Markeringar

Jag sliter med våra markeringar, tycker inte vi gjort annat i sommar. Men nu tror jag att jag hittat rätt.

Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt.  Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.

I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.

Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.

Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.

Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.

För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.

I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.

Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.

Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.


Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.