Sol, vind och vatten höga berg...

Vi har hunnit med en långhelg i Kiruna sedan sist. Vad vi har njutit Pep och jag. Vi har fått några fina promenader bara vi två. Det är så underbart härligt att vara ute med honom själv. Kan avundas de som bara har en hund ibland. De har det så enkelt och kan lägga all energi och kärlek på en enda. Men så när jag har tänkt det så ändrar jag mig och inser hur fantastiskt det är att ha flera hundar. Att de får lära sig språk och bilda flock med andra hundar. Att de har någon att dela vardagen med som kan prata som de.

I Kiruna strålade solen, skoterspåren var hårda och fina, luften frisk och utsikten fantastisk. Pep sprang  och busade med sig själv. Jag njöt av att titta på honom. Blir alltid glad av att se honom busa fram som han gör. Sedan när han spontant vänder sig om och tittar på mig eller vänder sig om och kommer rusandes med en önskan om att vi ska leka.

Vi hade även nöjet att träffa Jenny med Mikro. Vi tränade lite lydnad och surrade lite aussie. Pep och Mikro fick busa lite. Shiit vilken barnslig kille han är. Bus bus och bus det är det bästa. Mikro var inte lika sugen men efter några lekinviter från Peps sida så var hon med på att springa några rundor.

I måndags hade vi strålande sol även här i Piteå, be bestämde oss för att åka ut i skogen eller ut till havet. Men när vi kom fram så var vädret inte alls lika strålande som inne i stan. Alltså inte lika mysigt att sitta i snön och dricka kaffe som jag hade tänkt. Men skaren var perfekt att gå på så när jag började bli för rastlös tog vi en promenad istället.

Träningen går framåt. Jag älskar att träna med Pep. Han är så lysande! Jag har börjat träna linförighet för det är lite svårare än frittfölj. Han har en tendens att inte ta den uppgiften på allvar. Eller hade ska jag väl säga för nu fungerar det mycket bättre. Framförgåendet känns oxå mycket fint. Han drar inte i kopplet och går sakta ut till ett lagom avstånd utan att dra. Det som har varit svårast är själva stannandet. Men även det börjar trilla på plats utan att vi ens tränat på det. Han är orättvist smart.

Vi har oxå hunnit med att träna lite rallylydnad. Vilket var lite knepigt. Jag är ju van att gå ganska fort när vi håller på med följsamhet. Men om jag skulle gå mitt vanliga tempo så skulle inget fungera. Jag fick lufsa fram. Sedan har jag ju lite svårt att använda hjälper och handtecken så jag fick verkligen anstränga mig. Rally känns spännade och när man kommer upp i klasserna så blir det ganska utmanande för en inbiten lydnadsförare.