Lekande lätt

Eller tja kanske inte, men jag måste i alla fall hoppa och skutta lite av glädje. För nu bubblar det över.

I morse när vi hade en liten leksejour så kom Pepson till mig med bollen fyra gånger. Kom fram och ställde sig framför mig och höll bollen i munnen i och för sig. Vilket framsteg! Kanske kanske börjar han se mig som en bra lekresurs :)

Jag fick sticka fram handen och ta bollen av honom utan att han böjde sig bort eller backade iväg.

Stoltaste matten ever!

Har köpt sånadär bollar som du hade Jessica, nu tuggas den nästan inte alls på...

Loppishunden

I lördags var Pep med på loppis här i stan. Den är gigantisk, ja det är säkert mer än hundra bord och massor med folk. Tyckte att det var bra för gladaste gladaste hunden att följa med på något sådan. För helst vill han ju fram och hälsa på allt och alla. Att gå vid sidan är inte hans melodi.

Den första kvarten var kämpig, men sedan så lugnade han ned sig och insåg att alla människor inte ska hälsas på och alla gossedjur som låg så fint uppradade inte var hans. Då skötte han sig exemplariskt, fina fina Pep.

Här är någon kommentarer jag fått sedan Pepson flyttat hem till oss.

¤ Vilken fin bukett du har, en av varje färg.
¤ Vad är det där för blandras, är det tollare i den?
¤ Den där byrackan, tja jag förstår att det är en rashund men han ser ut som en byracka, vad är det för nåt?
¤ Kolla vilken fin hund?
¤ Det var mej en ovanlig en, vad är det för ras?
¤ Vilka vackra ögon?
¤ Vilka ovanliga färger, ska de se ut så där?
¤ Vilka ovanliga ögon, han ser ur som en varg.
¤ Titta mamma, han ser ut som en kossa.
¤ Den där prickiga vad är det för ras?
¤ Nu kommer geparden igen, spring!

Allt på fint pitemål.

Att tillärttalägga miljöer

Så var vi där igen, jag kan inte låta bli att fundera. Den här gången gäller det "tillrättaläggandet av miljöer". Dvs att använda sig av trottoarkanter, väggar och musmattor.

Men jag skulle nog vilja lägga in leksaksbelöning även i den ekvationen. Alltså för att nå det optimala resultatet så ser jag till att hunden når det den allra enklaste vägen. Huvudsaken är att jag lära hunden vad den ska göra och inte lurar den. Jag lär hunden att svänga in bakbenen genom att gå stå på en kloss eller att backa in i ett hörn. Jag kan oxå lära hunden att röra sig till en viss punkt genom att använda target och sedan targetöverföring. Det här är ju ganska vanligt när det gäller den tidiga inlärningen av rutan. Det börjar även att användas mer och mer inom brukslydnaden. Tänk va smart vid framåtsändandet som exempel. Nåväl att det här handlar om att tillrättalägga miljöer på ett eller annat sätt kanske inte någon skulle säga emot. Vi underlättar för hunden att göra rätt. Vilket ju så klart är vad vi vill att den ska göra. Vi har lärt den att springa i en viss hastighet eller gå i en viss hastighet mot något som den känner igen. Kan ju även vara en hand vid apporteringen. Nostarget i hand är ju väldigt fiffigt där.

Nu så kommer jag till leksakerna. De kanske inte så mycket handlar om att tillrättaägga miljön utan känslan. Vi är ute efter en viss känsla hos hunden när vi tänar. Vi vill att den ska vara alert, glad och snabb. Detta uppnås kanske inte enbart med hjälp av en musmatta eller lite gotta i handen. På vissa hundar gör det det men inte alla. Då kommer leksakerna in, stämningsförhöjarna. Vi vill ha den rätta känslan för momentet vi tränar alltså vi tillrättalägger den med en leksak.

Nu har jag kanske kommit av mig lite. Måste nog förklara hur det hela började. När jag var i Obbola kom ämnet upp men vi diskuterade det inte. Utan det nämndes bara i förbifarten. Sedan såg vi en film och jag fick se hur de tränade vid en kurs de varit på. Det var verkligen intressant. Gillar petiga och noggrannan människor. Nåväl ett av passen tränades apportering, vad som tränades om det var snabba gripanden eller fart vet jag inte. Men där användes leksaken verkligen som en stämningsförhöjare och för att tillrättalägga miljön. Det vill säga i stort sett på samma sätt som en target. Vi vill att hunden ska lyckas med det vi tränar alltså tillrättalägger vi miljön så att vi får det resultat vi vill ha. Är det en känsla vi är ute efter eller en teknik? Ibland kanske båda.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta och om det är så viktigt egentligen, det var bara en stor aha upplevelse för mig när jag insåg att target och leksak i stortsett är samma sak. Även om den ena bara används som belöning så är det fortfarande någon vi vill tilrättalägga med den, en känsla. Eller?

Okej då

På Jessicas begäran kommer här en rapport.

1. Spårrapport - I skogen har det varit blandat vin och vatten. Det är helt beroende på i vilket tillstånd Pep befinner sig i om det går som jag vill eller inte. De spår vi gjort som bara legat en liten liten stund har funkat bäst. Då har koncentrationen varit på topp. Har utökat och varierar godiset, varierar med hur ofta och kör lite pauser ibland och lite oftare ibland.

Däremot de som legat ett tag har inte fungerat. Inte för att de legat ett tag utan för att Pepson varit i helt fel sinnesstämning. Väntade inte tillräckligt länge efter promenad en gång. Han fick lite vatten och vi lugnade bort det värsta flåset men han kopplade inte på spåret alls. Så vänta lägre efter promenad. Sedan har det varit regn och annat som sabbat för oss.

Men de spår där jag lyckats fånga hans konsentration har känts väldigt bra. Då tuffar han på fint och tar även vinklar väldigt snyggt. Var lite rädd för vinklarna då jag tänkte att han kunde börja vinda in godisarna efter vinkeln, men jag väntade med att lägga så att han inte skulle få den belöningen :) och då gick det fint.

Jag ser oxå att när han tappar spåret så går han ned och "spårletar". Men som sagt detta kräver ett visst tillstånd. Är han i jaga igång Ella mood så funkar inget alls. Då är vi tillbaka i vindningen och när det sker så brukar jag bara bryta för jag vill inte att han ska ha det med sig. Vet inte kanske är det dumt? Men jag tycker inte heller att det känns bra att han bara vindar sig igenom ett helt spår.

Igår hade vi tur med det första spåret vi gick. När vi kom tillbaka från vår runda på ca 40 min så var det en bärplockare som gick och vimsade precis där vårt spår gått. Det andra var orört, vad jag vet... men då var Pepson som sagt i helt fel stämning.

Jag måste jobba med att hitta rätt. Vill ju att alla spår ska bli lika bra som de då han är koncentrerad.

2. Lekningen måste jag erkänna att jag slarvat med. Skämns på mig! Jag skulle vara så duktig men det var som att energin hamnade i spårandet istället. Inga ursäker, ut och lek. Eller tja inne kanske.

3. Flockrapport - Helt plötsligt har Ella och Pep blivit vänner igen. Vet inte hur det blev och vart det kom i från men nu leker de som aldrig förr. Kanske har han nu bevisat för henne att han kan vara försiktig och inte "dödar" henne i leken. Tror det handlar om förtroende hon är ju inte så språksäker min lilla Findus tant. Nu får han återigen klampa på henne och hon uppmuntrar honom till lek. Det har inte hänt sedan han var en liten lite skrutt.

4. Momentrapport - Hekt plötsligt har poletten trillat ned och nu kan vi går superfina fria följ. Ska be D filma någon gång så att ni får se. Vi har både höger och vänstersvängar och halter som fungerar fint. Han har en fin position och sätter sig ned rakt och fint vid sidan. Dock är det ett lite långsamt sättande. Han är inte helt säker än på vad det är han ska göra. Det andra går oxå framåt men orkar inte skriva om det nu...

5. Lite-allt-möjligtrapport - Har börjat vara ute på klubben på onsdagar och nu senast så var det skott. Han bryr sig inte det minsta om att det smäller och det känns ju skönt. Hoppas att de skjuter även nästa gång. Dessutom så gillar han IPO skarpt. Inte kanske att träna, det har jag ingen aning om, men att titta på. Han går igång på alla cylindrar och tycker att de verkar ha en skitrolig lek där borta. Hundarna skäller och kampar som tusan, det kan inte bli bättre än så tycker Pep som mer än gärna vill vara med.

6. Sånt-som-inte-hänt-änrapport - läser att Peps bröder har börjat bli tonnisar. Själv har Pep stannat i valpstadiet. Han varken lyfter på benet då han ska kissa eller visar något större intresse för omvärlden. Inte mer än vanligt i alla fall. Det enda som har hänt är att han blivit intresserad av Ellas rumpa och markerar gärna på ett eller annat sätt där hon varit och gjort i från sig. Jag får väl allt i en enda explosion senare.

Avslutar med en fin bild på brorröd och systerblå

Pep och Stitch, fotot taget av Kristiina

Camp Obbola

Har varit på camp Obbola i helgen. Hur bra och trevligt som helst.

Åkte ned redan på torsdag och nattade hos kompisS. Mycket trevligt må jag säga. Sedan var det dags för en träff med Stitch. Som de busade systerblå och brorröd! Och vad olika de var, Stitch var som en kopia av Billie och Pep av Skippo. Stitch har dock Skippos päls, Pep har Billies. Så kul de hade. Det var nästan så att Stitch fick ned Pepson i vattnet. Men inte riktigt. Han blev mest frustrerad och bet vattnet. Tills han kom på att hon kom tillbaka in till land igen, då var det ju bara att vänta ut henne.







Efter två timmars lek så åkte jag vidare till mina campledare. Direkt efter lunch blev det ett lydnadspass och jag visade upp vårt kryp, har varit lite osäker på tekniken där. Men nu fick jag bekräftat att vi var på rätt håll och att vi genast ska börja träna på längre sträckor. Kul kul.

Vi han även med ett lekpass innan kvällen var slut.

På lördagen var det dags för sök, Pep fick hänga med på ett hörn på en kurs Hbk har för tillfället. Det var få deltagare just den dagen och det behövs ju gärna att det är några stycken. Så vi fick vara med vi oxå. Pep skötte sig fint och visade tydligt att han förstått vad det går ut på. Vi ska bara fortsätta som vi börjat.

En rolig detalj, var att Pep den här gången inte visade någon som helst blyghet hos figgarna. Det var trotsallt helt okända för honom. Men nu börjar arbetet bli så pass kul och igenkännade att det inte finns någon som helst blyghet kvar. Vi körde två pass och Pep skulle nog ha orkat mer. Men vi skulle ju ut och spåra efter lunchen så det var inte lönt att köra slut på honom.

Han satt hela passet i bilen och levde om. Det är en ful ovana han lärt sig under helgen. I vanliga fall har jag ju bara med honom och lämnar tanterna hemma. Det kommer att bli ändring på den saken. Nu ska vi träna passivitet när andra aktiveras...

Så var det dags för ett spårpass och jag ville verkligen visa Jessica hur ett helt vanligt spår ser ut så att hon kunde grubbla lite. Själv tycker jag att jag provat så många olika saker och att vindningen inte blivit mindre. De första gångerna så hade vi godis i spåret och när jag sedan provat med det så har han bara vindat in godisarna. Men så provade vi med ett tätare godisspår. Typ två meter och så en liten ynka godis och så två meter och så en godis till. Spåret var kanske tjugo meter. Det var heller ingen liggtid på det. Men tammetusan det funkade! Jag var så lycklig att jag nästan grät. Vi la genast ett spår till åt honom. Det fick ligga medan Pepsi gick sitt spår. Nu var det som att han fattade, nosen nere och han gick metodiskt fram. Det var så kul att se. Men nästa gång får jag lägga godisarna lite längre ifrån varandra. Så att han inte snurrar så mycket. Nu han han ju knappt börja spåra innan det kom en liten plutt så det blev liksom mycket letande och lite spårande. Ska prova att lägga tre spår idag, ett med 3 meter mellan godisarna ett med några tremeters godisar och så ett parti med sju meter och så tre meter igen. Det sista har jag inte kommit fram till än hur jag ska göra. Kanske fem meter mellan och lite längre spår.

På kvällen var det lekning som gällde men det var mest mina campledare som lekte med honom. Vilken skillnad det gav, på bara några minuter så kom han och la sig brevid Anders, med bollen eller vad det nu var han hade, stället för att dra iväg med den själv. Det ser jag som en stor vinst. Som att han börjar begripa att det inte är farligt att vara nära människor med saker. De kommer inte alltid att ta dem av mig. När jag lekte på söndagen så kom han direkt fram till mig och la sig brevid med bollen. Så himla kul. Jag har bestämt att vi ska leka minst 3 gånger per dag och sakta men säker ska jag jobba in lite kriterier för hur den ska se ut.

Tänk vilken skillnad det är från att bara ha tagit saken och sprungit iväg till sovrummet för att få vara ifred med den, till att komma och lägga sig brevid. Då finns det ju så mycket mer spelrum och saker att leka med. Kul kul.

På söndagen var det dags för vallning. Jag var verkligen peppad. Hade gjort upp en plan i mitt huvud hur jag skulle göra. Men den föll på en gång då Pepson inte fattade att det var får och att vi gjort det här tidigare. Jag fick ägna all tid åt att tända honom igen. Vilket jag trodde att vi gjort redan än gång... men tydligen hade min hund glömt bort det. Kanske är det en färskvara, då måste jag helt klart leta upp en instruktör här i krokarna som vi kan valla hos.

Det har varit en helt underbar helg med massor med aha uppleveler för mig. Nu är det bara att ta tag i dem och jobba vidare.

Det bara öser ner

Igår var det solsken när jag tog bilen ut på klubben. Det tar mig ca 5 minuter att köra dit. När vi kom halvvägs började det droppa lite och när vi bara hade en liten liten bit så öppnade sig himlen och det formligen öste ned.

Istället för att vända så blir tanken - "så bra då kan jag träna ligg i blött gräs"

Jag har nämligen två små tanter som vägrar vara i blött gräs eller om det luktar illa. Med Ella bröt jag en tävling för att hon vägrade gå vid min sida på vissa ställen av planen. Vi gick fot när vi kom fram till stället gick Ella i en vid båge kom tillbaka till position och fortsatte arbeta. Men när den nya startpunkten blev på en såndär doftfläck gick det inte längre för hon vägrade att sätta sig där... Så jag bröt. Tror att det var svamp som luktade... Hon är speciell min lilla Ellisbellis. Ixxi hon vill inte alls vara ute om det regnar, hon stannar i dörren och så får jag dra henne ut. Väl ute så går hon super super sakta, vilket ju är helt dumt för då blir hon ju bara blötare.

Men Pep ska inte bli sådan så nu tränar vi i spöregn och ligger i vattenpölar och allt möjligt vad jag kan komma på. Än har han inte visat någon som helst tendens att inte vilja jobba, vilket ju är skönt. Igår tränade vi platsliggning och väldigt länge fick han ligga i det blöta gräset, jag tror att han bara tyckte det var skönt.

Till helgen ska jag ned på lekcamp i Obbola. Ska försöka komma ihåg kameran så kanske det blir några träningsbilder oxå.

Whoho fick precis veta att det är vallning inbokat på söndag.

