Då var palthelgen över och den har inneburit en massa inspiration för min del. Jag inser att saker och ting kanske inte är så långt borta som jag tror. Plus att jag verkligen har längtat efter att tävla. Alla verkar ha så kul, även om det inte alltid går som de vill. Var så sugen på att lägga spår men det har ju varit så himla varmt att inte ens jag vill vara ute. Eller kanske är det just jag som inte vill vara ute. Pep verkar inte vara så brydd. Visst han flåsar som en galen men ute bryr han sig inte. Jag däremot gillar inte när det är för varmt. Då sitter jag hellre inne i svalkan och läser en god bok.
Nåja inspirationen har flödat och jag känner hur jag peppar. Vi tränar på som vanligt och nu börjar det likna något. Fotgåendet eller rörelserna blir bättre och bättre och förståelsen för vad vi håller på med har börjat trilla ned. Jag kan ju inte låta bli att utmana, så igår när vi var ute på kvällsprommis, då först var det skönt att vara ute, tränade jag position vid benet i stort sett hela promenaden. När han hittar rätt, klick. Så går vi vidare och så hittar han rätt, klick. Det är ju mest bara för att ha något att göra under promenaden plus att vi både tycker att det är ganska kul. När det började funka så hittade jag en hel del vattenpölar och så klart måste jag utmana och gå fot genom dem. Klick mitt i vattenpölen om han var rätt förståss. Första pölarna var äckliga men sedan traskade han genom dem som inget alls. Vi tränade även ligg i blött gräs.
Det hade kommit en ordetlig regnskur tidigare på kvällen.
Ligga på blött gräs, inte heller något att tänka på. Behövde inte ens motivera lite extra. Men jag upptäckte att läggandet har blivit lite slarvigt. Det blir nog det när en tänker att hunden kan och belönar lite vad som helst. Han lägger sig fortfarande bakåt men han slänger gärna fram en tass eller två lite så där bara på skoj. Så igår kväll, inne igen. Tränade vi lite hundarmhävningar. Ligg och stå, ligg och stå. Tillslut kom det tillbaka det fina ligget där inga tassar åker fram. Måste nog påminna lite mer om det så att det inte blir ett minne blott.
Det är tur att Pep gillar att träna med en så petig matte.
Nu äntligen är det lite svalare ute, regnet hänger i luften och hundarna ligger på balkongen och tuggar ben. Eller Pep och Ella i alla fall, Ixxi står med längtansfull blick och tittar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar