Spår och upplet

Spåret har legat och gnagt i mig. Det gick inte bra ifjol och jag har inte tyckt att det varit en kul nöt att knäcka. Jag som annars gillar nötter.

Idag var jag inte direkt sugen på att träna men messade min träningskompis Annika som sa "nu vill jag se er i spåret". Sagt och gjort skar upp lite ost och packade in oss i bilen.

När vi kom fram så gjorde vi motivationsspår. Jag gick iväg synligt, Pep fick spåra upp mig med Annika bakom snöret. Första spåret var lite vimsigt. Han spårade, vindade och letade med ögonen. Men han hittade matten i skogen och hon bjöd på godaste gott. Vi bytte sida av vägen och gjorde samma sak igen. Men den här gången gick jag mycket längre så att han var tvungen att jobba lite mer. Enligt Annika som såg honom arbeta så spårade han på väldigt fint, tappade två gånger men cirklade sig tillbaka till spåret och arbetade på med större motivation. Hittade mig rakt på och fick sina älskade ostbitar.

Jag måste säga att jag är helt chockad att han var så duktig. Så som spåret såg ut ifjol så trodde jag inte att det skulle kunna gå alls. Hade nästan gett upp. Nu känner jag mig bara så lycklig och glad. Nu kan vi börja spåra. Med Annika som coach så kanske jag kan förstå mig på den här grenen oxå. Känner mig som en spårnovis på alla sätt och vis.

Imorgon ska vi prova med husse som går spåret så att jag får gå med min coach bakom linan. Känns som himla kul!

Sedan tog jag tag i uppletandet. Gör en kedjning i det momentet. Hjälparen går ut på fullt djup med hund och föremål. Hjälparen håller hunden i halsbandet och sätter fram föremålet så att hunden förstår att det ska gripas och att man ska skynda till matten som lugnt står på stigen. Det här tyckte Pep var lätt som en plätt. Tror att jag redan nästa gång skulle kunna låta hjälparen lägga ut föremålet en bit framför Pep så att han får gripa det och komma med det till mig.

Eftersom jag har en hund som haft problem att komma in med saker tidigare så vill jag verkligen stärka den här delen. Jag tänker fortsätta med det här tills jag har provat en massa olika föremål och inte bara våra. Tills jag känner mig väldigt säker på att han vet att han ska ska skynda sig tillbaka med dem så fort han har ett framför sig.

Tänker att man i den här övningen även skulle kunna lägga in svårigheter som andra föremål på vägen in mot mig. Vi får se hur jag går vidare men det känns väldigt spännande.