Lokaldebatt

Det har blivit så roligt att lästa tidningen på morgonen. För tillfället pågår det en debatt kring Caesar Milan. Det hela påbörjades när en av ortens "hundarbetare" blev intervjuad, hon berättade i förbifarten vad hon tyckte om Caesars metoder. Detta tog lite fart och nu har det varit i alla fall tre insändare, jag kan ha missat någon. Två som talar för Caesar och en emot.

Det är så intressant. Jag förstår varför allmänheten kan förstå en sådan som Caesar. Han metoder är lätta att hantera och greppa. Men det jag inte förstår är hur en kan gilla dem då alla i stort sett är baserade på dominans. De går ut på att hunden ska acceptera läget och gör den inte det får den en spark eller blir nedtryckt för att lugna ned sig.

Varje morgon väntar jag med spänning för att se om det kommer någon fortsättning och i morse så skrevs den första insändaren som faktiskt var negativ, om ni förstår vad jag menar. Det var ett svar på om Caesar använder el och halsband som gör ont. Svaret var kort och koncist. SKK gillar inte hans halsband, så mest troligt har de tagits bort från marknaden. För att de är på gränsen till djurplågeri att använda dem. De trycker på nerver vid hundens öron om jag förstod det hela rätt. Det låter ju helt galet.

Jag hoppas att det här får igång debatten ännu mer och att diskusssionerna kommer att flöda i PT.

Spårar lite mer nu

På lite vinst och förlust tog vi bilen till spåret som legat i över tre timmar, men i regn. Det öste ned och åskade på som tusan. Men jag tänkte att jag måste ju i alla fall plocka in grejerna och då kan ju Pep få gå ett av de tre utlagda.

Hade lagt tre 50 metersspår, raka. Han förstår inte svängar eller kurvor än. Kanske för att han går med nosen så högt. Försöker jobba ned den med lång liggtid på spåret.

I alla fall, det var lite vinst och förlust, de två första gick hyfsat bra. Han jobbade på och nosen var relativt långt nere. Han var fokuserad på spårandet helt klart. Det trista är att han inte alls är intresserad av sina leksaker när vi kommer fram till slutet. Han leker hur bra som helst med dem inne men inte ute. Det måste vi träna mer på. För nu har han faktiskt börjat kampa ordentligt, inne. Ett tag så kändes det som att han inte riktigt vågade. Men nu tar han i med hela sin kroppstyngd. Härligt härligt, tänk om jag bara kunde få till det ute oxå. Men det kommer...

Tillbaka till spåret, regnet öste ned och åskan skakade världen och Pep var helt oberörd över detta. Han tuffade på och varken vände sig mot ljudet eller ens funderade på att det var något ovanligt med det. Det måste jag säga var den stora vinsten. Sedan var det ju en liten vinst att de två första gick bra. Det tredje hoppade jag helt enkelt över. Tog upp belöningarna och leksakerna så att han inte lyckades söka sig fram till dem. Så fick Pep springa lite i skogen, sedan åkte vi hem igen. Jag så klart med en massa tankar och funderingar i huvudet. Det måste jag göra annorlunda och det måste vi träna på. Som tex att leka utomhus. På klubben är det inte heller så intressant, där är det bara godis som räknas. Fast jag brukar avsluta varje träningspass med lek så kanske kommer det. Pep förhoppningsvis med lite mer spårning ingraverat i hjärnbalken.

Sugen efter palt

Då var palthelgen över och den har inneburit en massa inspiration för min del. Jag inser att saker och ting kanske inte är så långt borta som jag tror. Plus att jag verkligen har längtat efter att tävla. Alla verkar ha så kul, även om det inte alltid går som de vill. Var så sugen på att lägga spår men det har ju varit så himla varmt att inte ens jag vill vara ute. Eller kanske är det just jag som inte vill vara ute. Pep verkar inte vara så brydd. Visst han flåsar som en galen men ute bryr han sig inte. Jag däremot gillar inte när det är för varmt. Då sitter jag hellre inne i svalkan och läser en god bok.

Nåja inspirationen har flödat och jag känner hur jag peppar. Vi tränar på som vanligt och nu börjar det likna något. Fotgåendet eller rörelserna blir bättre och bättre och förståelsen för vad vi håller på med har börjat trilla ned. Jag kan ju inte låta bli att utmana, så igår när vi var ute på kvällsprommis, då först var det skönt att vara ute, tränade jag position vid benet i stort sett hela promenaden. När han hittar rätt, klick. Så går vi vidare och så hittar han rätt, klick. Det är ju mest bara för att ha något att göra under promenaden plus att vi både tycker att det är ganska kul. När det började funka så hittade jag en hel del vattenpölar och så klart måste jag utmana och gå fot genom dem. Klick mitt i vattenpölen om han var rätt förståss. Första pölarna var äckliga men sedan traskade han genom dem som inget alls. Vi tränade även ligg i blött gräs.

Det hade kommit en ordetlig regnskur tidigare på kvällen.

Ligga på blött gräs, inte heller något att tänka på. Behövde inte ens motivera lite extra. Men jag upptäckte att läggandet har blivit lite slarvigt. Det blir nog det när en tänker att hunden kan och belönar lite vad som helst. Han lägger sig fortfarande bakåt men han slänger gärna fram en tass eller två lite så där bara på skoj. Så igår kväll, inne igen. Tränade vi lite hundarmhävningar. Ligg och stå, ligg och stå. Tillslut kom det tillbaka det fina ligget där inga tassar åker fram. Måste nog påminna lite mer om det så att det inte blir ett minne blott.

Det är tur att Pep gillar att träna med en så petig matte.

Nu äntligen är det lite svalare ute, regnet hänger i luften och hundarna ligger på balkongen och tuggar ben. Eller Pep och Ella i alla fall, Ixxi står med längtansfull blick och tittar på.

Så ja...

Förkylningen börjar släppa och helgen har varit hyfsat positiv. I fredags tog jag min något överenergiska och uttråkade lilla aussie för att träna ute på klubben. Det var fredags kväll kl åtta, jag tänker att det är nog inte en kotte där.

Men så fel jag hade, det har ju camping oxå och där var det full rulle. Hundar och människor om vart annat så störning det fick vi. Tränade på target, kryp, fot, ligg på avstånd och lite bus och lek förstås. När vi skulle köra krypet på slutet så hade en hel grupp med bastubadare tagit plats på bänken utanför bastun. Där satt de alla med en öl i handen och bara en handduk virad om kroppen. Vilken publik! Pep kröp fram fint vi ökade till hela fyra steg. Visst skuttar han upp med kroppen ibland men oftast ligger kan var på backen och kryper. Han har även börjat utnyttja den här kunskapen till vardags. Ska han fram till något som ligger på golvet så har jag sett honom flera gånger krypa fram. Jag gillar verkligen hur han utnyttjar sina kunskaper.

I går, kände jag att jag var pigg nog att gå en härlig skogsrunda. Vi packade väskan med kaffe och kaka och tog bilen till Jävre. Där finns en arkeologstig på ca 4 km. Åt ena hållet är det bara uppför och sedan bär det av nedför tillbaka. På vägen upp på berget så går stigen förbi ett antal järnåldersgravsättningar. Både hundar och tvåbeningar får sitt lystmäte tillfredsställt. Jag var ganska slut när vi kom upp på toppen, helt fri från förkylningens belastning är jag inte. Men det gick och det är huvudsaken.

I helgen ska jag ligga sökfigge på Paltprovet, en av klubbens största tävlingar. Det är så många anmälda att de måste göra två sökrutor och köra dubbelt. Det behövs med andra ord en hel del figgar. Jag tycker det är så himla kul att ligga sökfigge så jag gör det mer än gärna. Helst vill jag ligga tidigt så att de hittar mig fort och att jag sedan får gå med och se hundarna arbeta. Jag ska jobba på det. Synd bara att mina gamla klubbkamrater som kommer hit och tävlar inte ska köra sök. Hade ju varit roligt att bli hittad av kändishundar.