Markeringar

Har ägnat helgen åt markeringsträning. Har skickat ut husse i skogen. Det är inte ofta han är inblandad i hundträningen men nu får han ställa upp. Såg framsteg i lördags men blev ivrig och ville köra en gång till efter en bit promenad och då gick det inte alls. Men i söndags hade en till liten pollett trillat ned.

Jag bakåtkedjar markeringen. Började med sitta hos mig och hålla sedan - visa! Nu har vi kommit så pass att figgen kan ha lösrullen.

Men det är långt ifrån stabilt. Ena gången kommer han tillbaka som skjuten ur en kanon och nästa så står han och funderar på varför figgen inte bara kan plocka upp gottat ur fickan på en gång. Vi har med andra ord inte nått hela vägen fram än.

Det har även blivit en del metallapportering och övergångar från vanlig till språng. Pep blir helt tokig i benen när vi börjar springa i alla fall om det kommer när vi blir kommenderade. Han hoppar och studsar fram som en känguru. Så nu har vi tränat på övergången så att den inte ska bli för mycket för min lilla pepp.

Ella är skadad så vi har tagit det ganska lugnt, inget bus och lek. Först var det en stäckning tror jag och nu är hon lite halt. Kanske är det sträckningen som spökar. Vi tar det lugnt i alla fall så att det förhoppningsvis ger med sig snart. Sträckningen kom när hon skulle hoppa upp i sängen, jag riktigt hörde hur ont det gjorde. Eller tja Ella är ju lite av en mespropp som skriker för inget så det kanske inte alls var så allvarligt.

Hennes gamla kropp är inte riktigt gjort för galna aussielekar men hon kan inte stå emot och jag vill inte vara en tråkmatte hela tiden. Jag försöker bara se till att hon är uppvärmd innan de sätter igång. Hon längtar så efter lekarna och försöker hela tiden att få igång Peppen här inne. Han är inte direkt svårövertalad. Det behövs bara ett skall från hennes sida så säger han "javisst". Det är som en cirkus...