Doftdiskriminering

Vi har brottats lite med vittringsapporteringen. Det är lite annorlunda när man tränat operant för han provar ju till tusen för att komma på vad som är rätt. När han inte får något för det så skruvar han upp sig mer och mer. Tillslut är han i helt fel sinnesstämning.

Jag pratade med min kamrat Jessica och fick tipset att träna doftmarkeringen på post-its. Det var en genial tanke för det går ju inte att göra så mycket med dem. Speciellt om de är fasttejpade och inte alls går att plocka upp. Mycket smart.

Igår tog jag tag i det. Jag har lite motstånd till det här när jag tränar med Pep för att han går upp i spinn så mycket. Men nu bestämde jag mig för att jag var på så pass bra humör att det skulle fungera.

Först så skruvade han upp sig luktade/satte nosen på rätt och fick sitt efterlängtade klick. Det tog inte många klick, kanske tre så var jag tvungen att byta plats på dem så han skulle använda näsan. Jag fick sätta honom bakom mig så att han inte såg och sedan bjuda fram honom. Det blev rätt varje gång och han gick inte upp i varv. Däremot blev det en blöt fläck av säckel eller saliv där vi satt. Post-it lapparna går nog inte att använda mer än en gång i taget för de blir fort ner säcklade. Min lilla godisdrägglare. Han behöver bara tänka träning så börjar saliven att rinna till.

Min plan är att det tillslut ska finnas sex post-its och att han lugnt och metodiskt ska välja rätt. När han gör det så ska jag byta till vittringspinnar, då kanske han fattar galoppen och inte går upp så mycket i varv.