vad en har i kopplet ibland.
Var ute på en och Peppens obligatoriska egopromenader. Ego från min sida då det är så skönt att bara gå med honom. I alla fall så går vi där, möter en kollega på cykel i finfin cykelhjälm. Jag hinner tänka oj att han inte reagerar på det. Vi går vidare och jag ser att det är massor med män som fixar med vägen, visade sig vara järnvägen men det såg inte jag då. Bredvid står det en man med en cykel. Jag tänker inte mer på det och fortsätter gå. Mot mannen med cykeln, han bar står där. Börjar tycka att det är lite underligt men känner igen rädsla, vi går förbi och plötsligt som från ingenstans så börjar Peppen att låta dovt, morr morr och han blåser upp sig som tusan. Vill inte släppa mannen ur sikte.
Jag blir då rädd men försöker helt lugnt säga till honom - "det där var väl inget sluta fjanta nu". Vi går vidare och har då vägarbetsgubbarna att möta. Jag tänker att det här kan ju bli lite knepigt, den närmast sitter ned på huk i stort regnställ och ja jag skulle då kunna bli rädd för honom. Men Pep reagerar inte alls.
Då när jag märker att han inte reagerar på dem då blir JAG rädd, för då inser jag att det ju måste ha varit något med den första vi mötte. Men jag känner mig oxå lugn för jag vet att Pep skulle ta hand om sin matte och antagligen skrämma bort äckligagubbar fort som tusan. Även om han är söt som socker.
måndag, november 23
söndag, november 22
HomoniElla
Det har varit en besvärlig helg minst sagt. Så skönt när vi vaknade i morse och upptäckte att intresset var mer normalt. Visst är han fortfarande lite kär men inte på samma stressade nivå. Nu vill han bara undersöka lite och kan ligga ned bredvid henne utan att bli helt galen.
Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.
Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...
Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!
Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.
Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.
Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...
Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!
Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.
torsdag, november 19
Love is in the air
Pep är kär!
Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.
En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.
Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.
Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.
En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.
Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.
måndag, november 16
Grundfärdiheter Pep
Grönt = Godkänt
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat
2. Targeting
3. Sitt
4. Bakdelskontroll
5. Utgångsställning
6. Galopp mot föraren
7. Gå + se upp (fritt följ)
8. Ligg
9. Stå
10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp
10.4 Bli i utgångsställning
11. Doggie-Zen
11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp
12. Håll fast
13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)
13.2 Släppa på target (avstår träning)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)
14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll
15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)
17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat
1. Fokus
1.1 Fokus stående framför föraren
1.2 Fokus under marsch baklänges 15-20m
1.3 Fokus sittande i utgångsställning 5-15 sek
1.4 Med störningar
1.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
2. Targeting
2.1 Target stick med nosen
2.2 Pekfinger/Knytnäve/handflata med nosen
2.3 Post-it lapp med nosen
2.4 Musmatta med tass
2.5 Targetöverföring
2.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
3. Sitt
3.1 Från stående framför föraren
3.2 Under marsch baklänges
3.3 Sitt upp (framför dig)
3.4 Sitt upp
3.5 Sitt på avstånd
3.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
4. Bakdelskontroll
4.1 Backa intill vägg
4.2 Backa i vinkel intill vägg
4.3 Backa i vinkel vid låg kant
4.4 Backa utan vägg
4.5 Baklänges fyrkant
4.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
5. Utgångsställning
5.1 Göra ingång från framför föraren
5.2 Göra ingång från höger, vänster och bakifrån
5.3 Vändningar på stället
5.4 Två steg fram, bak, vänster och höger
5.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
6. Galopp mot föraren
6.1 Spontan galopp mot föraren (ute på promenad osv.)
6.2 Spontan gallopp från medhjälpare (som håller i halsbandet) till föraren.
6.3 Explosiv start från sitt
6.4 Explosiv start från ligg
6.5 Explosiv start från stå
6.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
7. Gå + se upp (fritt följ)
7.1 Gå och se upp när föraren går baklänges
7.2 Gå och se upp när föraren går rakt fram
7.3 Alla vinklar och gångarter 7.4 Olika underlag osv.
7.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
8. Ligg
8.1 Från stående/sittande framför föraren smack i backen
8.2 Från utgångsställning
8.3 På avstånd
8.4 Under marsch baklänges ”ner”
8.5 På olika underlag
8.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
9. Stå
9.1 Stå framför föraren, stanna/stå
9.2 Stå under marsch baklänges 9.3 Stå från sitt
9.4 Stå från ligg
9.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp
10.2 Bli liggande 2 min i grupp
10.3 Bli stående 1 min 10.4 Bli i utgångsställning
10.5 ”Frysa” tass på musmatta
10.6 ”Frysa” nos vid target
10.7 Doggie-zen kvalitetssäkring
11. Doggie-Zen
11.1 Se upp – ”varsågod”
11.2 Gå och se på dig – ”varsågod”
11.3 Kvalitetssäkring av frys i sitt-/stå-/ligg- position 11.4 Kvalitetssäkring av frivilligt ligg
11.5 Kvalitetssäkring av korrekt utgångsställning 11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp
11.8 Kvalitetssäkring av håll fast (apport)
12. Håll fast
12.1 Sittande/Stående framför föraren (5 sek)
12.2 Plocka upp föremål från marken
12.3 Hålla fast i utgångsställning (5 sek)
12.4 Hålla fast när du böjer dig fram/håller hand under/på leksak
12.5 Hålla fast under rörelse (5 sek)
12.6 Komma i utgångsställning med apporten
12.7 Hålla fast under vändningar på stället
12.8 Hålla fast i olika föremål (viktigt)
12.9 Doggie-zen kvalitetssäkring
13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)
13.4 Ge ifrån sig leksak/byta med något annat
14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll
15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)
16. Hopp Godkänt
16.1 Hoppteknik-övning (fram och tillbaka mellan förare och medhjälpare)
16.2 Hopp i båge över hindret
17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne
18. Spår
18.1 Följa ett spår
19. Uppsöka figurant 19.1 Gå bort till person som står 5 – 10 m bort
Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.
Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.
onsdag, november 11
Kaka i matlådan
När jag skulle micra min lunch idag så upptäckte jag att fel låda kommit med. Äppelpaj till lunch! Som tur var finns det snälla lärare som delar med sig av sina biljetter.
Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.
Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.
Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.
Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.
Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.
Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.
tisdag, november 10
Brrr
- 6 grader
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.
Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.
Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.
Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.
Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...
måndag, november 9
Slappaarmen
Den slappa armens filosofi är vad jag strävar efter. När vi går på promenad så vill jag inte ens känna att jag har hundar i koppel i min hand. Vi är nästan där, även om det kanske inte låter så när jag skriver här och beklagar mig. Idag när vi gick så kunde jag inte låta bli att småle åt hur duktig Peppen är. Dryga tio månader och går så himla fint i kopplet.
Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.
Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.
Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.
Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.
söndag, november 8
Gräsänka
Nu är det bara några timmar tills Isäntä åker till USA. Underbart kul för honom men trist för mig.
lördag, november 7
Snögumma
Idag har vi börjat jobba med linjen. Alltså jag har lagt på ytterligare ett kriterium i framförgåendet. Det går inte att vimsa sig fram till flaskan utan nu ska han gå rakt. Jag klickar och ger belöningen så att han står framför mig riktad mot flaskan så att vi är redo att gå på en gång.
Inser att jag nog kan gå fort framåt i platsläggandet. Har nog varit lite väl försiktig där. Idag låg Pep med huvudet i backen utan att smyga framåt. Eller krypa...
Så till något helt annat.
Nu har snön landat här i Pstan, jag längtar genast ut och bestämde mig för att ta elljusspåret. Det visade sig vara ett dumt beslut. Varje år glömmer jag bort hur mycket snö som fastnar i Ixxis päls. Tillslut kunde hon inte gå. Klumparna var både tunga och så stora att hon fick vispa sig fram då benen inte kunde vara så nära varandra som de brukar. Tillslut fick jag bära henne. Vi letade oss ut ur skogen och hittade en bilväg som var väl trafikerad och därmed även spårig och inte allt för snöig på vissa ställen. Visste inte riktigt vart vi var så vi fick leta oss tillbaka hem igen.
Väl hemma lite senare än vi tänkt typ en timme senare, så väntade Isäntäs bror med familj på oss och vi begav oss ut på stan. Kom hem med ett par nya byxor och en fin kudde till soffan. Nu är det fotboll så jag och Pricken har varit nere i garaget och tränat, jag är alltid lika lycklig när vi håller på han och jag.
Inser att jag nog kan gå fort framåt i platsläggandet. Har nog varit lite väl försiktig där. Idag låg Pep med huvudet i backen utan att smyga framåt. Eller krypa...
Så till något helt annat.
Nu har snön landat här i Pstan, jag längtar genast ut och bestämde mig för att ta elljusspåret. Det visade sig vara ett dumt beslut. Varje år glömmer jag bort hur mycket snö som fastnar i Ixxis päls. Tillslut kunde hon inte gå. Klumparna var både tunga och så stora att hon fick vispa sig fram då benen inte kunde vara så nära varandra som de brukar. Tillslut fick jag bära henne. Vi letade oss ut ur skogen och hittade en bilväg som var väl trafikerad och därmed även spårig och inte allt för snöig på vissa ställen. Visste inte riktigt vart vi var så vi fick leta oss tillbaka hem igen.
Väl hemma lite senare än vi tänkt typ en timme senare, så väntade Isäntäs bror med familj på oss och vi begav oss ut på stan. Kom hem med ett par nya byxor och en fin kudde till soffan. Nu är det fotboll så jag och Pricken har varit nere i garaget och tränat, jag är alltid lika lycklig när vi håller på han och jag.
fredag, november 6
På topp
Bättre och bättre dag för dag...
Har nu haft så många bra promenader nu att jag knappt vill gå hem. Äntligen har det där fina infunnit sig. Det där som gör att det här helt underbart att vara ute och gå. Har saknat det ett tag nu men peppar peppar så har det återvänt. Idag gick vi bara längre och lägre bort, trots att jag hade alla tre i koppel. Röran är borta och ordningen tillbaka. När ordningen infinner sig så går det ju inte annat än att njuta. Fantastiskt!
Ännu mer på plussidan.
Apporteringsträningen har smittat av sig i leken. Att komma tillbaka med leksaken är inte lika svårt nu. Jag visar min handtarget och han kommer med den i munnen. Tidigare har han bara släppt och kommit. Gissa om jag gillar. Slickandet på apporten har minskat oxå i och med att avståndet mellan mig och apporten har ökat. Trycket har väl minskat på honom och då är det enklare att bara plocka upp och komma med den. Han skyndar sig verkligen tillbaka till min hand för att trycka nosen i den. Det är så fint!
Jag älskar att träna med den här hunden. Inget känns någonsin som ett problem. Tja i alla fall när det gäller lydnadsbiten. I skogen har vi fortfarande lite kvar.
Har nu haft så många bra promenader nu att jag knappt vill gå hem. Äntligen har det där fina infunnit sig. Det där som gör att det här helt underbart att vara ute och gå. Har saknat det ett tag nu men peppar peppar så har det återvänt. Idag gick vi bara längre och lägre bort, trots att jag hade alla tre i koppel. Röran är borta och ordningen tillbaka. När ordningen infinner sig så går det ju inte annat än att njuta. Fantastiskt!
Ännu mer på plussidan.
Apporteringsträningen har smittat av sig i leken. Att komma tillbaka med leksaken är inte lika svårt nu. Jag visar min handtarget och han kommer med den i munnen. Tidigare har han bara släppt och kommit. Gissa om jag gillar. Slickandet på apporten har minskat oxå i och med att avståndet mellan mig och apporten har ökat. Trycket har väl minskat på honom och då är det enklare att bara plocka upp och komma med den. Han skyndar sig verkligen tillbaka till min hand för att trycka nosen i den. Det är så fint!
Jag älskar att träna med den här hunden. Inget känns någonsin som ett problem. Tja i alla fall när det gäller lydnadsbiten. I skogen har vi fortfarande lite kvar.
onsdag, november 4
Säger som i reklamen
Idag är en bra dag!
Arbetat eftermiddag och hundarna har varit hemma själva i fyra timmar. Det går bara fint att lämna dem. Pep har bara haft sönder en enda grej här hemma. Det måste vara något slags rekord, i alla fall för mina hundar. Det han bitit sönder är en internet kabel, kanske tycker han att jag spelar för mycket...
I alla fall så har idag varit väldigt bra, bortsett från trötthet och tålamodsbrist. Dagens koppelpromenad på ca en timme gick så fint och bra. Jag gick och smålog mest hela promenaden. Älskar att vara ute med doggsen när det känns så här. Tror att jag hitta en bra lösning för hur jag ska göra så att de inte bara är lek och bus när de är lösa. Idag fick galningen Pepson frias först. Efter några glädjevarv och en bit polkagris som snabbt hamnade i prickens mage, (Tänk att vad folk kastar iväg...) fick Ella bus komma lös. Passade på medan Pricken höll på med annat. Fint, det fungerade utmärkt. Ella och Pricken lösa båda två och ingen lek. Då får Lakrits komma lös, för henne bryr sig inte Pricken om. Några försök att få igång sur/söt-Ella kom det i alla fall från Pricken. Men då räckte det med ett nej från min sida. Så underbart! Vi kunde bara gå där och ha det mysigt. Det är så trevligt när promenaderna är mysiga istället för tjatiga och gormiga. Tjat och gorm är det tråkigaste som finns. Idag var inte en sådan dag utan en fin dag.
Som pricken över moset har Pep tagit ett stort kliv framåt i apporteringsträningen. Idag för första gången höll han apporten i munnen samtidigt som han nosade min hand. Tidigare har han bara släppt allt för att fort komma fram till min handtarget. Jag blev så glad att jag inte kunde sluta berömma honom. Visst slickar han fortfarande lite på apporten men det minskar det med. Yeeei. Bra dag! Bra dag! Bra dag!
Det enda som grumlar sjövattnet är att han har tendenser att vakta godiset. Det har jag inte sett tidigare och det stör oss båda. När vi tränar apportering tex brukar jag lägga upp godis på ett fat som ligger någonstans i närheten. Kommer Ella eller Ixxi för nära så blänger han surt på dem och en gång har han morrat. Usch och fy! Det är mitt godis och inte ditt. Så länge du gör som jag vill får du, annars kanske det går vidare till någon annan. Så det så... Försökte förklara detta för Pepson galenpanna men jag vet inte om det gick in. Vi får se. Annars får jag komma på en annan lösning för godiset för jag vill inte ha godisvaktare i mitt hem.
Nu ska vi ut på en liten kvällsrunda, håller en tumme för att den blir lika trevlig som dagens.
Arbetat eftermiddag och hundarna har varit hemma själva i fyra timmar. Det går bara fint att lämna dem. Pep har bara haft sönder en enda grej här hemma. Det måste vara något slags rekord, i alla fall för mina hundar. Det han bitit sönder är en internet kabel, kanske tycker han att jag spelar för mycket...
I alla fall så har idag varit väldigt bra, bortsett från trötthet och tålamodsbrist. Dagens koppelpromenad på ca en timme gick så fint och bra. Jag gick och smålog mest hela promenaden. Älskar att vara ute med doggsen när det känns så här. Tror att jag hitta en bra lösning för hur jag ska göra så att de inte bara är lek och bus när de är lösa. Idag fick galningen Pepson frias först. Efter några glädjevarv och en bit polkagris som snabbt hamnade i prickens mage, (Tänk att vad folk kastar iväg...) fick Ella bus komma lös. Passade på medan Pricken höll på med annat. Fint, det fungerade utmärkt. Ella och Pricken lösa båda två och ingen lek. Då får Lakrits komma lös, för henne bryr sig inte Pricken om. Några försök att få igång sur/söt-Ella kom det i alla fall från Pricken. Men då räckte det med ett nej från min sida. Så underbart! Vi kunde bara gå där och ha det mysigt. Det är så trevligt när promenaderna är mysiga istället för tjatiga och gormiga. Tjat och gorm är det tråkigaste som finns. Idag var inte en sådan dag utan en fin dag.
Som pricken över moset har Pep tagit ett stort kliv framåt i apporteringsträningen. Idag för första gången höll han apporten i munnen samtidigt som han nosade min hand. Tidigare har han bara släppt allt för att fort komma fram till min handtarget. Jag blev så glad att jag inte kunde sluta berömma honom. Visst slickar han fortfarande lite på apporten men det minskar det med. Yeeei. Bra dag! Bra dag! Bra dag!
Det enda som grumlar sjövattnet är att han har tendenser att vakta godiset. Det har jag inte sett tidigare och det stör oss båda. När vi tränar apportering tex brukar jag lägga upp godis på ett fat som ligger någonstans i närheten. Kommer Ella eller Ixxi för nära så blänger han surt på dem och en gång har han morrat. Usch och fy! Det är mitt godis och inte ditt. Så länge du gör som jag vill får du, annars kanske det går vidare till någon annan. Så det så... Försökte förklara detta för Pepson galenpanna men jag vet inte om det gick in. Vi får se. Annars får jag komma på en annan lösning för godiset för jag vill inte ha godisvaktare i mitt hem.
Nu ska vi ut på en liten kvällsrunda, håller en tumme för att den blir lika trevlig som dagens.
På hundfronten intet nytt
Varvar jobb med förkylningar. Hundarna har det inte så roligt. Eller de två lata tanterna klagar inte. Men Pep är rastlös. Vi tränar på det vi kan inomhus det blir mycket apporteringsträning och det går verkligen upp och ned där. Ena dagen sol och andra dagen regn. Hade ett genombrott här om dagen och jag var så glad. Han grep apporten hårt och fint även från golvet. Vi gjorde massor med repetitioner med samma fina resultat. Men så igår när vi tog tag i det igen var det bara ett minne blott och han började slicka apporten igen. Han bara måste slicka den ren innan han tar den i munnen och då superförsiktigt. Det här gäller bara om apporten ligger på marken. Har jag den i handen så griper han den med stor glädje och håller den väldigt fint. Men att plocka upp den själv, "pha matte det här får du allt göra åt mig", ska jag göra det så måste den vara ren i alla fall...
