Sitter här och väntar. Kanske ringer de och säger att jag får jobb kanske inte. Det är - 26,7 grader ute och jag börjar bli lite små nervös att kylan håller i sig till på söndag. Platsliggning i -2o känns ju inte så jätte sjysst. Men de har lovat lite svalare eller varmare. Dock känns det löftet ganska lätt att ge när det är så här kallt och februari.
Tanten är galen. Hon vill inte vara ute och inne är hon som ett monster. Vill ha allas uppmärksamhet hela tiden. Får hon den inte så börjar hon skälla eller gör sig förstådd på annat sätt. För tillfället klättrar hon över Snoddas och försöker smidigt lägga sig mellan honom och mig. Bästa stället. Då har hon båda i sin hand, tror hon... Han låter sig snällt klättras på. Vet att han får sina öron väl rengjorda när hon väl är på plats och det är nog det allra bästa som finns.
Igår var det årsmöte och ridhusträning samtidigt. Den här gången prioriterade jag ridhusträningen. Har redan varit på ett årsmöte och snart har vi vårat egna i distriktet. Jag behövde komma ut och kolla formen i lite mer stimmig miljö. Han var som världens bästa. Jobbade fint med mig och stördes inte alls av bollar som flög eller kampande hundar. Däremot har han lite svårt för att springa för nära hundar som arbetar. Om jag råkar kasta apporten lite galet så den hamnar inom en annan hunds radie, hur stor den är vet bara Pepson, då hämtar han den väldigt försiktigt. Travar dit, smygtar den och travar sedan tillbaka. Kastar jag åt andra hållet så är det full fart. Tanten har ju nästan varit tvärt om, ju mer hundar och mer konkurrens desto viktigare att ta den fort.
Vi gick igenom i stort sett alla moment och allt utom det allra första friaföljet gick som på räls. Det är lite irriterande att det fria följet ska vara så tidigt. Han är så gasad då att han gärna går lite före och tappar koncentrationen. När vi tränat konstant i en halvtimme, då gjorde han helt galet bra fria följ. Men fantastisk koncentration, vi gjorde ett elitprogram och det var inga som helst problem. Men att gå det där första, det är såå svårt. Hade han haft lätt för att ljuda så skulle det ha kommit en sånt där förväntansgnäll jag lovar.
Jag har förberett husse på att han kommer att få dirigera mycket i veckan. Han ska få ett papper med alla orden och säga dem med lite olika intervall så att galna Peppen inte lär sig att lyssna på tävlingsledaren. Om jag känner honom rätt så skulle han lära sig det efter den här tävlingen. Så för att mota Olle i griden ska han nu få lära sig att det är matte man följer och lyssnar på. Inte den där knasbollen som ropar och har sig. Även om den säger "gör språng marsch" vilket bara kan betyda en sak, hopp, studs och bita matte i armen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar