Det gäller bara att hitta rätt sätt att göra det på. Att locka fram rätt beteenden helt enkelt. Det är så klart inte så att han håller den någon längre stund än, men han tar den och håller den. Bara det är ett framsteg som jag jublar över. Jubel jubel!

Min andra aha upplevelse var oxå så självklar att jag nästan blev arg på mig själv. Men så kan det vara ibland. Pep har väldigt lätt för att vinda och är som skapt för söket. Det kommer så lätt för honom, att det självklart blir roligt att träna. Det är kul att träna saker där framstegen är tydliga och träningen ger resultat. I alla fall för oss tvåbenta.

Aha:et var att träna på det som hunden har svårt för. Visst är det självklart!

Men ibland behövs det en spark i baken för att försåelsen ska trilla ned. Pep har svårt för att spåra, han vindar och har sig hela tiden. Alltså ska jag lägga mer tid på att spåra än att söka. Det är så enkelt och ändå var jag tvungen att läsa det i en bok för att poletten skulle trilla ned. Jag vill ju faktiskt kunna köra och tävla båda sporterna med Peppen en vacker dag.

Vi ses i spårskogen

Utställning

Klockan ringde halv åtta, upp och fixa mig äta frukost och så rasta hundar ge dem mat och iväg. Strax före nio var vi ute på klubben. Det vara bara några boxrar och en bovier före oss. Som vanligt blir jag skit nervös. Kissnödig och allt som hör till. Det spelar inte någon som helst roll vad jag ska göra. Eller om jag har några ambitioner eller inte. Idag hade jag inga som helst. Ville mest bara testa oss i tävlingssammanhang plus att jag så klart ville ha en liten bedömning. Det spelar ju inte någon större roll när de är små valpar, de är ju långt i från klara då.

Sedan är det ju en så bra miljö att vistas i, massor med hundar och störningar överallt.

Det gick bra i alla fall. Pep höll sig på mattan och gick väldigt fint med mig i ringen. Men, måste jag erkänna vi har ju inte tränat det minsta på det här så att stå fint uppställd för domaren det var inte lätt. Han stod för att han ju börjar kunna det, men bara någon sekund i staget. Sedan la han sig eller satte sig ned. Så upp igen. Trots detta fick vi HP och blev bästa valp, med ingen konkurens alls. Nu är jag bara hemma och pausar lite, finalerna skulle inte vara förrän kl 14.00 och det är hela tre timmar tills dess. Så kul tycker jag inte att det är med utställningar, där jag inte känner så mycket folk, att jag vill sitta i tre timmar och vänta. Med tanke på att det tar fem minuter att köra hem.

Här kommer kritiken:
"5 månaders valp, som lovar gott. Lovande huvud, ännu något stora öron. Kunde ha aningen mera färg i ögonen. Normalt vinklad. Rör sig bra."

Fortstättning följer

15:29
Tillbaka från utställningen igen med en BIS 4 valp. Vi fick med oss en massa gotta och en ny leksak hem. Pep var nöjd, jag var nöjd. Ixxi fick göra lite lydnad och Ella fick en busrunda i skogen. Alla är nu nöjda och glada.

En dag i påret

Från gårdagens promenad i elljusspåret.

Har kommit på det enda sättet för mig att masa mig ut och springa. Ta bilen till spåret, hundarna i bilen väntandes medan jag springer och sedan går jag en runda med dem. Då har jag liksom gjort bort allt på en gång. Jag hoppas på att Pepson kan bli en springarhund för varken Ella eller Ixxi är det. Ella tycker det är skittrist och om hon är kopplad får jag dra henne fram och är hon lös så hamnar hon en kilometer efter på bara några steg. Ixxi skulle nog funka men hon är så ryckig. Fram, tillbaka, tvärstopp och så rusa, visst skulle hon kunna lära sig att springa med mig i jämn takt säkert men då vill jag ha bättre kondis först, så att jag inte tappar sugen av motståndet.

Huvudstudier

Så här söt blir Ella när hon rullat sig i mossa.


Pepsson i profil


och framifrån


Lakritstrollet aka Ixxi ville oxå vara med på ett hörn


Ella är lektant och Ixxi är sakletartant

Morgonmys

Så här mysigt går det att ha när det är 20 grader i skuggan. Bilden är från i söndags. Innan jag ilade iväg för att hjälpa till på tävlingen.



Efterfrukostgos



Sånt här sysslar matte med när det finns lite tid över.

Tänk att hundarna låter mig ha dem i fred.

(s)AINT

Säger som Marilyn M (M som i Manson) - "Hold the S because I'm an AINT"

Jag har ju länge berättat bara om Peps förträfflighet och fantastiskhet. Tänkte att jag kanske skulle berätta att allt är inte guld som glimmar. Vi har saker vi jobbar på vi med. Sånt som inte gillas i vardagen. Jag menar jag vill ju inte att ni ska tro att jag går omkring här med ett litet helgon *ler förnuligt*

Redan sedan dag 1 när Pepowitch flyttade hem till oss har det inte gått en promenad utan att han stoppat något i munnen. Det började med snö, när den försvann vart det sand och sten. Nu är ju den oxå borta så då har han gått över till löv, små kvistar tja allt som finns på marken, maskar, gräs och annat grönt. Han plockar löv direkt från träden äter gräs och andra blommor. Maskrosor är en favorit, framförallt medan blommorna bara är knopppar men bladen går oxå bra.

Det blir en himla massa förbudande och jag tröttnar. Tycker det är så himla tråkigt att gå och ständigt ha koll. Han kan inte gå bakom mig för då ser jag ju inte vad han gör och då hinner lilltungan slicka upp något att tugga på. Istället får han alltid gå före mig så att jag kan ha full koll. Har bestämt mig för att den kollen nästan är omöjlig att ha när han är lös. Men då har han så mycket annat för sig att han inte äter lika mycket. Men jag har bestämt en sak och det är att han inte ska äta hästskit. Det är hästtätt här och många av skogsstigarna är fulla av den råvaran. Varför jag inte vill det är mest för att det är något lätt att sätta förbud mot. Jag ser dem på långt håll och det syns oxå tydligt på Pep när han hittat lite skit. Igår mötte vi säkert 10 högar på vår 30 minuters runda. Mycket träning blev det och tillslut stannade han före när han fick vittring på hästskit och hade svårt att gå förbi. Sötaste lilla vän. Detta bara för att jag röt nej åt honom tre gånger och tog i och pillade ut en gång. Jag funderar på att gå samma väg idag för att se hur han reagerar, om han minns eller om det finns någon liten gnutta tjurighet i honom. Jag har förstått att det finns en hel del i syskonen. Men då jag levt snart 9 år med egensinniga och självständiga tibbar så tycker jag inte att det finns någon som helst tjurighet i Pepson. Bara lite mer drivkraft men det är inte tjurighet i mina ögon. Han blir inte sur och arg på mig när jag säger till, han demonstrerar inte. Visar inte tänder eller annat när jag tar i honom och tillrättavisar. Han accepterar läget. Totalt otjurig men med en hög motivation. Han kan ligga i buren och skrika och försöka gräva sig ut men så fort han är ute ur den så vet han att snart är jag lös, så då är han hur lugn som helst. Har dessutom upptäckt att det funkar så mycket bättre om tanterna sitter ned så fort de kommer ut ur bilen. Så de får inte springa fritt utan hopp ut och sitt är det som gäller. Då blir det lugnare för Pepson med.

Tillbaka till ätandet. Jag tror att en stor bov i dramat är att koppelpromenaderna är långsamma. Vi måste anpassa oss till Ixxis tempo och då hinner Pep med massor. När han är lös så är det så mycket annat att han inte plockar upp varenda pinne eller skärp som ligger på backen. Men det är så det är och det får vi leva med. Ixxi är inte lika snabb som hon än gång var men hon behöver fortfarande lika mycket motion. Det är bara att acceptera läget.

Jag hoppas på att han växer ur det.

Det är mycket nu...

Jag jobbar som aldrig förr och det är i skolan. Jag är hur nöjd som helst, bortsett från idag som var en ytterst komplicerad dag. Jag förstår inte varför de inte lärt sig det här med eget ansvar i högstadiet!

Som sagt jobbar mycket och så händer det mycket med hundarna oxå.

Kort resumé:
Lördag: En helt underbar dag med Trixi och Xtra
Söndag: Hjälpte till på Lilla Paltprovet. Liten stor brukstävling här i paltstan. Gassande solsken.
Måndag: Ledig
Tisdag: Jobb hela dagen och sökträning på kvällen.
Onsdag: Halvdag jobb och nu men massa tid åt hundarna som inte riktigt fått vad de behöver. Men matten är så trött... ovan att jobba i skolmiljö.

Vid tisdagens sökträning gjorde jag precis så som jag själv ville. Vindmarkering och vi gick typ ett slag. Det första inleddes med en hel del spårande från Pepowitch sida men så helt plötsligt satte han upp nosen och drog iväg. Minsann minsann där låg en trevlig person med godis i fickorna. När vi gjorde det andra slaget hade han fattat att det var smartare att gå med nosen högt och sökte i vinden hela vägen från stigen. Hon låg lite klurigt och lite dålig vind gjorde att han sprang runt lite men lyckades hitta figgen i alla fall. Det är så häftigt att se hur snabbt han jobbar när han får vinda. Jag tror att söket ligger mer naturligt för honom än spåret. Måste ta tag i det oxå. Hoppas att jag får vara "ledig" någon dag i veckan så att vi kan ta oss ut i skogen. Kvällar och helger är det omöjligt att få tid över.

På söndag ska vi på utställning, det ska bli mycket intressant. Det är sex stycken aussisar anmälda och jag vet inte hur många fler valpar det är eller om vi är ensamna. Jag ser i alla fall fram emot att få en bedömning på lilla Pep skrutten.