Det är så kul att jag tror jag dör. Jag älskar att träna med min hund. Vi är nu tillbaka i vår vanliga balans och Pep verkar ha jobbat sig igenom sin andra könmognad. Vi tränar sök kanske tre gånger i veckan och vi älskar det lika mycket både han och jag.
Dock har vi lite klurigheter vi måste ta oss igenom. Vi arbetar med markeringarna. När vi gör övningen på plan så fungerar den som ett klockverk han vet precis vad han ska göra och han älskar det. Men när vi lägger in samma övning i skogen så blir det lite jobbigt och han vet helt plötsligt inte alls vad han ska göra. Han är ett mysterium.
Jag måste fixa till en smidig övergång helt enkelt. Tränade hemma på gräset med Daniel igår och det gick så himla bra. Nu hoppas jag att Annika vill ut och träna ikväll även om det regnar. Jag är så galet peppad. Hade tänkt mig en öppen tallskog och om det funkar så går vi vidare därifrån.
Nåja när vi väl fått till markeringarna så måste vi jobba med olydnaden. Pep älskar som sagt att söka. Han älskar det lite för mycket... om han inte hittar en figge så arbetar han tills han gör det eller tills han tycker att området är helt avsökt. Hela området dvs. Vi måste alltså jobba på våra tomslag. Jag måste visa för honom att ibland är det helt ok att komma in utan figge.
Då jag inte har någon belöning som är bra nog får det nog bli tomt på ena sidan och figge på nästa. Så att han förstår att om han kommer in till mig så kommer det nåt kul på anda sidan.
Jag är galet tävlingssugen men vill inte tävla förrän jag känner att vi är klara och vi ligger lite back med skotten. Hoppas att det lagt sig lite nu när han inte har en massa hormoner som rusar i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar