Att tillärttalägga miljöer

Så var vi där igen, jag kan inte låta bli att fundera. Den här gången gäller det "tillrättaläggandet av miljöer". Dvs att använda sig av trottoarkanter, väggar och musmattor.

Men jag skulle nog vilja lägga in leksaksbelöning även i den ekvationen. Alltså för att nå det optimala resultatet så ser jag till att hunden når det den allra enklaste vägen. Huvudsaken är att jag lära hunden vad den ska göra och inte lurar den. Jag lär hunden att svänga in bakbenen genom att gå stå på en kloss eller att backa in i ett hörn. Jag kan oxå lära hunden att röra sig till en viss punkt genom att använda target och sedan targetöverföring. Det här är ju ganska vanligt när det gäller den tidiga inlärningen av rutan. Det börjar även att användas mer och mer inom brukslydnaden. Tänk va smart vid framåtsändandet som exempel. Nåväl att det här handlar om att tillrättalägga miljöer på ett eller annat sätt kanske inte någon skulle säga emot. Vi underlättar för hunden att göra rätt. Vilket ju så klart är vad vi vill att den ska göra. Vi har lärt den att springa i en viss hastighet eller gå i en viss hastighet mot något som den känner igen. Kan ju även vara en hand vid apporteringen. Nostarget i hand är ju väldigt fiffigt där.

Nu så kommer jag till leksakerna. De kanske inte så mycket handlar om att tillrättaägga miljön utan känslan. Vi är ute efter en viss känsla hos hunden när vi tänar. Vi vill att den ska vara alert, glad och snabb. Detta uppnås kanske inte enbart med hjälp av en musmatta eller lite gotta i handen. På vissa hundar gör det det men inte alla. Då kommer leksakerna in, stämningsförhöjarna. Vi vill ha den rätta känslan för momentet vi tränar alltså vi tillrättalägger den med en leksak.

Nu har jag kanske kommit av mig lite. Måste nog förklara hur det hela började. När jag var i Obbola kom ämnet upp men vi diskuterade det inte. Utan det nämndes bara i förbifarten. Sedan såg vi en film och jag fick se hur de tränade vid en kurs de varit på. Det var verkligen intressant. Gillar petiga och noggrannan människor. Nåväl ett av passen tränades apportering, vad som tränades om det var snabba gripanden eller fart vet jag inte. Men där användes leksaken verkligen som en stämningsförhöjare och för att tillrättalägga miljön. Det vill säga i stort sett på samma sätt som en target. Vi vill att hunden ska lyckas med det vi tränar alltså tillrättalägger vi miljön så att vi får det resultat vi vill ha. Är det en känsla vi är ute efter eller en teknik? Ibland kanske båda.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta och om det är så viktigt egentligen, det var bara en stor aha upplevelse för mig när jag insåg att target och leksak i stortsett är samma sak. Även om den ena bara används som belöning så är det fortfarande någon vi vill tilrättalägga med den, en känsla. Eller?