Kennelläger

Det är så mycket jag vill berätta men jag håller mig till vallningen.

Det allra första jag måste säga är shit va kul! Men så svårt, jag hade hur svårt som helst att hålla koll på hunden, fåren OCH mig själv. Framförallt mig själv. Vart jag skulle positionera mig mot fåren.

Första gången vi gick in i hägnet så var Pepsson mest intresserad av skiten precis som hos Bosse. Jag fattade inte alls hur jag skulle göra för att tända honom. Tillslut fick instruktören, Nina, komma in och hjälpa mig. Jag har ju ingen fårvana så jag vet inte hur mycket jag kan ta eller knuffa i fåren. Efter att hon visat så blev det andra bullar. Pep tände med besked.

Andra omgången så forsatte vi att tända. Men då behövdes det inte och nu började jag känna mig rejält dum där inne för jag fattade inte alls vad Nina ville att jag skulle göra. Hunden fattade betydligt mer än mig det är en sak som är klart.

Tredje gången så började vi bromsa honom, då var han så tänd att han tjuvrusade mot fåren och nu var det dags att börja jobba med attityden. Att hålla sig lugn och på lagom avsånd. Nu jobbade vi bara i koppel så att jag lättare kunde kontrollera honom.

Fjärde gången på lördagen började det hända saker, han började försöka balansera fåren. Men det greppade inte jag så jag lyckades aldrig släppa kopplet i rätt ögonblick. My god vad svårt! För han var ju även lite övertänd och ville gärna tjuvrusa fram till fåren.

Femtegånge hade jag en så trött hund att jag inte ville släppa inom homom. Så jag gick in själv bland fåren och torrgick. Det var extremt nyttigt för mig få då först förstod jag balansen. Hur jag skulle positionerma mig mot hunden och fåren. Det ploppade upp en massa frågor och utan hund och galna får i fållan kändes det mycket lättare att förstå.

Denna lilla övning från min sida gjorde så att vi på söndagen åkte hemåt med ett kennelpris. Det delades ut ett till en hund ur varje kull och för att jag visade ett sådant intresse och så klart för att jag har en talangfullvalp *ler* så fick vi med oss massor med gott hem.

Söndasförmiddagen ängades åt nötvallning. Då kom aussies rätta jag fram. Det de som vallat lite på får och börjat jobba mer med lydand inne i fårhagen var det underbart att se. Det var som att hunden förstod på en gång vad den skulle göra. Det såg verkligen naturligt ut. Peps pappa var så klart en stjärna på det där med nötter. De måste ju vara ganska hårda för att våga gå in mot kon och knakse nypa till den ibland. Det var verkligen super att få se. Det var som att jag då först såg vilken hund jag har i kopplet.

När det så var dags för fåren igen så fick vi vara i den större hagen. Det var mycket lättare. Även om jag gick en massa fel och kände det som att jag inte fattade något så var det som att kroppen började förstå hur jag skulle röra mig mer och mer. Nina behövde inte rycka och dra i mig lika mycket och hon behövde inte heller visa mig vart jag skulle lika mycket. Någonstans hade en polett börjat trilla ned för mig och det även för mig hund som nu började balansera fåren. Vi började med att jobba med en pinne för att markera att han skulle gå runt fåren och fånga upp den. Det var så härligt att se honom, hur han gick runt utan problem och klarade av att bli styrd bort från mig utan några som helst problem.

Det som jag hade svårast för var att peppa Peppen på rätt sätt. För mig är peppa att jaga på hunden och när jag gjode det så kom han ju på en gång till mig så klart för det är ju vad det betyder. Kom så gör vi något kul du och jag. Så jag fick sortera mina tankar och tänka hur jag belönar avstånd typ platsliggningsträning då gick det bättre. Men jag tror att jag måste hitta något ljud för att få upp honom med när han släpper. Har även funderat på vilka kommandon jag ska ha och vill nog skilja dem från lydanden och tror just nu att jag kommer att ha engelska kommandon. Men jag vet inte. Vi får se. Det var i alla fall hur kul som helst och gav verkligen mersmak.

Hopppas att några av dem med kamera kommer hem snart så att jag får chans att se lite bilder oxå.