Markeringar

Känns som ett ständigt återkommande ämne.

Men idag har vi gjort ett väldigt fint genombrott i vår träning. Har i stort sett bara tränat utanför söket. Hemma, i skogen med husse och så vidare. Men i stort sett bara med husse.

Idag var första gången som vi testade markeringarna sökmässigt. Första figgen fattade Pep inget alls. Han gick fram, såg inget ansikte så han skällde lite så som han gör när det är något nytt. Efter två tre skall gick han själv fram nosade hittade rullen och bestämde sig för att den här inte hade något med söket att göra. Kom ju inga godisar. Så han bestämde sig för att söka vidare. Vid nästa försök såg han knappt åt figgen utan sökte vidare. Jag gick närmare för varje gång och när vi var ca 7 meter ifrån så plockade han rullen och kom in till mig på en gång. Riktigt fint.

Nästa figge gick super när han väl hittade henne. Gav henne en liten puss sedan plockade han lösrullen och kom in med den fint till mig. Samma vid trean och fyran. Han var helt klockers! Nu vet jag att jag kan plocka in markeringarna i det riktiga söket.

Efter markeringsövningarna så gjorde vi några hittor. Där stötte vi på ett nytt problem. Nybajsad älgskit. Den gick före att hitta figurant. I vanliga fall om han hittat gotta i skogen har han plockat den och sedan fortsatt med uppgiften. Men det här tog över allt och han glömde helt bort vad han gjorde.

Morr säger matten som tycker att sök är mycket roligare än bajsätande.

Debuten avklarad

Äntligen! som Gert skulle ha sagt.

Det var på tiden.

Lydnadsklass ett är avklarat och nu blir det tvåan. Om det hade funnits fler tävlingar i vinter så hade jag startat snart för den är inte långt borta.

Som vanligt blir jag så himla nervös, jag glömmer helt bort att ha roligt och blir stel och konstig. Vi gjorde en skitdålig tävling eller mest jag. Pep följde ju bara mitt humör. Men trots att vi gjorde en skittävling så skramlade vi ihop 173 poäng. Det tycker jag är en ganska bra dålignivå.

Platsliggningen var helt super, Pep låg med huvudet i backen nästan hela momentet och la sig på en gång. Sedan satte han sig som vanligt inte upp på första stickordet. Det får vi slipa lite på för det återkommer i flera moment. Jag var så himla nöjd efter platsen att jag jublade.

Tandvisningen gick bra den med, tur att vi tränat med handtarget där. Trodde han skulle baka men istället gick han fram för att hälsa en gång till på domaren.

Linförigheten vet jag inte vad som hände. Mest troligt är det jag som påverkas och då även han. Vi brukar ha ett super klockrent ff men nu nosade han, gick ur pos och studsade som en galen på språnget. Helt och hållet mina nervers fel.

Läggandet skulle vi ha fått 9,5 på om Pep satt sig upp på en gång. Men inte idag när matten är lite konstig. Dumma poäng avdrag.

Inkallningen - klockren. Där brukar vi ha problem. Pep brukar tro att det är fjärrdir istället och skiftar bara position.

Ställandet - en konstig återgång. Även där skyller jag på mina nerver. För Pep avvek från sidan. Gick ut lite kanske ser jag väldigt sur ut eller nåt.

Apporteringen tog han apporten så fort jag sträckte fram den. Men att inte ta den har vi bara tränat en gång så jag är nöjd där, han höll den väldigt fint och släppte på mitt kommando.

Hoppet gick susen.

Jag fick mycket att fundera på. När Jessica frågade hur "känslan var" om Pep upplevde det som lustfyllt kunde jag inte svara riktigt på det för jag kände att jag inte visste. Så avkopplad blir jag. Det är som att jag stänger av. Det är något riktigt saftigt att bita i. Får ta 2:an att träna mig själv i att tävla. Skulle behöva gå en lång kurs som bara handlade om förarens psyke ;)

Här har ni siffrorna:
Plats - 10
Tandvisning - 10
Linförighet - 7,5
Läggande - 8,5
Inkallning - 10
Ställande - 7
Apportering - 7
Hopp - 10
Helhet - 8

Soffpotatisen & racerraketen

Jag har jobbat i lågstadiet tre dagar på raken och det tär på krafterna. Jag har bara suttit rakt upp och ned i soffan och knappt orkat se på tv. Helt slut. Igår gick och la mig stax efter nio. Sov som en klubbad. Ni kan ju tänka er vilken raket jag har här hemma. Inte har det blivit mycket stimulans för de små.

Känner mig som "upphängd och nedsläppt" som min kära mor skulle ha sagt.

Nåja imorgon är det dags för de fina gymnasieeleverna.

Ikväll har jag försökt stimulera den lilla raketen. Han har fått tänka och använda en massa konstiga muskler. Vi har krypit baklänges. Det går faktiskt bakåt, haha. Han kryper finare bakåt än framåt och då tycker jag att han kryper väldigt fint framåt. För det mesta. Men bakåt tar han så små steg att han ligger helt platt på backen.

Vad mer - jag har anmält oss till appellen. Vi får se om vi startar eller inte...

Grattis mitt lillaEllahjärta som fyller 10 år idag. Puss på dig min sötaste lilla tant.

Söksöndag

I lördags var det dags för tävling har i Piteå. Jag figgade för högre klass sök. Alltid lika kul. När vi var klar i skogen hämtade jag galnePep och åkte ut för att titta på lydnaden. Pep träffade en del kamrater som hade aussie och fick hälsa på en liten aussiedam från Vännäs. Det blev en hård dag för gubben med mycket applådernade och massor med människor som han älskar. Pep älskar alla som han har har träffat en gång om de gett honom gotta. Då finns de med i hans plusbok och därmed är det ett måste att hälsa på dem. Jag hade fullt upp med andra ord.

Idag blev jag less på att vi aldrig kommer till och tränar sök så jag gjorde upp en plan, drog med mig husse och tränade på tomslag och markeringar. Gjorde en appellruta då husse inte är superlycklig över att måste följa med och hjälpa till. Pep var övertaggad då han inte tränat sök på två veckor. Men han skötte sig fantastiskt fint. Det blåste, så på medvindssidan gick han ut på djupet och sökte fint vidare längst bak, kom tillbaka när han nådde slutkanten. Superduktiga Pep och den väldigt nöjda matten fick sedan något att bita i då vinden lång på från sidan och Pep genast tog upp den och inte ville rikta sig rakt ut. På den här sidan gick han heller inte ut på djupet men han var ändå vid 40 och jobbade. Han tog även här hela rutan. Men det var inte så konstigt heller då vi var borta i Pitholm (jag ville klart och tydligt se vad han gjorde) där är det ju så enkelt att springa.

För att det skulle bli lite kul la jag ut husse i sista hörnet på motvindssidan. Där hade han inte varit hela vägen ut. Pep fick vind på honom redan långt innan vi kom fram till där jag ville skicka. Dragningen var enorm och vi fick ett väldigt fint sista belöningsskick.

Sedan fick husse gå ut synligt för att träna lite på markeringarna. De sitter bättre och bättre. Visst är det en liten tvekan med tugg och rull men han börjar mer och mer förstå hur det går till. Han jobbar stenhårt för att ta med rullen in, om han tappar den så plockar han upp den igen. Han vet att den måste med för att han ska få sitt älskade -Visa!

Gjorde tre markeringar alla på olika ställen och jag är mycket nöjd. Så pass att jag skulle kunna plocka in markeringarna i söket bara för att se hur han reagerar då.

Grattis till mamma som idag skulle ha blivit 59 år.

Fredagsmys

Har haft ännu ett bra träningspass. Väldigt blandat dock och inte så planerat som det brukar vara.

Började med lite agility, slalom och kontaktfält. Första gången. Pep var något ofokuserad då det var en übersprallig storpudel som oxå tränade med oss idag. Pep stod mest bara och tittade på honom. Att koncentrera sig och tänka det var långt ned på hans prioriteringslista. Pudelbus var nog nummer ett. Men han var kvar hos mig hela tiden och försökte inte ens smita.

Men efter lite pauser och annat bla kontaktfältsträning så tog vi tag i tänka uppgiften slalom igen och tammetusan om inte världens-smartaste-Pep redan efter första träningen tog två pinnar, utan någon hjälp från den stolta matten. Det är ju långt från klart men så här fort har ingen av mina andra hundar fattat.

Även rutan börjar sitta fint, jag är inte helt nöjd med placeringen i rutan. Men den dagen jag är nöjd med något moment existerar nog inte. Det finns ju alltid saker att putsa på. Han gör dock en fin rusning in och ställer upp sig skitsnyggt för att få en bit gotta.

Vad gjorde vi mer, jo budföring. Det är nog Peps favvo, så länge de inte klappar honom på huvudet. Oj vad han jobbar för att inte bli tagen på samtidigt som han sitter kvar. Det ser väldigt roligt ut. När han springer till någon som inte är jag eller husse så tjuvar han oxå för att snabbt komma tillbaka till mig. Det måste vi träna på lite mer husse och jag. Eller husse blir det nog som måste träna för det är hos mottagaren han tjuvar.

Det blev oxå tre platsliggningar en kort för att jag skulle hämta korv i bilen och då med den überspralliga pudeln som tränade agility som störning. Jag gick runt huset och såg inte alls vad som hände men när jag kom tillbaka med korven så låg han fortfarande. Sedan två +5 minutare den ena synlig och den andra osynlig. Tränar på att han ska ligga med huvudet på backen men det går inte hela fem minuter, det är herrn allt för nyfiken för. Men då han ligger fint även om jag berömmer kan jag ändå stärka honom i vad jag tycker är rätt när han kommer på sig.

Markeringar

Har ägnat helgen åt markeringsträning. Har skickat ut husse i skogen. Det är inte ofta han är inblandad i hundträningen men nu får han ställa upp. Såg framsteg i lördags men blev ivrig och ville köra en gång till efter en bit promenad och då gick det inte alls. Men i söndags hade en till liten pollett trillat ned.

Jag bakåtkedjar markeringen. Började med sitta hos mig och hålla sedan - visa! Nu har vi kommit så pass att figgen kan ha lösrullen.

Men det är långt ifrån stabilt. Ena gången kommer han tillbaka som skjuten ur en kanon och nästa så står han och funderar på varför figgen inte bara kan plocka upp gottat ur fickan på en gång. Vi har med andra ord inte nått hela vägen fram än.

Det har även blivit en del metallapportering och övergångar från vanlig till språng. Pep blir helt tokig i benen när vi börjar springa i alla fall om det kommer när vi blir kommenderade. Han hoppar och studsar fram som en känguru. Så nu har vi tränat på övergången så att den inte ska bli för mycket för min lilla pepp.

Ella är skadad så vi har tagit det ganska lugnt, inget bus och lek. Först var det en stäckning tror jag och nu är hon lite halt. Kanske är det sträckningen som spökar. Vi tar det lugnt i alla fall så att det förhoppningsvis ger med sig snart. Sträckningen kom när hon skulle hoppa upp i sängen, jag riktigt hörde hur ont det gjorde. Eller tja Ella är ju lite av en mespropp som skriker för inget så det kanske inte alls var så allvarligt.

Hennes gamla kropp är inte riktigt gjort för galna aussielekar men hon kan inte stå emot och jag vill inte vara en tråkmatte hela tiden. Jag försöker bara se till att hon är uppvärmd innan de sätter igång. Hon längtar så efter lekarna och försöker hela tiden att få igång Peppen här inne. Han är inte direkt svårövertalad. Det behövs bara ett skall från hennes sida så säger han "javisst". Det är som en cirkus...