Camp Obbola

Har varit på camp Obbola i helgen. Hur bra och trevligt som helst.

Åkte ned redan på torsdag och nattade hos kompisS. Mycket trevligt må jag säga. Sedan var det dags för en träff med Stitch. Som de busade systerblå och brorröd! Och vad olika de var, Stitch var som en kopia av Billie och Pep av Skippo. Stitch har dock Skippos päls, Pep har Billies. Så kul de hade. Det var nästan så att Stitch fick ned Pepson i vattnet. Men inte riktigt. Han blev mest frustrerad och bet vattnet. Tills han kom på att hon kom tillbaka in till land igen, då var det ju bara att vänta ut henne.







Efter två timmars lek så åkte jag vidare till mina campledare. Direkt efter lunch blev det ett lydnadspass och jag visade upp vårt kryp, har varit lite osäker på tekniken där. Men nu fick jag bekräftat att vi var på rätt håll och att vi genast ska börja träna på längre sträckor. Kul kul.

Vi han även med ett lekpass innan kvällen var slut.

På lördagen var det dags för sök, Pep fick hänga med på ett hörn på en kurs Hbk har för tillfället. Det var få deltagare just den dagen och det behövs ju gärna att det är några stycken. Så vi fick vara med vi oxå. Pep skötte sig fint och visade tydligt att han förstått vad det går ut på. Vi ska bara fortsätta som vi börjat.

En rolig detalj, var att Pep den här gången inte visade någon som helst blyghet hos figgarna. Det var trotsallt helt okända för honom. Men nu börjar arbetet bli så pass kul och igenkännade att det inte finns någon som helst blyghet kvar. Vi körde två pass och Pep skulle nog ha orkat mer. Men vi skulle ju ut och spåra efter lunchen så det var inte lönt att köra slut på honom.

Han satt hela passet i bilen och levde om. Det är en ful ovana han lärt sig under helgen. I vanliga fall har jag ju bara med honom och lämnar tanterna hemma. Det kommer att bli ändring på den saken. Nu ska vi träna passivitet när andra aktiveras...

Så var det dags för ett spårpass och jag ville verkligen visa Jessica hur ett helt vanligt spår ser ut så att hon kunde grubbla lite. Själv tycker jag att jag provat så många olika saker och att vindningen inte blivit mindre. De första gångerna så hade vi godis i spåret och när jag sedan provat med det så har han bara vindat in godisarna. Men så provade vi med ett tätare godisspår. Typ två meter och så en liten ynka godis och så två meter och så en godis till. Spåret var kanske tjugo meter. Det var heller ingen liggtid på det. Men tammetusan det funkade! Jag var så lycklig att jag nästan grät. Vi la genast ett spår till åt honom. Det fick ligga medan Pepsi gick sitt spår. Nu var det som att han fattade, nosen nere och han gick metodiskt fram. Det var så kul att se. Men nästa gång får jag lägga godisarna lite längre ifrån varandra. Så att han inte snurrar så mycket. Nu han han ju knappt börja spåra innan det kom en liten plutt så det blev liksom mycket letande och lite spårande. Ska prova att lägga tre spår idag, ett med 3 meter mellan godisarna ett med några tremeters godisar och så ett parti med sju meter och så tre meter igen. Det sista har jag inte kommit fram till än hur jag ska göra. Kanske fem meter mellan och lite längre spår.

På kvällen var det lekning som gällde men det var mest mina campledare som lekte med honom. Vilken skillnad det gav, på bara några minuter så kom han och la sig brevid Anders, med bollen eller vad det nu var han hade, stället för att dra iväg med den själv. Det ser jag som en stor vinst. Som att han börjar begripa att det inte är farligt att vara nära människor med saker. De kommer inte alltid att ta dem av mig. När jag lekte på söndagen så kom han direkt fram till mig och la sig brevid med bollen. Så himla kul. Jag har bestämt att vi ska leka minst 3 gånger per dag och sakta men säker ska jag jobba in lite kriterier för hur den ska se ut.

Tänk vilken skillnad det är från att bara ha tagit saken och sprungit iväg till sovrummet för att få vara ifred med den, till att komma och lägga sig brevid. Då finns det ju så mycket mer spelrum och saker att leka med. Kul kul.

På söndagen var det dags för vallning. Jag var verkligen peppad. Hade gjort upp en plan i mitt huvud hur jag skulle göra. Men den föll på en gång då Pepson inte fattade att det var får och att vi gjort det här tidigare. Jag fick ägna all tid åt att tända honom igen. Vilket jag trodde att vi gjort redan än gång... men tydligen hade min hund glömt bort det. Kanske är det en färskvara, då måste jag helt klart leta upp en instruktör här i krokarna som vi kan valla hos.

Det har varit en helt underbar helg med massor med aha uppleveler för mig. Nu är det bara att ta tag i dem och jobba vidare.