Lydnadsklass 2 premiär

- 15 grader och solsken. Jag kände mig laddad. Tänkte att jag den här tävlingen skulle koncentrera mig på våra förberedelser. Hade anlitat Annika min träningskamrat att titta på vad jag gör under tävlingen.

När det väl var vår tur hade jag värmt och kände mig inte särskilt nervös. Platsliggningen gick tusan så bra, han låg fint trots att det var en annan hund som var upp och busade. Jag hade dragit nummer 1 så vi var en bit ifrån den busande hunden. Men att Pep låg kändes väldigt bra i magen och nöjd efter platsen så värmde jag inte något utan körde på en gång. Vet inte om det var dumt men jag kände där och då att det bara skulle bli rörigt om vi gick ut och körde lite fritt följ för att sedan gå in igen.

Momenten som helhet är jag väldigt nöjd med, trots att vi nollade tre av dem :) Men det var inte sötnosen som gjorde fel utan matten. Ju längre tid det gick desto svårare fick jag att fånga upp Pep mellan momenten och jag tyckte att han blev lägre och lägre. Eller mer och mer osäker på om han gjorde rätt. I vanliga fall eller när vi tränar brukar jag bara behöva ställa mig för att han ska sitta vid sidan och vänta på nästa uppgift, men nu fick jag inte den kontakten. Han ville inte vara med mig alls. Som Annika sa "när ni tränar så är ni som ett par som varit gifta hur länge som helst, ni förstår varandras minsta vink" men idag så såg jag inget av det. Mitt glada jag var som bortblåst och stenansiktet kom fram. Istället för att säga "världens bästa lilla busfrö" som jag gör när jag tränar så säger jag "FOT" utan att le varken med munnen eller ögonen. Vi spelade inte tillsammans.

Det var en mycket nyttig tävling för mig för om jag bara får träna på hur jag ska vara mellan momenten så kommer det att gå som himla fint. För han kan momenten. Han vet bara inte vad han ska göra med sin konstiga matte. Jag är glad att jag hanterade uppvärmningen bra, att jag var noga med att visa vart väskan var och att jag hade Peppen med mig från början. Vi har alltså tagit ett stort kliv i rätt riktning nu måste jag bara hitta hur jag ska hantera mig själv mellan momenten. Plus att vi måste öva på att bli kommenderade. Han blir lite störd/peppad av den som pratar.

Jag måste även hitta vilken typ av belöning han behöver ha för att få bekräftat att han varit duktig. Så att han inte går ner sig mellan momenten även om matten blir lite småknasig.

Vi har en hel del att göra till nästa tävling i mars, men jag tycker att det känns väldigt spännande att få jobba med mig själv.

----

Ok här får ni de fina resultaten oxå

Platsliggning - 10
Frittfölj - 6,5 startade skitbra sedan mot slutet hoppade han efter min vante och sedan hittade vi inte tillbaka. Tror att hoppet efter vanten var ett rop på hjälp. Där började jag nog förändras till stoneface.
Läggande - 8,5 dålig start fick inte in honom i position och han slamsade lite.
Inkallande med ställande - 0 smög efter mig. Jag gjorde om och han gjorde det som han brukar med tvärnit och galopp vid båda inkallningarna.
Rutan - 0 sprang mot väskan som stod bakom publiken, jag visste att jag inte hade honom där så jag kallar tillbaka och gör om. Alltså en nolla. Då visste han vad han skulle göra men ville inte gå över de nysprayade sträcken. Stannade framför, jag sa snällt (faktiskt) att man måste gå över sträcken och då gjorde han det men mycket försiktigt. Noga att inte trampa på sprayfärgen.
Apportering - 0 nu var han så himla glad att det äntligen hände något kul så han sprang på tävlingsledarens kommendera. Galopp ut och galopp tillbaka.
Hopp - 10 men med mycket trixade att få honom på plats, ville inte sitta fot.
Fjärrdirigering - 8,5 vid sista läggandet la han sig som en liten boll. "Nu är det väl ändå slut.."

Ni fattar inte vad stolt jag är över att han gör så bra som han faktiskt gör. Han är världens bästa och om jag bara sköter mina kort rätt så kommer vi att komma långt.