Julklappar

Igår hade jag stora klippardagen. Både Ella och Ixxi blev korthåriga. Ella blev som vanligt supersöt och Ixxi tja hon ser mer ut som en byracka. Det är extremt svårt att klippa hennes fina päls till någon skaplig frisyr. Byracka eller inte så är hon bäst i hela världen i alla fall.

Eftersom mycket av deras värmande päls försvunnit for jag till djurbutiken och köpte dem var sitt Hurtta täcke.



Nu både syns de och slipper de frysa allt för mycket.



Pepson fick inget täcke då han inte fryser än och inte behöver sitta i kall bil något. Han och Ixxi hade istället roligt med en av täckenas förpackning.


Det är inte ofta som Pep och Ixxi leker med varandra men här var det dragkamp för hela slanten.

Länge sedan sist men vi lever

Nu är det sådär superlänge sedan jag skrev igen. Tiden bara rinner iväg för mig. Vi har varit en hel vecka i Skellefteå och firat julen. Hundarna gillar att vara där men jag blir helt slut. Det står godis framme överallt och det är inte alltid så lätt att låta bli. Men jag tror att det enda som snoddes var några ostbitar så jag är stolt över min lilla Pepparkaka. Han har även hunnit med att fylla 1 år. Det är otroligt vad tiden går.

Hemma var vi allt som allt åtta personer och tre hundar så det har varit livat för mina tre hela veckan. Tanterna har tyckt att de inte alls behöver vara ute men Pepson han gillar verkligen snön. Verkar inte bry sig alls om det så är -20 grader ute. Han hoppar och busar som bara den och vill inte sluta.


Här har vi världens stiligaste kille snart 1 år. Bara en dag kvar.


Så här mysigt har vi haft det.


Nu när vi är tillbaka hemma i Piteå har vi haft besök av Trixi och Xtra. Gissa om Pepson var glad över att äntligen ha någon att leka med. Han struntade fullt i att hon luktade lite gott. Det var mycket roligare att leka. Ella däremot hade lite svårt att låta bli.



Det har inte blivit mycket träning den här tiden men hundarna har varit helt utslagna i alla fall. Det är jobbigt att komma till ett nytt ställe och ha en massa nya saker att undersöka och vakta.

Nu tog filmen slut, Total Recall, en av mina smygfavoriter. Dvs jag gillar den skarpt men vågar inte riktigt stå för det. Då är det kanske dags att krypa till kojs.

Natti natti

Skvallergubbe

Det är -20 ute och vi tränar mest sånt som går att göra inomhus. Metallapportering, bakdelskontroll på alla sätt och vis. Kryp och olika typer av target.

Ute har det mest handlat om allmänlydnad. Det är mycket nu kan jag säga. Pep vill helst springa i kopplet, busa med snön och om inte det fungerar så försöker han på ett eller annat sätt att få igång tanterna. De är så klart inte alls roade av hans lek. Det är inte så lätt att vara Peppig just nu. Sura tanter och trött matte försöker hålla Peppen nere men se det är näst intill omöjligt för gladare och busigare hund är det svårt att vara, Peppen gör rätt för sitt namn.

Hade ett ögonblick av enorm stolthet här om dagen. Har tränat mycket på att Pep ska skvallra och nu skvallrar han på allt. Till och med sånt som inte behövs typ tanter på spark och sånt. Men men bättre med för mycket säkerhet än för lite. Nåja tillbaka till söndagen. Vi var ute på vår långrunda, alla hundar är lösa jag ser en hund lägre bort, kallar in den alla och de får gå lösa vid min sida, med en muta dock då jag inte litar på lilla galna Peppen än. Det fungerar så klart bra för godis det står högt på hans prioriteringslista. Jag känner mig stolt och vi går vidare och möter nästa hund. Den här gången kallar jag in och sätter dem vid mig. Utan muta sitter de fint och väntar på att hunden ska gå förbi. Jag känner mig modig! Vi går in på spåret och där möter vi hund nummer tre. Jag bestämmer mig för att inte kalla in utan vänta och se om Pep skvallrar till mig. Han går fram några steg, gör sig lite stor och så vänder han sitt söta lilla huvud mot mig och gissa om jag belönar. Jag blir så lycklig att det regnar godis och kel ur ficka och händer.

Stoltaste matten ever!

Vet inte om jag berättat om vårt möte med dalmatinern i Bergsvikenskogen. Om inte så var det en annan sånhär dunderträff. Vi går längst en stig den svänger och träden gör att jag inte ser något. Det kommer en dalmatiner gående och Peppen ser den före mig, han skvallrar dock inte. Hunden är för nära tror jag. Men istället så vänder han på stället och kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar. Han är så duktig! Det som hände sedan försöker jag glömma, för hunden smyger fram till oss. Pep blir som en galen buse och står på bakbenen och ylar av glädje. Vill leka men får inte och då blir han till en best. Det får jag ta tag i sedan, första prioritet är att känna att inkallningen är säker, eller att han skvallrar så att jag inte behöver ropa in honom.

Det känns riktigt bra!

Slut luft

Ibland blir det inte som en tänkt, men kanske ändå till det bättre.

I morse steg jag upp som vanligt för att invänta telefonsamtal från kommunen. Hoppades lite att de inte skulle ringa. Det gör jag nog varje morgon men när jag väl är på jobb så är det så kul. Nå ja jag fick ett samtal och ett arbetspass, halvdag i en lite by här utanför. Jag ringer den vabbande läraren och får reda på vad som ska göras under dagen. Klär på mig och går ned i garaget. Men när jag ska sätta mig i bilen ser jag att framdäcket på vänstersida är helt platt. Punka!

Det går väl an att ha punka på cykeln men bilen.

Så i världens fart upp/hem igen leta reda på telefonnummer till kommunen och ringa och meddela att jag inte kan idag. Det går ju inte att köra 4 mil med pyspunka.

När allt är klart dvs jag får vara hemma idag i alla fall. Så är det bara att gå ned till garaget sätta på reservdäcket och köra till närmaste gummiverkstad. Tur att det inte kostar så mycket. Plus att jag fick veta att mina vinterdäck är lagliga, inte de allra bästa men fortfarande lagliga. Andas ut och kör hem med fina lagade däcket.

Hundarna får sällskap av matten idag och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är borta så mycket. De är bortskämda jag vet...

Så till nästa luring. Har länge undrat varför jag inte fått någon tidning, Brukshunden. Nu i och med mitt nya uppdrag, sekreterare för Övre Norrlands Distrikt, så var jag tvungen att kolla upp det där. Vill ju inte att det ska vara något tjall innan jag börjar. Mycket riktigt det var så att jag inte betalt in hela summan, det fattades 20 kr på mitt medlemskap. Jag förstår inte hur det kunnat gå till och att jag inte fått en påminnelse.? Nåväl nu är det i alla fall löst och jag behöver bara betala in de 20 kr som fattas. Mitt medlemskort kommer inte att stämma helt men efter nyår kommer det ändå att vara ett nytt system så jag kan ta ut mitt kort på nätet då. Fint fint allt är löst.

Nu ska jag ta en sväng på stan, handla in de sista klapparna och ett usb minne så att jag kan åka till den nuvarande sekreteraren och få alla papper och grejer av honom. Tur att han är en ordentlig man med ordning i sin reda så jag får mallar på i stort sett allt. Annars hade det här jobbet varit allt för svårt att ta sig an.

Livstecken

Hallå hallå

Det var ett tag sedan jag skrev, ett ganska långt tag. Orsaken är två veckors heltidsarbete i åk 4. Jag har haft planering och konflikthantering i huvudet mest hela dagarna och kvällarna. Det är väl så när en inte är van. Har fått sitta mycket vid lektion.se för att jag ska få något slags hum om vad jag kan göra i åk 4. Är ju som sagt gymnasielärare och det är ganska stor skillnad :)

Under den här tiden har hundarna inte fått så mycket utöver promenader. Vilket så klart gett mig dåligt samvete men å andra sidan har Pep verkligen lärt sig att koppla av, han förväntar sig inte längre alltid aktivitet. Inget ont som inte har lite gott med sig. Plus att jag träffat en tjej som tränar regelbundet på klubben, hon sa att jag var välkommen att träna med dem. Trevligt trevligt. Kanske kan jag få några att träna med oxå. Det skulle vara så kul.

Imorse tog morgonpromenaden en väldigt tid, så när jag kom hem och fick veta att jag skulle ut och jobba hade jag inte hunnit äta frukost. Jag fixade te i min termosmugg och gjorde två mackor att ta med och äta i bilen. Sedan går jag och borstar tänderna och när jag kommer tillbaka är mina smörgåsar borta och i köket står Pep och nosar mot bordet. Gud förbannat så arg jag blev. Ni vill inte se mig det kan jag lova. Så arg blir jag väldigt sällan och ytters sällan på hundarna. Men det osade het lava ut ur mina öron och Pep fick veta att han levde. Tror aldrig jag (behövt) säga till honom så förrut. Men att sno mat från bordet, då är min gräns passerad för länge sedan. Det är första gången det händer och med tanke på min ilska så tror jag inte att det kommer att hända igen.

Det märkliga är att jag brukar kunna lämna på vardagsrumsbordet och sedan gå iväg. Där har det stått både kakor och annat gott och jag har kunnat lämna rummet utan att vara det minsta orolig för att det inte ska vara kvar. Vi får se hur det går med det nu... morr. Jag tror att jag ska göra ett litet test snart för att se om han klarar av att låta bli. Jag ogillar verkligen hundar som snor mat, det är nog det värsta jag vet. Låt mina saker, det som jag äter vara i fred och därmed basta.