Target

Nu känner jag mig redo att redogöra för targetträningen. Vi har nu tränat båda två tillsammans ett flertal gånger. De första gångerna började vi alltid med musmattan, dvs galopp targeten. Hade lite svårt att få upp tempot på den, han ökade mest bara traven till världens snabbaste trav. Tills jag kom på att han ju faktiskt galopperar till hallmattan. (Det har varit en lek vi haft för oss i trapphuset.) Så för att få till galopp till musmattan la jag till hans stickord för att tokrusa till hallmattan. Vilket ledde till fin fin galopp. Nu gäller det bara att sortera bort traven.

Att gå eller snigeltrava till flasktargeten har aldrig varit något problem. Kanske för att vi inte har flyttat den så långt bort än.

De senaste gångerna har jag varvat mellan dem och han sorterar väldigt bra. Det är inga som helst problem att skilja dem åt. Vilket ju inte är så konstigt då de är väldigt olika. Tränar framförgåendet utan koppel för tillfället, kommer att lägga till det sedan så att han lär sig att inte dra.

Det fria följet blir bara bättre och bättre. Det är helt klart mitt favoritmoment att träna och jag skulle kunna träna det dygnet runt om jag inte hejdade mig. Det är bara så hiskeligt kul!

Annars jobbar vi mycket med vardagslydand för tillfället. Pep har en stor kärlek till världen, han älskar sin matte men det behöver inte utesluta att han även älskar resten av världen. Jag har inte vågat ha honom lös i stadsområden förrän nu. Bortsett från grönområden och otrafikerade cykelbanor. Detta bara beroende på att jag inte känt att jag haft någon stopp på honom. Han har inte haft kraft nog att klara av att gå vid sidan. Med kraft menar jag motståndskraft :) Världen är allt för rolig och Pepson vill uppleva allt. Nu först kan jag säga åt honom att komma till mig och gå vid sidan och han förstår vad jag menar och kan hålla sig från att rusa iväg. Vi har börjat gå promenader bara Pep och jag för att jag ska full kontroll på honom när han är lös. För hips vips har han sprungit fram till någon människa som kommer gående eller så sätter han av efter en cyklist. Det gillas inte av lillaA. Men som sagt nu kan jag stoppa honom och han har även börjat skvallra när det kommer hundar. Det ser jag som ett väldigt stort framsteg. Skvallrandet ger mig en större trygghet även om det kanske rör sig om en hundradelssekund jag måste fånga så finns det något där att fånga och det är kul. Vissa gånger så tigger han verkligen, ser hunden, tittar upp på mig om jag inte svarar tittar han på hunden igen och sedan än mer intensivt på mig. Härligt härligt.

Vi tränar även på att sitta kvar när jag plockar bajs eller något annat. Han börjar bli väldigt duktig, det är bara väldigt svårt om tex Ella kommer gående mot honom. För henne kan han inte motstå. Lek lek lek med mig säger han då. Därför blir det en hel del träning med Pep sittande och jag och Ella går förbi. Svårt svårt för Pepson som har svårt att hålla sig. Det riktigt syns hur det kryper under skinnet på honom.