Att vara hundägare och förkyld brukar inte vara en bra kombination. Matten väldigt trött och hunden väldigt pigg (läs understimulerad). Så är det hemma hos oss just nu. Jag ligger i soffan och kraxar och Pep skuttar runt som aldrig förr och pockar på uppmärksamhet. När jag har feber och ont i halsen är det sista jag vill i alla fall ha en hund som hela tiden kommer och säger "matte va med mig" med bedjande blick eller som kommer och lägger upp leksaker i knäet och tittar uppfordrande på en.
När man är förkyld är det perfekt med gamla tanter som bara vill ligga sked med en i soffan. Tanter som tycker att det är helt underbart att matte för en gångskull bara vill ligga och vila en hel helg.
Men en sak är bra med feber och hosta.
Att träna fjärrdirigering. Det går inte att hetsa upp sig och ge hunden fel energi inför momentet. Idag kunde vi göra skiftningen ligg stå på tio meter cirka utan att han flyttade en baktass. Jag var extremt lugn och sansad och då blev den överpigga hunden det oxå. Ni kan ju tänka er bilden. Matte står ca tio meter bort, Phunden ligger, matten säger stå med sin nya sexiga basröst. Phunden gör rörelsen utan att flytta baktassarna och står sedan kvar där. Saliven rinner ur mungiporna för vi tränade med strips. Men Phunden står kvar. Jag tar fram godisarna och försöker locka honom ur position. Men icke sa nicke - dräggel dräggel dripp dropp.
Idag var det Pep som sjöng "Försök inte lura mig matte
jag alla konster kan.
Att känna till hur gott blir mitt, är mina drömmars mål."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar