Ella the stjärna

Galna söta underbara Pep
Vid mina fötter är en bra plats.

En annan bra plats i datarummet är mellan skrivbordet och väggen.

Pep undersöker om det finns några rester kvar av frukosten.

Mest troligt är det tibbepäls han har i munnen. Jag kan bara ta kort på honom när han är stilla. Blixten har så lång fördröjning att han hinner "simma ur bild"

Sötaste finaste Ellapella fjanttant. Väntar på belöning för att hon inte stör när vi tränar/busar.

Igår var hon en stjärna som lyste klarare än klarast på kvällshimlen.

För att deras promenader ska vara en liten utmaning så lämnar jag aldrig hundarna i fred. Eller jo visst får de gå och strosa oxå men ni förstår vad jag menar. Mitt upp i allt kan det komma ett kommando de inte väntade sig. Det här är Ellas favoritlek. Jag tycker oxå att det är en bra lek för den funkar även bra när det är allvar. Igår tex så kommer det en hund bakom en snöhög. Jag ser att matten är besvärad men håller precis på att belöna Pep för att han kom när jag ropade. Annars skulle de andra två inte fått gå så långt fram. Men sagt och gjort, jag tog fram mitt vapen. Roliga leken. Ropade Ella kom! med roliga leken röst. Dvs inget krav. Hon vände bort från hunden och kom som ett skott. Det samma gällde Ixxi men hon kommer ändå, har inte lika mycket egen vilja som fjanttanten. Senare får Ella ett galet busil och bara tokspringer på trottoaren, snövallarna är borta, jag ropar ligg med busrösten. Tror du inte hunden hoppar upp och vänder i luften och landar liggandes. Jag överdriver inte. Det här är helt klart hennes roligaste lek. Så länge jag ser det som en lek, för blir det minsta lilla krav så försvinner det roliga. Tänk om vi kunde uppnå samma sak på träningsplan. Då skulle vi gå långt.