Det är tomt

Saknar mig gamla klubb.

Eftersom jag inte har något att träna med för tillfället har jag inte varit så sugen på att åka ut och säga hej på klubben här. Har varit på ett medlemsmöte en gång. Det är sådan skillnad att inte ha kurser eller att träffa andra hundägare med samma tänkt. Visst det bor hur många hundar som helst i mitt hus men de har ju bara sällskapshundar. Jag kan bli så arg ibland när jag möter dem. Hunden skäller längst ut i kopplet och beter sig. Det syns att den inte gillar situationen, är lite rädd. Men husse bara släpper fram hunden ännu mer, "de är så snälla" Min Ella är inte så snäll om det kommer en hund för nära hennes område. Då blir hon otrygg. Hon brukar alltid få "bo" bakom mig när vi möter hundar i trapphuset. Då skäller hon inte lika mycket och känner att jag har kontroll. Blir så frustrerad att jag inte kan säga något till han med den rädda hunden. Men det går ju inte att tränga sig på hur som helst och säga gör så här med din hund så blir den mer trygg. Skulle vilja att jag vågade men tror inte att det är bra för grannsämjan.

Därför saknar jag min gamla klubb. Där hade jag en roll och alla kände alla i stort sett. Jag hoppas att det kan bli så en dag på min nya klubb. Men då måste jag först ha en hund så att det känns värt att engagera sig. Även om jag lever efter tanken att ju fler hundägare som utbildar sig vid en brukshundklubb desto bättre kommer sammhället att acceptera hundar och hundägare. Så är det ett tungt arbete att engagera sig i en brukshundklubb. Det tar mycket tid och engagemang. För mig helt klart värt det om jag har en hund att träna och tävla med. Men utan det så känner jag ingen större motivation helt enkelt.

Saknar mig gamla klubb för att det är skönt med invanda roller. Men det kan oxå vara spännade med nytt. Jag håller på spännande med nytt. Kanske är det en utmaning jag behöver...