Det har varit en besvärlig helg minst sagt. Så skönt när vi vaknade i morse och upptäckte att intresset var mer normalt. Visst är han fortfarande lite kär men inte på samma stressade nivå. Nu vill han bara undersöka lite och kan ligga ned bredvid henne utan att bli helt galen.
Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.
Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...
Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!
Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar