Lydnadsträningen

Äntligen är det som att det börjar släppa. Jag tränar efter principen skynda långsamt och vill att min hund alltid ska vara på topp och i bra stämning när vi tränar. Vill redan nu arbeta in en bra arbetskänsla. Är den inte bra så blir det inget roligt, med bra menar jag inte för stressat, ointresserad eller galet på. Jag vill ha honom koncentrerad. Nu händer inte det så ofta att han inte är koncentrerad så jag behöver inte "lära" honom hur jag vill att han ska vara. Men jag vill ändå ha en god arbetsmoral.

Det har börjat släppa med apporteringen. Han griper och håller. Visst eftersom att jag klickar så får jag en del roliga delbeteenden med men det är ju bara sött. Han griper håller och backar. Ibland sittandes och ibland stående. Jag klickar ju bara för att han håller så gör han något annat oxå så bryr jag mig inte om det. Hur sött som helst när han tar föremålet och sitter och backar.
När han håller bra har jag tänkt att föremålet ska ned på backen och då ska jag börja jobba med snabba återgångar. Plocka upp snabbt titta på mig, plocka upp snabbt vända mot mig osv. Han har en tendens att vilja äga föremålen men jag har turen att han släpper dem när jag klickat så jag tror att det här tillvägagångsättet kommer att fungera bra.

Fotgåendet går framåt. Vi har nu jobbat oss fram till två steg. Vill inte ha en hund som sackar, tränger, eller går före så jag är minutsiöst noga med positionen. Därför blir det inte så långa sträckor. Vill skapa positionstrygghet innan jag börjar med uthålligheten. Ingångarna har jag frishapat fram, han söker sig fint in och kan nu blir sittande i några sekunder utan att börja testa annat. När jag började träna sitt så började det gå troll i ingången för det är ju nästan samma sak, i alla fall för hunden. Sitta framför en sak och sitta vid sidan en sak. Det är inte så enkelt men nu börjar även det att ordnatill sig.

Stå, sitt och ligg positionerna artar sig fint. Jag jobbar på för att få en fin stadga i de momenten. När han ligger kan jag nu röra mig hela vägen runt. Alla tre kan jag locka med godis och han behåller positionen. Jag kan även dra försiktigt i kopplet och han behåller pos. Stå är så klart svårast, men det går framåt där med.

Till något helt annat, det gigantiska benet som följde med i vinsten. Det var ett ben modell dinosaurie. Det är naturligtvis hur gott som helst och de turas om fint, Findus (Ella) och Pepsson. Hon säger fräs och han går därifrån, när hon är less går han dit och tuggar. Mina hundar har alltid delat på sina saker. Har Ella och Ixxi haft tuggben så är det efter de första intesiva femton minutrarnas tugg bara intressant med det ena benet. Det andra blir som osynligt. Tills det första är slut. Då går de vidare på ben nummer två. Kanske är de inte så intresserade av att tugga ben igentligen att de måste ha lite konkurrens för att det ska vara riktigt gott.