Äventyrshelg

I helgen har det varit agilitytävlingar här på bk. Både lördag och söndag. Maria med Xtra och Trixie var här och tävlade, så Peppen och jag passade på att utnyttja miljön. My god vad det var nyttigt. Jag har världens gladaste hund som mer än gärna attackhälsar på allt och alla när de står stilla. Då kan ni ju tänka er hur det var med hussar och mattar som busade och lekte med sina hundar. Snacka om frustration hos den prickiga. Lek som är det bästa som finns. Jag har träningsverk i armarna. En gång välte han mig ur stolen för att han såg en liten pudel som lekte med sin matte. Yeesss! sa han och försökte med all sin kraft att ta sig dit. Även om han inte är en stor och tung hane så finns det en hel del styra. Plus att alla hundar kanske inte tycker att det är så himla roligt när världens snällaste aussie kommer instormandes i deras spejs.

På söndagen vågade jag ta fram en stol och sitta vid kanten av banan och titta. Det var lättare sagt än gjort. Pep satt som på tårna och formligen skrek åt alla som sprang förbi och hoppade. "Hur kan du få ha så roligt och inte jag!!" Men mest av allt ville han nog leka med alla de som sprang förbi. Riktigt bra miljöträning och jag är ledsen att jag inte tagit vara på tidigare tillfällen. För är det något den här mannen behöver är det att lära sig att allt inte handlar om honom. Framför allt när andra har roligt.

I allt detta störiga så bestämde jag mig för att jag skulle träna lite. Ville testa om han ändå kunde hålla koncentrationen på mig ett litet tag. Å tammetusan att det gick. Vi fick till några riktigt fina följ och lite annat smått och gott.

Slutsats: även om jag har en utåtriktad hund så kan han samla sig och jobba med mig.