Det börjar hända lite hormonellt nu oxå. Det är inte bra för Pep att för tillfället ha en av arbete trött och av förkylning tålamodsbristande matte. Men så ser det ut och det är vad vi jobbar med. Pep får sina egna promenader men då är han som ett litet ljus. Går fint i kopplet och sköter sig så underbart. Inga ivärdragningar till ett träd som luktar gott eller tuvor som bara måste undersökas. Plus att han när vi går själva kommer på mitt "kom" även om han står och snusar på värsta godisfläcken. Men när vi går alla tre, huja då är det som en cirkus. En Ixxi som inte vill gå, hon segar på långt bakom och ibland känns det som att vi andra drar henne framåt. Pep som ska fram till varje träd, tvärdrar och har sig i kopplet. Den enda som sköter sig är finaste surtanten Ella. Hon går lugnt och fint vid min sida som om de andra två bara är för mycket. Hon är bäst den gamla.
Tror dock att hon börjar få starr, hennes ögon börjar bli lite grumliga. Det här påverkar henne till att bli lite skälligare. Hon har alltid varit en osäker hund och då tar hon till skallet. Vilket hon gör i alla lägen. Hon är en skällande hund. Nåja skälladet har blivit mer och över konstiga saker så jag tror att hon helt enkelt inte riktigt ser. Eller kanske har hon någon annan ålderskrämpa. Ska ta mig i kragen och undersöka henne. Men jag tror dock att veterinären kommer att säga att hon är frisk som en nötkärna och att ögonen inte är något de kan göra något åt.
Det handlar nog mest om att jag måste göra omgivningen trygg för henne och visa att hon inte behöver vara rädd. Då brukar det ge med sig. Men för tillfället har jag inte så mycket tid över till henne när vi är ute alla tre, Pepson tar i stort sett all min uppmärksamhet då. Alltså när vi går kopplepromenader i stan. Som tur var bli Ella trygg bara jag visar henne att hon ska hålla sig till mig och inte behöver agera och ta hand om situationen.
Pust jag blir trött bara jag skriver om det... :) nä så farligt är det inte. Jag bara längtar till den dagen Pep har mognat klart och förstått hur vi gör när vi går på promenad i den här familjen.
Det börjar hända lite hormonellt nu oxå. Det är inte bra för Pep att för tillfället ha en av arbete trött och av förkylning tålamodsbristande matte. Men så ser det ut och det är vad vi jobbar med. Pep får sina egna promenader men då är han som ett litet ljus. Går fint i kopplet och sköter sig så underbart. Inga ivärdragningar till ett träd som luktar gott eller tuvor som bara måste undersökas. Plus att han när vi går själva kommer på mitt "kom" även om han står och snusar på värsta godisfläcken. Men när vi går alla tre, huja då är det som en cirkus. En Ixxi som inte vill gå, hon segar på långt bakom och ibland känns det som att vi andra drar henne framåt. Pep som ska fram till varje träd, tvärdrar och har sig i kopplet. Den enda som sköter sig är finaste surtanten Ella. Hon går lugnt och fint vid min sida som om de andra två bara är för mycket. Hon är bäst den gamla.
Tror dock att hon börjar få starr, hennes ögon börjar bli lite grumliga. Det här påverkar henne till att bli lite skälligare. Hon har alltid varit en osäker hund och då tar hon till skallet. Vilket hon gör i alla lägen. Hon är en skällande hund. Nåja skälladet har blivit mer och över konstiga saker så jag tror att hon helt enkelt inte riktigt ser. Eller kanske har hon någon annan ålderskrämpa. Ska ta mig i kragen och undersöka henne. Men jag tror dock att veterinären kommer att säga att hon är frisk som en nötkärna och att ögonen inte är något de kan göra något åt.
Det handlar nog mest om att jag måste göra omgivningen trygg för henne och visa att hon inte behöver vara rädd. Då brukar det ge med sig. Men för tillfället har jag inte så mycket tid över till henne när vi är ute alla tre, Pepson tar i stort sett all min uppmärksamhet då. Alltså när vi går kopplepromenader i stan. Som tur var bli Ella trygg bara jag visar henne att hon ska hålla sig till mig och inte behöver agera och ta hand om situationen.
Pust jag blir trött bara jag skriver om det... :) nä så farligt är det inte. Jag bara längtar till den dagen Pep har mognat klart och förstått hur vi gör när vi går på promenad i den här familjen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)