Finaste - från mh:et i somras.
Sedan jag skrev sist har vi hunnit med två sökpass. Det känns så fint ute i skogen, jag är så lycklig varje gång jag sätter mig i bilen för att få komma ut och köra lite sök. Det förgyller verkligen min dag.
Det som vi bråkar med nu är att inte göra en liten lov bakåt för att undersöka vart figgen är och på så sätt hitta lättare. Nästa gång tar jag med mig dem in och så får de gå ut när vi är på andra sidan. Då får jag se vad dom händer då. Själv ser jag hela tiden att det händer saker, vi börjar hantera stigen lite mer och mer och bättre och bättre. Har börjat ha honom lös i skogen vid transporterna då jag inbillar mig att det kan underlätta min inkallning om han gör ett sådant där vansinnes slag som han gör då och då. När det händer slår det lock för öronen och han tar hela sidan av rutan i ett enda slag. Spelar ingen roll vad jag gör. Motivationen är det inget fel på...
Lydnaden går oxå framåt. Vi har varit runt på lite olika platser och tränat på våra starter. Samt att jag på klubben kedjar några moment för att se hur han tacklar det. Då är det avslutningsbelöning som gäller. Det som kommer efter ett väg genomfört pass. Kongarna!
Här hemma finslipar vi detaljer som aldrig förr, det är knälås och hålla hårt som gäller. Jag känner mig råmotiverad och supertaggad.
Pep studerar i läshörnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar